Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘köksgolvet’

Ett inlägg om skit. Skräp, alltså. Och homofobi.


Uppdaterat inlägg: Och nu har det kommit ytterligare en tumme ner för att Anna och jag förlovade oss. Varför läser homofober min blogg?


Så klart att det gjorde mig ledsen 
när jag noterade att nån läst mitt inlägg om den 8 november 2013 och gjort tummen ner. Jag tror nämligen inte att det var de fakta jag la fram i inlägget som gjorde nån negativt inställd utan att jag skrev att Fästmön och jag firade femårig förlovningsdag. Den tummen ner sved, kan jag meddela. Och det var väl kanske syftet med den också, eller? Själv skulle jag aldrig ha mage att trampa på nåns kärlek – så länge det är kärlek och inte besatthet, sjuklig svartsjuka eller liknande. Så länge ingen far illa av kärleken, vill säga.

Vad hände den 8 november

Tummen ner för vår femte förlovningsdag.

 

Benen på köksstolen

Morgonstund på golvet, med den obarmhärtiga vårsolen i ögonen.

Annars ligger jag mest här  och tittar på skit. Skräp, vill säga. I morse när jag vårdade ryggen på köksgolvet hittade jag en stor lerkocka. Antagligen nåt som vattumännen drog in i förra veckan, för jag går då inte in med leriga dojor i mitt kök.

Jordhögar i en grop

Kanske en jordkocka från den här högen? (Bilden är från Gamla Uppsala och tagen i höstas.)

Jag ligger här och glor och noterar hur obarmhärtigt vårsolen visar hur skitigt här är. Kanske kan jag promenera runt lite med dammvippan, i alla fall. Bara så jag står ut. Och jag ska ju företa mig lätta promenader, enligt doktorn. Fast idag behöver jag ta en lätt promenad över till Tokerian. Nyponsoppan och filen är slut och det är det jag lever på just nu.

Till påsken ska jag försöka få upp aptiten för då bådas det annan mat. Ägg, lax, sill och Janssons frestelse, har Anna och jag talat om. En liten klar vill jag förstås ha på påskafton och kanske kan jag skippa en tablett just den dan, bara för att få njuta av Östgöta sädes..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Gissar att jag inte är den enda som har hört och som använder uttrycket

Men det är ju sånt som händer…

Det handlar om små olyckor, små förtretligheter i vardagen. Sånt som händer bara så där, liksom. Som igår morse, till exempel. Jag packade upp en ny ost ur en nästan inbrottssäker plastförpackning. Skulle sen skära bort den läskiga kanten på ostens baksida. Hepp! Så gick ostbiten i två delar…


Jag är inte jättestark, men lyckades ha itu denna starka ost, Morfars brännvinsost

                                                                                                                                                          Sånt som händer, liksom…

I morse drällde Fästmön insulin på köksgolvet. Bara för att hon har rätt dåligt om varan i fråga. Och en underbar doft (NOT!) sprider sig i lägenheten… Insulin luktar allt annat än godis, kan jag meddela. Men det är sånt som händer, inget att göra nåt åt. De två, tre dropparna torkades upp och ärligt talat har lukten nästan upphört. Sånt som händer… Inget att hetsa upp sig för.

Annas mamma ringde när jag höll på att ställa fram frukost idag. Vi ska evntuellt till Slottet på kaffe i morgon. Hon berättade att barnens moster äntligen fått hjälp med sitt ben. Och kan man tänka sig, det visade sig vara nånting liknande jag har. Så det ska bli intressant att höra vad doktor Anders säger i morgon eftermiddag. Vem vet, det kanske blir att skutta upp på operationsbordet. Fast där jag bor verkar det vara rena rama turen om man kommer så långt i vården innan det blir bensår. Skamligt, men det är sånt som händer. Här. Tyvärr. Och det är valår i år…

Idag gör vi en utflykt norrut för att kolla om det finns några roliga loppisar längs med vägen. Inte för att jag på nåt sätt behöver fylla mitt hem med fler prylar, men det är gratis – och kul – att titta. I kväll blir det en tur till Förorten för möte och för att träffa barn och unga. Sånt som händer… Idag. Här.

Read Full Post »