Knappt om tid och pengar

Ett knappt inlägg.

---

 

Det var i alla fall inte knappt om knappar hos Helping Hand.

Jag är på jakt efter en sak. En mycket specifik sak. Men jag har dessvärre ingen framgång. Jag tog i alla fall Clark ”Den rene” Kent* och for iväg för att kika på ett par loppisar idag. Kika. Jag tittade. Jag köpte ingenting. Det är andra gången på kort tid jag bara tittar. Det är roligt att se på spännande prylar. Det är spännande att se vilka roliga – och fina! – prylar som är sålda sen sist. Jag behöver inte handla. Det är knappt om pengar och då är det tillräcklig njutning att bara titta.

Sen var jag emellertid tvungen att handla. Mat, alltså. Tokerian fick ett besök liksom apoteket och så bytte jag in mammas och min Trissvinst mot en ny lott. Jag hoppas på en lite större vinst på den.

I love you Mum… Fem kronor på Myrorna i Boländerna.

Men jag har en snäll mamma! I förra veckan hade hon gått ett ärende till banken och satt över en slant till sin kyrkråtta till dotter. Mamma är verkligen generös. Jag hade ingen aning om det förrän hon sa det i söndags. Har försökt leva på det som har funnits i plånboken sen ett tag och det har gått bra. Jag har vant mig. Det är många saker jag har dragit ner på och inte lider jag nämnvärt av det än så länge. Värre blir det väl om mobilen eller datorn pajar eller nåt större som kyl och frys här hemma. Eller kanske en tand. Det vågar jag inte tänka på…  Så kanske jag skulle ha köpt det söta lilla snapsglaset jag såg hos Myrorna i Boländerna för endast fem kronor och lagt i ett påskägg till mamma. Jag tänker mig nämligen neråt landet till påsk. Fast… mamma dricker ju inte snaps. Det får bli lite godis i stället!

Det blåser som 17 ute, men jag hade ytterligare ett ärende som jag knappt hann med mellan dagens turer: jag skulle posta ett unikt armband till en vinnare. Kuvertet var så lätt och vinden så kraftig att det nästan blev flygpost.

Knappt var det, men jag hann fånga kvällssolen medan jag väntade på att de fällda järnvägsbommarna åkte upp.

Sen blåste jag bort till Fästmöns jobb. Han knappt öppna min medföljande bok på gång förrän hon hoppade in i bilen. Vi ångade in på ICA Solen en tur – och naturligtvis sprang vi på Skrämmaren. Jag försökte ge igen genom att tuta ilsket, men personen verkar stendöv och var helt oberörd. Däremot kacklade vi så mycket i affären att jag knappt mindes vem jag kom dit med. Jag blev i alla fall upplyst om att Anna kommer till mig redan på fredag, för grabbarna Olsson ska ju ut på galej i helgen. Det blir lite extra umgänge med Anna i helgen, alltså, men bara fredag och lördag kväll och natt, sen jobbar hon.

Nu är det hög tid att ställa sig vid spisen och fixa till kycklingkorv och snabbmakaroner. Klockan 20 ska jag bänka mig framför SvT2 och se när Eva Dahlgren pratar om sin sanning. Och efter det blir det Leffe och Camilla som bjuder på kriminalitet och annat i Veckans brott.

Har du lika knappt om tid som jag, tro??? Skriv gärna några rader och berätta!

*Clark ”Den rene” Kent = min nytvättade bil

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Men tack då, FEM!!!

Ett tackande inlägg till en vän.

---

 

Två kilo grönt paket låg i min postbox.

Tack söta, snälla FEM för paketet som jag hittade i min postbox när vi mellanlandade mellan jobb, matintag och helghandling! Du är världens snällaste och mest omtänksamma!

FEM och jag har känt varandra sen vi var åtta år. Jag kom ny till FEMs klass en bit in på höstterminen 1970, för då hade såväl lärare som psykologer tyckt att jag skulle hoppa över andra klass i lågstadiet. Det var inte så lätt för en liten Toffla att komma till nästan 30 okända barn som var året äldre än hon. De flesta hade ju känt varandra sen lekis, men jag hade ju bott några år i Tranås och gått lekis där. Ganska snart blev FEM och jag kompisar, för vi upptäckte att vi hade flera gemensamma intressen. Ett var att vi samlade på frimärken båda två (sen blev det servetter, knappar och jag vet inte allt). Och så skrev vi böcker och så läste vi böcker. Då kanske det inte är så svårt att gissa vad det låg i paketet..? Because some things never change…

Böcker och kramkort från FEM i paketet.

Tack igen, snälla vännen och ha en go midsommar!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julgransplundringen 2013: Tjuvstarten

Alltså i kväll, efter första arbetsdagen, är jag überüberalles müde. Därför tjuvstartade jag min lilla julgransplundring. Du vet, den jag traditionsenligt först skulle ha på söndag när det är Tjugondedag Knut, sen i morgon, lördag, eftersom jag ska på en annan julgransplundring, i Himlen på söndag. Jaa, jag är inte alltid en kvinna som står för mina ord, det är tydligt, det.

Det var skönt att kliva ur kläderna och hälla ner sig i mjukiskostymen. Även om jag numera tappar jeansen är knappar och nitar skaviga mot ärret. Hälen har gått alldeles för mycket idag och är OND! Hade det synts hur ond den är utanpå hade den varit ilsket röd.

Som sagt, när man är überüberalles müde sätter man, om man heter Tofflan i cyberspace, igång med julgransplundring. Jag har plockat bort alla tomtar och skit, slängt juldukarna i tvätten, dammat och tagit fram säsongsneutrala textilier. Min lilla sockertoppsgran är strippad från stjärna och silverkulor, vattnad och placerad på ballen*. Faktum är att granen lever och frodas, det trillade bara några enstaka barr från den. Frågan är vad jag ska göra med den nu. Jag kan bara inte slänga den när den är så fin!

Min lille julgran 2012 som Fästmön hade införskaffat åt mig. Ävenså hade hon köpt blåa hyacinter, knäck, ischoklad och den underbara polkaamaryllisen. Den där Anna, vet du, hon går inte av för hackor!!!

Allra sist plockade jag ner de sex sköra julfigurerna som har hängt i köksfönstret.

Snögubben är den av figurerna jag har haft längst.

Jag virar in figurerna i sån där plast med bubblor i. Motstår frestelsen att smälla bubblorna, faktiskt.

MUSikanten är söt, tycker jag.

De här figurerna var de enda jag ursprungligen hade tänkt ta fram till jul. Men som så ofta blev det lite till. Dock inte på långt när så mycket som det brukar vara. Luciafigurerna, till exempel, fick ligga kvar i lådan, för på Luciadagen opererades ju jag och då sket jag totalt i figurer med ljus i håret. Fast jag hade så gärna velat se Lucia i TV, som ju var från Uppsala Domkyrka.

Tomten har flugit ner i lådan.

Till i morgon har jag sparat lite att plundra. Det blir stakarna och stjärnorna som åker ner i kartonger och ut i förrådet då. Jag orkar inte hålla på att klättra och klänga så här på kvällskvisten.

Julängeln/fén och bakom henne, den frodige tomten, har hängt klart. 

Jag har varit ute i förrådet med mina två stakar för levande ljus. Och så har jag hämtat in kartongerna/askarna/påsarna som adventsstjärnorna och -stakarna ska slumra i. Jullådan är packad med julfigurer och försedd med lock, men jag väntar till i morgon med att bära ut den, den är lite tung.

Guldtomten vinkar adjö för den här gången!

Det kändes konstigt och ensamt att komma hem till en mörk och tom lägenhet, men Anna behöver ju vara mamma på heltid ibland. Nu funderar jag på om jag ska ta mig en knäckemacka och ett glas mjölk. Läsa lite, softa framför TV:n. Klockan 23 är det nån spännande film, men jag är osäker på om jag orkar vara uppe. Jag har ju arbetat idag…

I morgon fortsätter julgransplundringen. To be continued, alltså…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflans tankar 15: Dam- och herrknäppning

I samband med mina funderingar kring ordet

skjortblus

dök frågan om dam- och herrknäppning upp.

Varför denna konstiga skillnad?

undrade Nurse Rached.

Jag har gjort en grund dykning och kommit fram till följande:

Enligt Manolo, som hämtat uppgifterna från Nationalencyklopedin, kommer det från medeltiden, föga förvånande… Då ansågs mannen, precis som Jesus, vara den som stod närmast Gud, på hans högra sida. Högersidan förknippades med solen, ljuset och den manliga principen. Därför placerades knapparna till höger på männens plagg. Kvinnokläder hade vanligen inte knappar på den tiden, men vänster sida förknippades med natten, månen och det förflutna.  Knappar i kvinnokläder ansågs alltför lätta att öppna och knappar var därför ett manligt attribut länge. Kvinnorna fick ofta nöja sig med snörning och hyskor. Lite senare delades sidorna i kyrkan upp i en manlig och en kvinnlig. Då fick detta med vänsterknäppta knappar ytterligare en funktion: kvinnorna kunde amma i kyrkan samtidigt som de undvek att visa brösten för den manliga sidan – eftersom damknäppningen är åt vänster!

Tofflan iförd sin mest färggranna skjorta som – notera! – är högerknäppt!

                                                                                                                                                Lapphund har delvis en annan förklaring till dam- och herrknäppning. Herrar måste snabbt kunna knäppa sin rock med vänster hand för att kunna hantera vapen med den högra. Och förnäma damer hade ofta en påkläderska som stod framför henne och knäppte knapparna. 

Knäppt eller inte, nån sorts sanning och förklaring finns troligen i detta!

Read Full Post »