Grattis, aptit och ett och annat val här i livet

Ett inlägg i vilket Tofflan gratulerar sin Sister samt funderar lite över framtiden och sånt.

Först och främst vill jag säga ett stort GRATTIS på födelsedagen till min Storasister Fru Hatt! Jag tror att hennes dator har pajat (den var i alla fall på väg att göra det för ett tag sen), så det är inte säkert att hon kan läsa detta. Därför blir det grattis via annan kommunikationskanal under dagen OCKSÅ!

Min Storasister är Queen of fucking everything!

Igår kväll var vi rätt sega, Fästmön och jag. Degade mest på ballen* (ja, jag skiter i att vissa tycker att det är töntigt att skriva ballen, jag har använt ordet i över 30 år och jag tänker inte sluta!) där vi också intog kvällens middag, korv. Jag hade hittat chilikalkonkorvar på ICA Kvantum och de var verkligen jättegoda! Och feta… Mitt midjemått vågar jag inte tänka på!.. Jag som gick ner så fint efter operationen eftersom jag dels blev befriad från en klumpeduns och några mindre alienkompisar, men också tappade aptiten. Tyvärr har jag funnit aptiten igen. Och den är enorm… För övrigt avslutades måltiden med var sin glass. Det måste man ha när det är så varmt som det var igår.

Kvällen rundades av med CSI NY, Wordfeud och läsning. Nu har jag börjat läsa ytterligare en födelsedagsbok som jag fick av Anna. Denna gång en deckare av en av mina norska favoritförfattare.

Idag vaknade vi till en grå morgon. Det är inte lika varmt och det känns som om regnet hänger i luften. För min del känns det då rätt OK att jobba. Eller, det är i alla fall lättare att vara inomhus när solen inte skiner jättemycket och det inte är 25 grader utomhus…

Ett möte om skrivande.

Direkt efter jobbet idag ska jag på ett andra spännande möte med en person och några till. Den personen jobbar med nånting riktigt bra och intressant och efter vårt första möte fick jag veta att de vill inleda ett samarbete med mig kring skrivande. Det är detta vi ska diskutera idag. To be continued…

Och direkt efter mötet ska jag ta hand om Clark Kent** och göra honom pigg och fin till besiktningen på torsdag eftermiddag. I kväll blir det insidan.

Annars inleddes min morgon med ett bra samtal med en kollega som också jobbar fackligt. Jag fick bra tips och råd och jag fick veta vilka regler som gäller när, var och hur.

Alldeles nyssens kom resultatet från prefektvalet på institution 2 via e-post. Institution 1 skötte det hela på ett mycket enklare sätt, medan institution 2 valde att krångla till saker och ting, tycker jag. Dessutom tycker jag att det luktar lite jäv när det gäller själva proceduren för valet. Bland annat ifrågasätter jag att vi inte har fått vad som gäller för att överhuvudtaget få rösta eller utse en kandidat. Vidare kändes det väldigt konstigt att få ett mejl där det står att resultatet är klart och vidaresänt till fakulteten. Det finns väl inte en enda som INTE vill veta vad resultatet blev, eller? Nej. För några minuter senare kom ytterligare information via mejl. Hur som helst, valresultatet är klart och nu är det upp till fakulteten att fatta beslut. To be continued also…

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg tillbaka

Varning för läskiga bilder av sår och sånt (sist i inlägget)!!!

Jag skulle kunna skriva ett raljerande inlägg – och verkligen brassa på! – om hur äcklig sjukhus mat är. Men det här är ju ingen matblogg. Fast… OK, bara lite då… Jag kan säga att frukosten på det här hotellet är helt normal, om man har aptit vill säga.

Frukosten var rätt normal.

Det har inte varit så mycket bevänt med aptiten heller, så nu lär Tofflan bli smal och snygg. Eller ja, smalare, i alla fall. Ful är jag fortfarande. Men i morse var jag för första gången hungrig och gick ut hårt med min beställning: svart kaffe, yoghurt med müsli, två (!) limpmackor med ost och en tetra katrinplommonjuice. Ögat ville ha mer än magen – jag åt en halv macka och  lite mer än en halv tallrik yoghurt…

Maten har varit… rätt obeskrivlig. Den måste ses för att kunna… upplevas. Den har vissa dar inte ens sett ut som mat. Detta har fått mig att gilla nyponsoppa! Svalkande, gott och nyttigt!

Men till lunch idag var det pannkakor och det vet väl alla hur de ser ut. Så det provade jag. En och en halv fick jag ner. De både smakade och såg ut som Svamp-Bob. Dessutom lyckades jag kladda ner mina nyligen påtagna mjukisbrax med sylt.

Pannkakor – med morötter och blomkål?

De flesta av oss vet ju att Sjukstugan i Backen sen många år tillbaka köper sin mat från Västerås. Nån trodde nånstans att detta skulle spara pengar. Hur kan man tro det? Dessutom är vissa rätter inte tjänliga som mänsklig föda! Nuff said!

Paniken var nära dan efter operationen när en synnerligen brysk undersköterska kastade min värmedyna rakt på mitt operationssår bara för att jag inte ville göra som hon sa. Jag var totalt utlämnad, hade slem i halsen så jag kunde inte ens skrika. Med syrgasen nyss borttagen kippade jag efter luft. Jag hade så ont och jag kunde inte vända mig tillräckligt snabbt för att passa denna människa. På östgötska finns ett bra ord som beskriver henne:

härsig

Hon slet och drog i mig och när jag försökte protestera blev hon arg och skrek åt mig:

Jag är hörselskadad!

Som om det hade nåt att göra med hårda händer..? Nej, en del ska inte jobba i vården alls. Det finns åtskilligt att berätta om liknande, okänsliga personer, men jag vill i stället lyfta fram alla dem som har varsamma händer och som talar mjukt till en när man är i utsatt läge: Ann, sjukgymnasten, framför allt och syster Karin och syster Emily. Och klippan Barbro, som klarar att ta av de mest intorkade plåster utan att plåga patienten! Heder till er alla!

Tack vare det här gå-bordet kunde jag ta mig till toaletten själv så småningom. Detta var min bästa kompis under ett dygn!

Första dygnet efter operationen var det inte så mycket liv i Tofflan. Hon spratt till ibland och sjönk sen tillbaka in i smärtdimmorna, tillfälligt lindrad av morfin.

Inte mycket liv i denna.

Idag kan man säga att livet och jag är tillbaka. Jag kan gå utan hjälp på toaletten, jag har duschat själv och jag har klätt på mig mina egna kläder – tischa, underkläder, strumpor och mjukisbrax.

Mer liv idag.

Jag har telefonerat med Fästmöns snälla mamma och hon kommer och hämtar mig i kväll klockan halv sex. Hon hjälper mig ner i bilen, hon hjälper mig in. TACKSAMHET! Hur ska jag kunna återgälda? Annas mamma ställer upp som chaufför och Anna har städat hemma hos mig, handlat, pysslat om mina växter, fått igång mitt trådlösa nätverk och ska från och med i morgon komma och ge mig en spruta om dan! Vilka kvinnor! Anna har dessutom få ta emot min mammas oro per telefon. Inte lätt för nån när Tofflan hittar på och blir så där sjuk…

Mitt sår har blivit tittat på och min  inopererade lilla smärtlindringssladd bortkopplad. Tejpen från operationssåret hade de lyckats sätta fast över en brun prick som hängde i en skinnslamsa mot huden. Barbro fick göra en extra operation idag, så nu är jag en brun prick fattigare! Barbro hade aldrig gjort det förut, men jag ledde arbetet och tillsammans fick vi till det!

Brun prick opererades bort före lunch idag.

Och så själva operationssåret. Nu kommer en läskig bild, så är du känslig ska du inte titta. Jag räknar till 17 klamrar som jag ser på bilden, men det finns fler, jag kunde inte få hela såret på en bild.

Ett långt sår, men det var en klumpeduns som kirurgen plockade ur mig, sa hon…

Nästa söndag ska jag få komma tillbaka hit och ta bort stygnen. Skönt att bli klammerfri till jul.

Idag har jag sprungit ett marathonlopp – på flera sätt än ett – känns det som. Nu kan jag lägga mig ner med gott samvete och vila en stund. Jag bävar inför promenaden upp till lägenheten, främst den långa trappan…

Tack alla som har stöttat och peppat med kommentarer! Det värmer så gott med allas goda tankar!!!

Livet är kort. Vårda det!

Read Full Post »