Författare i marknadsföring!!?

Ett inlägg om reklam.

På Twitter läste jag några rader som författaren och litteraturvetaren Carina Burman skrev om poeter som används i reklam för chips. Det är Tyrells som har använt en riktigt sur kolerisk walesisk poet och präst i marknadsföringen av chilichips. Carina Burman började givetvis fundera över vilka svenska poeter som skulle kunna användas i liknande syften. Hon twittrade bland annat:

[…] Sur Strindberg? Fjärrstirrande Heidenstam? Välvillig Lagerlöf? […]

Själv var jag inte sen att haka på funderingarna. Mitt förslag var att använda Esaias Tegnér för att marknadsföra prästostbågar. Han var ju biskop, men också ledamot av Svenska Akademien. OCH deprimerad. I dagens prästostbågar finns säkert tillsatta kryddor som piggar upp en plågad själ.

När jag tänker efter är ju för övrigt många svenska poeter – och författare! – av det större slaget (med det menar jag framför allt kända och kanske prisade) ganska deprimerade överlag. Eller koleriska, som den walesiske prällen RS Thomas i Tyrells-reklamen. Kolerisk kanske är fel att säga om Thomas, förresten. Men arg var han!

Eftersom både Carina Burman och jag är Maria Lang-fantaster fick jag förstås frågan om vad Maria Lang skulle kunna tänkas marknadsföra. Mitt svar var tämligen givet:

Karameller fyllda med förgiftad sprit!

Nåja, sprit i karameller behöver ju inte vara förgiftad. Det är inte särskilt gott med sprit i karameller, tycker jag, och smakar åt det giftiga hållet.

Tittare vi på nu levande och idag framgångsrika svenska spänningsförfattare är det ju för mig självklart att Camilla Läckberg gör reklam för kakor, kaffe eller fika av något slag. Anna Jansson, Håkan Östlundh och Mari Jungstedt skulle kanske fungera i turismreklamen för Gotland – om nu eventuella turister vill bli mördade… Det litterära Gotland börjar bli som det påhittade Midsomer County, nästan: avfolkat på grund av mord.  Johan Theorin skulle få locka turister till den andra ön på östra sidan, Öland. Kristina Appelqvist kanske kan locka människor till universitetsstudier och Mons Kallentoft kanske kan få folk att gå med i nykterhetsorganisationer.

Spinn gärna vidare! Vilken författare skulle du kunna tänka dig göra reklam för något???

Livet är kort.

Read Full Post »

Utdraget. Del 55

D försökte med alla medel smutskasta E. Och det var smutskastningen som sänkte E totalt. Hot kunde han leva med, men smutskastning… Det hela var dessutom kamouflerat med falska, insmickrande ord som kanske kunde ha lurat någon, dock inte E.

Först fick E veta att han inte var tillräckligt aktiv under dagen. Det var ett märkligt påstående eftersom E oftast var först på plats och sist att stänga butiken. Vidare var det ”många” som lämnat synpunkter på E:s attityd. Problemet var bara att D som gott som helt hade strypt alla E:s kontakter utanför det egna staketet, så att säga.

Övrig smutskastning kom framkrypande efter hand. Och det gjorde så ont, så ont. Jag betraktade E och såg hur han liksom krympte ihop, krökte sig som i kramp.

I ett fåfängt försök att förta effekten påminde jag E om D:s grodor. Det var allt ifrån att påstå att styrelseordföranden hade en neuropsykiatrisk diagnos till att döma ut såväl Ledaren och en i ledningsgruppen som totalt koleriska. Vidare var det en sekreterare ”som tar alla mina idéer och dokument och presenterar dem som sina”, en medarbetare som ”inte lyssnar på mina instruktioner”, en hög tjänsteman som ”var homosexuell” med mera, med mera.

De flesta av dessa påståenden hade ingen som helst grund eller verklighetsförankring, men eftersom de kom ur D:s mun ville han få sina får att tro att de var sanningar. En del av skocken svalde allt han sa med hull och hår och gav honom till och med presenter och blommor. Men andra kunde tänka själva och bilda sig egna uppfattningar som gick diametralt mot D:s. Problemet var att E var det enda som opponerade sig. Och som sagt, då kom halshuggningen. Utan pardon.

Read Full Post »