Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kiosk’

Med en liten tablett och en nypa frisk luft försvann förmiddagens illamående. Väl ute i Förorten åkte Fästmön och jag och handlade på ICA Solen. Men tyvärr hade de inte allt vi behövde där, varför jag fick bita i det sura äpplet och åka till Coop-affären här. Där fanns inte heller hälften av vad jag skulle ha, fast den personal som jobbade idag var i alla fall trevlig *RISTAR ETT STORT KORS I TAKET*

Vi for hem med matkassarna och lastade in samt hämtade Elias. Sen gick vi på leriga och hundbajsiga stigar till Förortens nya godisaffär. Där finns massor av godis att välja på, en del riktiga klassiker som såna här:

Minns du UFO:n? Såna här hade alltid mammakusinen B:s föräldrar i sin kiosk på sommaren…


Nu gillar inte jag surt godis
– UFO:na innehåller ju nåt läskigt surt pulver – så jag köpte inget. Men en annan klassiker hamnade i min påse, en röd tomteklubba.

En röd tomteklubba med kolasmak fick följa med hem.


Vidare kände jag
att jag behöver träna inför påsken, så jag köpte ett kinderegg. Bara för att säkert bli nipprig om jag måste bygga den där skitleksaken som ligger inuti. Tålamodsprövande…

Träning inför påsken.


Slutligen hamnade lite mer
i påsen. Och notera, detta är MIN påse. Anna och Elias köpte eget godis.

Lite mer godis.


Vi har även köpt kyckling
och sås som vi ska äta med ris i afton när vi alla är samlade. Frida och hennes pappa är på bio och Linn är hos en kompis, men till kvällen slår vi ner rumporna i soffor och fåtölj i Himlen – det är ju Melodifestivalen 2012 års final!!! Live-bloggen går från en av sofforna! 

Read Full Post »

Det var onekligen spännande att sitta i bilen och öppna paket! Jag blev väldigt förvånad när jag såg innehållet och det bifogade kortet. Men tusen tack, CCS! Det här var riktigt gulligt av er! Ja, titta vad jag fick – utan att ha gjort nånting, bara bloggat om att jag föredrar CCS fotcreme framför Apoteket Hjärtats!..

Kolla vad jag fick!


Paketet innehöll,
förutom den braiga fotcremen, också foot scrub, heel balm och liniment. Självklart ska jag testa produkterna och recensera dem på en blogg nära dig – även om CCS absolut inte har krävt det. Jag tycker att det är roligt att testa saker och jag skriver alltid ärligt om vad jag tycker. En av produkterna, heel balm, hälbalsamet, tänker jag låta Fästmön testa eftersom hon har riktigt besvärliga hälar och diabetesfötter. Det ska bli spännande att kolla om CCS-produkten funkar på dessa små fossingar. Det blir en utmaning!

Anna var inne på Tokerian och storhandlade och jag joinade henne efter ett tag med pistolen (=scannern) i högsta hugg. För det är onekligen väldigt smidigt med varuscanner – man har koll på hur mycket man plockar i kassarna och det går oftast snabbare att ta sig igenom kassan – scannerkassan är sällan full av köande människor.

Faktum är att även om jag raljerar över Tokerian ibland så finns där några riktiga klippor. Nu vill jag ta tillfället i akt att lyfta fram en av dem, Loppan. Loppan är en tjej som verkar ha koll på det mesta. I kiosken och i scannerkassan är hon en riktigt fena, hon är steneffektiv och kan verkligen hålla flera bollar i luften samtidigt. Jag hoppas att hennes chef Mats läser det här och ger Loppan ett rejält lönepåslag. Det är hon värd! Så hon kan köpa sig ett nytt halsband i stället för Lottohalsbandet. Lottohalsbandet är ju lite kul att ha på jobbet, men livet är inte bara jobb!..

Den som vill se Loppan i sin helhet får allt traska över till Tokerian i rondellen i New Village!

Read Full Post »

Idag var det bestämt att Tofflan och Toffelmamman skulle ut på våffeljakt. Men först åkte vi för att utföra några andra småärenden. Det höll på att bli en liten jakt i sig. Det som var mest svårt att få tag i på vår inköpslista var RÄTT TV-tidning. Medan mamma vilade ut i bilen på hamnparkeringen – ja, jag tog några rundor inne hos Bok-Anna, men ska göra ett nytt besök på egen hand i morgon – knallade jag upp till stan. Men iiiingen TV-tidning, Jag letade till och med i buskarna.


I buskarna hittade jag bara ett kyrktorn som stack upp.

                                                                                                                                                             Bredvid stationshuset fanns det förr i tiden en kiosk dit Tofflan och hennes morfar brukade promenera för att inhandla kvällstidning. Vi for dit. Kiosken var riven sen länge, men inne i stationshuset var det kiosk i stället för biljettförsäljning. Misstänker starkt att den ursura gubbe som jobbade där förr i tiden skrämde bort alla som ville köpa biljett. Huset i sig var under renovering, så jag tog i stället en bild på det vackra tingshuset mitt emot. Det används inte längre som tingshus, men nånting försiggår där inne, tror jag, eftersom jag såg nån trimma häcken.


Vackert hus, men inget ting längre.

                                                                                                                                                            Mamma hade blivit tipsad om Mallbodens kafé. Det skulle ligga nånstans i närheten av Motala verkstad, lite osäkert var exakt. Vi snurrade och irrade lite och dåligt skyltat var det, men till slut nådde vi vårt mål.


Mallboden – inte bara kafé utan vandrarhem också.

                                                                                                                                                                Vi hittade stolar som funkade för mamma att sitta i och jag gick in och beställde kaffe och våfflor för 100 riksdaler jämnt för två personer. Det var bordsservering på porslin, men vi behövde inte vänta så länge.


Våffla på Malboden.

                                                                                                                                                               Våfflan var stor och till den serverades sylt och grädde. Kaffet smakade gott.


Mamma, den enda i hela Byhålan som hade jacka på sig, lät sig väl smaka.

                                                                                                                                                                Vi satt som i en trädgård och hade utsikt över Göta Kanal och delar av Motala verkstad samt en docka.


Dockan.

                                                                                                                                                            Utanför på kanalen gick flera båtar förbi. Bland annat passerade Kung Sverker.


Kung Sverker kom förbi.

                                                                                                                                                             Den som hade velat kunde sitta inomhus, men det ville ingen denna lite mulna, men kvalmiga dag. Mallboden har även konferensverksamhet och öppet för planeringsdagar, bröllop,, begravningskaffe, dop och liknande.


Mallboden interiör med lite märklig konst på väggarna.

                                                                                                                                                            Efter fikat tog vi en promenad i omgivningarna. Det gick faktiskt ganska bra för mamma att rolla runt på stigarna.


Promenadväg på området som funkade för rollatorburna personer.

                                                                                                                                                                Vi tittade lite på vandrarhemmet, men tyckte väl inte att det såg så väldigt inbjudande ut från utsidan. Säkert kallt och dragit på vintern, tänkte jag…


En del av vandrarhemmet.

                                                                                                                                                         Motala verkstads gamla lokaler höll på att renoveras och står sen till uthyrning. Man kan ju inte säga annat än att läget är vackert…


Motala verkstads lokaler renoveras och uthyres.

                                                                                                                                                               En ilsken jycke skällde ut mig och alla andra i sin närhet. Inte ens ett dopp i kanalen fick tyst på honom. Ett synnerligen nervöst exemplar, alltså. Jag hade inte pallat att vara matte nån längre stund… Den ilskna jycken var inte värd att fotas, så här en bild över kanalen i stället.


Göta kanal på ett av de ställen där den är som vackrast.

                                                                                                                                                                 På väg tillbaka till bilen insåg jag att det verkade vara populärt att fira jul(i) i Metropolen Byhålan.


Först en julgran…

                                                                                                                                                               Nu är det liksom jul(i) igen…


Sen en jultomte…

                                                                                                                                                               Nu hade vi bestämt oss för att göra ett riktigt våffeltest och bege oss till NÄSTA våffelställe vid sluskarna slussarna i Borenshult. På vägen dit blev jag bara tvungen att stanna och fota det gamla Konsumhuset!


Ett av kooperationens första, numera bostad.

                                                                                                                                                                Vi var inte ensamma i Borenshult. Kaffe och våfflor serverades i en kiosk intill första slussen från stan sett. Det var svårt för mamma att ta sig upp på den trälagda ”kioskverandan”, så jag fick putta på lite. Vi satt på träbänkar. Tyvärr skymdes utsikten mestadels av ett gäng varav en gubbe hade tuttar och en tant hade inga. Tuttar, alltså.


Passade på att fota lite när sikten inte var skymd en stund.

                                                                                                                                                               Slussarna är märkliga saker. Och just det här stället kallas för Skilsmässodiket. Det förstår man när man ser – och framför allt hör – paren som kommer och ska slussa sina båtar…


Längst ner mynnar kanalen ut i sjön Boren. Där uppträdde min mamma i sin ungdom med figursimning med facklor, berättade hon!

                                                                                                                                                                   Kaffe och våfflor kostade här endast 60 kronor för två personer. Det bordsserverades på pappersporslin och med plastbestick, grädde och sylt vid sidan av våfflan. Våfflan var visserligen något mindre än den på Mallboden, men ärligt talat var både kaffe och våffla minst lika goda i Borenshult som på Mallboden!!!


Våfflan i Borenshult var något mindre än den på Mallboden, men smakade minst lika bra – och till ett bättre pris.

                                                                                                                                                                   Mamma tyckte likadant och avnjöt dagens andra våffla.


Mamma gillade våfflan i Borenshult.

                                                                                                                                                                  Vi tog en liten åktur innan vi vände hemåt för att vila en stund innan vi ska ge oss ut på middag. Måste ju försöka få lite aptit till klockan 19… Mamma åker färdtjänst, jag har bestämt mig för att promenera. Våfflorna måste ”bort”, liksom…

Men helt klart en lyckad våffeljakt!!!

Read Full Post »

Känsliga läsare varnas – detta är en ARG Tokeria-rapport!


Ja! Så här ARG ser jag ut.

                                                                                                                                                            Fint väder. Solen skiner. En liten promenad, kanske? Jorå! Ska bara, först. Och det var blanketterna. Vissa fält kan jag inte fylla i för jag vet inte vad jag ska skriva när man har blivit tvingad till en handling som man inte vill utföra. Dessutom, ve dig, VE MIG! rättare sagt, om jag kryssar i rutor på FEL sätt. För du ska inte tro att det är nån MÄNNISKA som granskar min ansökan om a-kassa. Det är maskiner. (Och maskiner klarar inte av vilka kryss som helst…) Människorna är väl fullt upptagna med att svara på frågor från ANDRA människor. Såna som ringer och inte begriper sig på blanketterna…

En lite argare Toffla efter blankettifyllning…

                                                                                                                                                         Nästa steg i humör-upptrappningen – eller ilska kännetecknas nog av humörnedgång – var vikning av tvättade lakan. Idag hade jag behövt vara minst två och haft minst åtta armar à två meter långa. Ingetdera gör en Toffla MYCKET frustrerad…

En ÄNNU lite argare Toffla efter lakansvikning
utan att se ut som en bläckfisk med aparmar…

                                                                                                                                                      Här kommer en ARG rapport från Tokeria-promenaden:

  • Redan vid soprummet går promenaden fel! NÅN har inte stängt dörren efter sig och då VET man att det kommer in objudna soprumsgäster som frysande katter och gör allt möjligt. BAH!
  • Slänger sopor – och inser att JÄTTEBRA, solbrillorna är på, men var är handskarna? Hemma! Orka gå tillbaka… Kallt = inte kul att promenera med kasse/kassar utan handskar på
  • In på Tokerian. Slut på Små Vagnar. Jag blir skitsur! Mina axlar är TRÖTTA, men en Stor Vagn, som står LÅÅÅÅÅNGT ute på parkeringen, behöver jag inte. Liten Vagn rules! Blänger därför ilsket på alla shoppare som kommer med Liten Vagn OCH ser friska ut i axlarna.
  • Äpplena är skitdyra och paprikan skitbillig. Man undrar vad det är för fel på den senare!..
  • Och så alla dessa PALLAR med oupplockade varor i hela affären! Man kommer baske mig inte fram i vissa smala gångar.
  • Två killar går och skriker åt varandra vid grönsakerna. Jag HATAR när folk skriker! Jag skriker bara tyst verbalt på bloggen.
  • Och var i h-e har de ställt pastan nu då? Och VEM i glödheta vill köpa TRE (3) kilo? Jag är en eller två i mitt hushåll den här veckan. Dessutom hade jag ju ingen Liten J***a Vagn!
  • Jaha! Inget fönsterputsmedel! Jag blir så sur. Jag har ETT fönster kvar att putsa hemma, men jag vägrar att göra det i Eldorados blask. Även en fattig Toffla har vissa krav på kvalitet.
  • Batterier då. Jaha. En sort. Nej, TUR för Tokerian, de hade Duracell!
  • Som vanligt obemannad scanner-kassa, men personal dyker ändå upp relativt snabbt. Jag HINNER med nöd och näppe ut genom grinden sen efter att jag har betalat. Det gör ONT att få den på sig – vilket man får om man inte SPRINGER ut direkt man har betalat.
  • Frimärken köper man i kiosken. Men vad nu? Inga kölappar? Har man tagit bort det nyss införda systemet med kölappar? Ja jisses.
  • Skithalt på vägen hem. Och kallt om fingrarna. Kassen skittung. Och F*N! 120 spänn kvar i plånboken. Lön? När då då?

Inte blev jag gladare av den här promenaden, inte…

                                                                                                                                                              Nej, nu får jag allt gaska upp mig och tänka på att Fästmön kanske kommer i morgon. Jag har lovat att hämta henne i Himlen om hon vill komma. Hon blir hemma från jobbet även i morgon och på torsdag är hon ledig, så det blir ett par dar till för henne att krya på sig. Och jag lovar att koka ihop nåt gott och näringsrikt till middag i morgon. Fast inget med citroner i, i vart fall… Man kan ju tro att jag har ätit citronsoppa idag, liksom… 😦

Read Full Post »

En omtumlande dag går mot sitt slut. Jag har gjort bra saker idag, jag känner mig stärkt och gladare, betydligt gladare än jag var när jag skrev dagens första inlägg. Ändå är läget samma som i morse – men snart handlar det om 27 dar kvar till den totala förnedringen. Det är inte kul att tänka på detta. Det är INTE kul alls.

Framåt kvällen kom jag på att jag inte köpt onsdagens obligatoriska kvällsblaska med vidhängande TV-edition. Stegade därför över till Tokerian i rondellen. Inget roligt hände där mer än att en gubbe gick fram till scannerpistolerna och tänkte ta ut pengarna – bankomaten är belägen till HÖGER om pistolerna. (Jag fnissade för mig själv.) Jag behövde aldrig gå in utan kunde handla i kiosken utanför. Kiosken, eller förbutiken, som den kallas, har nyligen infört nummerlappar. Det fungerar… sisådär. En del folk tar lappar, andra bara köar som vanligt. Vi svenskar kan verkligen inte köa! Vi skulle behöva gå kurs i England. DÄR kan man köa! Kolla bara vid busshållplatserna!


Så här köar engelsmän.

                                                                                                                                                      Framåt kvällningen ringde Anna. Det kändes som om vi inte fick prata så mycket idag på dan när vi lunchade. Som vanligt höll jag låda med Jerry, Elias pratade mellan tuggorna och Anna fick som vanligt inte en syl i vädret men småskrattade då och då. En typisk ”familjelunch”, alltså.

Satt också och skrev ner utkast på åtta (8) gästbloggsinlägg – vad ger du mig för det?! Inledningsinlägget är klart och schemalagt för publicering tisdagen den 9 november klockan 06.03. Länk kommer när inlägget är publicerat!

I kväll hade jag beslutat mig för att glo på Efterlyst, men alltså jag tappade lusten för flera år sen när Brynolf Wendt försvann. Inte blev det roligare för att Leif GW Persson dök upp i programmet och kliade sig i huvet och pratade nasalt. Och inte har det blivit roligare för att Leffe nu är ersatt med Tommy Lindström med sin… intressanta frisyr à la överkammad flint, misstänker jag. Jag hade precis svalt en tugga Marabou Polka – det knastrar så härligt mellan tänderna och bitarna i chokladen ser ut som… tänder – när telefonen ringde. Det var mamma som ville veta lite mer om läkarbesöket och provtagningarna, jag hann ju bara ringa henne en snabbis mellan doktorn och lunchen.


Gotti, gotti!

                                                                                                                                                       När samtalet avslutades var det plötsligt reklam IGEN och då började jag läsa Utrensning. Jag måste säga att Sofi Oksanen lyckas! Hon lyckas skriva ordet ”toffel” i lite olika former fyra (4) gånger på de första 13 sidorna. Bara det…

Read Full Post »

Jorå, jag överlevde min lilla promenad. Eftersom jag är halvdement glömde jag NÄSTAN att ta de två überäckliga soppåsarna med mig till soprummet som jag hade tänkt, men som sagt, jag glömde bara nästan…

Inte blev jag injagad i soprummet av nån get heller och inte blev jag manglad av nån lastbil vid övergångsstället. Men fyyyy så sjuk (förkyld) jag känner mig…

Följande utspelade sig på Tokerian:

  • En vimsmaja vars strumpor oskönt åkt långt ner i yttre fotbeklädnaderna syntes dra upp strumporna diskret. Detta misslyckades gruvligt.
  • Samma vimsmaja trodde sig gå in genom en grind – men det var en återvändsgrind, så att säga. Ett tiotal personer bevittnade händelsen.
  • Vid grönsakerna stod en kvinna och försökte väga sina frukter FRENETISKT. Hon höll på i säkert en kvart. Tills det observerades att vågen var trasig…
  • Bland kexen sprang en högröstad flicka omkring med en mini-varuvagn. Den lilla tiggde än det ena, än det andra och dess moder såg mer och mer förtvivlad ut. Gav då den lill Onda Toffelögat varpå barnet tystnade och fogade sig äntligen efter sin moder.
  • Vid hyllan med x hittade jag en Y som jag inhandlade i Zpresent till Q.
  • I fyndhörnan hittade jag en skitful gul sak som jag trodde var ett halsband. Det var en hundleksak.
  • En as-typisk flata eyeballade mig vid kassan. Jag eyeballade tillbaka, jag är ju också en typisk flata.
  • I kiosken utanför köpte jag ett Krya-på-dig-kort till lilla mamma som har brutit ett revben eller två. Bad också om en trisslott med vinst varpå tjejen i kassan svarade

Javisst! Varsågod! Men vad säger jag?! Jag kan väl inte utlova nån vinst…

Ja idag var det äventyrligt så det förslår på Tokerian. Tänk vilket spännande liv jag har! Nu ska jag läsa kvällsblaskan med tillhörande TV-bilaga. Jag överlevde i vart fall, alltid något…

Read Full Post »

« Newer Posts