Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klia i pannan’

Ett argt inlägg.


 

Peter och Vargen

Ganska arg

Det kliar i pannan idag. Det är hornen som vill tränga ut genom huden. Jag är arg. Generellt sett tycker jag att det är bättre att vara arg än att vara ledsen. Ilska kan ge styrka. Men det är inte alltid så konstruktivt det heller.

Tålamodet är kort. Redan i morse blev jag ilsken på tre personer eller företeelser i ganska snabb takt. Först folk som försöker vara roliga (människor som inte försöker vara roliga, däremot, är oftast skitroliga när de råkar vara… roliga, typ).

Sen irriterar jag mig på alla som kommenterar blogginlägg på Twitter. Varje gång jag skriver ett blogginlägg skickar jag en puff till Twitter att det finns nåt nytt att läsa. Ska man kommentera texten ifråga bör man ju göra det här och inte på Twitter, tycker jag. Det är ungefär som om du gör radioreklam för en vara du vill sälja – och så försöker folk beställa vara genom att kontakta radion. Lika dumt, tycker jag. Och ilsknar till varje gång jag tycker att nån gör fel. (Det tycker ju säkert inte de som gör det, men…)

Ovanpå det… turkost Alltså, turkost får mig att se rött! Det är ingen färg och det gör ont i mina ögon att se nåt turkost. Det gjorde extremt ont i morse att i förbifarten råka se att nån har turkosa jävla persienner! URRRRRRRRRRRRK!

Droppen kom på vägen till jobbet. Hur i helvete kan man köra som om man fick sitt körkort på postorder när man åker omkring i en firmabil, väl uppmärkt med firmanamnet? Hört talas om varumärkesbyggande respektive – krossande??? Alltså, som medtrafikant vill man ju aldrig bli/inte fortsätta vara kund där. Hade jag varit riktigt elak så hade jag lagt ut namnet på företaget i fråga här. Men jag är inte elak idag. Bara arg. Eller jävligt förbannad.

För övrigt är jag felfri. (<== ironi)


PS Kom på en sak till!
Folk som pratar lååångsamt… Alltså, jag blir så nervös att jag börjar stamma! Och det spelar ingen roll om vi pratar svenska eller engelska. Jag stammar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Plötsligt befinner jag mig ensam hemma… Fästmön är skjutsad till Stormarknaden för diverse ärenden. Och jag bara skriver och skriver och skriver. Och blir avbruten och blir avbruten och blir avbruten…

Nyss ringde mamma. Det visar sig inte alls säkert att hon får nån riksfärdtjänst med taxi till mig i jul. Det kan bli så att hon får ledsagare på stationerna som hjälper henne upp och ner för tågen (det är liksom flera byten hit). Det lär inte funka. Det lär inte funka alls. En gång åkte jag ner och HÄMTADE mamma och skjutsade hem henne sen efter helgerna i min bil. Det känns inte riktigt… ekonomiskt eller miljövänligt. Från den 1 december är jag livegen, så jag kanske inte kan åka alls… Livet i ett nötskal för oss som inte ligger på samhällets topp…

Fast nu vet ju både mamma och jag att handläggaren som sköter om dessa ärenden är väldigt speciell. Han skämtar, till exempel, på ett sätt som… är tämligen plumpt. När mamma ringde den här gången hade han sagt att

men det blir väl trevligt om du och din dotter får fira jul ensamma på var sitt håll?!

Är det roligt, det? Är det nåt man säger till en gammal och sjuk och handikappad kvinna som ringer och ber om hjälp?


Svart bak till handläggaren som har konstig humor.

                                                                                                                                                         Jag svär så det ryker ur käften på mig. Jag känner hur det kliar i pannan när hornen växer ut 😈 Och så skriver jag om idiotiska byråkrater i Metropolen Byhålan i stället för… att skriva annat… För nu kom jag av mig helt.

En solig och kall dag idag. Vi borde vara ute och promenera och fota. Men det är lite för många måsten idag och promenera ska vi göra i morgon. Vi måste åka en tur ut till Himlen och hämta en varmare jacka till Anna. Det måste vi. Men just nu är jag ensam. Sitter och skriver…

Read Full Post »