Glid pisk!

Ett upprymt inlägg.

---

 

En riktig häxa.

Jaa, jag är lite glad i häxhatten! Får man säga så fast det är långfredag? Får man känna så fast andra tycker att man ska hålla tyst med sin glädje? Fästmön och jag gjorde en riktig mardrömshandling på Tokerian. Mot slutet nästan skrattade vi fast vi ville grina, så slut var vi. Anna var trött efter en jobbvecka, jag hade skitont i ryggen (hört den förut?). Och katastrofen var nära när vi nådde slutmålet i affären – lösgodiset – och fann att lådorna och behållarna var i det närmaste… helt urplockade! Jamen vaff… till påsk, liksom, ser man väl till att ha ett välfyllt godisförråd, eller? Jag kände hur jag liksom blev… inte en påskkärring utan en riktig häxa…

Sen for vi ut till Himlen där en snäll Kronprins kom och mötte oss vid bilen. Jag kan ju inte bära mer än knappt mig själv, så Johan och Anna fick släpa in alla matkassar.

En blå tablett.

Det tog en god stund att få in all mat i kylen – och ändå är vi bara fyra personer som ska tillbringa påsken tillsammans. Vi softade en stund innan jag och tjejerna stapplade iväg för att äta grekiskt. Ingen av oss orkade stå vid spisen, utan vi satte oss vid vita linnedukar med blåa tabletter och lät oss bli serverade.

”Tagen och äten, ty detta är min lekamen för dig utgiven…” Fast så säger man inte nu för tiden.

En tjejmiddag med bröd, vin, spett och klyftpotatis. Kronprinsen stannade hemma – frivilligt – och gnagde på nåt halvfabrikat. Det är sällan vi får tid med de två äldsta, ännu mer sällan att vi får tid att vara bara tjejer. Ovanligt och roligt även om jag förstås önskar att vi alla kunde vara tillsammans.

Bussen fick stå kvar i skyltfönstret.

På hemvägen hade min rygg blivit såå mycket bättre. Jag vet att det berodde på vinet, men i kväll struntade jag i det. Jag ville bara slippa smärtan en stund. Och det fick jag. Bussen fick stå kvar i skyltfönstret och det var alldeles förträffligt att promenera hem i sakta mak och nästan inte känna av den där teoretiska käppen bak i jeansen.

Vi kom hem till Himlen lagom för att se sista halvtimmen när Sarah Dawn Finer sökte Sally Bowles. Jag kan ju inte påstå att längtan att se henne i Cabaret vid Uppsala Stadsteater blev mindre, precis… Som tur är har jag spelat in HELA programmet på DVD-hårddisken hemma. Det får jag glädja mig åt när jag kommer hem. Och så kan jag fortsätta drömma om ett teaterbesök. För övrigt, det lilla ordet

tack

är underskattat, men jag blev väldigt glad för just Sarah Dawn Finers  Twitter-tack!

Ännu har påsken knappt inletts. Jag mår förhållandevis gott. Ryggen är snäll i skrivande stund. Jag är mätt, lite i hatten, som sagt, och jag är nära en del av mina kära. Det är jag tacksam för.

Glad påsk! Eller, som det heter på i-språket:

Glid pisk!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På vift i tjänsten och hemma

I morse tog jag en annan väg till ”jobbet” efter att ha släppt av Fästmön vid sitt arbete. Faktum är att det var snabbaste och smidigaste vägen hittills – i alla fall till ”jobbet”. Det känns väldigt märkligt att åka genom stan – man tror jag att det ska gå fortare om man åker runt men icke. Dessutom känner man sig som en miljöbov som släpper ut avgaser. Fast jag kan ju inte hjälpa att nån har planerat trafiken så idiotiskt, rent ut sagt…

Redan kvart i åtta i morse (jag börjar åtta) satt jag därför vid min dator och började jobba. Ett trettiotal texter från webben ska granskas av nästan lika många experter och var och en skulle få sin till sig tillsänd via mejl. Ett pillgöra! Samtidigt skulle de också tillfrågas om de hade nåt spännande projekt de ville lyfta fram. Detta visade sig vara förvirrande för somliga… Två frågor i ett mejl kan vara en för mycket ibland…

När Carl, min handledare, seglade in på kontoret bortåt halv nio stack vi nästan genast iväg på en gång. Vi for ut för att klafsa omkring på en byggarbetsplats där vi beskådade bland annat en biogasanläggning. Fast det såg mer ut som cirkustält på håll.

Cirkus? Nej, en biogasanläggning.

                                                                                                                                                       Jobbkameran – liksom min tejpade lilla – var med och jag fick testa att fota med båda. Jag tyckte nog att min lilla gav lika bra bilder som den större kameran. Här är en till av anläggningen, tagen med min lilla tejpade mobilkamera.

Här ser man att det inte riktigt är ett cirkustält…

                                                                                                                                                           Carl använde förstås bara jobbkameran och han är en betydligt bättre fotograf än jag. I ett obevakat ögonblick lyckades jag fånga honom på bild!

Jeppe paa Bjerget? Nej, det är min handledare Carl som skuttade upp på en grushög för att fota.

                                                                                                                                                           Och medan Carl gled ner för grushögen fotade jag ett golv. Ett gjutet golv med en ränna där det måste sluta tätt. Annars lukter det ille!!!

Ett golv jag kunde spegla mig i.

                                                                                                                                                                  Så fick vi syn på en snubbe som fotade på en höjd. Vi klättrade efter. Det var halt. Medan Carl fotade anläggningen ovanifrån fotade jag några kossor som spatserade i hagen bakom.  Tur att man inte har koskräck…

Ja kossan är mitt på bilden, du får anstränga dig lite för att se den!

                                                                                                                                                        Hittade en och annan svamp, också. Just det här exemplaret på bilden är inte ätligt men vackert!

Vacker, men inte så god att äta, tror jag.

                                                                                                                                                     Bilderna och ett flödesschema som jag just har skickat efter ska användas i ett pressmeddelande. Igår skrev jag ett utkast till ett pressmeddelande på engelska (om en annan sak), så idag blev det Carls tur att formulera nåt intressant på svenska. Han är otroligt mer flyhänt än jag, kan meddelas… Men så kan han verksamheten liiite bättre än jag. Dessutom fick jag idag höra att han är duktig på tyska eftersom en av arbetarna på byggarbetsplatsen var tysk. Imponerande! Samtidigt noterade jag till min glädje att min gymnasietyska ändå fanns kvar så pass mycket att jag förstod så gott som hela konversationen. Ibland överraskar man sig själv…

Vi hann tillbaka lagom till veckans höjdpunkt, fredagsfikat. Det var uppdukat med mackor, ostar, marmelad och grönsaker. Mums!

Mumsigt fredagsfika!

                                                                                                                                                                Jag ångrade att jag hade ätit både macka och yoghurt till frukost. Och det kändes liiite dumt sen när det var dags för lunch bara ett par timmar senare att jag hade en stor matlåda med en tjock kycklingfilé i och klyftpotatis till…

Eftermiddagen ägnade jag åt att greja lite med bilderna vi tog och att fixa med en del sidor på webben och intranätet. Hjälpte också till med en ”trycksaksmanöver” som var lärorik! Sen vart det kväller…

Det blir nog bara nånting lätt till middag, men jag inser att jag måste traska över till Tokerian för att inhandla lite basvaror och även hoppa in på apoteket eftersom mina medicinburkar är tomma. Och mest av allt behöver jag passera soprummet och slänga sopor. Massor…

Ut till Himlen åker jag i morgon vid lunchtid. Tanken var att jag skulle slappa i kväll och sova ut i morgon bitti och att Anna skulle få göra detsamma samt umgås med barnen. Men Elias är på kalas i kväll så det blir en väldigt sönderhackad fredagskväll. Inte nån idealisk kväll för barnkalas, kan jag tycka…

Dagen har varit sol och regn omväxlande. Just nu skiner solen och regnet bara vräker ner. Man blir smått prillig… Igår kväll var det riktiga monsunregn här och det smattrade hårt mot taket. Jag hoppas verkligen att det blir bättre i morgon när det är Kulturnatt här i Uppsala!

Read Full Post »

Jag borde inte, men…

Medan Fästmön jobbar träffade jag hennes yngsta dotter på stan. Bussen från Förorten var försenad och jag blev lite orolig. Ringde hem vid 12.30-tiden och väckte upp Storasyster. Ingen Frida. Ringde pappa, som också var på stan med Elias – och precis då kom hon.

Efter en stunds funderande och promenerande ordnade vi det som var huvudsyftet med dagens tur. Frida ville gå till ”vinylaffären”. På vägen dit passerade vi några klädaffärer. Inte våra favoritställen, men vi tog tjuren vid hornen och tittade in i ett par. Frida hittade en snygg, figursydd svart luvatröja på New Yorker för ett bra pris.

Sen blev det en tur ner i källaren där ”vinylaffären” ligger. Frida hittade två LP-skivor med Mott the Hoople. Och jag, som absolut INTE ska handla några prylar till hemmet eftersom det är parkbänken nästa som väntar, hittade en mellanskål som gjorde min trio Coronaskålar från Orrefors komplett.

Mellanskålen, längst till höger i bild, blev dagens fynd.

                                                                                                                                                       För bara 120 pix blev skålen min – och då ska du veta att den är signerad också… I morgon har vi bjudit bort oss på fika och jag lovade ordna fikabröd, men tyvärr har jag inga pengar till det nu. Tills vidare blir det till att leva på fil till middag, typ.

Kvällens middag är emellertid redan inhandlad. Det blir tunna kycklingfiléer, potatisklyftor och het béarnaisesås – och det finns till och med grönsaker till en sallad!

Pratade med mamma en snabbis nyss, men kände mig inte så väldigt pratbar utan bad att få ringa senare i morgon eftermiddag i stället.

Anna slutar klockan 16 och ska hämtas då. Själv ska jag ta hand om tvätt som är torr och ska läggas i strykhög i rätt ordning efter antal prickar (jorå, sån är jag!). Och kanske, kanske hinner jag läsa en stund. Har ungefär 50 sidor kvar, bara och boken är SÅ spännande!

För övrigt är mina köksstolar på fest just nu, men beräknas återvända hem vid 17-tiden. Bara så där…

Read Full Post »

Tisdagstofflande

Tog mig in till stan vid 15-tiden – så stolt för jag åkte buss, som jag HATAR, alldeles själv. Fästmön och Frida mötte upp vid Åhléns och eftersom de inte var färdiga med sin shoppingrunda fick jag hänga på i släp. Det var väl inte precis vad jag längtade efter, att skena i affärer en relativt varm dag, men det var ändå OK.

Vi skildes åt vid 17-tiden och Anna och jag traskade ner till Tzatziki. Vi kunde faktiskt sitta utomhus och äta, även om det blev lite kallt vid vattnet.

Kolla så grönt det är!

                                                                                                                                                             Efter alla heta provhyttslampor – jag var ju aldrig INNE i nån hytt, men strax utanför – satt det fint med en kall öl. Eller det blev faktiskt två för min del…

Älskar det ljusa, grekiska Alfa-ölet som smakar honung!..

                                                                                                                                                             Till förrätt tog vi stekt fetaost (Anna) respektive fetaoströra med paprika och chili (Tofflis). Min röra var suveränt god till brödet och ölen!

Gott och starkt och fräscht!

                                                                                                                                                          Anna fick knappt nåt med av ”bröna”, för jag var snabb på att roffa åt mig dem – så gott att ta upp röran med.

Lite bröd fick Anna bryta i alla fall.

                                                                                                                                           Huvudrätterna var inte så upphetsande, men Anna tog fläskfilé och jag kycklingfilé med klyftpotatis och tzatziki. Gissar att vi stinker som värsta vitlöksodlingarna just nu…

Jag såg nåt som glimmade till i floden. Det var en oöppnad ölburk som hade fastnat. Blev nästan sugen på att hoppa i och rädda den – bara för att.

En oöppnad öl fastkilad och omfluten av flodens virvlar…

                                                                                                                                                       Det var väldigt många poliser ute idag. Skälet var att det åter skulle demonstreras mot Israels beteende tidigt igår morse. Ljudvolymen steg och som alltid tycks jag dra till mig demonstrationer. Denna passerade på andra sidan floden, på Östra Ågatan.

Ett demonstrationståg – alltid nära Tofflan.

                                                                                                                                                             Man kan ju bara undra vad Israel tänkte med och HUR man tänkte när man agerade som man gjorde, på internationellt vatten… Jag blir rätt mörkrädd och funderar över om detta nu får än vidare konsekvenser.

Lite som tjuren Ferdinand kan jag sjunka in i en vacker blomma och få en stunds ro mitt i det turbulenta. Här en vacker pelargon.

Så rosa att självaste Fru Hatt skulle ha fått fnatt av glädje!

                                                                                                                                                           Vi har tur, vi, för just här är det varken krig, kulor som flyger i luften eller brist på mat. Jag undrar hur ofta vi tänker på att vi faktiskt lever lite i en skyddad verkstad…

Måltiden avslutades med en massa flams och sedvanlig yoghurt med valnötter och honung.

Gott och absolut inte en gnutta fett i detta, nehejdå!

                                                                                                                                             Avslutningsvis tackade vi mamma för maten för det var hon som betalade den!

Hemma igen efter en gräslig resa med fullpackad buss. Men jag överlevde även denna gång. Nu blir det troligen Anna Travis på DVD:n innan vi sussar så vi orkar storstäda i morgon.

Read Full Post »