Bland bokar, tokar, Femmor och Pinnar

Ett varmt inlägg.

---

 

Varmaste dagen hittills valde FEM och Finske Pinnen att dyka upp i Stockholm. Jag strålade samman med dem på Hurtigs as usual, men redan på bussen ner till stan här i Uppsala rann svetten. Och det var inte bara av oro för själva resandet, människomassorna, alla ljuden och alla intryck jag förväntade mig. Det var liksom hett som i h-e.

På Hurtigs blev det sedvanlig räkmacka, men öl till för mig och Finske Pinnen. Till dessert tog jag kaffe och kaka. Ja, jag fick 100 kronor i namnsdagskortet från mamma och det räckte fikat till. Nästan (inte alls, men en del).

Vi uppdaterade varandra rejält. Fokus låg på arbetsmarknadspolitiska frågor, kan man säga. En av oss är arbetslös, en har just sålt sitt företag och en av oss är anställd och trivs inte riktigt. Livet är tufft ibland. Förhoppningsvis blir det ljusare.

För att glömma alla eländen steppade vi ner till Alfa Antikvariat, världens bästa bokantikvariat. Det ligger på en liten tvärgata från Drottninggatan, ner mot Vasagatan. Gatstumpen den ligger på heter Olof Palmes gata. Vi som var med före mordet på Sveriges statsminister 1986 har ett svagt minne av att gatan hette Tunnelgatan.

På Alfa finns det böcker. Överallt. Alla slags böcker. Det råder vansinnigt god ordning, vilket gör det både lätt och fröjdefullt att botanisera bland verken. Jag skulle kunna tillbringa timmar där. Idag insåg jag att jag tidigare bara tittat på hälften av lokalernas hyllor och böcker. Gångarna, hyllorna och böckerna tycks oändliga, det är nästan labyrintartat… Men Den Snåle slog till idag och lämnade Karin Boyes samlade skrifter kvar på hyllan. I stället följde en modernare bok  för 20 kronor med hem.

Efter en vätskepaus tog FEM och jag en egen liten tur, men vi hittade just ingenting – mer än en fantastisk snygg jumper. Orange med en stor stjärna på. Och bara i pygméstorlekar, förstås. Den fick vara kvar.

Jag lämnade paret frampå eftermiddagen, för jag tänkte att de nog ville rå om varandra. Tog mig neråt Gamla Bro och tittade in i några affärer där innan jag tog tåget tillbaka till Uppsala. Sms-biljett dit köpte jag igår hemma från datorn, sms-biljett hem köpte jag via mobilen. Det var hur smidigt som helst – nästan som på räls… Det kan man inte säga om själva tågen. Idag på morgonen läste jag i nån tidning på nätet att det var banarbeten på sträckan. Vissa tåg var ersatta med buss. I stället för att stanna i Määärsta tog tågen vägen förbi Arlanda, men stannade bara i Knife Town. Och Stockholm. På hemvägen stannade vi två gånger i hettan. Nä, det gick inte att öppna några fönster i vagnen där jag satt. Ena gången var det hästar på spårområdet (!), andra gången stoppljus. Man vet inte vad man ska tro om alla förklaringar. Men informationen gavs i alla fall i tågets högtalare och det var bra!

Hemma igen slank jag in på närmaste Kinakrog och åt en kycklingmiddag med en kall öl till. Jag skulle hämta en nyckel på hemvägen, men Nyckelpersonen sades vara ute på vift och kommer över med den själv senare i afton.

Jag har lagt fyra öl på kylning och nu blir det en öl (jag hade EN kall!), lite läsning och ballen* tills solen går ner.

Här kommer några bilder från min dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

*ballen = balkongen 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är något bortom ballen…

Ett omvärldsspanande inlägg.

---

 

Uppenbarligen ska det grillas hela kvällen. Detta medför att jag får sitta inomhus och knapra dansk peppar* och surfa på nätet i stället för att sitta på ballen**, läsa och njuta av solen. Så du som inte heller kan sitta på ballen och ha det gött på grund av grillgrisar är välkommen att hänga med mig på tur i cyberspace i stället!

Tågelände! Ja, jag vägrar att använda ordet kaos som medierna nu har slitit ut. Från midnatt blir det tågstrejk i södra Sverige. Och sen förra veckan är det ju si och så med tågen där jag bor. Värst är det visst mellan Märsta och Knivsta. Personal arbetar dygnet runt (med att åtgärda felen, förhoppningsvis). Men när kan vi tro att tågen rullar igen här mellan Uppsala och Stockholm? Tja, den 9 juni klockan fem på morgonen. Sägs det…

Ödmjuk autodidakt. Fästmöns styvmoster ger ut en ny bok i dagarna. Elsie Johansson, 83 bast, debuterade som 49-åring (48-åring, enligt lokalblaskan). Den nya boken handlar om rättvisa och lika värde.

Hund bajsade i mittgången – plan tvingades nödlanda. Ja, vad säger man? Nöden har ingen lag, eller? Planet var två timmar försenat när det lyfte. Den stackars hunden blev uppenbarligen skitnödig under den tiden. Folk spydde. Jag skulle spy om nån spydde. Stackars hunden! Den kunde ju inte hjälpa att den inte hade nån bättre stans att skita på. Det var för övrigt en ledarhund och sådana är tillåtna i kabinen.

Lizzies hattar för höga för Cittror. Drottning Elizabeths hattar har orsakat problem. Nästa vecka ska drottningen besöka Frankrike. Men hennes hattar är för höga för den Citroën som det var tänkt att hon skulle färdas i under besöket. Nu får hon åka Renualt i stället. Those frogs’ cars…

Fejkade anfall för att slippa betala restaurangnotan. En amerikan har satt i system att lura restauranger. Inte så att han tar en springnota. Nej, han stannar kvar och… låtsas svimma. Nu är han dömd till fem års fängelse – han har nämligen blivit gripen 90 gånger…

 

*dansk peppar = salta, hårda karameller med pulver i
**ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi har badat, vi har badat! I sjön!!!

Ett inlägg om lördagens utflykt och om att våga bada.

För ganska precis sju år sen drunknade min pappa. Både han och jag är uppvuxna vid vatten och lärde oss simma tidigt. Det hjälper inte alltid. Det har varit svårt för mig att bada och simma utomhus sen dess (det handlar inte bara om att jag är badkruka). Men idag vågade jag – för andra gången sen pappa gick bort!

Fästmön och jag tog bilen och reste söderut. Enligt Ajfånen var vi i Knivsta, men det var vi INTE! Stället hette Sandviken. Och det var inte heller Sandviken vid Gävle, vi åkte ju åt söder. Ja ja, vi hamnade på en lite strand där vi inte behövde trängas alltför mycket. Där var lagom med folk och barn. Barnen var inte jobbiga alls utan lekte och hade roligt. Idag var det papporna som var jobbiga. En pappa höll en lång föreläsning om Harry Potter, tror jag. Totalt ointressant för mig. En annan pappa blev biten i tån av nånting i vattnet och skuttade upp fortare än kvickt på spinkiga ben, fjolligt kvidandes:

Det var nåt som bet mig, det var nåt som bet mig! Det ÄR nåt där i vattnet!

Sen gick han upp på filten och satte sig och beklagade sig över myggen i stället och att han varken hade långärmat eller byxor med sig.

Men asså, vi var ju ute i naturen! Lite får man väl tåla! Och ja. I vattnet fanns det fiskar. Kanske en och annan kräfta..? I alla fall fanns där ett tag en oxe (= jag) och en vädur (= Anna).

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Titt i bladen fast på nätet

Ett inlägg i vilket Tofflan surfar runt i omvärlden, sedd ur media på nätets ögon.

Det här med att titta i ett fysiskt blad, en papperstidning, gör jag alltmer sällan. Gör du? Jag får mina nyheter via cyberspace. Många medier har gratis visning av nyheter och artiklar. Och sen finns det ju andra källor för att få veta vad som är på gång – bloggar, till exempel. Men det som skrivs där ska man möjligen ta med en nypa salt eftersom inlägg inte alltid är faktagranskade eller har ett underlag som visar ”allt”, bara skribentens åsikter i olika frågor. Nu blir det emellertid en liten tur här medierymden, häng med om du har lust! Stanna kvar om du hellre vill det.

Kor på villovägar i Knivsta. Det gäller att inte lida av ko-skräck om man bor i Knivsta. Igår eftermiddag kom Rosa och hennes kompisar på villovägar – bland villorna i Knivsta. Kossorna hade helt enkelt rymt från Egebyholm.

Depardieu vill bli algerier. För ett tag sen blev den franske skådisen Gérard Depardieu rysk medborgare. Nu vill han ha ett algeriskt medborgarskap också. Vad han håller på med? Han samlar på pass, enligt Dagens Nyheter.

Trivsel på jobbet ger bättre sömn. Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, har på regeringens uppdrag undersökt den internationella forskningen om arbetsmiljöns betydelse för sömnstörningar. Resultaten visar att medarbetare som känner sig rättvist behandlade, har möjlighet att påverka och kontrollera sina arbetsuppgifter samt har ett medmänskligt stöd på jobbet sover bättre än de som har alltför höga krav på sig. Och den som jobbar skift drabbas oftare av sömnstörningar. Eh… och det nya i detta var..?

Måltidens sociala funktion främjar demokratin. En måltid är ett möte och ett tillfälle när vi kan överföra våra tankar och värderingar. Det skriver statsvetarna Leif Lewin och Evelina Stadin i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Sverige är landet som har flest ensamhushåll. Trots det äter 82 procent middag med familjen minst en gång i veckan. Gemensamma måltider påverkar demokratin, menar Leif Lewin och Evelina Stadin. För vi äter inte bara för att bli mätta utan också knyta vänskapsband. Måltiden blir en mötesplats. Så tänk därför på alla som inte har nån att äta med, kanske står utan jobb eller familj. Dessa kan nämligen vara… näthatare som äter hamburgare framför sina datorer, enligt skribenterna. Ensamätarna är kort sagt ett problem. Oj då! Jag som åt min fil ensam framför datorn i morse… Men jag äter lunch och/eller middag i sällskap med andra flera gånger i veckan, jag lovar!!! 

Trafikstrejk rycker närmare. Kommunal säger nej till bud om kollektivavtal. Det kan drabba bussresenärerna i Stockholm, men även tågpendlarna Stockholm – Uppsala. Blir det ingen lösning utbryter strejk vid natten till den 20 juni.

Juridisk miss kan kosta en halv miljon extra. Vad var det jag sa igår..?

Är i en tid där det som räknas är utseende. Jimmy Fredriksson skriver om klädkoder – allt från bankernas kavaj och slips till sjuksköterskan Mattias som jobbar i klänning. Man ler lite… Och ändå vidhåller jag att shorts inte är OK på jobbet om man inte är typ brevbärare.

Livet är kort.

Read Full Post »

På spaning i världen utanför

Ett inlägg i vilket Tofflan spanar i omvärlden.

Vad passar väl bättre än en spaningstur i världen utanför så här på måndagen? Ja jag kan tänka mig flera saker som passar bättre, men det jag serverar här och nu är just en sån spaning i världen utanför och inte ett dugg annat!

Strateger sprider titelsjukan. Kurt i Almunge är upprörd över alla strateger som offentliga verksamheter söker. Han trodde att strategier var nånting politiker ägnade sig åt, inte tjänstemän. Och så raljerar han om strategexamen och undrar om ordet har samma värde som bloggare, twittrare, debattör och coach. Han hävdar också att titelsjukan gör att visitkort kräver två rader för att beskriva tjänsten man innehar. Avslutningsvis återberättar han en 30 år gammal anekdot. Alltså jag är benägen att hålla med Kurt när han insinuerar i inledningen att strategerna tycks vara så många och finnas överallt. Vad gäller ordets värde, eller valör, som Kurt kallar det, beror det väl lite på huruvida man är positivt eller negativt inställd till saker och tings utveckling. Utveckling är nämligen bra ibland, trots allt. Visitkort, till exempel, används nog inte främst för att planka in på utställningar idag.

”Kyrkan blir ett slagfält.” Tro det eller ej, men orden kommer varken från vanliga armén eller Frälsningsarmén utan från vår ärkebiskop Anders Wejryd. Han har gjort en par riktigt bra saker, tycker jag. Och nu manar han till ett hyfsat tonläge i sociala medier. Själv vet jag att han tycker att man ska ha ett hyfsat tonläge i mejl också. Man ska inte kränka andra på sin arbetsplats – varken via e-post eller på annat sätt.

Självmord i medierna. Självmord är den tredje vanligaste dödsorsaken bland människor under 25 år i världen. Och nästan en miljon människor tar livet av sig varje år. Vi måste börja våga prata om det här. Självmorden kan inte öka till 1,5 miljoner om året år 2020. Vi måste sätta stopp.

Springsteen bra förebild till manligt läsande. Kulturchefen på Svenska Dagbladet skriver om The Boss, Bruce Springsteen, och sossarnas fäbless för denna arbetarklasshjälte. De tre senaste sossepartiledarna har sinsemellan varit väldigt olika men ett har förenat dem – kärleken till Bruce Springsteen. Och på nåt sätt knyter Kulturchefen ihop detta med symboler och hur man vill uppfattas som politiker samt läsning och bildning. För Bruce Springsteen är nämligen en läsande artist. En läsande manlig artist. En förebild för den läsande mannen, enligt Kulturchefen. Ja jo… Även män med muskler och valkar i händerna läser. Och kvinnor. Jag tror inte barn bryr sig om ifall det är pappa eller mamma som läser. En god förälder, oavsett kön, förmedlar läsningen till sitt barn, oavsett barnets kön punkt slut.

Gränserna för naturtyper förskjuts. Det blir varmare på jorden. För oss här uppe i norr är det kanske rätt OK, men vad händer om det blir ännu varmare i öknen, till exempel? Om knappt hundra år kan en femtedel av all landyta på jorden ha bytt klimatzon. Riskerna för att naturen inte hänger med är stora och kan leda till att vissa djurarter utrotas, till exempel. Andra konsekvenser är att ett varmare klimat gör att man kanske inte kan odla sånt som blir till mat på flera ställen än idag. Bryr du dig om dina efterkommandes framtid?

Vattnet kan stiga ytterligare. Som Robban Broberg en gång sjöng… ”Vatten, stan är full av vatten…” Fyrisån har stigit över alla breddar. Och värre blir det, kulmen kommer i mitten eller slutet av veckan, enligt SMHI. Men det är inte bara restaurang Tzatziki i centrala Uppsala som drabbas. Det är trafikproblem mellan Uppsala och Stockholm och tågen går med lägre fart genom Knivsta. Och familjen Wennerberg/Lööv en mil norr om Uppsala har blivit hemlösa eftersom deras hus är vattenskadat.

Livet är kort.

Read Full Post »

Arbetsförmedling på distans – distanserar eller för samman?

Uppdaterat inlägg med artikellänk!

I morse såg jag en storflinande man på bild i lokalblaskan. Det var chefen för Arbetsförmedlingens kontor i Knivsta  – nu finns artikeln att läsa här! Det kontor som på sätt och vis inte finns. Eller det finns, men det är inte bemannat – där sker arbetsförmedling på distans. Märkligt nog har kontoret en chef ändå. Ett sätt för Arbetsförmedlingen att minska antalet arbetslösa? Skämt åsido, jag blir lite fundersam när jag läser sånt här.

Skälet till att jag blir fundersam, eller för att tala klarspråk, negativ till arbetsförmedling på distans är att jag tycker att det är ytterligare ett sätt för Arbetsförmedlingen att slippa möta människor som söker arbete. Människor som ofta behöver träffa nån handläggare personligen för att prata om sitt jobbsökeri och bli lite peppad. Det är inte alls samma sak att bli peppad av en person i Karlstad, tror jag det var, via en datorskärm… Ofta behöver man prata om lokala frågor och hur bra känner en arbetsförmedlare i ett helt annat län till ens hemlän då?

Nej, det här känns som ytterligare ett sätt för Arbetsförmedlingen att distansera sig från personer som behöver personlig kontakt. Tanken är att föra samman arbetssökande och arbetsförmedlare, men jag ser det hela som en fortsättning på den distansering Arbetsförmedlingen redan 2009 arbetade enligt. Då var jag själv aktiv arbetssökande och fick känna på distanseringen – min första handläggare, som jag hade i cirka ett halvår, träffade jag aldrig. Jag skulle rapportera var sjätte eller var åttonde vecka (jag minns inte) till henne – via e-post. Skrämmande! 

Vad är ni rädda för på Arbetsförmedlingen??? De flesta arbetssökande är vanliga människor precis som ni, men de befinner sig i en utsatt situation och behöver verkligen personlig kontakt, hjälp och peppning. Tänkte ni på det, eller, när ni öppnade distanskonstoret i Knivsta???

En svart bak för arbetsförmedling på distans.

Livet är kort.

Read Full Post »

Gamla offerkoftor och andra plagg

Idag kunde jag ha haft sovmorgon. Och det hade jag, på sätt och vis. Men jag önskar att jag åtminstone hade kunnat sova till  klockan nio. Icke då! Strax efter sju vaknade jag och det gick inte att somna om. Så jag gjorde en FEM, det vill säga låg en stund och läste Moderspassion och tog mig en funderare. Morgonens ämne var offerkoftor.

En av mina offerkoftor.

Jag försöker verkligen jobba med två saker när det gäller mig själv: dels att bli mer ödmjuk, dels att sluta klä mig i offerkoftor. Men det är svårt. Det är skitsvårt. Och när jag känner mig påhoppad är det baske mig inte lätt att vara ödmjuk och tack för den ovänliga kommentaren eller vad det nu är. Sen tar jag på mig en offerkofta och tycker synd om mig själv. För det är ju jättesynd om mig när en eller två i kombination hoppar på mig.  Men i stället för kofteriet försöker jag sen ett tag tillbaka tänka så här, för att inte gå under:

Jag känner mig påhoppad för att jag sticker ut hakan. Sticker man ut hakan anser en del att det är fritt fram att slå en på käften. Så det är bara att välja: tig eller ta emot käftsmällar. Men sluta för f*n att tycka synd om dig!

Inte heller behöver jag fundera över varför det är roligt att slå på en utstickande haka. Det är inte mitt problem, problemet – om det nu är ett problem? – ligger hos den som slår.

Jag ser fullt av offerkoftor runt omkring mig, särskilt i bloggvärlden. Den ena koftan är gräsligare än den andra:

Det är så synd om mig för att jag är skild.

är en ganska vanlig kofta. Men herregud, hur många är inte skilda idag? Det är ju inte så att du är unik, precis. Och för att dansa tango krävs två. Dags att inse att det är färdigdansat – med ditt X!

Mitt liv är ett helvete – på jobbet.

Jamen se till att göra nåt åt det då! Jobbet blir ju inte bättre för att man beklagar sig. Kan du inte byta jobb så försök hitta nåt annat i livet som är roligt.

Min man/fru förstår mig inte.

En klassiker! Gå till familjerådgivning. Var ärlig. Gör inte som somliga, sitt och ljug. Gå dit och var ärlig – och sen inser du efter ett tag vad som är rätt för dig.

Jag har så ont i huvet!

Men stackars dig! Fast en sak är ju bra med det – då vet du att du har ett huvud. Ta en Ipren och sen kan du ju sända en liten, liten tanke till alla dem som har kronisk värk nånstans. Snacka om att din huvudvärk är en piss i havet då…

Mina ungar är så jobbiga!

Jaha, men vem är det som har satt dem till livet och som har uppfostrat dem? Det är väl inte din granne, precis. Ta ditt ansvar, det är din skyldighet som förälder!

Min gamla mamma/pappa är så tjatig, jag blir gaaalen!

Joråsaatte… Och du själv var inte det minsta jobbig när din mamma/pappa tog hand om dig när du var barn? Kan du då inte ägna din gamla förälder en halvtimma om dan i en telefonlur ens? Dåligt! (Denna måste jag jobba med!)

Nog finns det en del gamla plagg, alltid… Jag märker att jag sticker nålar i mig själv när jag skriver, men det är bra, jag ska härdas. Sluta tycka synd om mig själv och fokusera på det som är bra. Och på att jag faktiskt bara är människa och gör så gott jag kan.

Är det det som gör att personer som är föredettingar på ett eller annat sätt i mitt liv fortsätter att läsa det jag skriver här på bloggen trots att

vi har gjort slut?

Att jag kämpar på och gör så gott jag kan? Att jag inte ger upp? Och att du kan få tillfälle att slå mig på käften verbalt ibland?  Vilka futtiga liv ni själva måste ha, vare sig ni bor i Bro, Knivsta, Surahammar (det hörs ju på ortens namn att ni är sura där!), Blomstermåla (vackert ortsnamn, men hur är ni som bor där vackra själar?), södra Finland eller Nynäshamn. (Några ställen är tagna ur luften, medan andra…) Trista typer intresserade av mitt spännande liv… (Jag är mycket ironisk – mot mig själv här!)

Nää, nu ska jag läsa tidningar på nätet – idag kommer ju ingen papperstidning – för att se vad som händer i den riktiga världen…

Read Full Post »

SL kanske tar över pendeln söderut

Det kan bli förbättringar, vill jag tro, att vänta i pendeltågstrafiken! Uppsala kanske får en ny tåglinje till Stockholm som ska köras av SL. Nu ska bara skittinget säga ja till det hela.

SL ska köra pendlare från Uppsala söderut.

Går förslaget igenom innebär det att det fler Upptåg norrut och även ett pendeltåg till Heby och Sala. Däremot läggs Upptågets linje till Upplands Väsby ner. Men men, tanken är att SL:s pendel till Arlanda, Knivsta och Uppsala förlängs ända ner till Älvsjö. Om jag fårstått artikeln i lokalblaskan rätt blir det stopp även i Sollentuna.

Antalet pendlare har ökat mycket.

Den nya linjen lär kosta runt 60 miljoner om året för Uppsalas del. Men jag tror att det lär vara väl spenderade pengar. Förutom att jag personligen tusenfalt hellre åker med SL än UL har antalet pendlare söderut ökat betydligt. Idag tvingas dessutom många byta pendel i Upplands Väsby, vilket de nu skulle slippa.

Mot årets slut kan detta bli verklighet. I bästa fall.

Read Full Post »

Debatt om debattartiklar inom politiken – och lokalpressen

Just nu rasar (!) en debatt lokalt om debattartiklar. Upprinnelsen är att en Knivstamoderat skrev en debattartikel som infördes i lokalblaskan. Bara det att en Uppsalamoderat ansåg att åsikterna i artikeln gick emot politiken som moderaterna i Uppsala för. Knivstamoderaten blev mejlledes tagen i örat av sin uppsalienska moderatkollega.

Om detta är det väl inte så mycket att orda. Ett klokt parti har högt i tak och VÄLKOMNAR debatt även inom de egna leden. Som informatör kan jag ha synpunkten att det kan vara SMART att informera ledningen i förväg om att man har skrivit en debattartikel om X och skickat in den till Y-tidningen. Bara för att ledningen ska kunna vara beredd ifall även den får frågor. Mer än så behöver det inte vara.

Lokalblaskan har för övrigt kollat med de andra partierna. Inga andra ställer så hårda krav på granskning av debattartiklar som moderaterna. Några partiers ledning vill gärna se artiklarna i förväg om de undertecknas med partiets namn (Vänsterpartiet). I valtider kan det vara extra viktigt att man ger rätt budskap så det inte blir förvirring eller intern konkurrnes (sossarna och miljöpartiet). En del partier har inga särskilda regler mer än att man bör följa partilinjen (Centern, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna). Klokast inställning tycker jag att Folkpartiet har vars ledning gärna vill att gruppledarna ska bli informerade i förväg om kommande debattartiklar.

Men moderaterna i Uppsala kräver att få granska ALLA debattartiklar som skrivs – inom egna partiet, får man gissa, annars tar man sig för sin panna rejält… [dålig formulering i artikeln!] – innan artiklarna trycks. Eller så var det tills fram till nu. Då skulle partiledningen i Uppsala AVGÖRA vilka artiklar som skulle få publiceras i Upsala Nya Tidning. Nu menar ledningen att alla artiklar som ska publiceras lokalt först ska passera FULLMÄKTIGEGRUPPEN.

Ska allt politiskt som skrivs i debattväg förhandsgranskas av partiledningen?

                                                                                                                                                             I detta läge händer det nåt som inte är OK. Tidningen betraktas som politikernas maktredskap. Heder därför till UNT som i sin ledarspalt skriver bland annat följande idag:

[…] Vi vill därför med skärpa framhålla följande: Det enda mandat som gäller för UNT är det som finns i tidningens bolagsordning och i våra kontrakt som chefredaktörer. UNT:s uppgift är att på nyhetsplats, likaväl som på ledar-, debatt- och insändarplats, införa material som vi anser är relevant och intressant för läsarna. Syftet med debatt är att olika åsikter ska brytas mot varandra, inte att goidkända partiföreträdare ska redovisa lokalt godkända ståndpunkter. Var och en, moderater lika väl som andra, oavsett var de bor i landet, som vill skicka in debattinlägg eller insändare till UNT ska veta att vi aldrig kommer att fråga om dessa är godkända av någon förträdare för komunledningen i Uppsala eller för Modrata Samlingspartiet. Var och en som skriver ett intressant inlägg komer att få det bedömt på samma villkor som andra. […]

Ord och inga visor och dessutom BRA rutet, Håkan Holmberg och Lars Nilsson, politisk chefredaktör respektive chefredaktör och ansvarig utgivare!

För övrigt är tidningens mål att sälja tidningar och tjäna pengar. Det ska vi inte glömma bort. Men en tidning med en klok ledning är inte redskap åt nån.

Däremot… Och nu kommer det lite surt från mig! Däremot har jag INTE förlåtit eller kunnat acceptera att man stänger av kommentarsfunktionen vid vissa artiklar på hemsidan plötsligt. En sak är att granska kommentarer innan de publiceras och därmed sålla bort de kränkande. En annan sak är att inte låta allmänheten föra fram sina åsikter på artikeln och dess innehåll. Att detta har skett har jag välunderrättade källors garanti för, men naturligtvis inga fysiska bevis. Mer än att jag har sett att kommentarsfunktionen plötsligt upphör. Och DET, kära lokalblaska, tycker jag INTE är acceptabelt!

I ett fall handlade det om en person som ägnat sig åt kränkningar av olika slag, i olika sammanhang. Den reporter som hade börjat rota i detta hade hittat en och annan pinsamhet, till och med kanske skandal, som sopats under bland annat en skattefinansierad matta. I stället valde man att tiga. Synd det, för detta hade varit av stort intresse för många, jag lovar. Men vem vet? Det kanske kommer en debattbok, som definitivt inte är granskad av nån ledning, skriven av en person som stått emot påtryckningar, snart. Vem vet, vem vet…

Read Full Post »

Andreas Lundstedt – ”the show must go on…”

The show must go on… Lite så reagerar Andreas Lundstedt när han tar emot beskedet att han är HIV-smittad. Sitter med sin mobil i handen, fattar inget. Går sen in och kör ett steppass som instruktör för en grupp. Detta och mycket annat pratade Andreas Lundstedt om när han sommarpratade i P1.

Andreas Lundstedt. Bilden är lånad från Sveriges Radios hemsida.

                                                                                                                                                       Alla känslor som far igenom en när man får besked om att man bär på en dödlig sjukdom… Det är sånt man som frisk inte behöver fundera över. Här får vi dem, rakt ut, direkt i början av programmet. Nästa inslag handlar om Andreas Lundstedts första framträdande – som femåring i Knivsta. Kontraster, ja onekligen, men helt och fullt Andreas Lundstedt.

Skolåren beskrivs med en humoristisk touch. Ändå noterar lyssnarna att Andreas Lundstedt med all säkerhet var mobbad. Det börjar i ettan och med en mössa med brodyr. Dansen och showandet blev en viktig del av pojkens liv – ett sätt att överleva redan då, misstänker jag.

Vackert, allvarligt och humoristiskt berättar Andreas Lundstedt om det första kärleksmötet vid ”bögringen” på Stockholms central. Och om att komma ut. Om kärlekssorgen. Och sen om att komma ut igen – denna gång för att berätta att han blivit HIV-smittad.

Medryckande berättar Andreas Lundstedt också om sitt möte med Alexander Bard och bildandet – och splittringen – av Alcazar – ett band som nästan döptes till Tsunami…

Och så i slutet, oväntat, om jag inte hade vetat om det, friar Andreas Lundstedt. Härligt!

Read Full Post »