Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klassa’

Ett inlägg om två väldigt omaka TV-serier.


 

Nej jag veeet. Det är inte lördag idag och det dröjer några dar tills det är det. Men det var lördag i… lördags. Fästmön och jag bänkade oss, för det var ju säsongspremiär av Mr Selfridge.

Lite slöa efter maten var vi nog, möjligen dimmiga på ögonen av vin, så vi råkade se programmet som gick före Mr Selfridge. Även det var en premiär, första delen av åtta av Ginas show. Jag gissade redan i förväg att de båda serierna inte hade mycket gemensamt…

Gina DirawiMr Selfridge
Gina Dirawi till vänster och mr Selfridges dotter och mr Selfridge himself till höger.


Självklart är det stora skillnader 
bara i det att Ginas show är svensk underhållning, enligt Expressens TV-tidning, Mr Selfridge är brittiskt drama. För mig blev det också skillnad vad gäller kvaliteten: den ena serien är riktig kvalitet, den andra… tja, jag vet inte hur jag ska klassa den.

Ginas show blev en 25 minuter lång flamsig egotripp. Jag trodde åtminstone att Gina Dirawi skulle försöka prata med nån intressant person – enligt reklamen ska det ju vara en talkshow.

Mr Selfridge blev ett 45 minuter kort högtravande kostymdrama. Mr Selfridge gifte bort sin dotter till en inte helt OK svärson och familj. Brittisk överklass struttar runt. Är nåt av detta egentligen baserat på varuhuset Selfridge’s verkliga historia? Det är jag inte helt säker på.

Ginas show ska jag försöka undvika de kommande sju lördagarna. Annars finns en viss risk att jag är elak. Kalla mig humorbefriad, men jag är baske mig inte humorlös som somliga. Fast Ginas show roar mig inte. Jag skrattade inte en enda gång.

Inte heller skrattade jag när jag såg Mr Selfridge. Däremot satt jag som klistrad i bästefåtöljen. Slutvinjetten kom alldeles för snabbt. Men Mr Selfridge är en dramaserie, inte nån serie som utger sig för att vara underhållning med humoristisk betoning (de sista två orden är mina ord). Jag tror att Gina Dirawi vill vara rolig. Hon är varken rolig eller underhållande – tycker jag. Sen får andra givetvis ha andra åsikter.

Nästa lördag ser jag enbart på Mr Selfridge. Glor DU på nåt på TV om lördagskvällarna??? Skriv gärna en kommentar och berätta vad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver sina intryck av dagens lunch-webinar inom #ssmw.

Säsongens sista #ssmw gick av stapeln på lunchen idag. Det var inte smart av mig att glömma fixa packed lunch. Jag kände mig både trött och grinig när jag lyssnade till Kajsa Hartig och Jonas Hedberg från Nordiska museet berätta om hur de använder Creative Commons. Kajsa Hartig pratade fort, Jonas Hedberg alldeles för långsamt, men trots det sätter jag upp museet på Att-besöka-i-sommar-listan!

För den som inte är invigd i mysteriet Creative Commons, CC, kan jag meddela att jag kände mig än mer förvirrad efteråt. Eller som arrangören Bengt Littorin uttryckte det:

Jag är förvirrad fast nu på en högre nivå, efter dagens #SSMW om CC.

Nordiska museet har gett sig i kast med ett hästjobb. Sannerligen! Med tanke på att man har sex miljoner fotografiska verk/bilder i sin samling som ska klassificeras och symbolmärkas efter hur de får användas… CC går nämligen ut på att tillåta spridning av eget material, såsom bilder. Eller verk. FOTON! En vinst med CC-licens är förstås att det gör Kulturarvet mer synligt och tillgängligt, framför allt.

Men detta med fotografier är ju, som bekant, inte enkelt. När det gäller upphovsrätt, till exempel skiljer man på verk och bild. Rättigheterna att använda ett foto beror på hur man klassar det. Antingen får man använda fotot 70 år efter fotografens död eller 50 år efter… Nej, det här fastnade inte i min hjärna! Sorry! 

gamla Uppsala kyrka 201104173198
Det här är ett foto jag har tagit i Gamla Uppsala. I bakgrunden skymtar Gamla Uppsala kyrka. Jag kan inte avgöra om detta foto är ett verk eller en bild. 


Det diskussionen på chatten snöade in på
var vad som klassas som kommersiell användare. Det du och jag menar med kommersiell (= i syfte att skapa vinst) är inte vad CC menar. En kommersiell användare får, som du kanske anar, betala för att använda ett foto.

Mina funderingar före webinaret var förstås huruvida detta var av intresse för min arbetsplats att ansluta sig till. Jag gick in i webinaret med ganska blank inställning. Jag gick ut ur webinaret med en massa tankar och oklarheter snurrande. Nej, det här var inte bra. Nästa gång måste jag komma ihåg att ta med lunchen!

Tills vidare fortsätter jag nog privat på redan inslagen bana: jag använder mina egna bilder och friköpta bilder. Eller verk. Hur man nu ser på saken.

#ssmw-serien drivs av Bengt Littorin, som när han inte jobbar med detta arbetar vid Naturvårdsverket, bloggar som Havspappan kallad på bloggen eller twittrar under samma nick. Webinarerna är kostnadsfria och hålls över lunchen. Du sitter vid din dator och lyssnar på olika föreläsare som talar om diverse ämnen runt sociala medier. (Du kan också se dem i efterhand här!) Via en chatt har du möjlighet att ställa frågor eller kommentera. Jag har följt webinarer sen hösten 2011 och det är oftast väldigt inspirerande föreläsningar. Dagens var alltså ett undantag. Jag ser därför med tillförsikt och spänning fram emot höstens serie!


Livet är kort.

Read Full Post »