Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kök’

Ett tävlande inlägg.


 

Idag har det pågått en sorts tävling här i huset. Jag vet inte om jag vågar tro att det är sant, men den nattliga tvätteriverksamheten tycks ha upphört. I vart fall har jag inte hört nåt på nästan två veckor. Eller i alla fall en och en halv. Däremot väcktes jag denna lördagsmorgon före klockan sju – av nåns tvättmaskin. Alltså, det här är inte roligt. Jag vill kunna få ta sovmorgon ett par dar i veckan och jag vill kunna somna om kvällarna utan att bli störd. Dessutom vore trevligt att ha normal kontakt med dem som bor i huset. Jag menar inte att vi ska bli bästa vänner, just det misstaget har jag gjort en gång för mycket. Vi borde däremot åtminstone kunna visa varandra hänsyn och respekt.

Fast idag har jag sjunkit lika lågt som de som inte ens kan stava till ordet hänsyn: jag har gett igen. Jag försökte läsa i sängen i morse, men det gick ju inte nån längre stund. Dessutom hade jag annat jag behövde göra. Det var en tyst verksamhet, den krävde min koncentration, lite kreativitet och framför allt, disciplin. Då är det inte det lättaste när nån/några sätter igång att skråla

Old MacDonald had a farm…

så falskt att mina krukväxter började sloka. Det hjälpte inte att jag vattnade dem. Krukväxterna alltså, inte sångkören.

När sen 

E-I-E-I-O:andet

ersattes med nån hiseklig mer modääärn musik sjönk jag alldeles ner till stenåldern golvet, ålade mig fram till stereon i köket och… DROG PÅ The Classical Love Collection. (Notera Love…) Högt. Fem stycken CD-skivor med klassisk musik på random ger cirka 370 minuters musik. Eller över sex timmar.

The Classical Love Collection

The Classical Love Collection – över sex timmar klassisk musik.


Mellan musikstyckena
harvade den modäärna musiken på, trots allt. Då kontrade jag med att borsta tänderna med eltandborste OCH dammsuga hela lägenheten. Efter den trekvart eller vad det var som dammsugningen tog stängde jag av. Det var… tyst. Underbart tyst… (och jag hade ingen emalj kvar)

Detta bildspel kräver JavaScript.


En kanske kan säga att den här tävlingen hade en segrare.
Eller två. Men det är ganska sjukt när en måste ge sig in i nån sorts motsatt tävling till ett visst PK-lotteri* (att frivilligt tävla med folk som bor nära, bara det, liksom…) för att visa att vi är fler än en familj som bor i det här huset…

Idag har uttrycket

If you can’t beat ‘em, join ‘em

fått nytt liv för min del. Jag skulle kunna klassa detta som en sorts psykologisk krigföring, men en och annan som nog har för lite att göra (Prova att dammsuga! Eller lyssna på klassisk musik! Eller varför inte göra båda samtidigt?) skulle då med all säkerhet få för sig att det handlade om just henne eller honom. Därpå skulle följa ord som inte har med saken att göra i sociala medier. Att skilja på sak och person är inte alla förunnat att kunna heller, nämligen, lika lite som att förstå ordet hänsyn.

Detta inlägg, kära läsare, är en nästan helt påhittad historia om hur det skulle kunna vara. Det enda som är sant är att jag har dammsugit, borstat tänderna och lyssnat på klassisk musik en stund. Ungefär.


*PK-lotteri = PK kan stå för PisssKit, till exempel…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om katter och musiktävlingar.


 

Citrus

Försök att motstå den blicken… Denna gång är det Citrus ögon.

Asså kattungarna… Min fästmös… De är bara för söta! Igår var det tre jättegosiga katter som mötte mig. Kattungarnas mamma Mini var nämligen också väldigt gossugen. Men när vi ska äta eller fika eller så måste vi stänga dem ute. Då gaddar de ihop sig och är värre än tre småbarn. Samtidigt är de nästan oemotståndliga när de står på andra sidan glasdörren och sötglor på en och sticker tassarna under dörren i fåfänga försök att få tillträde till köket och alla godsaker.

 

 

Rätt som det är har katterna vilat klart. Då blir det kattfnatt och typ allt är potentiella leksaker. Det kan handla om allt från min lap top till Annas tvålpump. Den senare gick i tusen bitar i morse, tack vare Citrus. (Ja Anna blev förstås skitglad eftersom det var en DYR julklapp…)Vi hade just vaknat när vi hörde ett brak från badrummet och tassar som halkade omkring. Citrus hade då hoppat upp på handfatet, halkat och lyckats peta ner tvålpumpen av glas i handfatet. Tvålpumpen sprack, den lilla undkom glasskärvor i tassarna, tack och lov och Anna fick ställa sig och torka badrum igen (gjort senast igår). OCH duscha en tilltvålad kattunge. En nyduschad kattunge är bland det ynkligaste som finns, så jag tänker inte genera henne genom att lägga ut en bild. Men hon går nu omkring och doftar… Dove… Det är så tvålpumpsmarodören känns igen.

Här kommer några bilder på busungarna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Anna bjöd på god mat
och jag bjöd på ett mindre gott vin från 2007. En riktig besvikelse, alltså. Tur att vi hade godisbunkar att tröstäta ur senare på kvällen – i alla fall jag och grabbarna (de senare fick förstås inget vin, heller). Anna petade i en modest liten påse. Under middagen fick vi stänga ute katterna från köket igen, likaså under matlagningen, Lucifer har ingen som helst känsla för att en spis kan vara varm – förrän han ställer sig på den. Och sånt vill vi ju förhindra…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen var det då dags för schlagereländet
att dra igång på bästa sändningstid på SvT. Lördagar framöver lär en få försöka hitta alternativa kanaler att glo på – eller rentav läsa en bok i stället. Nu satt jag med och lyssnade med ett halvt öra, åt godis och spelade Wordfeud. Det jag uppfattade var emellertid… och nu ska jag säga nåt positivt till att börja med… att det tack och lov inte var nån pajas som gick omkring bland artisterna och spottade ur sig plumpa skämt. Vidare gladde det mig att Robin Bengtsson gick vidare till final. Det var nämligen den här deltävlingens enda bra låt. Hade Anna Book varit med och tävlat hade jag fan röstat på henne.

Kvällens absolut sämsta var att SvT valt att låta två programledare som inte kan sjunga göra just detta – i ett program där det tävlas i sång och musik. Det finns väl för höge Farao artister att hyra in, såna som HAR sångröst??? Är det för mycket begärt i ett musiktävlingsprogram..? (<== retoriska frågor).

Att sen en av programledarna – jag säger inte vem av dem för då får jag höra att jag är rasist trots att jag enbart hävdar att hon är obildad – inte kan uttala efternamnet på en TV-personlighet var bara så… pinsamt och GENANT. Vad i all sin dar hände med det som kallas för repetition före ett direktsänt program???

Det var tur att vi fick limpmackor till frukost i morse…

Limpmackor

Limpmackor till frukost.

 

Lucifer bakom datorn

Du skriver väl inget oförskämt nu??? undrar Lucifer bakom datorn.

Nu skiner solen obarmhärtigt in på det som var Annas välstädade hem igår. Idag är det fullt av katthår och trådar från klöspelaren samt godissmulor. Och största skräpet av allt har suttit i kökssoffan och plitat ner detta inlägg. Skräpet ska nu umgås en stund till innan det far hem till sig för att skriva lite andra mer seriösa saker än detta, ringa sin hulda moder och göra sig redo för en ny, härlig arbetsvecka.

Till min hjälp vid köksbordet har jag delvis haft assistent Lucifer som har kommit med glada tillrop, njutit av värmen från datorfläkten, kloat på min musmatta, jagat min mobilsladd samt försökt hissa upp persiennerna i köksfönstren. Det har varit farligt nära med en och annan vattendusch från den gröna lilla plastflaskan…

Ha en riktigt skön söndag!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ändligt inlägg.


 

 Muggar och händer

Jag kom sent till förmiddagsfikat, men fick sällskap vid bordet.

En brukar säga att 

allting har en ände.

Då finns det alltid nån som lägger till:

…men korven den har två!

Helgen ändade vid midnatt och i morse var det dags för en ny, härlig arbetsvecka. På jobbet drar förändringens vindar in och skapar en del förvirring, en del frustration, men också en hel del positivism. Det senare gläds jag åt för mina arbetskamraters skull. Jag tror att jag har bland de finaste arbetskamrater en kan ha. De är både vanliga och vänliga, men också speciella och… ganska normala. Förhoppningsvis smittar sånt av sig. Det värmde i alla fall ett Toffel-hjärta att en del bytte bord för att hålla hjärtats ägare sällskap när det kom sist till förmiddagsfikat. Vill jag tro. (Låt mig få tro det!)

Här finns alla sorter, men nånting som har slagit mig är hur en del påminner så mycket om andra människor jag har mött i livet. Här finns till exempel en Micke som heter Anders, en Farouk som heter Tomas och en Christina som heter Helena, för att nämna några. Det är nästan ruggigt så lika de är, både till utseende och till sätt.

Idag har jag textgranskat en rapport på engelska, fipplat lite med bilder samt filat lite på en beskrivning. Under morgondagen skickar jag iväg ett slutkorrektur och påbörjar en lay out. Det händer saker – och det händer att jag blir färdig med saker också. Och snart är jag färdig där jag är just nu. För allting har ju en ände, även det som är roligt och bra.

Hemma i New Village väntar jag (förgäves?) på ett återbesök av BRF-ordföranden. Eller åtminstone att h*n ska höra av sig angående en uppföljning av värmen samt mina klagomål angående störning, som h*n lovade. För tillfället känns det inte så akut, vi har fått en plusgrad idag utomhus och jag har över 20 grader i köket. Underbart! 

Jag har suttit en stund med mina räkningar, för idag fick jag lön. Jag hade väldigt många räkningar den här månaden, så jag är extra tacksam för den där lönen. Och nu är alla räkningar betalda och jag har pengar kvar. (Nej, jag skryter inte, jag har ingen jättehög lön, men jag har ett uns smålänning i mig och kan leva sparsamt. Det var för övrigt tack vare min sparsamhet som jag hade råd att köpa en bästefåtölj, till exempel, för snart tio år sen. Jag sparade till den.)

I kväll blir det ingen lyxmiddag utan rostade mackor med ost och ett par glas mjölk. Men att det skulle vara fel att unna sig god mat, framdukad på ett trevligt sätt, med tänt ljus, bra läsning och ett glas vitt vin – såsom jag gjorde igår… Det tycker jag inte! Ska inte jag få ha det mysigt trots att jag äter ensam? Hur äter DU när du äter ensam??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Middag med tänt ljus och bok

Jag unnar mig att äta gott och mysigt ibland. Gör du???


I morgon är det redan tisdag
och jag ska handla efter jobbet. Tänk om jag kunde komma ihåg att köpa tulpaner till köksbordet…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett flamsigt inlägg.


 

Det är fredag idag och då får en flamsa. Det gjorde vi på förmiddagsfikat på jobbet. Dessutom avslöjade jag att jag har noll koll på Bibelns berättelser. Och jag ska vara pastorsbarnbarn… Det visade sig att jag trodde att Moses och Jesus var samtida… För icke insatta kan jag avslöja att Moses hör hemma i Gamla testamentet, på 1300-1200-talet f Kr, och föddes i Egypten, medan Jesus föddes i det som nu är Israel och i Nya testamentet. Som tur var tog pastor T:s falska släkting reda på sanningen. Men hur Jesus kunde överleva Herodes utrensningar kom vi aldrig på… Några mysterier ska väl finnas kvar, antar jag.

Arbetsdagen försvann snabbt. En både blå och grå dag under vilken jag jobbat med en text, lay outat samt fixat till en bunt bilder till en beskrivning. Jag hann ringa BRF-ordföranden en snabbis och berätta att jorå, det är varmt i köket, men fortfarande kallt i resten av mitt hem, samt efterlysa den utlovade störningsinformationen till omgivningen. Hittade smått och gott på Riksbyggens webbplats, där störning och tystnad även inbegriper tvättmaskiner efter klockan 22…

Rekommendationer om tystnad


Jag hittade även intressanta rekommendationer om grillning…
Dessa rekommendationer måste även inbegripa uteplatser – rök stiger ju.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Men nu är det inte grilltider. Hemma hos mig är det kräfttider i stället och i afton blir det kräftskiva i köket, det varma. (Skulle där vara kallt finns ju alltid sprit att tillgå…) Jag har varit och provat ut terminalbrillor och såna kan nog skapa yrsel av annat slag om de använts felaktigt. Ha en riktigt fin fredagskväll – det tänker jag ha!

Kräftor på tining

Jag kom ihåg att ta fram dem på tining!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vanor och koder… och lite annat också, förstås!


 

Jeansben

Jeans är i alla fall dresscode på jobbet…

Nu när jag för en stund tillhör de arbetandes skara kan jag ibland fascineras av hur denna skara beter sig. Flocken arbetskamrater. För det mesta känner jag tillhörighet i gruppen, men jag är också så pass ny att jag kan ställa mig utanför och se på. Idag vid förmiddagsfikat pratade jag med en ännu nyare kollega om detta att bryta mot jobbkoder. Och då menar jag inte begå brottsliga eller oetiska handlingar utan bara bryta mot små oskrivna regler.

Broccoligratäng

Broccoligratäng, upphittad på Årstahallen igår.

En sån oskriven regel är hur vi sätter oss i lunchrummet. I vårt lilla lunchrum finns fyra små rätter bord. I stället för att fylla upp ett bord i taget sätter vi oss – utspritt. En och en vid borden. Det är alltid lika spännande att se vilket bord den femte luncharen väljer!

Idag hade jag en bok med mig till lunchen. Det har jag nästan aldrig, men eftersom jag var i slutet av boken ville jag passa på att läsa ut den. Detta till trots fick jag sällskap vid mitt bord – ett sällskap som liksom övriga i rummet pratade kors och tvärs med varandra. Ingen optimal läsmiljö, alltså, men jag läste snabbt ut de cirka 20 sidorna ändå. Det var faktiskt riktigt trivsamt att läsa bland människoljud! Och så åt jag min ljuvliga broccoligratäng, upphittad på Årstahallen igår kväll.

Dan har flutit på ganska bra. Jag har jobbat med ett par lay outer och fixat några bilder till en Power point-visning. Och så har jag fått god hjälp av NK* – som vanligt. (Dessutom fick jag veta att NK inte läser min blogg mer än ytterst sällan för att inte… komma för nära. Det är väldigt klokt tänkt, men så har jag ju världens bästa närmaste kollega också!)

Hemma i New Village var det varmt – i köket. Resten av hemmet är ganska mycket den igloo den har varit den senaste tiden. Jag fick ett fönsterkuvert från Akassan Vision – och då får jag alltid magknip. Kuvertet visade sig bara innehålla tre räkningar på kommande a-kasseavgifter! De har haft mage att höja avgiften med 16 kronor per månad – efter alla fackskandaler. Inte konstigt att facken förlorar medlemmar – och då menar jag inte bara Kommunal… Nåja, jag är ju plikttrogen medlem sen 1986 och betalade därför alla tre räkningarna genast. Sen skrev jag lite grann och uppdaterade systemet på min mobil.

För den som vill veta det har ytterligare en procent av bloggutrymmet gått åt. Jag har nu fem procents utrymme kvar på den här bloggen, som ibland känns som en evighetshistoria. Nog trodde jag att utrymmet skulle ta slut i höstas, det räcker ett tag till, uppenbarligen. Men sen tar det slut och då tar den här vanan att blogga slut också.

95 procents utrymme är använt

Nu har jag använt 95 procent av bloggutrymmet. (Många skräpkommentarer har blockerats, som synes.)

 
*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fixat inlägg. Men nej. Jag har inte fått betalt för några länkar i det här inlägget heller.


 

Kräftor och sprit

Inget kaos i New Village. Här finns numera både kräftor och sprit.

Media talar om sopkaosDet är sopkaos i både Stockholm och Storvreta. Och nyss såg jag att det ska är snökaos i Göteborg också. Vad hände med ett varierat språk?

Här i New Village råder inte mer kaos än vanligt. Kvällsaktiviteterna har löpt på som de ska. Nästan. Men en får vara glad för att det mesta är fixat. Huvudtillbehören till fredagens kräftskiva är inhandlade. Gästen är inbjuden sen tidigare. Frågan är bara om det inte blir lite torftigt med endast… kräftor och sprit..?

Jag hade väl inte varit hemma mer än den tid det tog för mig att registrera mina livsmedelsinköp samt betala en räkning när BRF-ordföranden plingade på. Med sig hade h*n en väska med tekniska prylar. Inomhustemperaturen mättes till 19,6. Ett element justerades och brassades på, kallraset registrerades och är anmält till fönsterfirman. Tyvärr, tyvärr blev inget åtgärdat vad gäller tvätteriverksamheten, men händer inget tänker jag minsann påminna. Igen och igen. Tills verksamheten upphör nattetid.

Bokpaketet är hämtat i Tjottaheiti. Närå, på Årsta Travcafé, som ligger rätt off för min del när jag ska hem från jobbet. Två personer var i tjänst där, varav en arbetade och en sprang i vägen för den som arbetade, babblandes i en mobil. Innan jag lämnade Year Town gjorde jag ytterligare ett par ärenden. Bland annat var jag inne på dess apotek. Där var det inga under av effektivitet som arbetade heller. Det fanns inte växel i en kassa, kassa nummer två gick inte att komma in i och kassa nummer tre var upptagen. Vissa svårigheter var det att få ut medicinlistor också. Till sist kunde jag emellertid lämna Year Town-apoteket med inte bara medicin i näven utan växelpengar OCH medicinlista. Jag gjorde ett stort teoretiskt kryss på himlen.

Hemma i köket i New Village stirrade jag förundrad på paketet från Bokus. Inte nog med att det på webbplatsen hade stått, när jag gjort min beställning, att paketet skulle levereras till ICA Heidan. Nu stod det på paketet att det var ett brevlådepaket. Eh… tror Bokus att vanliga människor har brevlådor för elefanter???

Detta bildspel kräver JavaScript.


Så. Nu har jag svurit ve och förbannelse över Bokus desinformation. 
Nu ska jag glädja mig åt min nya hög med pocketböcker i stället. Hyfsat bra priser, men med tanke på vad bensinen kostar för den lilla extra utflykten tror jag inte att jag tjänade så mycket. Dessutom släppte jag ut en del extra skit i miljön. I Year Town.

Pocketböcker

Bokpaketets innehåll.


I varje bok skrev jag mitt namn och datum samt

Till mig själv.

Brukar DU skriva nåt i DINA böcker??? Vad skriver du i såna fall??? Berätta gärna i en kommentar här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både gnälligt och varmt inlägg.


 

 Frukt

Det blev fruktstund på kontoret i stället för fikarast på Café Java i morse för min del. Tur att jag har en rejäl fruktgömma på kontoret!

Huvudvärken från hell vill inte släppa sitt          (h)järngrepp om skallen min. Nu har jag knaprat Ipren så att jag mår illa. (Huvudvärken i sig gör väl sitt till också vad gäller illamåendet.) Men jobbar gör jag, annars får jag ju ingen lön. Sånt är livet när en är konsult. Idag har jag kämpat med att lay outa en beskrivning. Det var inget större fel på den, det var mitt huvud och mina ögon som inte ville samarbeta så bra. Förmiddagsfikat fick jag skippa, för kaffe gick inte ner. Jag tog Ipren till och en fruktstund på kontoret i stället. Efter nån halvtimme hade trycket runt skallen lättat så jag kunde fortsätta jobba – inte så snabbt, men ändå… jobba. Jag har haft en kort pratstund med NK* om ”läget” och vi är väl inte jätteuppåt nån av oss. Men vi slapp i alla fall ha nåt arbetsmöte framför datorn i morse – trots att jag fått fin hjälp av IT med volymen som försvann. En av mötesdeltagarna har jag skapat kontakt med på annat sätt. En duktig och kompetent person, för övrigt.

Utemöbler med snö

Mitt vardagsrum?

Ibland får en så många goda råd att hälften kunde räcka. Jag bloggar inte för att få just råd om jag inte ber om det, det vet de som känner mig. Just nu, och sen ett tag tillbaka, är bloggen ett ställe där jag har en dialog med mig själv, mest. Jag rensar skallen från tankar, fäster ner dem som ord. Sen kan det bli action av detta. Eller i varje fall handling. Igår ringde jag BRF-ordföranden. Jag ringde tills h*n svarade. Därefter presenterade jag mina ärenden, bland annat det om kylan i min lägenhet. Lugnt och metodiskt berättade jag om mina temperaturmätningar och la fram mina ”bevis” för att jag inte har 21 grader utan som högst 19 grader. Och när ordföranden konsulterade sin tekniska utrustning korrigerade h*n bara en liten decimal – 19,5 grader som högst. Jag hade alltså ”rätt”: det är kallt i min lägenhet. I afton får jag besök för att åtgärda en sak som kan vara delaktig i kallraset. Men jag räknar med att inomhustemperaturen steg ganska omgående. Några andra av mina punkter hoppas jag också blir åtgärdade, särskilt den som har med tvätteriverksamhet sena kvällar och nätter att göra.

Men innan jag träffar ordföranden ska jag ut på vift. Bokpaketet och medicin ska hämtas och kräftor, sprit och TV-tidning ska inhandlas. På fredag ska jag pynta köket till kräftskiva. Spriten är en säkerhetsåtgärd ifall mitt hem fortfarande är kallt, men sen dukar jag fram mina kräftljussstakar, kanske en och annan kräfttallrik och en jädra massa servetter… Jag ska bara försöka ta mig genom veckan först, överleva huvudvärken från hell och jobba lite…

Kräftljusstake i plast

Kräftljusstakarna ska dukas fram på fredag!


NK* = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »