Fredags-mys? Njaa…

Varning! Detta inlägg innehåller en massa gnäll och självömkande och läsare som inte tål sånt gör bäst i att surfa vidare till en annan blogg och snoka!

Slutet på veckan. I morgon är det tre veckor sen lårkan började vara ondskefull. Nu har en inflammerad del på cirka 30 centimeter läkt, ser det ut som. Det är den långa delen som är brungul i färgen och som pilarna nedan pekar på. Men i stället har det samlats ett område till vänster om knäet som är inflammerat och rött och som gör väldigt ont. Det spränger och värker. Jag har jättsvårt för att stå rakt upp och ner och att hitta en bekväm sittställning där benet kommer i ”rätt” läge. Skönast är det att ligga, men det är jag rätt trött på… 😦

Vid ”ringen” gör det väldigt ont. Det bultar, bränner och spränger.

                                                                                                                                                              Har åkt hem till mig en stund nu för att ta en dusch och tvätta håret. Glömde ju alla mina väsentliga hårvårdsprodukter hemma igår. Egentligen är det bara jobbigt att släpa dem till Förorten, det blir enklare att fixa håret hemma. Kände också att jag behövde vara ensam en stund för jag tycks visst alltid hamna i blåsväder vid framför allt måltiderna. Jag tycker att det är jättejobbigt och orkar inte med skrik och bråk. Det påminner för mycket om det jag var med om som barn – och då ska alla veta att jag var TYST vid matbordet och ändå… Som jag minns måltiderna från förr var de få och sällan gemensamma. Vi åt middag tillsammans på helgerna, det är allt. Det är svårt att anpassa sig nu till måltider där vi kan vara upp till sex personer. Så felet ligger säkert hos mig.

Linn jobbar sin sista dag idag, men hon har fått förfrågan om hon kan tänka sig att jobba lite mer då och då. Det glädjer mig, för jag förstår att detta innebär att hon har gjort bra ifrån sig. Men nu ska hon nog kanske vara ledig ett tag innan hon åker på sin efterlängtade semesterresa. Den är hon väl värd!

Jag hoppas att Anna och jag kommer iväg på nåt nästa vecka också eller veckan därpå. Anna skulle behöva komma bort från vardagen och få njuta av sånt som hotellfrukost och att få slippa hushållsarbete några dar. Själv känner jag att jag är på väg in i en hård vägg igen. De enda jobbförslag jag får via olika rekryteringsbolag är säljarjobb, men nån säljartyp är jag INTE! Jag gillar ju inte ens säljare…

Vet inte om jag äter hemma framåt eftermiddagen. Jag har en kvartsbit ostpaj kvar. Eller också tar jag med den ut. Men jag känner att jag orkar inte med ett enda bråk till just nu. Inte idag. Jag blir bara ledsen. Drar mig undan. Lårkan bränner och jag mår illa. Knutan i nacken behandlar jag med alsolsprit, men det märks ingen som helst skillnad. Däremot känner jag mig inte lika stel i nacken idag som tidigare. Alltid något…

Nu ska jag bläddra igenom lokalblaskan och sen hoppa in i duschen. Önskar jag hade en liten Mini-Mona som kunde fixa håret efter tvätten, men jag får försöka göra det själv. Funderar på att ta in en pall i duschen, för jag vet inte om jag orkar stå de 20 minunter, eller vad det nu tar, jag ska duscha.

Read Full Post »

Hundra år av… uttråkning

Fy vilken trist dag! Vädret blev kanon, trots att morgonen var kall, men jag är seg som kola och orkar ingenting. Förmiddagen ägnade jag åt att stryka, lyssna på två sommarpratare – se separata inlägg! – och blogga. Tog mig sen i kragen och åkte till apoteket för att hämta ut salva och köpa alsolsprit, ta ut pengar samt handla middag på ICA Heidan. Kom hem helt slut. Och uttråkad. Har försökt vila, men det spränger i låret och bultar i knutan och jag vill vara pigg och alert och uppe på benen – inte ligga som en hundraårig padda.

Dagens viloläger. På kudden med kronan vilar jag Onda Lårkan. Notera påsen med Vanilj-jätte-kex. (Varför heter de så? De är skitsmå!..) Har tuggat i mig innehållet. Väldigt praktiskt att göra det på sin gästsäng, eller hur (med tanke på smulorna)?

                                                                                                                                                       Ringde mamma förut och nu börjar hennes förkylning bryta ut. Hon var ungefär lika pigg som jag. Fast skillnaden är att hon är 75 och jag 100 48… Jag är trött på att vara trött och seg och inte orka!

Anna har messat flera gånger under dan. Det var min önskan, för då känner jag att jag är med lite. De hann precis att se dagens sista delfinshow. Om en timma, ungefär, går deras buss till Stockholm igen. Är spänd på hur de gillade delfinerna och safarin. Safarin åkte de med samma buss de kom i. Det måste ha varit urhäftigt!

Har plockat lite bland böckerna i mina hyllor. Hyllplanen börjar snart ta slut, så jag försöker hitta bättre lösningar. Fast jag lyckats inget vidare. Nu har jag suttit uppe i tio minuter och vill bara lägga mig, så det är väl bäst att jag lyssnar på denna skröpliga kropp.

Read Full Post »

Ensam hemma

Så var resenärerna iväg. Hoppas jag. Jag skjutsade dem och deras matsäck till centralen i morse, men biljettkassan var stängd. Gissar att det går att köpa biljett på tåget – som de nu borde vara med på. Vädret ser ut att bli bra idag – både utanför mitt fönster och neråt Kolmården dit Annas och Elias resa går. Frida valde att stanna hemma och det var ju lite trist eftersom hennes biljett inte gick att boka av. Men så är det ibland, att vara ensam hemma kan var en njutning som man väljer framför en resa.

Själv ska jag ta det lugnt idag hemma hos mig. Det är två sommarpratare jag ska försöka hinna lyssna på via datorn – dels Andreas Lundstedt från Prideveckan, dels Birgitta Stenberg, som pratade igår.

Birgitta Stenberg sommarpratade igår, men då hade jag inte möjlighet att lyssna på henne. Bilden är lånad från Sveriges Radios hemsida, där man också kan hitta sommarens alla sommarpratare – och lyssna på dem i efterhand! Suverän service!

                                                                                                                                                     Troligen betar jag av en av dem vid strykbrädan, jag har en liten hög att ta tag i. Men mest spänd, vad gäller sommarpratarna, är jag inför söndagens sommarpratare Annika Östberg. Annika Östberg ska tala om ögonblick som förändrar livet…

Annars blir det vila för min del idag. Och med det menar jag nog att ligga med lårkan i högläge och läsa. Slutet i min spännande bok börjar närma sig och jag tror att jag nog läser ut den idag. Sov dåligt i natt för lårkan var OND och i morse kändes den av rätt rejält. Nacken är stel, men jag följer doktorns rekommendation – att badda knutan med alsolsprit.

Känns skönt att trots allt inte vara ensam idag. Jag har min nya kompis här bredvid som sällskap.

Min nya kompis hälsar och vinkar!

Read Full Post »

Mord och mördande ont…

En mördande kväll… Jag åkte ut till Fästmön framåt seneftermiddagen och vi tog en sväng till ICA Solen för att inhandla middagsmat och nåt smaskens till det allra sista avsnittet av Morden i Midsomer med John Nettles i huvudrollen i afton på SvT 1. Till middag serverades makaroner och köttbullar, jag fick en kalkonbrännare i stället för de små runda, bruna. Anna och jag hade sparat en påse chilibågar och kidsen fick dela på två rör med Pringles. Lite lagom, inte för mycket, men liiite gottis till Morden.

Kvällens avsnitt var nog det bästa av de fyra som har visats i sommar. Det var spännande och hade lite spök-ingredienser.

Tyvärr hade jag svårt att njuta fullt ut, för lårkan är verkligen ond nu. Eländesskiten vill inte ge med sig och vad än doktorn säger så är jag orolig i denna stund. Du ser ju själv hur det ser ut.

Rödmarkeringen visar den inflammerade venen. Värst är det i en klump närmast knäet/knävecket, vid pilen. Området där är rejält rött och inflammerat. Svårt att se på bilden som är tagen utan blixt – annars blir lårkan bara kritvit.

                                                                                                                                                Så vad gör jag? Om det inte blir bättre kan jag ju inte vänta att doktor Anders ska komma tillbaka om en och en halv vecka. Till akuten vid Sjukstugan i Backen vill jag inte åka. Kanske tar bilen in i ett annat län i natt och uppsöker deras akut. För det gör riktigt ont nu igen, det spränger och bränner och jag är väldigt orolig.

För övrigt var inte knutan i nacken varken nån hjäran eller nån svullen lymfkörtel utan en hårsäcksinflammation, enligt doktorn. Men den är varken större eller mindre eller röd sen jag upptäckte den i lördags och jag kan knappt böja nacken varken framåt eller bakåt – det gör fruktansvärt ont. Kanske ska överväga amputation av huvet också – TÄNK vad somliga skulle njuta då.

Nu blir det strax tandborstning, sängen, lårksmörjning med stink-salva och lite läsning. Jag är aptrött idag… I morgon får jag nattgäster, för på torsdag går färden till Kolmården för vissa…

Read Full Post »

Mer firande, lite krämpor

Att som barn fylla år i den här familjen kan i vissa fall innebära att man firas i flera dar. Igår fyllde ju Elias åtta år och firades av mamma, pappa, syskon och mig. Några av oss gjorde en utflykt till Stockholm. Men idag var det dags för mormor, morfar, moster och kusin att fira. Jag stack iväg på förmiddagen och inhandlade jordgubbar och grönt klet till tårtan, medan Fästmön trillade chokladbollar så det stod härliga till. Men snälla mormor hade inte bara med sig paket (vattengevär, filmer och en härligt blå t-shirt) utan också hallon, så mamma Anna slängde ihop (!) en hallontårta i stället för en jordgubbstårta. Se så fin den blev!

Tårtan var inte bara fin, den var god också!

                                                                                                                                                             Efter fikat och när gästerna hade åkt hem åkte jag en sväng hem till mitt för att vattna krukväxter och ringa mamma med mera. Mamma höll på att bli förkyld så det var väl inte så där toppen och dessutom hade hon ösregn.

Tillbaka i Förorten igen hade pappa O tittat in för att få smaka födelsedagstårta. Han fick också bygga Lego och vi fick alla testa Elias nya, fina Sverigespel som han fick av sin pappa – som vanligt med Elias egna regler, förstås.

Och idag blev det premiär för Linn bakom ratten! Vi tog en tur och hon fick träna på att starta bilen, lägga i växlar och rulla igång. Inte helt lätt att hålla koll på fötterna, men med regelbunden träning tror jag det går finfint. Nu gäller det bara att vi hittar nåt bra ställe att träna på innan Linn kan ge sig ut på vägarna.

Framåt kvällningen tågade en del av oss iväg till restaurang Kreta för att äta söndagsmiddag. Elias hade ju önskemiddag idag och ville ha pizza. Linn och Johan var också med, medan Frida vilade ut hemma efter gårdagens långa marsch och Jerry hade sitt favorit-TV-program att titta på. Men… barnen fick visst vara utan mat…

Jag fick in min fileto kotas med potatis, grönsaker och tzatziki…

                                                                                                                                                      Fortfarande inget till barnen…

Anna fick in sin Black & white. Fast hon såg ju inte så glad ut för det…

                                                                                                                                                              Men Johan, Linn och Elias fick bara vänta…

Elias och jag ville gärna dansa till den medryckande grekiska musiken.

                                                                                                                                                             Till slut fick barnet och tonåringarna in sina pizzor. När sista tuggan var uppäten bad Johan att få gå hem. Vi andra stannade kvar för dessert – Anna och jag tog friterad camembert med hjortronsylt och glass, Linn och Elias glass med sås. (Jag skäms lite när den stackars Frida enbart fick korv med bröd hemma, men hon valde själv.)

En bra dag men med alltför mycket gott för att min mage ska vara riktigt nöjd. Kanske beror det på brist på att få bli av med detta…

Ja, grannbarnen här kan stava i vart fall…

                                                                                                                                                            Från magkrämpa till andra krämpor så har lårkan hållit och funkat fint, men jag känner lite ont nära knävecket fortfarande så jag fortsätter att smörja mig tre gånger om dan. Men lite mer oroande är en knuta jag upptäckte bak i nacken (nej, ingen KNUT i nacken, det har inte ToffelTanter!)  igår när vi skulle gå på tåget till Uppsala. Fast antagligen är det inget annat än att jag håller på att få en hjärna, eller nåt. Kan ju vara bra att ha…

Read Full Post »

Pridevecka, lårkrapport och lite annat

”Lårkan slår i skyn sin drill…” Nääää, det gör den INTE! Inte jag heller. Jag SVÄR över den. Jag är inte nån tålmodig sjukling på nåt vis. Jag vill bara vara… frisk. Idag när jag fotade lårkan gick inflammationen inte att se på EN bild, så jag tog två.

Översta delen av inflammationen. Den startade längst till höger och har dragit sig åt vänster. Jag har mest ont i början, längst till höger. Där är det som en liten knuta också.

                                                                                                                                                      Inflammationen har gått från högt uppe på låret ner till knävecket nu. Idag gör det ondast i början och i slutet. I början känner jag en liten knuta. I slutet, det vill säga närmare knävecket, gör det så ont att jag har svårt att smörja in kletet.

Här var det aj aj ont! Ondast neråt knävecket.

                                                                                                                                                        Färgen har mörknat något där upptill och förhoppningsvis tyder det på att inflammationen håller på att läka ut. Men jag överväger i alla fall att slänga iväg ett mejl till min doktor Anders som kommer tillbaka från semestern idag. Jag är nämligen inte så säker på att hans kollega visste riktigt vad han sa och gjorde i fredags…

Sen fick jag ett tips från en vän igår som gick ut på att jag skulle testa en viss sorts superduperlappar från Japan. Men se det vågar jag INTE, misstänker starkt att dessa lappar skulle fungera som direkt vodoo alternativt ge hallucinationer och det räcker med den smärta jag har! 😉

Trist att vara ensam är det, men det är mitt eget val. Jag måste bli bättre i lårkan innan jag kan och vill göra nåt som kräver mer än fem steg. För sen gör det rejält ont. Och det känns inte riktigt rätt att vara ett hinder för Anna och barnen när och om DE vill göra nåt som kräver nån sorts rörelse. Så jag bidar min tid här hemma ett par dar och hoppas att inflammationen går tillbaka. Fick i alla fall träffa hela bandet igår och fick en gosig, gosig kram av Elias – det värmde!

Den här donnan får jag drömma om ett par nätter nu. Bilden togs igår efter buffén på Odinsborg.

                                                                                                                                                             Idag inleds Pride-veckan. Och på nåt sätt är det väl tur i oturen att jag sålde biljetterna. Jag är ju ganska orörlig här där jag sitter, menar jag… Men eventuellt, eventuellt blir det ett besök in på lördag för att titta på paraden. Mycket hänger på vädret, emellertid. Elias fyller åtta år den dan och han ska firas på morgonen först och främst. Om vädret sen tillåter och födelsedagsbarnet och förhoppningsvis äldre syster/systrar vill, åker vi sen in till Stockholm tillsammans med pappa O. Men som sagt, det bygger på att det inte spöregnar och att jag kan gå, förstås…

Fram till lördag får jag nöja mig med att läsa i media som nu är full av HBTQ-artiklar och annat. En lite fånig flirt med Pride, kan jag tycka, men ändå, det är väl kul och bra att HBTQ-ämnen uppmärksammas åtminstone EN period om året… Jag ska ”bläddra” igen de artiklar som finns och återkommer eventuellt med ett inlägg om detta! En del artiklar är säkert väldigt bra, men jag har också sett en del trams, ärligt talat…

Nu ska jag nog försöka knåpa ihop ett mejl till doktor Anders och ett nytt mejl till Personlige Göran, min bankman, som jag också vill träffa. Båda herrarna återvänder från sin semester idag och vad passar väl bättre då än att Tofflisen stör friden? 😈

Read Full Post »