Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klurig’

Ett hjärtligt inlägg.


 

Anna-Maria

Anna-Maria!

Idag var det bestämt en avslutningslunch med en av mina favoriter här i huset, Anna-Maria. Vi ville ju inte vara alltför våghalsiga, så vi gick över stenplattorna till Kurre för att äta – en sista gång, för min del. Jag fick då också möjlighet att ta Kurre i hand och tacka för alla goda luncher jag har fått hos honom.

Anna-Maria pratar likadant som min farmor, så det kanske inte är så konstigt att jag känner mig bekväm i hennes sällskap. Dessutom är hon lika snäll som min farmor var – och lika klurig… Bland annat gjorde hon mig uppmärksam på en märklighet i lokalen. Men det kommer det ett särskilt inlägg om senare! Jag är väldigt förvånad att jag själv inte har upptäckt detta tidigare, så mycket kan jag säga… Och då menar jag märkligheten, inte att Anna-Maria är snäll och klurig, för det visste jag!

Den söta Anna-Maria överlämnade en påse före maten. I påsen låg ett paket med hjärta på. Och i paketet låg… Tja, det får de som om du kollar bildspelet nedan!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett stort och varmt TACK, Anna-Maria, för din vänlighet och den fina presenten! Du blir en av de första jag ska använda den till sen, jag lovar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan inbjuder till en gissningslek.


Meh!
Hur kunde föremålet på bilden nedan hamna på en av mina köksbänkar? Ja, det togs fram av Fästmön. Fast vad användes det till???

Måttband
Ett måttband!!! Vad gör det i Tofflans kök?


Gissa nu friskt
så ska vi se om det är nån som är klurig nog att lista ut till vilket ändamål måttbandet användes. Vinnaren får som vanligt det fina priset att bjuda mig på nånting gott att dricka!


Livet är kort. Ibland är det också gott.

Read Full Post »

De brittiska polisserierna, de 2000-taliga, har brakat in i Sveriges Television – med varierande fart och kvalitet, ska väl sägas. Nu är det inte längre kluriga, udda poliser med lite alkoholproblem och knepigt förhållande till kvinnor som står i centrum. Det som gäller på 2000-talet är ”gadgets” av olika slag. Tekniska prylar, som dator, mobiler och gps. Jag var därför aaaningen luttrad – redan – efter att ha sett tre delar Sherlock – när jag bänkade mig, tillsammans med Fästmön, för att se premiäravsnittet av Kommissarie Zen, det första av tre långfilmslånga. 


Kommissarie Zen arbetar i Rom.

                                                                                                                                                            Märkligt nog utspelar sig denna brittiska polisserie i Rom. Kommissarie Zen bor hemma hos sin mamma, men han är visst inte nån mes för det. Zen och hans speciella förmågor används i känsliga fall där det kan handla om en vansklig balansgång mellan den undre världen och maktens korridorer. Detta första avsnitt har undertiteln Vendetta. Här handlar det om ett dubbelmord på en stenrik byggmästare och hans gäster. Huvudmisstänkt är en vän till offret. En vän som funnit tron i fängelset och därmed drar tillbaka sin bekännelse. Detta blir bekymmersamt – ända upp till regeringen.

Först tyckte jag att detta var rent trams. Löjlig kvinnosyn, vadslagning om vem på polisstationen som först får omkull en ny sekreterare. Och varför utspelar sig denna serie i Italien? Bortsett från detta – tycker jag att det faktiskt är bra. Det blir riktigt spännande när Zen halkar ner i några underjordiska gångar och är på väg att drunkna. (Fast man kunde ju gissa sig till att han skulle klara sig eftersom det kommer två avsnitt till.) Känslan av instängdhet, desperation, brist på luft är mycket läskigt skildrad…

Detta första avsnitt får medelbetyg, inte mer. Inte än. För jag tycker att det är liiite konstigt med en brittisk polisserie i Italien. Det ÄR konstigt.

Read Full Post »