Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kommissarie Zen’

Jag vägrar att ge upp om Kommissarie Zen! Jag vill så gärna att den här brittiska serien ska vara bra. I kväll var den medelbra. Och det som drar ner den är just att den inte utspelas i Storbritannien utan i Italien. Varför, varför, varför?


Kunde ha varit bra, Zen, men…

                                                                                                                                                  Kvällens avsnitt, som är den tredje och sista långfilmslånga delen, hade undertiteln Råttkungen. Zen och kollegorna får en ny chef eftersom den gamle är på sjukhus efter att hans hjärta kollapsat. Det är en otrevlig typ som kräver moral och som vill styra avdelningen totalitärt. Men som vanligt får Zen ett specialuppdrag där man kräver just att han ska sköta utredningen. Denna gång handlar det om en kidnappning. En gång har en lösensumma utbetalats, men budet mördats och pengarna försvunnit. Nästa gång ska Zen leverera lösensumman. Inte helt okomplicerade är relationerna i den kidnappade mannens familj, vilket naturligtvis stör utredningen. Och så Zens älskarinna, som ska skilja sig och som har en svartsjuk make…

Ja, det blir för mycket och för rörigt. Lite spännande är det denna gång, men samtidigt återstår den stora nackdelen att den här polisserien utspelar sig i Italien. OK, i Storbritannien finns inte maffian och kanske inte samma syn på kvinnor och mutor, men… Nej, jag hoppas att det inte görs fler avsnitt.

Medelbetyg dock denna gång!

Read Full Post »

Det andra av tre långfilmslånga avsnitt om Kommissarie Zen är nyss slut. Och jag med. Alltså, jag är inte slut för att jag blev så upphetsad av spänning, utan slut som i trött. Jag vet inte hur många gånger jag höll på att somna i TV-fåtöljen. Ett riktigt sömnpiller, Sveriges Television!


Kommissarie Zen lunchar med en snygg åklagare.

                                                                                                                                                             I det här avsnittet hittas en död man under en bro. Polisen tror att det är självmord, men kommissarie Zen har andra funderingar. Och hans funderingar leder till en hemlig kriminell organisation, bestående av folk inom kyrkan, Kabal. Så två frågetecken rätas ut under filmen:

  1. Mord eller självmord?
    och
  2. Finns Kabal?

Det börjar så läskigt, men sen faller hela historien ihop. Jag tycker det är gäspigt, helt enkelt. Inte ens lite spännande en enda gång, som förra söndagen. Dessutom tycker jag man anspelar på en fördomsfull syn på såväl italienare som kvinnor och det är inte roligt. Inte alls. Kommissarien, separerad från sin fru, bor för övrigt hemma hos mamma, men dejtar en kvinnlig gift kollega i hemlighet.

Nej. Nej. Det här är inte bra. Brittiska polisserier ska utspelas i Storbritannien, inte i Italien. Det blir bara fel. Bottenbetyg!

Read Full Post »

Jahapp så var det söndagskväll! Dagen bara svischade förbi, det blir lätt så när man försover sig. Ändå hann ju Fästmön i tid till jobbet, men en lite tokig start på dagen blev det allt!

Och plötsligt sitter jag här alldeles ensam i stan. Förmiddagen gick snabbt. Jag fick en hel del gjort – både i hemmet och vad gäller jobbsökeri. Anna och jag tog en mugg java när hon slutat jobbet. Innan vi åkte ut till Himlen stannade vi till vid Tokerian för att handla lite färskvaror. Vi hade ju mest handlat torrvaror och städgrejor i fredags när Anna fick lön, så nu blev det mjölk och korv och sånt. Jag tror att vi släpade in sex matkassar plus Annas dator och ryggsäck när vi landat i Himlen… Våra armar var långa som aparmar och axlarna värkte. Vi borde helt klart ha kleptat med oss en varuvagn som vi kunde transportera alla kassar i från bilen till hissen…


En sån här hade vi behövt!..

                                                                                                                                                    Hemmet i Himlen såg rätt OK ut, men Anna tog ett varv med dammsugaren medan jag fixade lite käk till oss och Slaktar-Pojken. När Husmor Tofflan Slår Till vid spisen blir det allt som oftast… korv och pommes frites. Enkelt och gott, men inte så nyttigt…

Vi hann mysa en stund efter maten innan det var dags att tuffa över till pappa Jerry på Morgonen och hämta trion. Och sen släppte jag av dem alla i Himlen innan jag for hem igen. Nu sitter jag här i min ensamhet och hamrar på datorns tangentbord. Jag sitter väl här en stund till innan jag slänger mig i fåtöljen och läser innan det är dags för den brittiske kommissarien i Italien. Kvällens avsnitt har undertitel Kabal – vilket inte säger mig ett smack… Och inte blir jag mindre förvirrad när jag googlar på ordet för det kan antingen betyda fort (alltså en sorts byggnad) i öknen eller en krigare. Kanske att kommissarie Zen gör ordet klarare för mig sen (ha ha, nu var jag lite ordvitsig).

Har förberett en del inför morgondagens eftermiddagsmöte. Jag känner mig emellertid inte så hoppfull, eftersom jag inte ens tycks ha rättigheten att få en annan handläggare. Men det blir väl som det blir. Jag tänker i alla fall gå dit och göra mitt bästa. Och försöka tänka på den kära Birgittas omdöme om mig

Att du var SÅ karismatisk, det trodde jag inte!..

Nu ska jag inte sväva bland molnen för länge utan flaxa ner på jorden och kolla om det har hänt nåt i världen.

Read Full Post »

Idag är det så ofantastiskt smutsgrått och trist ute att jag valde en riktigt skarp bakgrundsfärg för att uppväga det hela. Inte konstigt att folk råkar in i depressioner så här års, dagarna är ju bara för tråkiga i sina färger och sitt ljus. Den här vintern har varit aptråkig över huvud taget. Det har inte varit många dagar när jag har känt för att fota med min tejpade mobilkamera! Och förra vintern, som ju också var lång, var så ljus och solig, men kall. Många bilder blev det då…

Uppdatering: Immanuel bloggar om nånting som jag tycks ha föregått, Rosa dagen! Den infaller den 7 mars.

Nästa vecka vänder vi blad i kalendern. I min fotoalmanacka har jag den här bilden som symboliserar mars. Vi får hoppas att det börjar droppa lite här och var nu från taken.


Bara inte 13 är ett olyckstal på riktigt, så att nån får en istapp i huvudet…

                                                                                                                                                        Dagen började emellertid olyckligt. Fästmöns arbete startade klockan 7.30, men tio i sju låg vi kvar och snarkade. Jag flög upp tre minuter senare och undrade om hon inte skulle gå upp… Paniken var aldrig nära, vi hann tvätta oss (sisådär, i alla fall vad gäller mig) och Anna fick ner en skål yoghurt innan vi sprang ut till bilen. Jag tror vi var på hennes jobb i MER ÄN god tid. Hon behöver ungefär tio minuter för att klä om, så jag bör släppa av henne tjugo över sju om hon börjar halv åtta. Idag var klockan bara kvart över när jag sladdade in utanför hennes jobb…

Förmiddagen ska jag ägna åt diverse plock här hemma. Har en tvätt att vika och lägga i strykhög och kanske borde jag köra en maskin också. Det ska bäddas och soporna stinker så jag måste gå ut med dem. Tidningskorgen svämmar över… Tja, en husmors liv är sällan tomt på göromål…

Mamma ringde jag till igår, så det behöver inte göras idag. I stället lovade jag att slå en pling i morgon kväll efter mötet jag ska på under måndagseftermiddagen. Därför blir det så att jag bara skjutsar ut Anna och hämtar barnen i kväll och sen åker jag hem till mig. Behöver förbereda en del papper och sånt som ska med eftersom de som jobbar på myndigheten jag ska till inte vet hur man använder USB-stickor. Och jag tänker inte göra deras jobb och visa en gång till.


Ett gäng papper ska med, för myndigheten jag ska till vet inte hur man använder USB-stickor och jag orkar inte visa en gång till.

                                                                                                                                                         En ensam kväll hemma, sen alltså. Gissar att jag slö-glor på Kommissarie Zen (ska ge kommissarien en chans till innan jag dömer ut honom helt) eller kanske läser. För äntligen läser jag en spännande pocketbok!

Till Himlen åker jag troligen tisdag eftermiddag. På torsdag kväll ska jag vara ansvarig vuxen, för Anna ska på en jobbaktivitet. Fredagen ser jag fram emot – då är det åter dags att lägga mitt huvud i M:s händer. Just nu fäller jag jättemycket hår och det känns livlöst och trist. M brukar göra underverk! 😀

Read Full Post »

De brittiska polisserierna, de 2000-taliga, har brakat in i Sveriges Television – med varierande fart och kvalitet, ska väl sägas. Nu är det inte längre kluriga, udda poliser med lite alkoholproblem och knepigt förhållande till kvinnor som står i centrum. Det som gäller på 2000-talet är ”gadgets” av olika slag. Tekniska prylar, som dator, mobiler och gps. Jag var därför aaaningen luttrad – redan – efter att ha sett tre delar Sherlock – när jag bänkade mig, tillsammans med Fästmön, för att se premiäravsnittet av Kommissarie Zen, det första av tre långfilmslånga. 


Kommissarie Zen arbetar i Rom.

                                                                                                                                                            Märkligt nog utspelar sig denna brittiska polisserie i Rom. Kommissarie Zen bor hemma hos sin mamma, men han är visst inte nån mes för det. Zen och hans speciella förmågor används i känsliga fall där det kan handla om en vansklig balansgång mellan den undre världen och maktens korridorer. Detta första avsnitt har undertiteln Vendetta. Här handlar det om ett dubbelmord på en stenrik byggmästare och hans gäster. Huvudmisstänkt är en vän till offret. En vän som funnit tron i fängelset och därmed drar tillbaka sin bekännelse. Detta blir bekymmersamt – ända upp till regeringen.

Först tyckte jag att detta var rent trams. Löjlig kvinnosyn, vadslagning om vem på polisstationen som först får omkull en ny sekreterare. Och varför utspelar sig denna serie i Italien? Bortsett från detta – tycker jag att det faktiskt är bra. Det blir riktigt spännande när Zen halkar ner i några underjordiska gångar och är på väg att drunkna. (Fast man kunde ju gissa sig till att han skulle klara sig eftersom det kommer två avsnitt till.) Känslan av instängdhet, desperation, brist på luft är mycket läskigt skildrad…

Detta första avsnitt får medelbetyg, inte mer. Inte än. För jag tycker att det är liiite konstigt med en brittisk polisserie i Italien. Det ÄR konstigt.

Read Full Post »

Onsdag och dags för genomkoll av veckans TV-program. Inte så svårt att välja den här gången heller, faktiskt.

Det här ska/vill jag glo på:

  • Onsdagen den 16 februari
    Lena Nyman – ett litet stort geni, SvT 2 klockan 20. En dokumentär från i år till minnet av den nyligen bortgångna skådespelaren Lena Nyman.
  • Torsdagen den 17 februari
    Antikrundan, SvT 1 klockan 20. Denna den sjätte delen av tolv går från Kiruna.
  • Fredagen den 18 februari
    Bakom stängda dörrar, TV 3 klockan 22.25. En amerikansk thriller från 1996 med bland andra Hugh Grant.
  • Lördagen den 19 februari
    Melodifestivalen, deltävling 3, SvT 1 klockan 20. Direkt från Linköping.
    Downton Abbey, SvT 1 klockan 21.30. Andra delen av sju i denna brittiska dramaserie.
  • Söndagen den 20 februari
    Kommissarie Zen, SvT 1 klockan 21. Ett brittiskt kriminaldrama från 2011. Den första delen av tre långfilmslånga avsnitt.
  • Måndagen den 21 februari
    CSI New York, Kanal 5 klockan 21. I brist på annat. CSI-serierna utvecklas, men jag har tyvärr inte möjlighet att glo på alla avsnitt eller alla varianter och då tappar man tråden lite…
  • Tisdagen den 22 februari
    Tråååååkigt…
  • Onsdagen den 23 februari
    Hej litteraturen, SvT 2 klockan 20.30. Den första delen av tre halvtimmeslånga program. Detta avsnitt handlar om svensk poesi.

Read Full Post »