Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klubba’

Ett förhoppningsvis rättstavat inlägg.


 

De stavar inte så bra här i Östergyllen har jag noterat. Igår var det svårt med pluralformen av klubba…

Golfklubber

Östgötsk stavning av klubbor.


Men golfklubber
hittade jag i Stöllestan, så det är ju kanske inte så konstigt… Värre då, när man i sin egen födelsestad, ser att alla uppenbarligen inte har haft magister Sandbladh som lärare (han bankade kunskaperna i oss).

Veckans namsdagar

Veckans namsdagar – vad är det? Namnam eller?


Nä, nu får en skämmes!!! Vad
är veckans namsdagar? Har det med namnam att göra oder was?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Redan när jag klickat publicera igår på det östgötska ord jag skrev om då, balta, insåg jag min miss! Jag glömde att ta med det närbesläktade ordet SULTA.

Sulta är också ett verb som används flitigt i östgötskan. Det är emellertid tämligen neutralt, det betyder helt enkelt suga. Suga som i ”suga på en karamell” – inget annat, din snuska/snuskhummer! Eller vad säger Kloppan i frågan??? (Harkel, jag kan gissa vad hon säger och inser att administrationsskorpionen kanske måste gå in och censurera…)


Så här ser administrationsskorpionen ut. Det är h*n som går in och censurerar kommentarer.

                                                                                                                                                        Sulta användes flitigt när jag var barn. Det sultades rätt mycket på den tiden, framför allt på karameller, klubbor och sånt gott.

Jag undrar om de östgötska barnen fortfarande sultar. Nån som vet???

Read Full Post »

Jag har ALDRIG varit nån sportfåne – inte av nåt slag. Varken en sån som utövar nån sorts sport eller som tittar på nån sport på TV. Nej fyyyy, jag minns alla tråkiga helgeftermiddagar och kvällar när jag var barn och de vuxna jag umgicks mest med – mamma, pappa och morfar – satt klistrade framför TV:n för att det var tennis, ishockey, fotboll eller nåt annat liknande.

Som du kanske förstår var jag också urkass på gympan i skolan. Jag tyckte att bollspel var rätt OK och jag VAR nog hyfsat bra på vissa spel – men mest för att det var så roligt att reta dem som verkligen var fanatiska. I en parallellklass till min på gymnasiet fanns det en tjej som hette Anita och hon var en sån sportfåne. Det var extra kul då att ”hugga” henne lite hårdare än nån annan med innebandyklubban eller tackla henne lite tuffare på handbollen. Hon hade nämligen otur att tvingas ha gympa med mig under tre år. Det gillade hon INTE. Jag gillade INTE basket för där var det svårt att tjuvnypas – jag blev foulad tämligen omgående…

I kväll var det både fotboll och friidrott på TV. Även i närområdet finns sportfånar – och det hördes. Och då är inte ens Sverige MED i fotbolls… eh, EM? VM? Ja, det tävlingen där det är final i morgon.

Men i kväll insåg jag också att det var en fördel med att det var sport på TV, för mamma ville självklart titta. Och då kunde jag göra nåt som jag tyckte var betydligt roligare: läsa en bra bok, äta godis (men först sen solen gått ner) och ringa till Den Mest Älskade!


Sport? Nej tack! Jag föredrar en rejäl godispåse och en bok!

                                                                                                                                                      Fast boken jag läser just nu är definitivt inget litterärt mästerverk, godiset var kletigt och när jag pratade med Anna hördes… SPORT! Dock inte från TV utan från ett gäng östeuropéer som spelade badminton i hettan på Annas innergård! Galningar, sägar jag! Men här har också funnits två gäng som har spelat tennis på tennisbanan under dan. Hur pallar de???

Det jag har insett är att sportfånar utövar sina laster oavsett väder och vind. En normal människa kanske inte skulle ge sig ut på värsta löpturen när termometern visar mellan 30 och 35 grader, men se det gör sportfånen!

Nåt jag ofta har undrat över varför just den allra, allra smalaste tjejen måste ut och spatsera när den allra, allra fetaste Tofflan gör det? Det är INTE roligt att möta denna vältränade sak och känna sig som ett fetto… Och då ska du veta att jag äter inte mycket godis som jag skulle kunna! I kväll blev det faktiskt bara några bitar – ögat ville nog ha mer än munnen.

Det är alltså INTE sant det Elias har sagt till sin pappa att

Tofflan, hon köper en Marabou Polka VARJE DAG.

Neeej, varannan, men inte varje! Äh, skämt åsido, periodvis blir det lite mycket godis, främst choklad, men däremellan betydligt mindre.

EN sak är emellertid sann – och det säger Elias ofta – det är att

Tofflan, hon GILLAR INTE sport!

Och så brukar han retas genom att rabbla alla kanalers sportevenemang den aktuella dan… Hmmm… Tror pojken att han ska få nån födelsedagspresent när han fyller åtta om ett par veckor..? 😉

Read Full Post »