Posted in Böcker, Personligt, Radio, TV, Vänner, tagged advokat, åldrande, återse, begravning, berätta spökhistorier, berättarstil, Bokus, bouppteckning, by, den döda, den som spar hon har, dyka upp, försvinna, gammaldags, gissa, håla, högt lite mer skrämd, höra, höst, hus, julklapp, kärna, klient, Kvinnan i svart, landa, läsa, läsa ut, litteratur, London, novell, omdöme, omständlig, oväder, paket, passa perfekt, presentkort, prisa, radioföljetong, radioteater, roman, sankmark, sanningen, skräckberättelse, skräckfylld, skumt, slut, sortera papper, spökhistoria, Storbritannien, strålande solig junidag. spännande, styvbarn, styvfar, Susan Hill, Sverige, tack, tidvatten, TV-serie, undkomma, uppdrag on 05 juni 2015|
8 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Den som spar, hon har. Jag sparade ett presentkort på Bokus, som jag fick i julklapp, ända till den 8 maj. Då landade bland annat den lilla boken Kvinnan i svart av Susan Hill i ett paket hos mig. Den tackar jag Åsa i Eskilstuna för!
Boken är kanske snarare en novell än en roman och personligen är jag inte så förtjust i noveller. Men jag läste också att den är en spökhistoria och såna gillar jag ju. Handlingen är enkel: En åldrande styvfar tänker tillbaka på sitt liv i samband med att styvbarnen berättar spökhistorier. Han minns uppdraget när han som ung advokat från London åker till en liten håla för att vara med vid en klients begravning samt böra nån form av bouppteckning. Nånting är emellertid skumt med den döda. Folk på byn vill inte prata om henne och hennes hus. Huset ligger ute i sankmarken och kan bara nås när tidvattnet inte hindrar framfarten. Dit beger sig advokaten för att sortera papper. Och där återser han också kvinnan i svart, hon som dök upp och försvann lika hastigt på begravningen. Vem är hon och varför dyker hon upp och försvinner lika hastigt? När Arthur Kipps får veta sanningen kan han inte undkomma den…
Kvinnan i svart gavs faktiskt ut redan hösten 1983, men kom i nyutgåva 2013. Det har även gjorts filmer, TV-serier och radioteater av boken i Storbritannien. I Sverige gick den som radioföljetong förra året. Jag hörde/läste många som prisade den lilla boken och blev sugen på att läsa denna skräckberättelse. Och nog är den skräckfylld, alltid! Jag började läsa den en kväll när det var ett riktigt oväder här. Det passade perfekt! Däremot läste jag ut den idag, en strålande solig junidag. Inte lika perfekt.
Historien är spännande. Berättarstilen är lite gammaldags omständlig. Det tar tid innan man kommer fram till kärnan, liksom. Slutet kan man först gissa sig till när det återstår ett tiotal sidor.
Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta. Jag hade velat bli liiite mer skrämd.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Ironi, Personligt, tagged 90-dagarsgarantin, a-kassan, Aftonbladet, akut hjälp, Alexandra Norlén, anmärkningsvärt, använda, arbete, Arbetsförmedlingen, arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, artikel, avsändare, återsända, öppna, överkvalificerad, barn, blandade känslor, bokad tid, bortgången, brev, brevskrivarkampanj, brevvän, brevvänner, brevväxla, Dagens Nyheter, dator, dö, död bror, England, farfar, förmedla jobb, förslag, förtäckt hot, formulär, framtid, fylla i, Gamla Stan, gör ingen nytta, Göteborg, glömma bort, handläggare, häftigt, höstbudget, hjälp, hotbrev, innebär, inte kunna, inte nödvändigt, inte orka, inte passa in, inte undertecknat, inte ung, inte vilja, jobb, kallelse, klient, kontakta, kontaktuppgifter, kusin, kuvert, läsa, lättare, leva, lite bra, livsmedelsbutik, maj, mall, maskinskrivet namn, mejl, meningslös handlingsplan, mer pengar, mindre med detaljreglering, mobiltelefoni, namn, Nepal, nytt jobb, omvända roller, onödig eller felaktig text, ont i mage, ordna själv, pappa, pappmugg, påverka, posten, Postmuseum, praktik, rätt till ersättning, reagerade inte, redigera, rubrik, Sattajärvi, säger mig inte ett skit, skriva, skriva brev, skvallra, släkt, snigelpost, sosse, SSU, statsminister Stefan Löfven, stenåldern, suga, svagare syn, svårt att se, syster, ta livet av mig, Tanzania, tappa kontakten, telefoni, treineeplatser, tro, underlag, unga, ungdomsförbund, utbildning, utomlands, uttömda kontakter, välja, webb on 16 oktober 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om brev.
Uppdaterat inlägg!
Idag läste jag om Johanna som fick ett 20 år gammalt brev från sin numera döde bror. Brorsan Fredrik hade tydligen varit med i en grej som Posten ordnade 1994. Ungefär 20 000 människor i vårt land skrev brev till sig själva. Men Fredrik skrev till sin syster Johanna. Under 20 år har breven förvarats hos Postmuseet i Gamla stan, men nu har de alltså skickats ut. Eftersom Fredrik dog för fem år sen var det förstås med blandade känslor hans syster öppnade kuvertet och läste brevet. Tänk ändå så häftigt! Om jag fick välja nån bortgången som jag skulle få brev av så vore det nog min pappa. Men det går ju inte, han var inte med i Postens lilla brevskrivarkampanj.
När jag var barn, på stenåldern, hade vi ju varken tillgång till mobiltelefoner eller datorer. Antingen ringde man sina vänner eller, om de bodde långt bort, kanske utomlands, skrev man brev. Snigelpost, alltså. Jag hade många brevvänner över hela världen, bland annat i Tanzania, Nepal och England. Under många år skrev jag till auntie Mary i England. Hon var kusin med min farfar. Auntie Mary ordnade också en brevvän i min egen ålder, Sarah. Även Sarah och jag var släkt på nåt sätt, men jag har glömt bort hur. Det är länge sen vi tappade kontakten och idag brevväxlar jag inte med nån. Två damer som har brevväxlat och hållit kontakten med varandra i hela 85 är däremot Julia, från Sattajärvi och Birgit, från Göteborg. Tänk, 85 års brevskrivande! Fast idag ringer de mest, enligt artikeln i Aftonbladet, för det är lättare när synen har blivit svagare. Damerna är ju trots allt 96 respektive 94 bast…
Kallelse från Arbetsförmedlingen att fylla i ett formulär och skicka in. Kallelse???
Nä, jag fick faktiskt ett brev med snigelposten idag. Från Arbetsförmedlingen. Naturligtvis fick jag också ont i magen när jag såg vem som var avsändare. Sen suckade jag högt när jag såg inne-hållet. Rubriken på brevet var Kallelse. Fast nån kallelse var det inte. Kuvertet innehöll ett formulär som jag måste fylla i och återsända senast den 27 oktober. Formuläret ska bli underlag till min nästa, meningslösa handlingsplan som inte säger mig ett skit eller gör ett dugg nytta. En gång skrev jag att jag skulle ta livet av mig om jag inte fick nåt nytt jobb snart. Nu tog jag ju uppenbarligen inte livet av mig, men mottagaren reagerade inte alls och det tycker jag var lite (!) anmärkningsvärt. Om rollerna hade varit omvända hade jag sett till att min klient fått akut hjälp.
Dagens brev avslutas med ett mer eller mindre förtäckt hot om att jag måste kontakta Arbetsförmedlingen om jag inte kan komma den bokade tiden. Eh… vilken bokad tid??? Om jag inte kommer på den bokade tiden (vilken den nu är) skvallrar Arbetsförmedlingen för min a-kassa och då kan det påverka min rätt till ersättning. Hotbrev, som sagt.
Det enda som var lite bra med det var att jag fick ett namn på den person som jag tror är min handläggare, Alexandra Norlén. Hon som aldrig mejlade sina kontaktuppgifter efter att hon hade ringt mig den 12 maj. Fast efter samtal med Alexandra Norlén den 21 oktober framkom att det INTE var hon som ringde mig den 12 maj utan nån annan!!! Brevet är emellertid inte undertecknat, utan det är ett maskinskrivet namn. Att underteckna ett brev är uppenbarligen inte nödvändigt om man jobbar på Arbetsförmedlingen. Överhuvudtaget verkar brevet vara nån sorts mall som Alexandra Norlén har använt och inte orkat/kunnat/velat redigera bort onödig/felaktig text på. Arbetsförmedlingen.
De kan inte skriva korrekta brev och de förmedlar inte jobb. Vad gör Arbetsförmedlingen EGENTLIGEN?
I morse läste jag om vår nya arbetsmarknadsminister, sossen Ylva Johansson. Hon säger bland annat i Dagens Nyheter på webben att Arbetsförmedlingen ska få mer pengar nästa vecka i höstbudgeten. För regeringen vill att Arbetsförmedlingen ska jobba mindre med detaljreglering och mer med att förmedla jobb. Ha! Arbetsförmedlingen förmedlar ju inte jobb, det sa ju en av mina gamla handläggare redan 2009 eller 2010! Enligt statsminister Stefan Löfven ska Arbetsförmedlingen förbereda sig för det nya 90-dagarsgarantin. Den som bara är för unga och som innebär att unga ska få jobb, praktik eller utbildning inom 90 dagar. Förslaget kommer, inte helt oväntat, från SSU, sossarnas ungdomsförbund. Men var och när de 32 000 traineeplatserna ska hittas anges inte. Den som lever får se, alltså.
Vi som inte passar in, det vill säga inte är unga men överkvalificerade, får väl sätta oss med en pappmugg utanför livsmedelsbutikerna snart. Nån hjälp från Arbetsförmedlingen – som ju inte ens kan skriva brev! – har i alla fall jag knappast fått, varken 2009 eller senare heller. De jobb jag har haft sen dess har jag ordnat själv. Men nu är mina kontakter uttömda. Framtiden? Den har jag svårt att se, ärligt talat.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged advokat, Alfa antikvariat, Beatrice Ask, bonusbarn, datahacker, dödsolycka, deckare, farligheter, förebild, förfölja, försvåra, flygplats, hustrumisshandel, justitieminister, klient, knepig, kriminalitet, litteratur, Norstedts förlag, polis, polisarbete, politik, politiska intriger, Populisten, präst, realistisk, regeringskansliet, relationshistoria, rykte, Rymmaren, spännande, Thomas Bodström, tonåring on 18 december 2013|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
I år gav Norstedts förlag ut den fjärde boken i Thomas Bodströms serie om poliser, advokater och politiker. Jag hittade Populisten, inbunden och i hur fint skick som helst för bara 80 kronor på Alfa Antikvariat i Stockholm i slutet av oktober. Nu har jag slagit ihop pärmarna och ska sammanfatta vad jag tycker om boken.
Den fjärde och avslutande delen är inte mindre spännande än de tre första.
Huvudpersonerna är advokaten Mattias, hans sambo Susanne, som är biträdande justitieminister och Gerd Lundin, justitieminister. En del av berättelsen handlar om hur svårt det är med bonusbarn i tonåren. Det hela kompliceras av att Mattias dotters kille tycks vara inblandad i diverse farligheter. Samtidigt som Mattias försvarar en präst som misstänks för hustrumisshandel, råkar en av hans andra klienter ut för en dödsolycka. I politiken är det inte mindre turbulent. Vem förföljer justitieministern och vem är det som hackar sig in både på regeringskansliet och på en av landets största flygplatser?
Thomas Bodströms böcker blandar skildringar av politik och kriminalitet. Dessutom får vi se polisarbete och en relationshistoria. Det kan låta lite alltför mycket, men det är det inte! Böckerna känns väldigt realistiska och är dessutom väldigt spännande. Ryktesvägen har jag hört att förebild till Gerd Lundin är Beatrice Ask…
Har du inte läst Thomas Bodströms serie om Mattias, Susanne och Gerd, kan jag rekommendera den varmt! Första delen, Rymmaren, kom ut 2007. Spänning, politiska intriger samt knepiga relationer gör att sista delen i serien, Populisten, får högsta Toffelbetyg!
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, TV, tagged Brottsplats Edinburgh, brutalt överfall, bunden, död, deckare, dessert, dominerad, dotter, DVD, flamsigt, fru, gardinuppsättning, händelselös, hjärtinfarkt, jobbigt kärleksliv, klient, mat, mellandagarna, New Zeeland, parkeringsgarage, rörigt, rik, roliga, spännande, stång, syster, tack, tvätt, ung ryska, vatten, vittne, x on 23 januari 2012|
Några timmar över på kvällen mellan mat, tvätt och gardinuppsättning. (Tack, älskling, för god mat, dessert och stångarbete!) Vi slängde oss i soffa respektive TV-fåtölj för att glo på andra delen av Brottsplats Edinburgh, inspelade på DVD:n nån av mellandagarna.
Full fart på Jackson igen!
Det är full fart redan från början! Jackson Brodie hittar en död flicka i vattnet. Strax efteråt blir han vittne till ett brutalt överfall i ett parkeringsgarage. Efter det hamnar ett annat vittne till överfallet, en deckarförfattare med otroligt utstående öron, i Jacksons knä, ungefär. Sen är det plötsligt en rik man som fått hjärtinfarkt (när han var bunden och blev dominerad av en ung ryska) och vars fru så småningom blir Jacksons klient. Och så ovanpå det Jacksons lite jobbiga kärleksliv samt X:et som tänker ta dottern och flytta till New Zeeland. I bakgrunden mal systerns död och vi får veta lite mer kring detta.
Som sagt, det är inga händelselösa avsnitt i Brottsplats Edinburgh. Det händer snarare för mycket. Fortfarande. Det gör att det blir rörigt och lite flamsigt, stundtals. För det är enda sättet att få till det hela. Men jag vill inte att deckare ska vara roliga, de ska vara spännande.
Fortsatt lågt betyg!
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 