Titanic gick på isberget igen fast på TV

Igår kväll visades den första delen av fyra av en brittisk TV-serie om Titanic. Serien bär för övrigt samma namn som det som ansågs vara världens första osänkbara skepp. Och det modernaste passagerarfartyget. Mellan Southampton och New York skulle hon gå, men vi vet ju alla att så långt kom hon inte.

Titanic ur TV-serien med samma namn.

I den första delen får vi följa ett antal personer, bland annat en familj som bor i första klass. Hustrun är väldigt nog med att markera sin klass gentemot makens advokat och fru, som bor i andra klass. Och på sätt och vis var Titanic verkligen en avspegling av det gamla brittiska klassamhället. Det där att man ska hålla sig till sin klass – inte försöka beblanda sig med nån klass över en och än mindre med en klass under en… Men på fartygen blandas även de klassmedvetna britterna med amerikanerna som inte är ett dugg klassbundna utan fria och ofta nyrika. Även detta blir, på sätt och vis, en kollision med ett isberg.

Bakom den här TV-serien står Julian Fellowes, som också har skrivit manus till Downton Abbey. Det märks, tycker jag. Och Fästmön. Vi blev glada att SvT började sända först klockan 21.30 så att vi hann hem från Annas jobb.

Det blir högsta betyg på en gång! Vi får se om det betyget håller genom hela serien.

Read Full Post »

”Last dance, last chance…”

Den som kommer på varifrån citatet i rubriken kommer får en Toffelkram! Men idag är det verkligen sista dansen, sista chansen för avdelningen och fakulteten att ta sitt förnuft till fånga och välja mig. Fast så blir det ju inte. Jag sitter här och skriver några rader min allra sista arbetsdag och det känns både ledsamt och spännande. För nånstans hoppas jag ju på en framtid som innebär nya utmaningar. En av dessa utmaningar blir den lilla föredragning jag ska hålla i morgon eftermiddag på Högre Höjder! Tänk dig själv att få prata jobb där jobbet i sig är din favoritsysselsättning! Ja jag pratar förstås om att blogga.

I övrigt är dagens uppfostringsuppgift att lära folk som säger

fakulEteten

att det heter

fakulteten utan nåt extra E i mitten.

Vad gäller hälsotillståndet står förkylningen och stampar. I morse hade jag nysanfall och luftrören känns tajta och som om de innehåller glasskärvor som skaver ONT varje gång jag andas. Vaknade med huvudvärk, så jag tog en Ipren och en C-vitamin brustablett, rörets sista. Äh, det är liksom jobbigast innan en förkylning bryter ut! På vägen hem ska jag stanna vid apoteket i rondellen och inhandla lite diverse – ifall att.

I kväll blir det förberedelser inför dragningen i morgon eftermiddag, men jag tänker också förstås, förstås se på större delen av Antikrundan. Fästmön jobbar till klockan 21, så jag hinner titta till ungefär kvart i innan jag åker och hämtar henne. Och ja, jag har slutat rapportera från Antikrundan, för jag insåg att jag nog tyckte att det var roligast själv. En massa människor runt omkring visade sig vara helt humorlösa och förstod inte att om jag gav tofflor åt några i programmet så gav jag stålskodda kängor åt mig själv. Men nej, det är inte lätt när man inte är lika smart och ironisk som jag att fatta det. Fast å andra sidan förstår jag inte varför man läser här, dårå. Om man retar upp sig, alltså och om man inte förstår hur jag slår på mig själv. Och nej, Sir Väs, jag mår inte bättre om jag slutar vara så elak. Det jag däremot aldrig nånsin lär mig att förstå är varför såna som du, som uppenbarligen avskyr mig, fortsätter att hänga här där du vet att du inte är välkommen. Å andra sidan har jag förstått att det endast är bloggare av klass och rang som har webbtroll. LÅNGNÄSA!

I morse hittade jag en otroligt passande seriestrip i lokalblaskan och jag kunde inte låta bli att fota den och lägga ut den här. Det där spöket, det är som jag, det.

Det misslyckade spöket är jag.

Read Full Post »

Kalas-tankar

I min familj har vi TVÅ födelsedagar mitt i sommaren, i juli. Det har inte alltid varit lätt med kalasandet i dessa sammanhang och semestertider, men tack och lov har den ena parten nog vuxit ifrån födelsedagskalas (på nästa tårta står det 76) och den andra parten har inte varit särskilt intresserad (den blivande nioåringen). Det är jag glad för. I ett annat liv, med två andra små barn, skulle det kalasas. Med hela klassen. Hemma. Ja, jag behöver väl inte säga mer än att vi vuxna var som urvridna trasor efteråt???

En sån här tavla kanske vore en fin present? Jag vet inte vad den har med inlägget att göra, men jag skrattade så jag nästan kissade på mig när jag såg den på en marknad.

                                                                                                                                                                   Jag blir varm och glad och skrattar förtjust när jag läser Susanna Lans krönika om födelsedagskalas i dagens lokalblaska (tyvärr finns krönikan inte att läsa på hemsidan!). Här har vi en småbarnsförälder som inte ryggar för sanningen och som skriver med stor (själv)insikt: kalas är jobbiga och barn för ett j***a liv! Hon skriver:

[…] Jag är den första att erkänna att barnkalas är jobbigt! Ett barn kan låta väldigt mycket. Många barn låter inte, dom för ett j-a liv!
Sockerstinna femåringar i flock hemma i en trång lägenhet är inte ett drömscenario för speciellt många föräldrar, det är jag säker på. […]

Det krönikan handlar om är olika sorters kalas och hur man gör det bästa möjliga för barn som fyller år mitt i sommaren. Susanna Lans har full förståelse för de föräldrar som förlägger barnkalasen på bowlinghall, barnlekhus, bondgård och liknande ställen. Man betalar hellre tusenlappar och lever på makaroner en månad –  i stället för att

[…] ta ledigt från kobbet för att hinna baka, handla, pynta, städa och få migrän. Allt för att sedan tillbringa några timmar en ledig lördag i ett kaos som kan vara himlen för en nybliven femåring och som avslutas med sanering av det, för några timmar sedan, nystädade hemmet. […]

Susanna Lans tror inte att det handlar om status när man väljer att ”lägga ut” barnkalaset. Det handlar om bekvämlighet. Men för henne personligen är statusen trots allt högre på ett eget arrangemang hellre än ett köpt. Sen behöver det inte vara

[…] Hawaii-tema hemma i trädgården med paraplysaft och hembakade bullar […]

Det behöver inte ens vara att ta med grillen ut till skridskobanan eller en åktur i pappas brandbil. Det bästa kalaset är

[…] Där barnen får leka – alldeles av sig själva! […]

Och det var väl rätt klokt tänkt??! Jag minns ett fruktansvärt fyraårskalas på en altan nära mig klockan halv tio en söndagsmorgon. Kalaset var SÅ regisserat av föräldrarna och det var också födelsedagsbarnets och gästernas föräldrar som hördes  mest och verkade ha roligast. Fyraåringen och dess små kamrater ville inte alls sitt stilla vid barnmöblemanget och ha te-party…

Nästa gång jag fyller år behöver inte jag heller ha nåt kalas, men en tårta vore ju gott…

Read Full Post »

Skolavslutning 2010

Vädret denna skolavslutningsdag var i betydligt bättre skick än Fridas och Elias pappa. Tyvärr kunde ha inte delta, men efter avslutningarna gick vi alla hem till honom och åt tårta som Fästmön fixade till på nolltid.

Här kommer några bilder från kvällen:

Här tågar förskolebarnen in. Elias syns i rosarutig skjorta med krans i håret.

                                                                                                                                                Det var väldigt många barn och föräldrar och en och annan mormor. Men barnen som tågade in till sommarmusik hittade sina platser.

Elias längst till vänster var med och fyllde platserna längst framme vid scenen.

                                                                                                                                             När alla barn var på plats blev det tal, sång, prisutdelning och rosutdelning. Men förskolebarnen satt duktigt stilla och sjöng när de skulle sjunga etc.

Elias klass satt förstås längst bort från oss. Därav den dåliga bildkvaliteten.

                                                                                                                                                    Det var mycket stillasittande i värmen, men barnen var duktiga och tålmodiga.

”Har ni koll på var jag är?”

                                                                                                                                                             Sen fick barnen plocka undan efter sig. Alla stolar skulle in i klassrummet igen.

Jobbigt att bära när man är varm…

                                                                                                                                                         I klassrummet fick barnen kort av fröknarna Elisabeth och Micke. (Säger man fröken om en manlig fröken???)

”Snart är det min tur!”

                                                                                                                                           Elisabeth kramade barnen och Micke ”slängde upp” dem i luften. En del försökte komma undan…

Ingen kom undan kramkalaset!

                                                                                                                                               Även Frida hade sin skolavslutning i kväll. Elias gick hem till sin pappa, medan Anna och jag sprang till nästa skola. Frida fick paket och ros av sina fröknar. Hon var så fin i sin nya blus med puffärmar, internt benämnda sotarmössor.

Frida slutade 9:an.

                                                                                                                                           Efter massor av mer sång, musik och en rolig show av en söt hund som inte ingick i själva avslutningsceremonin utomhus, blev det äntligen dags att traska över till pappa för lite tårta. Elias hade vaktat både pappa och katterna så de inte skulle börja tjuväta. Men Felix var bra sugen…

Notera grädden bakom Felix rygg…

                                                                                                                                            Pappa haltade omkring och fixade kaffe, medan Anna la ihop tårtan. Linn hann få en bit innan hon stack iväg för att fira sommarlovets början med sina kompisar.

Annas smaskiga jordgubbstårta!

                                                                                                                                     Klockan blev mycket innan Elias allra första skolavslutning var över. Det var också Linns sista innan studenten och Fridas sista i grundskolan.  Ja, barnen börjar onekligen bli stora…

Read Full Post »