En skillnad på sisådär 139 860 – och äpplen och päron

Ett inlägg om galopperande dyskalkyli. Och frukt.

---

 

Kanske borde använda Monopolpengar..?

Med tanke på föregående inlägg borde jag kanske inte skriva detta, men… Jag tycker att jag är så duktig på att hantera pengar. Det vill säga de få kronor jag har. Räkningar betalar jag alltid i tid. Vanligen lägger jag in dem direkt i internetbanken när jag får dem och ser till att summan dras på förfallodagen. Och det kanske var tur, det…

Häromdan nätshoppade jag apoteksvaror till ett totalt pris om 140 kronor. Fakturan kom via mejl och jag la in den som vanligt för betalning på förfallodagen, i detta fall den 4 september. Igår kväll var Tofflan rätt trött i mössan och stängde av datorn runt 22.30 för att gå till sängs. Men just som jag stängt av den kom jag på att jag borde kolla en grej på mitt bankkonto. Jag gick då in via mobilen och höll på att skita på mig. På riktigt.

Där stod nämligen att jag den 4 september har lagt in en överföring till Klarna, i det här fallet, på 140 000 kronor. Eh??? Så mycket pengar har jag definitivt inte på kontot.

Mobildisplayen är liten, så jag kickstartade datorn igen. Gissa om sekunderna kändes evighetslånga. Så loggade jag in på banken och jadå, där stod mycket riktigt att jag hade lagt in en utbetalning till Klarna på 140 000 spänn. Kan bara säga att det väl var en evig tur att jag såg det och kunde gå in och ändra. Det var liksom en skillnad på sisådär 139 860 kronor. Jag undrar vad som hade hänt om jag inte hade upptäckt mitt misstag. Hade en del av pengarna dragits – så mycket att mitt konto hade tömts? Eller hade Klarna inte fått en spänn???

Nåja, nu får Klarna sina 140 kronor. Jag hoppas att de är nöjda med det. Och jag ska försöka vara mer klar i knoppen när jag betalar räkningar och putsa mina linser/brillor noga innan jag gör nåt. I annat fall slutar det med att jag får skaffa ekonomihjälp och använda Monopolpengar enbart…

Jag har bara äpplen hemma i min fruktskål nu.

Mitt på dan idag fick jag ett telefon-samtal som roade mig oerhört. Man ska inte blanda äpplen och päron och det är trist när plommon drabbas av äpplen och pärons samman-blandning. Själv tycker jag, som sagt, att det mest är amusent, som det heter på franska. Kanske berodde det på att jag är helt slut efter städningen och strykningen idag..? Vem valde bästa dan för såna aktiviteter när det regnade igår?

Ja ja, jag ser fram emot min belöning i kväll. Först ska jag klippa mig och därefter samlas vi för en familjemiddag med äldsta bonusdottern i centrum.

Och du… Kolla gärna in inlägget jag skrev tidigare idag och svara på mina frågor!!! Det är viktigt för mig att få veta vad du tycker.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vem är klarast i knoppen, tro..?

Ett förundrat inlägg.

 

Faster E en påsk för snart två år sen. Idag blev hon 97.

Idag var det ju som sagt en födelsedag i släkten. Faster E:s födelsedag. Jag hade nogsamt noterat datum – och ålder på damen i fråga. Nu vet jag att det senare är lite ofint, men när en dam kommer över de 90 tycker jag att varje födelsedag och år är värda att komma ihåg. Bara det att jag mindes fel. För faster E blev inte 96 utan 97… Och det talade hon om för mig när jag ringde i kväll. Som tur var hann jag inte säga fel, hon förekom mig. Men så klart jag rodnade lite, på 28 mils avstånd…

En riktigt krutdam är hon i alla fall. Helt klar i knoppen – till skillnad från sina yngre släktingar. Det är bara hörseln det är lite strul med. Fast det må ju vara hänt när man är 96. Nej, jag menar 97… Det är lättare att prata när vi ses, men tyvärr blir det ju inte så ofta på grund av just avståndet. Ska se till att det blir en träff nästa gång jag far neråt.

Lite senare telefonerade jag med Fästmön också. Vi stämde av dagens nyheter och lite annat. Ja, inte precis så att vi pratade om journalister som blivit mördade. Det blir mest rapporter från våra egna små världar. Ibland är jag onekligen glad att jag är så feg att jag inte reser till kriget för att arbeta… Anna gick en demens-kurs idag och fick bland annat lära sig att en del människor faktiskt kan bli dementa redan i 30-årsåldern. Skrämmande, tycker jag!

Personligen måste jag alltid skriva kom ihåg-lappar eller sätta mobilen på påminnelse om jag ska komma ihåg nåt utanför det vanliga. I morse glömde jag till exempel att ta med mig den där jackan jag ska lämna in hos skräddaren runt hörnet från jobbet för att få hjälp med dragkedjan. Nu ligger jackeländet i en påse, som i sin tur hänger på handtaget till ytterdörren. Det vore väl själva f*n om jag glömmer den i morgon!..

Tofflan, 51, ska nu dra sig tillbaka till bästefåtöljen för att..? Eh ja… Vad var det nu jag skulle hitta på..?

Livet är kort. Det är mitt minne också.

Read Full Post »

Zombietajm!

Varning för ord som kan väcka anstöt!!! (Jaa, f*n, när jag tänker på det verkar det som om det mesta jag skriver väcker anstöt. Till och med när jag beskriver mina egna känslor. Som om DET skulle handla om nån annan… Tröttsamt!)

I morse var det första gången sen jag började jobba i september som jag vaknade med ett

Nej!

Men det handlar fortfarande inte om att jag inte trivs på jobbet – jag älskar mitt jobb – utan att jag är trött och sliten. Nog trodde jag att jag skulle palla att jobba hela sommaren. Nu har jag insett att jag inte gör det. Jag skulle inte kunna ge lika mycket som jag har gett hittills och jag tycker att det börjar gå trögt att komma upp om morgnarna.

En av få blommor som inte låg ner i morse.

Till och med det höga gräset och de flesta blommor här utanför ville inte resa sig idag utan låg ner. Men det handlar nog om att det har regnat. Det regnar fortfarande och temperaturen har sjunkit mycket. Tills vidare är det OK för min del, jag jobbar ju. Fast från måndag kan det bli fint väder, tycker jag nog.

I morse var vi inte bara jättetrötta utan ganska observanta. Vi skrattade åt en dam med hund som vi brukar passera varje morgon. Damen glor på oss och Clark Kent* så hon är färdig att ramla in i bilen. Första gången hon glodde trodde jag att nån hade klottrat

FITTA

på passagerarsidans dörrar. Minst. Men nej, ingenting. Damen bara glor. Och det får hon väl göra då. Fast min kära Fästmö planerar en motattack, varning, varning! 

Nästa person vi undrade lite över var en man som gick stavgång. Fast utan stavar, dårå. Det såg liiite roligt ut och det var mycket svårt att inte skratta. Nu är vi ju inte alltid på solskenshumör om morgnarna, men vi log i alla fall.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: jag är som en zombie på morgnarna! Man kan tro att jag är både vaken och klar i knoppen för jag svarar på tilltal, men låt dig inte förledas! I morse var jag så trött att jag glömde sätta på mig deo…

Och nu ska vi se om jag kommer ihåg vad det är jag ska slutföra idag… Minnet är gott, men kort. Magen är lite bättre idag och det är jag otroligt tacksam för!

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »