Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kjol’

Ett inlägg i vilket Tofflan tycker en del saker om elva eurovisionsbidrag.


Söndagskväll och för tredje gången
visade SvT1 Inför Eurovision Song Contest 2013. I kväll hade programledaren Niklas Strömstedt och hans bisittare Malin Roos Martin Rolinski som gäst i studion. Och frågan var ju om denne gäst kunde prata lika mycket som de två föregående…

Niklas Strömstedt Malin Roos Martin Rolinski
Nicke, Malla och Rolle. Eller? (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


I kväll var det elva låtar
som presenterades. Och gästen Martin Rolinski var själv med och tävlade för att få representera Sverige den här gången. Om jag inte minns fel tyckte jag att hans låt var rätt OK. Men varför rör han inte överläppen när han pratar? Det är otroligt svårt att avläsa vad han säger på grund av detta. Dessutom sa han

Bra låt!

om alltför många låtar som inte var bra.

Först ut i kvällens program var Finland. Finlands artist åkte bil och använde silvertejp – fast inte på det sätt som Fästmön och jag tycker att man ska använda tejpen. Artisten skrek ut sången och låten var tråkig.

Lilla Malta skickar en kirurg. Jag tror att han sjöng på engelska, men det lät mest som hittepå-ord. Tråkig trallig låt.

Meh! Bulgarien skickar samma gäng i år som förra året. Det låter som marknadsmusik och jag blir otroligt trött i öronen. Stäng av!

Tredje låten ut kommer från en båt. Islands bidrag är en allsångsballad på isländska. We shall overcome. Fast ”jävla liv”. Typ hela tiden.

Greklands låt handlar om den grekiska krisen. Kris är aldrig roligt. Låten är manisk och killarna i bandet har kjolar och knästrumpor. Nej, ta bort!

Israel skickar en kurvig dam med gigantiska brillor som sjunger en smäktande ballad. Det här är schlager! Men nån vinnarlåt är det inte.

Armeniens låt är lite åt det rockiga hållet med elgitarrer och grabbar i jeans och tischa. Men nej. Tråkigt igen!

Ungerns sångare sjunger på finska. Närå, men det låter så. Videon är tecknad och flummig. Låten… bara trist.

Så var det Norge. Norge har kommit sist flest gånger. Den här gången skickar man en oval prästdotter. Hon ser ut som ett ägg. Det blinkar på scenen så jag nästan får epilepsianfall. Hon sjunger bra, men tråååååkigt. Igen.

Albaniens låt låter jämntjockt hela tiden. Nej, det här är inte bra.

Georgien skickar en ballad med en man och en kvinna som sjunger bra, men får mina trumhinnor att dallra. Kvinnans särk var dessutom genomskinlig. Bort!

Nja, jag tror inte att nån av låtarna i det här programmet vinner. Möjligen får vi höra ett par av dem i finalen. ”Sillen” rundade av med att ta oss bakom kulisserna. För övrigt är det han som skriver Petra Medes repliker. Måtte hon inte försöka vara rolig bara! Då slänger jag ut TV:n genom fönstret.


Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan goes modebloggare? Nä, inte alls. Den gångna veckan undrade jag bara vad du helst klär dig i till vardags.

Så här fördelade sig de 24 inkomna svaren:

62,5 procent (15 personer) svarade: Jeans/annan byxa. 

29,17 procent (sju personer) svarade: Mjukisbrax. 

8,33 procent (två personer) svarade: Kjol/klänning. 

Ingen svarade: Overall/snickarbralla.

Tofflan kommenterade:

Ja jag svarade ju Kjol/klänning förstås! ÄH, JAG BARA SKOJADE!

SoP kommenterade:

Jeans o linne= basklädsel. Sen ankommer det på väder /vind/temperatur om det blir kofta,huvjacka,tröja eller skjorta/skjortblus/ngt tunikaktigt till det. Eller extra raggsockar /barfota 🙂

Irene Sjöberg kommenterade:

Jag gillar att gå med mjukisbrallor hemma. Ska jag till något möte eller bara in till stan för att handla är det jeans som täcker mina långa ben. Jag ikläder mig gärna i kjol eller klänning när ett möte av större betydelse, tex en musik-konsert eller en dejt.
Många varma hälsningar

Tatiana kommenterade:

Klänning ! Varje dag. Äger inte ens ett par böxer . Och aldrig , aldrig någonsin mjukisbraxer .

Är en prinsessa . Men har så klart inga åsikter om vad andra har på sig. Bara en trivs så 🙂

Tofflan kommenterade:

Tatiana: Du är verkligen klänning, syrran, jag är verkligen jeans! 😀 Mjukisbrax har jag bara hemma, jag skulle ALDRIG visa mig utanför dörren i såna!
Men som du skriver, andra gör naturligtvis hur de vill, det har jag inga åsikter om!


Stort TACK till dig
som klickade och kommenterade! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan. Den ligger som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är jag fröken. Ja, jag är ju ALLTID fröken sen jag skilde mig (jag vägrar att förbli fru, fast det sägs att det är en titel man har kvar även efter en skilsmässa), men låt oss säga att jag är fröken Fröken idag, dårå. På förmiddagen har jag försökt lära ut konsten att göra personliga hemsidor till sex elever (varav alla utom två är disputerade). Det känns alltid så märkligt – och fascinerande! – att stå framför en grupp intelligenta intellektuella och försöka dela med sig av sina egna enkla kunskaper. Såna grupper har ofta hårda krav och kommer med svåra frågor, men vanligen är personerna synnerligen ödmjuka. Dessutom är de motiverade och villiga att lära, vilket gör mitt jobb lätt.

Kjolen och brillorna lämnade jag hemma. Och förresten är jag blond, men jag vill verkligen ha en pekpinne!!!


Tyvärr hade två personer problem
med sina inloggningar, så de fick snegla över axeln på sina ”kursare”. Jag tror att det gick bra! Tiden gick fort och när vi skildes åt var det ett synnerligen motiverat gäng som genast ville börja jobba på sina respektive kammare. Och alldeles nyss har jag haft besök med kompletterande frågor. Det visar ytterligare att motivationen är hög och bådar gott.

Den här lilla utbildningen håller jag idag för institution 2, men även hugade vid institution 1 har fått förfrågan om de vill ha kurs. Där har man kommit lite längre vad gäller personliga hemsidor, fast behov av hjälp finns alltid ändå. Låt oss säga att jag kör på tills intresset har sinat ut på båda ställena och sen tar jag dem i hampan som inte vet hur man gör och visar dem. Vi ska nämligen alla ha personliga hemsidor på jobbet, eftersom vi och våra namn gör sökmotorerna heta.

Dagen går fort och när jag har mycket roligt att göra glömmer jag bort trista saker som smärta. Dessutom ska jag träffa en bloggvän efter jobbet i kväll. Jag har följt hennes blogg ett tag, inte så jättelänge, men sen i våras, ungefär. För det mesta tycks (blogg)vänner bo på annan ort, vanligen närmare Stockholm, men även på ställen som västkusten (”Baksidan”), Dalarna, Skåne och norra landet. Den här bloggvännen bor emellertid här i Uppsala. När man har träffat en bloggvän i verkligheten och tycke uppstår, kan man stryka förleden blogg- och bli bara vän. Om vännen då finns i samma stad blir det liksom lite extra roligt!

Från bloggvänskap till ”bara” vänskap kan det bli när man har träffats i verkliga livet.


Nu hoppas jag bara
att orken räcker till kvällen, men som sagt, när man gör nåt roligt (jobbar här) och ska göra nåt roligt efter det (träffa en bloggvän) brukar det funka av bara farten. Hälen har hållit för en promenad Thaistället tur och retur, men den trilskades först. Vi får hoppas att det där som känns som en kniv som körts rakt upp har bedövat hälen. I annat fall hotar jag eländet så gott som varje dag med amputation.

Stor KRAM till vännen KL som bryr sig om via små meddelanden! Det betyder mycket – även om jag känner mig asocial i vissa lägen (det är inte personligt).


Livet är kort!

Read Full Post »

Det här med sms kan ju bli hur fel, men roligt, som helst. Häromdan fick jag ett sms från nån som hade tagit

huvudroller

Jag kliade mig i skallen, men messade sen och bad om ett förtydligande. Det handlade om huvudpiller…

Min mobil lär sig aldrig stava till bröd. Den försöker alltid först med Arne, sen med armé. Betänk att min mobil fyller fem år i sommar… Den borde kunna stava bättre.

Nyss fick jag ett sms med en fråga som var korrekt formulerad, men som jag undrade om den inte var avsedd för nån annan:

Vad har du på dig, kjol?

Jag tänkte lite och svarade sen med en lögn:

Folkdräkt. Det är ju midsommar.

Ha en glad midsommar, folks!!! Och…hey,hey,hey… be careful out there, framför allt när det gäller alkoholen!!!

Read Full Post »

Vips har jag klickat iväg ett nytt inlägg om politik – så läser jag om en het politisk fråga (man undrar om nyhetstorkan redan har satt in…) i Svenska Dagbladet: klädkoden i riksdagen. Jamenjagsägerdådet!

I februari i år debatterades vargjakt. Miljöministern Andreas Carlgren (C) debatterade i skinnjacka – nåt som sossarnas pressekreterare Ann Wolgers reagerade på – på Facebook. Skinnpajen var opassande, tyckte för övrigt flera i riksdagen.

Men det finns inga regler för klädsel i riksdagen, mer än att stilen ska vara vårdad. Ändå tycks många inte reflektera över detta utan kommer klädda i allt

[…] från urringat linne till tofflor, säckig kofta, trasiga jeans eller t-shirt med politiska budskap […]

Många politiker tycker att klädstilen i riksdagen har blivit sämre. Ett av minoritetspartiernas gruppledare har förslag på klädregler som h*n har tagit upp på ett gruppledaremöte. För, säger han…

[…] Det finns klara regler för män, men det saknas klädkoder för kvinnor. Man bör strama upp det på något sätt, för i dag är det ganska svårt för kvinnor att veta exakt vad som menas. […]

Svårt för kvinnar att veta exakt vad som menas..? Vänsterpartiet tycker att det är

[…] trams, ärligt talat. Ska kvinnor vara tvungna att ha kjol eller klänning? Ska vi reglera hur lång eller kort den ska vara? Ska de inte få visa armbågarna i kammaren? […]

Andreas Carlgren säger för övrigt om sin skinnjacka:

Jag tycker den är snygg!

Och om vårdad klädseln i riksdagen anser han att

[…] det är OK och jag tycker att jackan passar med det. Mitt favoritplagg – en ylletröja med kåpa – hör dock inte hemma i kammaren, för den är inte kavajliknande.

Viktiga frågor, det här med kläder…

Artikeln i Svenska Dagbladet avslutas för övrigt med en bildsvit av några välklädda riksdagspolitiker. Såna som är välklädda och har råd att köpa märkeskläder, alltså. Inte såna i urringade linnen och tofflor…

Read Full Post »

Mycket gott, mycket skönt att vara i ett sammanhang. Lilla mamma var lite ensam i telefonluren, men jag åker snart ner och hämtar hit hennI.

Vi har suttit på ballen* tills det blev kallt och lyssnat på 70-talshits…

Några bilder från min midsommarafton medan jag försöker hålla mig vaken till 1.30 när Frida vill se en läskig film på TV med mig.


Anna fin i kjol och BUSSARONG 😉


Brie är svensk ost, va..?


Knäckebröd och paprikakex är också svenskt!


Gräslök och Abbas sillar.


Matjessill.


Min blomsterflicka!


Östgöta sädes, Staropramen… och Nalle Puh på servetten.


En liten klar…


Kött till barnena och Anna.


Kalle Kon till Petite (nåja…) Moi.


Elias vilar mellan måltiderna.


Grillmästarinna med svans.


Grillat är gott – även på elgrill på ballen.


Det blåser i min älskades hår.


Biggans vitlökssmör från AB Superb produkter är ett måste till grillat!


Annas nyaste ljuslykta.


En del drack Fanta och rosé (=kärringdricka).


Andra (= de manhaftiga) höll sig till starköl och salta pinnar.


Jag älskar dig så, Anna du!

                                                                                                                                                          *ballen = balkongen

Read Full Post »

Ha! Det är tack vare mig min mamma kan firas idag! Äh, bara skojar! Jag älskar min lilla mamma och tycker att det är trist att vi inte kan vara tillsammans idag. Inte har hon nån dator heller och kan läsa min blogg (fast det kanske är lite bra..?), men stort GRATTS till mor!


Grattis, lilla mamma, på Mors dag!

                                                                                                                                                                Jag hoppas att alla ni som skryter över era barn åtminstone får ett grattis av dem idag. För det är ni värda, alla mammor! Annars är jag rätt trött på föräldrar som ständigt talar om sina barns förträfflighet. Jag vet inte vad det är, men det irriterar mig. GAH! Jag kanske är avundsjuk? Då är det populärt att nypa till, har jag fått erfara. Sen kan man ju alltid skylla på att man blivit näpst. Men å andra sidan har jag ”på gamla dar” fått min beskärda del – fyra bonusbarn! Inte illa pinkat av en tant som inte är nån barnmänniska! Bäst av allt är att jag gillar dem alla fyra också. Mycket. Och jag skryter om dem – när de förtjänar det. Annars blir det liksom inte trovärdigt.

Igår fick jag äntligen träffa mina fyra bonusbarns mamma. Jag var och hämtade Anna efter jobbet, för jag hade i ett piggt ögonblick lovat att skjutsa ut henne till IKEA för att köpa glas inför Studentdagen på onsdag. Inte kände jag mig superpigg heller, men jag hade lovat och allt gick för övrigt bra. Nybyggda IKEA-huset i Uppsala må vara skitstort – det har dock tack och lov kvar sina genvägar… Vi kom snabbt igenom huset – med vitvinsglas och lite annat, precis som alltid när man har varit på IKEA.


Ett dussin såna här, blev det bland annat.

                                                                                                                                                                    Vi åkte ut till Himlen med glas och porslin och medan Anna rafsade ihop en ryggsäck tog jag en tur till ICA Solen för att köpa fil och mjölk och bröd. Nån middagsmat blev det inte, för vi hade bestämt pizza till kvällen. Resten av eftermiddagen och kvällen såsade vi och slafsade pizza, åt lite Pringleschips av den ena och den andra sorten och glodde på film.

+           
Pringles rule just nu! Kul att prova lite olika smaker!

                                                                                                                                                                   I vanliga fall är jag rätt konservativ och håller mig till chilibågar. Men av nån anledning har chilibågarna börjat bli svåra att få tag i! ICA Heidan har aldrig sålt dem, Tokerian verkar ha slutat ta hem dem, ICA Solen hade slut sist. Därför inhandlade jag två påsar när jag var på ICA KvantumStormarknaden sist. Fast dit kan jag ju inte åka varje gång jag vill ha chilibågar…

Kvällen avslutades med att jag började läsa Cirkeln. Hade väl tänkt läsa en två, tre sidor. HA! Det blev över 50 sidor lästa innan jag släckte. Tänk att en ungdomsbok kan vara så bra att en tant som jag har svårt att släppa den! Om jag ville sätta Maria Engelwinges bok En SHOT till tack i händerna på äldsta bonusdottern, skulle jag nog vilja sätta Cirkeln i händerna på yngsta bonusdottern.

I morse började Anna jobba klockan sju. Det passade mig utmärkt – nåja… – för jag skulle Ut på Uppdrag. Det hade regnat hela natten och var blött ute. Jag var seg, infektionen är envis och hela jag känns full av slem i de flesta hålor. Detta gör att jag inte känner varken smaker eller dofter så bra. Egentligen skulle jag ha kunnat äta morötter, som jag verkligen avskyr, i stället för chips igår. Men i morse när jag var Ute på Uppdrag kände jag en doft och fick ett doftminne, ett 30 år gammalt sånt. Tänkte på vad jag ägnade mig åt då och vad jag gjorde nu. Då var jag så full av drömmar och förhoppningar – och jag skulle då verkligen INTE ägna resten av livet åt det jag gjorde just då. Idag tänker jag att mitt liv kanske slutar inom det området. Jag skäms inte för det jag gör och jag är inte bitter. Jag minns fortfarande själva händelsen som om det var igår. Men jag tänker inte på den. Jag går vidare och jag är tacksam.

Samtidigt kan jag misstänka att somliga känner en viss oro. Jag läste nåt häromdan som fick mig att sända en tanke till en person som sist jag såg honom bytte trottoar. Han ville slippa hälsa på mig. Men jag sänder en tanke för jag tänker att han kanske är på väg att hamna där jag är. På natten drömde jag om honom. Han kom cyklandes på en illgrön cykel… Samma natt drömde jag också att jag bjöd ett x på fika. Det skulle ALDRIG falla mig in, verkligen INTE! Så drömmar är inte alltid sanna… Men kanske har jag henne i tankarna när jag tänker på lösa muttrar, en gång för länge sen på min cykel, häromsistens på min bil. Kopplingen? That’s for me to know and for you to find out!

Nu ska jag öppna mitt namnsdagskort från mamma! Idag är det nämligen det namn jag heter i förstanamn, det namn jag skulle kallas. Men likt Alexander Bard, som ju kallades Magnus när vi gick i samma gymnasium, bytte jag till min andra förnamn. Mitt tredje förnamn talar om att jag är min fars barn. Funderar på att ta det till efternamn. Och kanske återta mitt förstanamn. Vilken totalförändring! Härnäst kommer jag väl med kjol och smink också… Bevare oss!

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »