En nickad pick så där en onsdag

Ett inlägg om att hitta på nåt som är kul.

Jag vet att man inte ska hänga sig på nån. Man ska inte vara klängig, klistrig eller limma. Men det finns en person i mitt liv som alltid får mig att skratta, även när det känns som rena natta. En person, som det är lätt att vara med. Alltid. I ur och skur. Det är min Fästmö! Anna är en fantastisk person! Hon är inte bara snäll och vacker, hon är väldigt, väldigt rolig att hänga med. Knäppkul!

Man kan inte ha tråkigt med Anna.

Så igår behövde vi piggas upp båda två, jag efter en förskräcklig dag, Anna efter en hektisk dag på kontoret. På eftermiddagen förberedde jag därför en liten picknick hemma i köket.

Vad ska man ha med sig nu då på picknicken..?

Jag plockade fram kaffetermosen, för kaffe vill man ju ha. Sen hittade jag plasttallrikar till maten och engångsbestick och engångsmuggar, en rulle hushållspapper och lilla kylväskan. Den fina vinväskan med öppnare och glas som jag fick av Annas snälla mamma och L i 50-års present var självskriven! Innehållet blev en flaska Husets vin.

Den fina vinväskan! Verkligen användbar och passande present! Fast vinet är urdrucket för länge sen…

Men man kan ju inte bara ha dryck, man måste ju ha nåt med substans till också. I kylen hittade jag några röda druvor, tomater och en gorgonzola som jag köpte för en billig penning häromdan (kort datum). Det åkte ner i kylväskan. I ett skåp hittade jag kexchoklad och små toblerone – perfekt till kaffet! Det enda jag behövde köpa var en grillad kyckling och en baguette.

När jag kom till Annas jobb för att hämta henne var hon inte klar. Åkte därför iväg och handlade maten först. Sen for vi hem och startade perkolatorn, packade det sista och bytte om till lättare kläder. Och så gav vi oss iväg.

Anna envisas med att säga 

utflykt.

Jag envisas med att säga

nicka pick.

Skit samma, vi tog med oss det goda utomhus, gick en lagom promenad, placerade en filt på marken, satte oss ner och dukade upp.

Idag drack vi Husets vin.

Kyckling och bröd hade vi skurit upp hemma för att förenkla, men det blev ganska kladdigt ändå. Och jag avskyr verkligen att bli kladdig och kletig om händer och fingrar. Anna tog med våtservetter – en kvinna med resurser, sannerligen!

Uppdukat på filten.

Filten blev väl rätt kletig den också, men den går ju snabbt att köra i tvättmaskinen. Dessutom hade jag gett Anna en kaffemugg som läckte, så det kom lite brunt på vita linnet. Då blev hon lite trött, tror jag.

Trött Anna nickar pick/på utflykt. Notera den fyndiga vinglashållaren – en conversesko.

När vi hade länsat fat och flaska ätit och druckit klart satt vi en stund och softade. Vi hade var sin bok med oss, men inget blev läst. Blåsten började tillta och vi packade ihop framåt kvällningen och strosade hemåt.

En enkel nickad pick är bättre än en onickad pick. 

Livet är kort. Enjoy it while U can.

Read Full Post »

Full av skavanker

I morse låg jag som i halvdvala och ältade det trista som ligger framför mig (och bakom). Vaknade upp med ansiktet vått av tårar. För varje dag som går krymper jag, till slut blir jag bara en smula, ett skräp som nån vispar ner i sophinken. Jag känner mig otillräcklig, värdelös och enbart klängig i mina försök att vara till lags. Så himla till lags att jag snart bryter ryggen av mig. Allvarligt, jag funderar på att gå i kloster.

Anna är bra på att hitta kroppsliga skavanker på mig. Vi brukar skoja om det. Med kroppsliga skavanker avses knoppror, plitor, torra fläckar och annat smått och gott. I morse upptäckte hon att mina armbågar är fnasiga och torra, så är det nån som har ett bra recept mot det så tar jag tacksamt emot det!

Här vare torrt!

                                                                                                                                                             Nu har ”Klängväxten” åkt in till stan för att utföra några måsten, inte för att det är särskilt roligt. Jag inledde med en sväng till OnOff för att lämna in Annas nya mobil för andra gången. I natt hade den bara stängt av sig trots att den var laddad och den gick inte att starta. Vill det sig illa är den inte klar förrän den 5 november, men killen i affären sa att de brukar prioritera ”back-jobb”. Själv misstänker jag att det så småningom blir en tredje vända och sen får hon en ny mobil. Detta verkar helt enkelt vara ett så kallat måndagsexemplar.

Ska strax hoppa in i duschen, för det ser ut som om håret är inkletat med brylcrème, det vill säga väldigt flottigt. Medan det torkar ska jag försöka ringa mamma – om det nu passar hennes telefontider. Jag brukar ju ha en förmåga att ringa vid fel tidpunkt. Inte ens det klarar jag av!

I kväll ska vi inviga Annas nya taco-set, men jag fick aldrig nåt svar på om jag skulle medföra nån alkohol till invigningen. Tar nog med mig nån öl, det kan vara gott till lite het mat.

Det är en vacker och kall dag, flera minusgrader när jag stack iväg och rutor som behövde skrapas på bilen. Näsan är fortfarande full av snor. Hur mycket snor kan en snok producera, egentligen? Huvudet dunkar på bra som om jag var på kalas igår. Det var jag ju i och för sig, men utan alkohol och utan att kalaset slutade alltför sent.

Nu ska jag hoppa in i duschen för där kan man förväxla tårarna mot duschstrålar. Att få vara sig själv för en liten stund…

Duschstrålar.

Read Full Post »