Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kissa på mig’

Inte heller den här dan lär gå till världshistorien som en av mina bättre. Större delen av den har gått åt till mejlväxling och telefonkontakter med tre (3) olika IT-tekniker om det problem jag har med vårt intranät – ett problem som det visade sig att jag inte var ensam om! Vid halvfyratiden var startsidorna i alla fall synliga, men var alla undersidor var nån annanstans är fortfarande en gåta… Är det inte det ena så är det det andra. Bara att säga: To be continued!..

argt bi

Idag var jag arg och svor på jobbet – fyra (4) gånger hörbart, xxx gånger för mig själv.


I morse fick jag/åtog jag mig
ett litet uppdrag att muntligen informera om ett evenemang som ska hållas i huset nästa vecka. Eftersom detta evenemang kan vara matnyttigt med tanke på framtiden var det ganska angeläget att redan nu kort berätta om det. Eftersom min två institutioners intranätsidor inte fungerar som de ska och inte heller den intranätsida för Huset som jag började bygga i torsdags (hört detta förut?), bad jag att få några minuter på förmiddagens stormöte på institution 1. Typ fem minuter innan mötet öppnade (jag var nummer två som skulle prata) lyckades jag hälla cappuccino över min front – både upptill och nedtill. Snyggt jobbat – NOT! Eftersom det såg ut som om jag hade kissat på mig fick jag förbli sittande när jag höll min lilla dragning på engelska.

Cappuccino

Cappuccino ska man helst ha i muggen och inte på kläderna.


Direkt på stormötet
följde ett annat möte på mitt kontor. Det var ett kort och effektivt arbetsmöte och jag tror att vi två som möttes var nöjda och glada med det mötet gav. SEN rusade jag ut på toaletten för att försöka få bort fläckarna.

Dagens lunch intog jag solokvist på Syltan. Det blev tandoorikyckling med ris och yoghurt. Under eftermiddagen fortsatte mejlerierna och samtalen med teknikerna. I ren ilska och frustration sprang jag – och DET är kors i taket, för Tofflan springer aldrig, hon hasar! – runt i huset och affischerade. Måste ju göra nån nytta. Och så fick jag förstås mejla mina kollegor och informera om att vårt intranät inte fungerar som det ska – i stället för att berätta om de nyheter kring de tre webbplatserna som jag hade tänkt informera om. MÄRKS DET ATT JAG ÄR SUR???

Tjugo minuter över 16 lämnade jag byggnaden och åkte till Stormarknaden. Stegade där in till Synoptik. Efter en stunds resonemang bokade jag en tid. Jag ska dit en lördag framöver och då kolla synen för både linser (som jag har större delen av dan) och brillor (som jag har mellan badrummet och sängen). Vi diskuterade tre tänkbara scenarion eftersom jag har de synproblem jag har. Just nu känns det väldigt olustigt eftersom jag är en sån utpräglad linsmänniska. Kanske skulle jag överväga laserkirurgi…

En tur in på Systembolaget gav en platta starköl till förrådet samt fyra flaskor rödvin – en billig, en medelpris och två Amarone (dyra) – till vinskåpet. Inne på Kvantum köpte jag bland annat tre goda ostar som skulle passa synnerligen bra till Amaronevinerna. Efter allt spill idag – av såväl cappuccino som tid – tyckte jag att jag kunde unna mig detta.

Rödviner och ostar

Vinerna, billagast från vänster: Copertino Rosso (69 kr), Velletri Riserva (89 kr), Capitel de’Roari Amarone (185 kr) samt Fomini Veneti Amarone (189 kr). Ostarna, översta raden från vänster: Cambozola vitlök och Skärvångens blå-ädel; längst fram Gorgonzola Mauri.


Veckans TV-tidning
åkte med hem också och den ska gås igenom nu samt DVD:n ställas för eventuella inspelningar. I kväll ska jag bänka mig framför Veckans brott, för det ryktas att Leffe ska öppna kuvertet som ger oss hans lösning på ko-mysteriet!!!

Har du spillt nåt idag??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Kärt barn har många namn, men alter egon har bara en del! Själv är jag ju som bekant Ulrika när jag är privat och Tofflan när jag är här och bloggar. Elakt. För bara så du vet är den däringa Ulräääka (skånskt uttal) en riktig mes!

Ett av Annas alter egon, Nunnan, ser ut lite som denna donna…


Men internt har Fästmön och jag många alter egon.
Ett favorit-dito som jag har som är Annas är Nunnan. Jag skrattar så jag kissar på mig – nästan – varje gång Anna blir Nunnan. Tyvärr är Nunnan synnerligen ortodox för det är totalt fotoförbud. Men jag lovar dig att Nunnan är

a sight for sore eyes…

Ibland har vi manliga alter egon också. Annas manliga heter Sören Snigg och min heter Christer, uttalas Chreeesteeeeeerhhh… med släpig röst och stön på slutet. Det är Christer som brukar ringa och stånka i luren ibland till Sören Snigg. Christer är den där snuskiga typen som luktar svett och visar brevlådan. Och det är ju synnerligen passande, eftersom ett annat av mina alter egen är Brööövlådan

En vanlig gul brevlåda.


Det finns säkert flera alter egon i familjen,
men dessa tre är de mest aktuella. Nu vill jag förstås veta hur det är med dig! Har DU några alter egon och vilka då, i såna fall???

Read Full Post »

Nej, vi firar mycket i min familj, men inte direkt nationaldagen. Möjligen att jag firar att det idag är 32 år sen jag tog studenten (på stenåldern, alltså, den äldre av dem). Men idag kände vi att det var dags att titta till Slottet som fått stå pall för syndafloder helgen som var och större delen av veckan.

Fästmön och Elias tog bussen från Förorten och jag mötte upp med bil på vår vanliga mötesplats. Bussjävelnen var försenad, men jag läste min bok, Moderspassion, samt beskådade en ström av intressanta fordon som passerade. Det var allt från veteranbilar och raggarbilar till gamla 50-tals-moppar. En gubbe fick motorstopp på sin moppe och jag garvade förstås elakt inne i bilen. Nej, jag är fortfarande inte snäll.

På väg till Slottet stannade vi vid en affär. Anna sprang in för att köpa kakor. Goda kakor. Just när vi anlände till Slottsparkeringen öppnade sig himlen. Straffet för att jag hade garvat elakt åt gubben med moppen???

Anna och Elias avvaktar lite med att gå ut.


Det kom inte bara en liten skur.
Det regnade JÄTTEMYCKET. Så vi satt väl i bilen i säkert tio minuter och glodde ut.

Det regnade JÄTTEMYCKET.


Men klockan sprang på
och skulle vi hinna fika och se till Slottet innan vi åkt hem med liten pojke och skjutsat arbeterskan till jobbet klockan 16 var det bara att dra upp luvorna. Det är en klar fördel med att bära hoodie, häckla oss gamla som ser barnsliga ut, bara, men praktiskt är det.

Två coneheads (?) springer i regnet. Själv springer jag aldrig, jag stannade och fotade.


Det tog fem minuter att småspringa
från Clark Kent* till Slottet. Vi var genomblöta alla tre. Vilken tur att det fanns snigga tröjor och skor att låna. JA JAG FICK BITA I DET SURA ÄPPLET OCH TA PÅ MIG ETT PAR FOPPATOFFLOR!!! 👿

Foppatofflor på Tofflan, en syn man aldrig trodde att man skulle få se. Men jag har redan bekänt synden för min Storasyster


Anna skulle brygga kaffe,
men höll på att ge upp eftersom Slottsfrun** förvarar kaffefiltren på ett felaktigt ställe (i en rund plastburk i ett skåp, nästan omöjlig att upptäcka). Sen när hon hade tryckt igång kaffebryggaren skrek hon:

Men det är ju vatten i!

Förstummad tittade jag på henne. Och så sa hon efter en kort stund:

Men det var ju jag själv som hällde i det…

Medan kaffet puttrade roade jag (?) församlingen med att deklamera ur en bok med Uppsaladikter som Slottsfrun fått i premie i skolan 1955. Jag läste med olika röster och dialekter och i alla fall jag själv höll på att kissa på mig för att jag var så rolig. Somliga var mest intresserade av fika… (Förstår jag inte…)

Elias höll på att bli gaaalen på sin mamma och mig eftersom vi bara skulle fota hela tiden.


Regnet smattrade mot tak och fönsterrutor.
Anna erkände att hon hade köpt citronkakor till mig för jag är ju så sur att jag gillar citronsockerkaka. Ballisar gillar vi allihopa, mest Elias som åt sex kakor/kex eller nåt…

Citronkakor och Ballisar!


Det blev en snabbrunda i Slottsträdgården
för att kolla om nåt behövde vattnas allt såg OK ut – det gjorde det. Vi kunde tyvärr inte ta varken gräslök eller rabarber eftersom regnet bara vräääkte ner. Småsprang tillbaka till bilen igen och åkte ut till Himlen.

Anna följde sen med in till stan och jag släppte av henne vid jobbet. Just när vi svängde höger vid sista trafikljuset sprack himlen upp i blått och solen tittade fram som en retsam unge som skriker

Titt-ut!

Hemma i New Village var det sig likt sen lunchtid. Jag ringde upp mamma som naturligtvis ringde precis innan jag skulle åka och möta Anna och Elias tidigare på dan. Nån middag har jag visst inte hemma, men på fredag ska vi äta Kalle Kon och potatisklyftor, på lördag dinera på Gary’s för presentkortet jag fick av fakultetskollegorna i 50-årspresent. Snart är det ju helg igen…


*Clark Kent = min blöte lille bil-man

**Slottsfrun = Annas mamma

Read Full Post »

När man går bort på visit ska man ha nånting med sig. Men jag är en slarvig och ouppfostrad typ så jag hade bara mig själv med mig när plingade på hos Monica. Och när jag dessutom hade så mycket med mig när jag gick därifrån borde jag skämmas alldeles förskräckligt. Skam är nu inte den känslan jag bär på efter besöket utan en darrig lättnad – och en portion trötthet. Och mest av allt: en glädje.

Att komma hem till Monica och hennes K i deras vackra hem var bara det en upplevelse i sig. K målar nämligen de mest fantastiska och färgstarka tavlor. Och deras gemensamma hem speglar verkligen de tu: K ÄR en otroligt färgstark person, medan Monica är den lugna, betraktande, eftertänksamma. (Nu var ju inte K hemma och jag kan inte påstå att jag känner paret så väl att jag djupare kan analysera vars och ens egenskaper. Vi har träffats några gånger i samband med fest och glam, hittills.)

När K hade vernissage på söder i Stockholm i början av 2000-talet inhandlade jag emellertid en otroligt vacker tavla som sedan dess hänger i mitt kök. Både färg och budskapet om kommunikation i tavlan tilltalar mig oerhört mycket fortfarande! Se själv:


En tavla om kommunikation! I tavlan döljer sig texten: ”Jag vill nå dig.”

                                                                                                                                                  Emellertid var det Monica jag skulle träffa för att få låna lite förströelse – i form av ett pussel om 1 500 bitar. Både jag och Fästmön känner att vi behöver göra nånting annat än sitta vid våra datorer om kvällarna, nånting vi kan göra tillsammans. Pussel är bra. STORA pussel är JÄTTEBRA. Men frågan är om vi inte har tagit oss vatten över våra huvuden nu… Det är väldigt många små bitar, 1 500… Väldigt många små bitar, är det…

Jag blev bjuden på kaffe och härliga kakor och ett samtal som jag inte alls tänker berätta här alltför detaljerat om. Men det handlade bland annat om att blogga, kärlek, skilsmässor, barn, vänskap, gamla oförrätter och livet i allmänhet.

Och jag kunde inte motstå att svara

Ja tack!

när Monica undrade om hon skulle titta lite bland mina stjärnor och planeter. (Ja alltså, hon ställde inte frågan just så, utan mer seriöst.) Eftersom jag visste tid och plats för min födelse och kände mig mottaglig för att testa nåt för mig nytt fick hon titta efter. För det är bland annat sånt Monica gör när hon inte dricker champagne eller bakar kakor: hon ställer personliga horoskop.

Det som sen sades tänker jag inte heller berätta detaljerat om, men jag kan säga att det gav mig vissa förklaringar och ett stort mått lättnad. Jag fick bekräftat att jag har gått igenom kanske det som uppfattas som Den Stora Livskrisen, men att jag nu är på väg ut ur den svåra perioden. En period där jag bland annat har ägnat mig åt att skala bort företeelser och personer. Nu är det dags att släppa det gamla och gå vidare. Verkligen!

Att säga att jag var omtumlad när jag lämnade Monica är en underdrift. Jag var lättad, men trött – på ett behagligt sätt. Det var ett par timmar som jag verkligen fick med mig nånting i från – en stor behållning av att prata med denna eftertänksamma person, en bekräftelse på att jag har varit med om nånting svårt men att vägen går framåt – och så ett gigantiskt pussel till låns samt en påse hembakade jordnötskakor. Det du! Det är nog inte alla som får nånting med sig när man går FRÅN en visit, eller?


En eftertänksam Monica som verkligen gav mig massor idag!!! TACK!

                                                                                                                                                              Tyvärr kunde jag inte rusa hem och samla alla intryck och börja pussla och knapra på kakor direkt. Jag var tvungen att stanna till vid Tokerian och inhandla lite förnödenheter såsom smör, fil, grönsaker, glödlampor, lite salva och en TV-tidning, bland annat. Där blev jag uttittad av en kille som måtte ha käkat blängsylta i minst ett halvår och en tjej som höll på att vrida nacken av sig (de var inte ens i sällskap med varandra), så jag började undra om jag hade clownnäsa eller om jag hade kissat på mig eller nåt annat tok (jag hade ingetdera). Sen kom jag ju på att jag flanerade runt med en varuvagn på Tokerian…

Hemma igen har jag lagt kartongen på matsalsbordet, som nu har blivit pussel- och kakbord. En stund vid datorn har det blivit och strax en stund vid dagens post innan jag drar mig inåt vardagsrummet. För nu är jag sugen på kakor att börja pussla! Kan inte vänta tills Anna kommer hem i kväll!.. (Hon får nog vara glad om det finns en kaka kvar…)


Kakor och pussel var något av det jag fick med mig från dagens visit.

Read Full Post »