Gladaste Mormodern, kändisar och en liten tur

Det var inte nån rolig dag på jobbet idag. Jo, jobbet i sig är roligt, men när tekniken krånglar är det pest. Jag har försökt få experthjälp med det tekniska, för plötsligt har jag inte behörighet att publicera bilder på webben och intranät. Dessutom är min mapp med bilderna till internwebben helt försvunnen – för mig. Andra personer, på andra avdelningar, kan minsann se mappen. Fruktansvärt irriterande! Jag felanmälde hos IT i fredags, men har ännu inte hört från dem. Vår webmaster är ett frågetecken, likaså webbstrategen. Själv lyckades jag hitta ett sätt att komma runt det hela så jag kunde få ur mig några sidor. Men ändå…

Det var tur att jag skulle träffa vännen Agneta direkt efter jobbet! Agneta är just nu världens gladaste mormor till världens sötaste pojkbebis. Jag fick se många bilder från helgens dop – som också blev vigsel för föräldrarna, en överraskning för alla inblandade utom dem…

Glada Mormor!

Agneta är nog en av de mest glada människor jag vet. Och ändå är hon inte på nåt sätt mesig. Vi hade massor att prata om, precis som sist, men jag är rädd att jag babblade för mycket den här gången… 😳 Hur som helst, när vi tittade på klockan hade vi plötsligt suttit där i två och en halv timma…

Vi käkade Kina-mat och till detta hör fortune cookies som avslutning. Agneta väntar med spänning på nåt som ska ske på onsdag, medan jag är mer kändis-kåt, uppenbarligen. Jag ska i vart fall träffa en A-kändis nästa månad…

”You will meet an A-list celebrity from Hollywood next month…” Jisses, jag undrar om man får önska vem..?

Jag var hemma i New Village kvart över sju och slängde iväg ett sms till Fästmön för att höra om hon ville få skjuts hem till Himlen. Det ville hon och jag ville ju pussas lite, så det blev ett bra byte – tjänster och ”gentjänster”.

Nu ska jag ta en yttepytte surfrunda bland mina Kickor och Pluttar innan jag kollapsar i min svarta säng. I morgon kväll blir det biltvätt, har jag bestämt. Jag skiter i årsstämman.

Read Full Post »

Tack för söndagsmiddagen, Mommen!

I eftermiddag blev hela bandet utbjudet på söndagsmiddag med Mormor. Vi strålade samman på en av stans bästa Kina-restauranger – som tyvärr inte har nån bra hemsida att länka till! Frida valde att stanna hemma och äta taco-rester från igår, men resten gjorde sitt bästa för att goffa kinesiskt.

Elias satt mellan Linn och mormor. Han åt TRE portioner… Det var fart på killen under maten, men sen blev han väldigt trött. Inte så konstigt, kanske efter all mat…

Elias lät sig väl smaka, men blev väldigt trött efter de tre portionerna. Mormor åt bara två portioner.

                                                                                                                                                   Anna och Johan njöt också, den senare gjorde sitt bästa för att se bra ut på bilden – lite ovanligt, men äntligen! Kanske ser Slaktar-Pojken så glad ut för att han lärde sig hur tvättmaskinen fungerade igår kväll? Vad vet jag, vad vet jag…

Mor Anna med trevlig äldste son Johan.

                                                                                                                                       Storasyster hade varit på 18-årspartaj hela gårdagen och natten samt städat i spillrorna efter festen idag, så hon var ganska slut. Ögonen var ovanligt röda på den lilla nattugglan…

Lika rödögd som Lilla My på sin tid (internt Toffel-skämt!). Fast riktigt så här röd var hon inte i ögonen – jag glömde bort att det var dåligt ljus i lokalen och blixten hittade allt blod i tjejens ögonbottnar.

                                                                                                                                                       Vid halv sex-tiden tackade vi Mommen för maten och hon tog bussen hem, medan vi halkade bort till bilen – den som det tog en halvtimma att hitta parkeringsplats till! Vad GÖR alla människor på stan en söndagseftermiddag???

Barnen är nu avlämnade hos sin lille pappa och Anna och jag har farit hem till mig. Nu väntar kaffe och vuxenprat och Johan Falk på TV 4 i kväll!

Read Full Post »

Kinesisk middag

Nu har vi alla fem vuxna/på väg att bli vuxna blivit utfraktade till Förorten igen efter en buffémiddag som hette duga! Det var så att till och med Clark Kent* gnällde lite i uppförsbackarna när han fick bära sån tung last… Halt var det på vägarna dessutom, för det snöar mer nu i kväll även om temperaturen håller sig runt ”bara” -10 grader.

En trevlig middag blev det i vart fall! Kvällen till ära åt jag med pinnar – trots att somliga tyckte att jag gjorde mig märkvärdigt 😉 Det är så sällan vi kan göra nåt sånt här tillsammans så då uppskattar i alla fall jag det mer. En enda bild lyckades jag ta och vi ser väl all rätt ”roliga” ut.

Johan var tuppen i sällskapet och avnjöt TRE portioner, medan vi tjejer nöjde oss med två + dessert. Men herrn var smart nog att be om att bli avsläppt vid affären för att sen använda apostlahästarna hem. Det gör nog susen för digestionen! 😀

                                                                                                                                                        Det var roligt att Storasyster kunde joina oss i kväll, jag har ju inte sett henne, tror jag, sen före jul. Och ja, vi SKA åka efter din TV nån dag och vi SKA gå kurs så vi får övningsköra – måste bara vänta på jobbeskedet innan jag kan planera resten av tillvaron! Lovar!

Avslutningsvis fick vi alla var sin fortune cookie, men tror ingen fick nån bad cookie… På min stod det:

You are a source of wisdom and strength to many others.

Det tar jag som ett gott tecken!

(Plats för asgarv: Jag hörde konstiga ljud från vardagsrummet och trodde det var råttor eller nåt. Det är Frida som hickar! 😯 )

                                                                                                                                                     *Clark Kent = min fantastiska superman i livet, Min Bil! 😀

Read Full Post »

Intervjuad – och väntan på snabbt besked!

Knappt två timmar tog intervjun idag. Jag kände att jag gjorde mitt bästa, jag kan inte göra bättre. Det viktiga är att vara ärlig, tror jag, inte försköna eller skarva. Det var roligt att träffa ett gäng människor som jobbar ihop – och det skulle vara ännu roligare att få vara en i gänget igen! Det var snart ett år sen – och ärligt talat kände jag mig inte så mycket som en i gänget sista tiden…

Idag träffade jag personalmannen (jättetrevlig!), tjejen som ska ha barn, en kvinnlig kollega och den manliga chefen (lite typiskt att det var en man, men…) Alla var sympatiska och personkemin kändes bra. Hon som ska ha barn jobbar sin sista dag i morgon, så det blir ingen bra överlämning, men det är alla medvetna om. Chefen ställde de svåraste frågorna – och det var ju rimligt! Men han hade en härlig glimt i ögat samtidigt!

Trots läget på arbetsmarknaden verkar det inte lätt att hitta rätt person. Till detta vikariat hade det varit över 70 sökande… Det känns lite häftigt att bli utvald bland dem alla till intervju. Ett snabbt besked utlovades! Personalmannen sa

senast nästa vecka!

Jag höll på att sätta i halsen! Det innebär ju att det kan komma ett besked redan i morgon! För jag får ett snabbt besked oavsett om det är positivt eller negativt, lovade han också.

Tänk om de ringer i morgon och vill att jag kommer och jobbar på måndag??? Men det klart, lönefrågan ska diskuteras. Den kom upp, men jag lämnade inte anspråk utan det blir upp till arbetsgivaren att komma med ett bud om jag blir aktuell för tjänsten. Min referenslista tog de också, så jag kanske, kanske blir en eller två på den kontaktad – OM OM OM!

Har pratat en snabbis med Fästmön och en längre stund med mamma i telefon. Huvudvärken bultar oskönt, men jag ser fram emot att få träffa Anna och de stora barnen vid Kinabuffén i kväll! Även om inget är klart än känner jag för att fira att jag åtminstone har klarat mig igenom intervjun.

Tack till alla som skrivit peppande sms, mejl och kommentarer här på bloggen! Ovärderligt! Ni är bäst! 😀

Glad och nöjd dansar intervjuad och nyfriserad Toffla till Kinabuffé i kväll! Dock i annan klädsel än ovan, jag lovar!

Read Full Post »

Nervöst… eller En fin dag?

Sitter här i denna stund och är väldigt fin i håret – och väldigt nervös! Om en timma, ungefär, ska jag åka och klockan 13 smäller det. Snälla, du som har plats för en enda god tanke åt mig, kan jag få den ett par timmar?

Det är så lustigt, jag brukar inte vara så här fånig och nervös, men… Kanske är det ett gott tecken..? Magen signalerar uppror och huvudet sprängvärker efter en natt med orolig sömn…

Jag fick ett mejl från ett annat företag i morse där jag också sökt jobb. Jag är inte uttagen till nån första omgång intervjuer, men mina papper och min ansökan är så intressanta att man sparar dem! Det lät ju positivt! OK, ingen intervju, men ändå positivt att jag är intressant!

En god nyhet är att jag fick tag i lönekontoret och det känns skönt. Det gick bra att scanna in beslutet och mejla det så det har jag gjort nu. Och pengarna kommer den 25:e. Sen behöver jag inte ha nåt mer att göra med det företaget – hoppas jag!

Jag söker hopp och tro i det vackra trädet utanför mitt fönster. Bilden tog jag den 30 december och jag har lekt lite med den i Photoshop.

                                                                                                                                                     Idag är det mildare väder, bara -11 grader. Solen skiner och några snöflingor singlar då och då ner. Inte för jag vill ha mer av den senare varan – det räcker så bra med det som redan ligger här – men det är en fin dag. Hoppas den fortsätter att vara fin och i allra bästa fall, att jag får nåt bra att fira med Anna och de stora barnen i kväll på China garden!..

Read Full Post »

Tidig, kall helgmorgon

Tidig helgmorgon. Stackars Fästmön måste upp och jobba. Jag hade lovat skjutsa. Termometern visade -25 grader… Men underbart duktiga, stoiska Clark Kent* startade även i morse, trots att sucken var djupare än nånsin. Kopplingen var rätt trög under nästan hela bilresan också. Stolt är jag, i vart fall, över denna fantastiska Toyota Yaris som startar så fint trots väderleken! I skrivande stund, det vill säga lite mer än en timma efter morgonens färd, visar termometern i Annas kök -25,4 grader…

Så här såg det nästan ut i morse genom bakrutan. Men det är massor av mer snö på vägen och överallt…

                                                                                                                                                    Elias ligger och sover fortfarande. Han hade svårt att komma till ro igår kväll. Gissar att det har blivit alltför många sena kvällar på raken. Nu skulle ju mamma upp och jobba i morse, så sänggåendet igår kväll skulle ske i rimlig tid. Men se det var inte det lättaste! Anna var uppe ett par gånger i natt också för att den lille mannen hade svårt att sova. Det gjorde säkert inte saken bättre att han och jag hade en liten dust igår kväll. Men jag kan inte acceptera från nån att bli kallad fula ord – utan anledning. Då blir det konsekvenser. (I detta fall utebliven spelomgång.)

Men idag ska vi försöka ha en bra dag tillsammans när Anna jobbar. Jag har utlovat ett McDonald’s-besök och det står jag fast vid. Vi kan ju så sällan göra såna saker nu för tiden eftersom Elias går i skolan och jag inte längre jobbar i stan. De stora barnen får i stället hänga med i morgon kväll och äta Kina-buffé på stan. Det måste ju vara rättvist.

Hoppas vi slipper denna bad fortune cookie i morgon…

                                                                                                                                                        Nu ljusnar det ute, men en halv måne är kvar på himlen. Då är det fortfarande kallt ute, alltså. Tråkigt att vi inte kan ta pulkan och hitta på nåt, men 25 grader kallt är ett antal grader för kallt… Dessvärre, hasplade Anna ur sig i morse i bilen, har kanalinställningarna på TV-boxen hoppat ur, så nu blir det väl ramaskrin när somliga upptäcker detta. Jag har nämligen ingen aning om hur man fixar sånt där, för jag har inte haft nån box sen evigheters evigheter när jag och ”Chucky” från mitt förra liv hade box för filmkanalerna. Och TVn står alltid på i det här hemmet…

Efter Mc D-besöket åker vi och hämtar Anna, som slutar klockan 13.30. Vi ska passera ICA på vägen hem. Tanken var sen att jag skulle skjutsa ut dem och åka hem till mig igen, men jag väntar en stund tills det blir dags att skjutsa över Elias och Anna till Elias pappa. Jag vill inte låta dem promenera så långt i den här kylan. Så detta innebär att jag kommer hem senare till mig och mitt, men jag hinner nog tvätta en maskin, i vart fall och kanske gå klart dammsugarvarvet jag påbörjade i måndags. Det blev bara halvfärdigt…

Nu kom Elias upp, så jag ska engagera mig lite i honom!

                                                                                                                                                 *Clark Kent = min duktiga bil som startade i denna kyla!!!

Read Full Post »