Nakenfisen Barry ut före Knut?

Ett inlägg om Nakenfisen Barry, före detta Världens Vackraste Julgran.

Alltså, jag tror att den har gjort sitt. Världens Vackraste Julgran har blivit Nakenfisen Barry. Så snart man andas i vardagsrummet hör man hur tusen ”nålar” (barr) ramlar på parketten. Ja, för det är ju inte så att de fina barren hamnar på julgransmattan…

Nakenfisen Barry.

Nä, granen åker nog ut i morgon, flera dar före Tjugondedag Knut. Jag står inte ut med att ha stickiga barr överallt – i vardagsrummet, i håret, i tofflan, i vattenkannan, för att nämna några ställen.

När åker din gröngöling ut???

Livet är kort. I alla fall den här granens.

Read Full Post »

Svarta lögner, rött blod

Svarta lögner, rött blod är den nionde i serien om polisen Ann Lindell och den sista av alla Kjell Eriksson-böcker jag fick i julklapp. Det kändes nästan vemodigt att slå ihop pärmarna. Men det finns ytterligare en bok i serien kvar att läsa, så jag har nåt att se fram emot. Stort TACK till vännen FEM för denna klapp!

Många lögner är det…

Som vanligt är det dels parallella fall, dels Ann Lindells privatliv som skildras. Och som vanligt går även yrkesliv och privatliv ihop. Ann Lindell har träffat en ny man, en journalist. Allt verkar frid och fröjd, även om Anders Brandt är liiite hemlig… Han aviserar att han ska resa utomlands, men talar inte om vart. Samtidigt hittas en hemlös man mördad. I mannens ficka finns en lapp – med ett telefonnummer till Anders Brandt… Ann Lindell fixar inte att berätta för sina kollegor att det är just denne man hon dejtar. Ovanpå detta letar polisen efter en försvunnen tonårsflicka.

Den här gången har jag lite svårt att få ihop alla trådar. Det är som att en del av trådarna inte når ända fram till att bilda en knut. Visst, det är spänning på hög nivå och Ann Lindells komplicerade kärleksliv skildras utan förmildrande omständigheter och lullull, men…

Toffelbetyget når bara upp till medel!

Livet är kort.

Read Full Post »

Mer firande, lite krämpor

Att som barn fylla år i den här familjen kan i vissa fall innebära att man firas i flera dar. Igår fyllde ju Elias åtta år och firades av mamma, pappa, syskon och mig. Några av oss gjorde en utflykt till Stockholm. Men idag var det dags för mormor, morfar, moster och kusin att fira. Jag stack iväg på förmiddagen och inhandlade jordgubbar och grönt klet till tårtan, medan Fästmön trillade chokladbollar så det stod härliga till. Men snälla mormor hade inte bara med sig paket (vattengevär, filmer och en härligt blå t-shirt) utan också hallon, så mamma Anna slängde ihop (!) en hallontårta i stället för en jordgubbstårta. Se så fin den blev!

Tårtan var inte bara fin, den var god också!

                                                                                                                                                             Efter fikat och när gästerna hade åkt hem åkte jag en sväng hem till mitt för att vattna krukväxter och ringa mamma med mera. Mamma höll på att bli förkyld så det var väl inte så där toppen och dessutom hade hon ösregn.

Tillbaka i Förorten igen hade pappa O tittat in för att få smaka födelsedagstårta. Han fick också bygga Lego och vi fick alla testa Elias nya, fina Sverigespel som han fick av sin pappa – som vanligt med Elias egna regler, förstås.

Och idag blev det premiär för Linn bakom ratten! Vi tog en tur och hon fick träna på att starta bilen, lägga i växlar och rulla igång. Inte helt lätt att hålla koll på fötterna, men med regelbunden träning tror jag det går finfint. Nu gäller det bara att vi hittar nåt bra ställe att träna på innan Linn kan ge sig ut på vägarna.

Framåt kvällningen tågade en del av oss iväg till restaurang Kreta för att äta söndagsmiddag. Elias hade ju önskemiddag idag och ville ha pizza. Linn och Johan var också med, medan Frida vilade ut hemma efter gårdagens långa marsch och Jerry hade sitt favorit-TV-program att titta på. Men… barnen fick visst vara utan mat…

Jag fick in min fileto kotas med potatis, grönsaker och tzatziki…

                                                                                                                                                      Fortfarande inget till barnen…

Anna fick in sin Black & white. Fast hon såg ju inte så glad ut för det…

                                                                                                                                                              Men Johan, Linn och Elias fick bara vänta…

Elias och jag ville gärna dansa till den medryckande grekiska musiken.

                                                                                                                                                             Till slut fick barnet och tonåringarna in sina pizzor. När sista tuggan var uppäten bad Johan att få gå hem. Vi andra stannade kvar för dessert – Anna och jag tog friterad camembert med hjortronsylt och glass, Linn och Elias glass med sås. (Jag skäms lite när den stackars Frida enbart fick korv med bröd hemma, men hon valde själv.)

En bra dag men med alltför mycket gott för att min mage ska vara riktigt nöjd. Kanske beror det på brist på att få bli av med detta…

Ja, grannbarnen här kan stava i vart fall…

                                                                                                                                                            Från magkrämpa till andra krämpor så har lårkan hållit och funkat fint, men jag känner lite ont nära knävecket fortfarande så jag fortsätter att smörja mig tre gånger om dan. Men lite mer oroande är en knuta jag upptäckte bak i nacken (nej, ingen KNUT i nacken, det har inte ToffelTanter!)  igår när vi skulle gå på tåget till Uppsala. Fast antagligen är det inget annat än att jag håller på att få en hjärna, eller nåt. Kan ju vara bra att ha…

Read Full Post »