Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kökshanddukar’

Ett scannat inlägg.


 

Den moderna Husmodern fr april 1962

Idag har jag blivit en modern husmoder!

Idag kom ett kuvert med informationsmaterial och en liten manual (som inte är gjord av nån kommunikatör). Det tog ett tag, men sen lyckades jag ladda ner appen jag behövde, scanna mitt inköp och registrera det via datorn. Jag har gått med i Consumer Scan, en konsumentpanel hos GfK, för att vara med och ge svar på frågor om vem som handlar, vad en handlar och när en handlar. Syftet är från företagets sida att analysera konsumentbeteenden och trender på den svenska marknaden. Totalt är vi 3 000 hushåll som rapporterar våra inköp av dagligvaror (även alkohol och tobak). Jag vill vara en modern husmoder, minsann!

Inte har jag nåt att dölja vad gäller mitt hushålls inköp. Däremot är det intressant för mig själv att se vad det är jag handlar och om det finns nåt jag kan dra ner på/borde sluta handla. Sen får mina inköp gärna användas för att kolla hur en handlar och vad det finns för trender, jag bryr mig inte. Det här ger mig nåt att göra och det tar inte särskilt lång tid när en väl kommit igång. Känner jag att det blir betungande på nåt sätt är det bara att jag avregistrerar mig.

GfKpanel

Jag är del av ett Minisverige och berättar vad jag handlar.

Idag scannade jag och registrerade en vara för första gången. Det var inte svårare att scanna än det är i en affär, bara det att jag scannade med min mobil via en app. Jag skulle till apoteket för att kolla om mitt e-recept hade kommit in, det jag ringde om i onsdags. Det hade det inte. (Värst vilken lång tid det ska behöva ta i denna digitala tidsålder. Tyvärr behöver jag ha just den medicinen om jag inte vill kräkas hela tiden, så jag får väl göra ett nytt försök i morgon. Finns det inget recept då heller går jag i taket. Lindrigt uttryckt…) Men… eftersom jag ändå var på apoteket köpte jag fluor. Och det är en typisk vara som ska scannas och registreras i den här panelen! Det var kanon att prova på en enda vara. Hade det varit för krångligt skulle jag ha avregistrerat mig direkt.

Vad får jag för det här då? Tja, det är tur att jag inte handlar så ofta och så många saker, för jag får inte särskilt mycket. Jag får poäng som jag kan handla saker för i en premiebutik som är öppen fyra gånger om året, ett par veckor åt gången. Där kan jag byta poängen mot husgeråd, kökshanddukar, presentkort, tidningsprenumerationer, elektroniska varor, biobiljetter etc eller skänka poängen till forskning inom vissa sjukdomsgrupper eller miljö. Så nej. Jag gör det inte för några pengar och jag lär inte få ihop poäng som skulle kunna ge nåt av större värde – jag gör det för min egen skull samtidigt som jag bidrar till konsument- och trendspaning.


(Hade jag haft nån att värva, genom att till exempel uppmana läsare att lämna en kommentar här, skulle jag ha kunnat få extra poäng. Men nu ägnar jag mig ju inte åt detta ganska själsutmattande sätt att kommunicera längre. Det är bara vid bokinlägg som läsare kan kommentera numera.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Bara för Inna och för alla andra turkos-förvirrade själar. Här kommer några glimtar från ett smakfullt och sniggt inrett hem – i orange, såklart!

Kökshanddukar ska naturligtvis vara i orange.


Kökshanddukar ska naturligtvis vara i orange. Men det där emellan, i gult som är så fult, det måste ha slunkit igenom kvalitetskontrollen.

                                                                                                                                                            Vi tar en titt på Tofflans skrivbord. Här sitter hon till exempel med sin ekonomi och gråter försöker räkna ut vad hon kan dra ner på. Anteckningspappret är förstås – orange.


Ekonomiska anteckningar blir så mycket roligare – på orange lappar!  (Nåja…)

                                                                                                                                                          En titt ute i hallen visar att man handlar från ett apotek med orange påsar, förstås.


Mediciner från ett apotek med orange påsar, förstås!

                                                                                                                                                       När man känner sig lite… ehum… politisk… eller stolt eller så, viftar man med en regnbågsflagga i det här hemmet. Gärna så att fältet med orange syns ordentligt.


Regnbågsflaggan har ett orange fält som är mycket prominent i det här hemmet. Kryckan slår man turkosklädda tanter med.

                                                                                                                                                    Slutligen, när man blir bombarderad av okvädningsord från sina så kallade vänner om sin favoritfärg, ber man Madonnan om hjälp. Madonnan är förstås… orange.


Den orangea Madonnan hjälper förstås mot vänner som inte har nån smak.

                                                                                                                                                         Nu är det väl baske mig minst TIO – noll, eller hur??? 😆

Read Full Post »

Min morfar var snickare. Han gjorde bland annat mormors och morfars hela första möblemang, i furu. Men furu ansågs allt annat än fint och så snart de fick råd byttes möblerna ut, en efter en. Jag har nappat åt mig några saker han gjort. Denna kan man visserligen sitta på, men den var tillverkad för en femårig Toffla… Idag skulle den alltså braka om jag provsatt den.


Den här gunghästen gjorde morfar till min femårsdag.

                                                                                                                                                            Från farmors och farfars hem kommer också en del favoritprylar. Den här lingongtavlan hängde de sista åren ovanför farmors säng. Idag hänger den hos mig.


Den här tavlan räddade jag från att hamna i AE:s klor. Fast h*n hade väl sett till att vi fick fem spänn för den – högst…

                                                                                                                                                         Farmor hade ryskt påbrå och lite tycker jag nog att det syns i denna söta lilla datumflicka.


Datumflickan fick jag när farmor hade gått bort 1982. Tjejen har hängt med sen dess och sitter nu i mitt kök.

                                                                                                                                                              Även den här prylen hängde hos farmor och numera i mitt kök. Den har också en rysk touch, tycker jag.


Här hänger jag mina kökshanddukar – och en flugsmälla. Notera den lilla gubben till höger i bild som sitter lutad mot ett träd. Undras vad han har för funktion i bilden???

                                                                                                                                                       Farmor hade också en väldigt speciell snäcka. Den satte hon till mitt barnaöra och så skulle jag höra havets brus. Och nog brusade och susade det alltid… Farmors snäcka är fortfarande magisk…


Farmors magiska snäcka.

                                                                                                                                                         När vi nu har inträtt i mitt vardagsrum, blir det självklart en bild på favoritfåtöljen, det går inte att låta bli! Här sitter jag och läser, ser på TV, ser på film, lyssnar på musik – och sover när jag har värk eller hosta. Fåtöljen har varit väl värd de tusenlappar jag gav för den!


Min favoritfåtölj är som en välkomnande famn.

                                                                                                                                                            Och slutligen, en titt in i vitrinskåpet igen, och det som återstår av min mammas Snövit-servis från 1930-talet.


Detta återstår av mammas Snövit-servis från 1930-talet.

Read Full Post »

I morse vaknade jag klockan 4:44. Det var ungefär en timme innan jag började skriva det här inlägget. Displayen på klockradion lyste röd mot mig. Ilsket röd. Typ lika rött som ”piskrappet” över mitt lår har varit. Det har nu mörknat i färgen, vilken oroar mig liiite. Och så har det blivit längre. Fem centimeter längre sen igår. Om jag inte mätte tokigt då.


Första delen. Tog en bild från sängen, det är svårt att fota sig själv…

                                                                                                                                                          Och så andra delen:


Det inflammerade”rappet” går fram till 33 centimeter idag, vid den röda markeringen. På bilden ser det inte så ilsket ut, men det är ljuset som spelar en spratt.

                                                                                                                                                          Jag kanske ska bli orolig nu. Eller? Men i stället känner jag mig rätt luttrad. Detta med lårkan ingår liksom i mitt mindre roliga liv just nu. Tror det var lårkan som väckte mig, jag kom väl åt nåt ömt ställe. Men sen låg jag och tänkte på framtiden och oron ilade i mig som tusen myror. Så jag gick upp, tog min magmedicin, satte på kaffe, startade datorn och tog in lokalblaskan. Varför ligga och vända och vrida sig i sängen till ingen nytta?

På tal om nytta har jag noterat den nya damminvasionen i hemmet dessa dagar jag har hasat runt här. Jag orkar inte städa igen. Men snart gör jag det för dammråttor och skit får mig att må ÄNNU sämre. Fast dagens projekt blir nog att ta sig över till Tokerian (bäst att se upp så ingen dänger en varukorg på mitt onda ben…) och att duscha. Äventyrligare än så blir det inte. Jo, jag kanske ska byta kökshanddukar… Min ursprungliga tanke var att landa i Förorten hos familjen idag, men det blir nog mer troligt bortåt fredag. Jag har för ont. Jag blir bara en börda för Fästmön.

Huset är tyst så här dags. Tystare än den vakna tystnaden somliga visar mig. Men jag bryr mig inte. Jag står för mina åsikter. Det måste ha varit vissa sanningar som träffade mitt i prick. Mitt syfte var egentligen inte att vara ”plain mean” utan att skriva av mig vad jag tyckte och kände. Fast det var lite dumt att dra med somliga som inte hade med saken att göra. Det blev väl en sorts skydd, en gardering, mot vad som KANSKE hade sagts av den vältaliga källan.

Äh, jag bryr mig inte. Snart är jag borta och då blir denna orkan till ett knappt hörbart andetag. Bloggen, däremot, den är mer beständig än jag. Den drabbas inte av inflammationer och sår, hat och tystnad. Eller jo. Hat och tystnad kan den ju drabbas av, men det gör inte ont i den.

Det ser ut att bli en rätt solig dag idag… Och kaffet är klart…

Read Full Post »