Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Knattarna’

Ibland blir jag irriterad när andra planerar så att min egen dags planering faller. För det är ju så att den egna planeringen i vissa fall omfattar andra människor. Men det går inte att lära ut framförhållning och planering, det är en egenskap man har inbyggd. Jag kan till exempel säga till mamma att

Det är ingen idé att du ringer i morgon, för jag är inte hemma.

Då ringer mamma garanterat i morgon – för att hon bara vill det. Att jag har en annan planering… WTF, liksom…

Så det är ingen idé att irritera sig, verkligen inte. Solen skiner dessutom och det droppar från taken. Man får nästan vårkänslor och undrar varför inte pippina kvittrar.

En av mina planer för dagen var i alla fall att åka till Fuji på Stormarknaden (en av affärerna som har flyttat runt, men jag hittade!) för att ta ett foto till mitt nya presskort. Mitt gamla presskort gick ut i mitten av oktober, men först nu har det av praktiska skäl blivit möjligt för mig att fixa ett nytt. Men ett stort problem är jag, som fotar väldigt mycket själv, hatar att vara föremålet framför kameralinsen.

Blä, usch och tvi!

som Knattarna skulle uttrycka det. Men faktum är att tjejen som plåtade mig lyckades vid första knäppet. Det blir inte bättre än så här:

fyra tofflor

Fyra tofflor – alla är lika fula. Men jag ser faktiskt ut så här och det kan ju inte fotografen hjälpa.


På torsdag klockan 11
har jag dejt med presskortsadministratören på hennes jobb mitt i stan. Då fyller jag i blanketten i hennes närvaro, legitimerar mig och lämnar ett foto. Om tre veckor får jag åka in till stan igen och hämta kortet.

Själva Stormarknadstrippen tog fem minuter med bil och fotograferingen samt betalningen för densamma lika lång tid. Tog svängen om Preem på vägen hem för att tanka – det var över en månad sen, tror jag…

Och nu är jag hemma igen. Har startat en maskin grön tvätt och är helt slut. Varför blir jag så jäkla trött?! Jag ska ju börja jobba på fredag och det vill jag ska gå bra. Men den här förödande tröttheten som bara slår ner på mig är otroligt jobbig… I övrigt har ju operationen gått bra och jag mår bra, har bara positiva upplevelser.

Så det vete 17 om jag orkar tjafsa med Tastelines Matkasse. Jag fick svar från dem ett dygn efter att jag hade mejlat in min fråga. Men då uppstod en ny fråga. Och om de fortsätter att ta ett dygn på sig att svara lär mitt presentkort löpa ut… Men jag ska nog inte ge mig, jag är ju faktiskt kund och jag har rätt! Jag fick ju det här presentkortet i avskedsgåva från avdelningen när jag slutade jobba på fakulteten i januari förra året… Men jag ringde och efter en stund i telefonkö kom jag fram till hjälpsamme Dan som ordnade allt åt mig. Tastelines matkasse har gått ihop med ett annat företag och heter numera Mathem. Detta ska bli spännande att testa! Åtminstone en middag får Fästmön, för den innehåller köttfärs. Och en recension av Mathems matkasse kommer förstås sen när matkassen är testad – på en blogg nära dig!


Livet är kort. 

Read Full Post »

I förra veckan hade jag äran att få träffa ett livs levande… tvillingpar! Tvillingar har alltid fascinerat mig (även trillingar, fyrlingar etc.). Är de enäggs är de ju så identiska – men kan trots det ha olika personligheter.

Knattarna är trillingar. De snuskarna har ingenting på underkropparna, men svarta tröjor. Det som skiljer dem åt är färgerna på deras kepsar.


När jag var barn
kände jag ett tvillingpar som hette Kjell och Mats och ett tvillingpar som hette Mona och Marie. Kjell och Mats var verkligen identiska! Jag tror inte ens deras föräldrar kunde skilja dem åt! Två kvicksilver var de, dessutom. I samma stad boddde Mona och Marie. Precis som Kjell och Mats var de enäggstvillingar. Fast en av dem hade skolios. Jag tror inte man upptäckte det förrän ganska sent. Väldigt ledsamt, var det, för båda två var duktiga basketspelare, men den tjejen med skolios kunde tyvärr inte fortsätta.

När jag hoppade över en klass till trean gick Eva och Marie där. De var exakt lika – både till utseende och till klädseln. Men också till sättet. De var två rätt jävliga morrhoppor, för att tala klarspråk.

Hur som helst, dessa båda tvillingpar från min barndom var alltid likadant klädda. Jag, som egentligen aldrig nånsin har varit klädintresserad, tyckte nog ändå att det måste vara lite tråkigt. Tänk att ha exakt likadana kläder som din syrra eller brorsa!

Men de två tvillingflickor jag träffade den gångna veckan var nog ganska identiska uteendemässigt, men inte när det gällde kläderna! Deras föräldrar hade nämligen bestämt att flickorna aldrig fick ha samma kläder – eller samma frisyrer. Om den ena flickan hade hårband, fick den andra flickan ha tofsar.

Det är enda sättet för oss att kunna skilja på vem som är vem!

sa pappan.

Smart, tycker jag. Och roligare för tjejerna. Däremot blir jag lite fundersam när jag läser om mamman till fyrlingpojkarna i Kina som märkte sina söner med siffror. På huvudena. Hon rakade deras hår så att där stod 1, 2, 3 eller 4 på deras huvud. Det känns ju liiite taskigt. Jag menar, tänk om nån av dem ville ha rastaflätor, spikes eller bara en vanlig pojkfrisyr..?


Livet är kort. 

Read Full Post »