Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kickor’

Ett inlägg i vilket Tofflan och Fästmön beter sig bland växtligheten.


Ja alltså R:en i rubriken
ska uttalas rullande, på skånska. Brukar det inte vara nån sån där trädgårdsfarbror som har TV-program som skorrar? Ja, alltså farbrorn skorrar, inte TV-programmet i sig. Det är i alla fall mina associationer när jag tänker på blommor, örter och växtlighet.

Hur som helst, vi skulle ut på några ärenden idag, inte alls titta på växter. Men det gjorde vi. En del var så enormt stora att vi omöjligt hade kunnat få med dem hem.

Anna o höga växten
Växten är högre än Anna. Så fin! Växten, alltså. Anna också, förstås!


Att mäta sig med växter
tar på krafterna. Anna bjöd på fika, det vill säga mjukglass och kaffe. Jag fick min strut så snabbt att jag inte riktigt hann med…

Mjukglass
Mjuk glass var det…


Mjukglass i strut
måste ätas fort. Jag fick slicka snabbt för att den inte skulle rinna. Ändå gjorde den det – det blev hål i botten på struten. Detta medan en väktare pöste och pratade non stop vid ett bord intill och en kränkare med partner gick förbi utanför fönstret. Ingen såg lika fräsch ut som vi, förstås! Vi är ju sniggast!

Till exempel en tant med röd nuna flamsade med en liten unge vid ett annat bord. Alltså, tanten och ungen hörde inte ihop. Ungen skrattade som 17. Och jag förstår barnet… För en gångs skull enighet med en halvmeter!..

Av detta såg inte Anna nånting. Hon satt och skedade i sig sin bägare. Anna är smart, hon. Bägare är betydligt lättare att äta ur än strut.

Anna äter glass
Glass med sked ur bägare. Somliga är smarta, minsann.


En tur till Himlen
med varor blev det sen. Fast då öppnade sig himlen – just när vi kommit fram till Himlen – och vi fick sitta i bilen i minst en kvart. Det fullkomligt öste ner, det blixtrade och mullrade. Sen slutade det och vi släpade in alla grejor.

 Regn på bilfönstret
Regn.


Att shoppa tar på krafterna,
så vi styrde kosan mot Mac Jack när vi kom in till stan. Kycklingburgare och strips, blev de. Ibland måste man flotta.

Mac Jackmeny
Flott-meny.


Därpå hem till New Village.
Jag hade köpt sex örter som skulle planteras på ballen* i brist på köksträdgård. (Blev väl inspirerad när jag såg köket från mina drömmar häromdan i Restless…)

Planteringsdags
Planteringsdags. Notera planteringsspaden i turkos, men med sniggt orange skaft!


Är det nåt det finns gott om
hos mig är det terrakottakrukor. Jag hade också jord och till och med en liten planteringsspade i turkos, men som tur är har den orange skaft.

Men en köksträdgård skulle jag verkligen vilja ha… Bara det att då krävs det ett hus till. Och det har ju inte jag. Så mina nyinköpta örter fick trängas på ballebordet** med pelargonen och paprikan. Det blev faktiskt ganska fint.

Örter m pelargon o paprika
Trångt, men ganska fint.


Nu är det kväll
och jag har pratat med mamma IGEN (hon hade ringt när vi var ute). Dags att samla sig inför morgonens arbetsvecka, som ju är kort eftersom det är midsommarafton på fredag. Skönt! 

Tror jag ska kolla med Anna om hon har lust att se på min nya film med mig! Den om den där skräckmästaren med magen…

Vad händer hos dig i afton? Skriv gärna en rad och berätta, det är alltid roligt!


*ballen = balkongen

**ballebordet = balkongbordet


Livet är kort.

Read Full Post »

Två kickor som försöker vara normala och söta.

Anna o jag

Titta så lyckliga vi är! (Bilden är nytagen via min webcam och inte snodd lånad nånstans.)


Sen ballade vi ur,
förstås. Totalt.

Anna o jag 2

Ibland tycker Anna att jag kan åka hem. (Bilden är nytagen via min webcam och inte snodd lånad nånstans.)


Men två har roligare än en gör sig.
Och två har inte roligare än de gör sig. Så nu skrattar vi hela kvällen. Till och med åt Melodifestivalens programledare. För skiten TV:n står väl på sen. Kanske QX-galan på TV4 blir roligare. Jag menar, det var ju inte homosar som är tillräckligt kända för att bli inbjudna. Hmpfff…

Hur flamsar du i kväll???


Livet är kort.

Read Full Post »

Kickorna* har kämpat hårt idag med att pussla. Vi gick ifrån en stund, Fästmön för att duscha sig, jag för att inhandla middag med mera på Tokerian. Sen la vi de sista bitarna i raketfart!


Hela 1 500 bitar på plats! Vinner vi en resa till den här stranden nu?

                                                                                                                                                             Nu undrar vi bara om vi har vunnit en resa till den här stranden..? Pusslet ska få ligga några dagar till vår beskådan, men sen ska det återbördas till sina rätta ägare Monica och K – jag har lånat det alldeles för länge.

Lite söndagsmiddag – grillad kyckling, potatisklyftor med skal, hot béarnaisesås och kokta grönsaker – är på gång nu! Det behöver vi!

                                                                                                                                                            *Kickorna = ett samlingsnamn på Anna och mig. Hon är Lill-Kickan och jag, som är betydligt mognare och fem år äldre än hon, Stor-Kickan

Read Full Post »

Varning för kiss- och bajshumor!!!

Följande dialog snappades på lördagskvällen upp utanför en kisseria. Två kickor konverserar:

Kicka #1 mycket nöjt:

Så! Nu har kissen kissat!

Kicka #2 replikerar:

Och nu ska vovven bajsa!

 

Read Full Post »

Finns det nåt tramsigare än vuxna som pratar bebisspråk med varandra? Nej. Jag är en av dem. När jag larvar mig. Med Kickan, aka Fästmön. Tillsammans bildar vi paret Kickorna. Anna är Lill-Kickan och jag, som är fem år äldre, är Stor-Kickan. Men på sista tiden har jag kallat Anna för Kicko. Och i kväll i garaget (just DÄR!) döpte hon mig till… Kacko. Gissningsvis behöver jag inte beskriva varför. De flesta vet väl vad ”kacka” betyder..? Skälet till namnet är att jag åt för mycket hos Annas mamma. Hon lagar så god mat att jag till och med åt morötterna med glädje! Och det vill inte säga lite…


Morötter har jag vanligen INTE på tallriken, men på fötterna. Idag, till exempel, har jag morötter som blir rivna på mina strumpor.

                                                                                                                                                         Vi fick inget ha med oss till Annas mamma, men det struntade vi i och överräckte en bukett gula tulpaner. Man SKA ha nånting med sig när man blir bortbjuden på mat, så är det bara. Och Annas mamma tycker verkligen om tulpaner, så valet var enkelt.

Gult är ju som bekant fult, men idag blev det lite mycket av den färgen och jag kanske skulle ha gjort bloggen gul i stället för NYANSEN turkos..? Ja ja, även en Toffla har sina gränser. Men när vi var på presentuppköpsrunda hade vi tur idag och hittade ALLT vi förutsatt oss att komma hem med. Så nu får den blivande 20-åringen snart nåt GULT att kjamas med! Hu hu, tror inte det va, men visst är de här fulsnygga?


Fulagula kuddaj att kjamas med, det äj gjejej, det föj en tjugoåjing! Nähä, inte det…

                                                                                                                                                      Och nu har jag just telefonerat med kusin B… Ja inte MIN kusin B för jag har ingen kusin alls, utan mammas kusin B. Och plötsligt har skaran som ska delta i begravningen i februari nu utökats med ytterligare två kusiner, kusin A och kusin M, samtliga från Stockholm. Så nu får vi hoppas att TÅGEN GÅR SOM DE SKA *ger SJ Onda Ögat, nästa steg blir Svarta Baken*, för trion tänkte nämligen ”tåga”, inte bila och jag ska möta damerna på centralen i Uppsala med min smutsiga Clark Kent* som naturligtvis MÅSTE tvättas innan dess! Svarta klädedräkter mot smutsig bil, nej fy! Då får en skämmes!

I morgon ska jag träffa vännen R på jobbet medan Anna är på viktigt möte på eftermiddagen i huset bredvid och det ska bli så kul att träffas igen – det var liksom MINST ett par år sen…

NU ska jag strax bänka mig framför Antikrundan från Sigtuna!

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille smussegjisbil

Read Full Post »

Idag är det min farmors hundraelfte födelsedag – om hon nu hade levat. Nu gör hon inte det. Och det är på sätt och vis lite synd, för farmor hade så många intressanta historier att berätta på finlandssvenska…

Utgångspunkten idag var att vi skulle softa rejält eftersom det är Fästmöns lediga dag, men att vi skulle fara ut till Himlen med några lass julklappspåsar. Idag bestämde sig emellertid vädrets makter för att busa – med snöstorm till följd. Så medan vi sakta intog vår frukost vid lunchtid ringde mormor (aka Annas mamma) och undrade om vi inte ville komma över och fika på eftermiddagen i stället för att åka till Himlen.

Kaffe och gott kaffebröd tackar två sötsugna kickor tanter inte nej till så vi tackade ja. Vi blev där i över två timmar och det var så trevligt så. Under tiden upphörde snöandet och jag föreslog att vi skulle åka ut till Himlen i alla fall. Med oss från mormor fick vi en påse julklappar och sen var det ytterligare tre att hämta upp hemma hos mig. Och nyfiken som jag är slängde jag ett öga ner i mormors påse och upptäckte… en julklapp till MIG! (Det var en och annan till Anna och barnen också, så oroa er inte!)


MEN! En klapp till MIG från mormor och L! Så glad jag blev!

                                                                                                                                                       Ute i Förorten hade Anna ett paket att hämta hos det skumma Lyckebo handel.


Ser ut som en handelsbod från utsidan…

                                                                                                                                                       Lyckebo handel ligger lite off i Förorten. Från utsidan ser det ut som den handelsbod man får bilden av även av namnet, men inte vet jag vad man handlar där mer än hundraprocentiga australiensiska boots. Och så kan man hämta paket där. Jag fick nämligen vackert sitta kvar i bilen och vänta.


Hur kan en handelsbod överleva på att sälja hundraprocentiga australiensiska boots och lämna ut paket???

                                                                                                                                                      Efter bodbesöket halkade vi ner till ICA Solen och handlade middag och lite annat till oss och Slaktar-Pojken. Vi gjorde det lätt för oss och köpte grillad kyckling, potatissallad och baguette.

Anna tvingade mig att vara kvar i köket medan hon låste in sig i sovrummet. Därinifrån hördes klipp och prassel och jag gissar att det var klappinslagning som jag inte fick vara med på. Så jag röjde av middagen och tömde och fyllde diskmaskinen under tiden i stället. Det är ju inte lika roligt som att smyga på nån som slår in julklappar, men om jag skriver här att jag gjorde just det får jag nog skäll…


Julklappspåsar!

                                                                                                                                                       Tillbaka i stan igen var vi väl runt 18.30. Jag la in en bensinräkning på en tusenlapp för betalning senare i månaden – och hoppas på ett positivt besked från a-kassan. Hittills har det varit tyst hela veckan. Däremot fick jag ett brev från min handläggare på stället som man tror ska förmedla arbete. Det var några icke verklighetsanpassade blanketter som skulle fyllas i och returneras – men nån returadress var inte angiven så jag HOPPAS att det räckte med att skriva handläggarens namn, verksamhetens namn och postnummer på kuvertet. Jag hoppas att jag får nån mer konkret hjälp av dem nu för på raden där man skulle skriva om sina planer framöver skrev jag ”ta livet av mig”. Det kanske väcker några tankar och reaktioner. Eller så gör det inte det.

När vi kom hem lyste granen som mysigt välkomnande på gården. Det har verkligen kommit MASSOR av snö idag och det har också blåst rejält.


Mysigt välkomnande gran på gården.

                                                                                                                                                     Mamma ringde nyss och är lite orolig inför lördagens resa, men jag tror att vädret här, åtminstone, ska stabilisera sig till dess. En titt genom köksfönstret nu visar att snöandet har gått över i regn. DET var ju inte så kul, dock…


Snön har övergått till regn.

                                                                                                                                                              Glad blev jag i alla fall över Vita damens Cupcake award och jag hoppas att dem jag i min tur har skickat den vidare till blir lika glada och utför uppgifterna! Jag hör att en av dem skriver febrilt på datorn i vardagsrummet, men det kan ju lika gärna vara den där förgrömmade listan över julmat som ska handlas av Anna på måndag.

Read Full Post »

Med piskan i handen stod jag i hallen och gav alla barn som skulle följa med samt Fästmön var sitt rapp som en liten påminnelse om att vi minsann hade en dejt med mormor och Lasse klockan 17.30 borta vid Trekanten. Skämt åsido, jag slåss aldrig, men jädrar – vi var FÖRST på plats! Jag tror detta imponerade djupt på Lasse!

Det var väldigt, väldigt kallt och kvicksilvret kröp neråt. Vi hade packat med oss sittunderlag och filtar till slädfärden, men som synes såg Anna MYCKET tveksam ut kring hela evenemanget. Vad hade vi gett oss in på och skulle barnen palla?


”Det HÄR blir nog bara jobbigt…” ser det ut som om Anna tänker i bilen.

                                                                                                                                                         Vi följde Lasse och mormor på såväl motorväg som slingrande, smala och glashala vägar. Resan tog ungefär 40 – 45 minuter. Vi satt i bilen och försökte hålla värmen tills slädarna skulle gå, men jag var i vart fall ur och hälsade på Uffe och Lilian, Annas bror med sambo, som kommit för att fira storasyster Carina på 50-årsdagen ända från Norge. För syftet med hela besöket i Tomtens stuga var att fira Carina, ifall du missat det.

Slädfärden blev magisk!.. Det var så vackert, så mörkt och så kallt att det var omöjligt att fånga stjärnorna på vinterhimlen eller träden som gnistrade så det såg ut som om det var diamanter i dem. Det var så… magiskt… Och vi fick åka släde med en vätte, se själv!


Vätten höll i tyglarna på släden.

                                                                                                                                                          Efter cirka 20 minuters magisk resa i fasansfull kyla var vi så framme vid en stuga mitt inne i skogen. Där var kolsvart utanför, men stugans fönster lyste inbjudande och immiga. Och snart hade vi bänkat oss och blev serverade underbar julmat.


Anna och Elias lät sig väl smaka.

                                                                                                                                                       Jag hade mormor till vänster och Linn till höger, men det var ganska svårt att konversera. Vid bordet bakom våra ryggar samt nämligen ett tämligen överförfriskat sällskap som hade en ljudnivå som fått Arbetsmiljönämnden att göra en akututryckning om vi larmat den. Men nu gjorde vi ju inte det, förstås.

Födelsedagsbarnet satt vid ett annat bord och jag försökte fota i mörker och trängsel, med dåligt resultat, dessvärre.


Elias närmast kameran, därefter Annas och Carinas bror Uffe, födelsedagsbarnet Carina och kusin Adrian.

                                                                                                                                                        Elias gillade potatisen bäst, själv var jag LYYYRISK över sillen och hade sån tur att jag fick även Elias och Linns. Annars hade man till varmrätt till nästanvegetariska mig gjort en sorts potatiskaka med paprika och nån grön sak. Den var otroligt salt och otroligt mäktig och varken mormor eller jag kunde definiera vilken grön sak som var i den.

Efter input kommer output – och det, kära läsare, fick man halka över till utedasset för att göra. Inne på Tomtemors dass hade nog Ernst* varit och piffat lite…


Toapapper och lyktor och väldoftande grankvistar är väsentligheter på ett utedass.

                                                                                                                                                         Själva dasset i sig var annars tämligen… ordinärt. Elias hade vissa problem, kan meddelas. Själv blundade jag, satte mig snabbt och hastade därifrån med avkyld rumpa.


Dasset i sig var tämligen ordinärt.

                                                                                                                                                        Jag vet inte hur många som var med på VÅRT kalas (det var ett eller två andra sällskap också med, men de tillhörde inte oss), för Carina och Tommy har sju barn, en del med respektive och två med egna barn. Anna hade med sig tre av sina fyra samt mig. Och så var det mormor och Lasse, morfar Bosse, bror Uffe och hans Lilian. Men lille Ville var den klart yngste i sällskapet! En underbart pigg liten kille och son till Carinas och Tommys näst äldsta dotter Hanna.


Lille Ville, mamma Hanna och morbror Björn (bror till Hanna, alltså, morbror till Ville).

                                                                                                                                                                 Vi åt så magarna blev fyrkantiga och Elias orkade inte med nån dans kring granen. I stället njöt vi av levande musik från dragspel, fiol och nyckelharpa. (Vi njöt emellertid INTE av skrålet från fylltrattarna vid bordet bakom…)Anna såg ut som om hon tränade för nåt Lucia-upptåg och Elias skaffade sig en ny hobby: kapsylsamling.


Elias tyckte kapsylerna var roligare än dansen, Anna verkade träna för nåt Lucia-upptåg. Mörkret gjorde bilden oskarp.

                                                                                                                                                          Det var svårt att fånga födelsedagsbarnet på bild, som sagt, men här har jag lyckats få med jubilaren OCH hennes make!


Tommy, Carina och bror Uffe njöt av musiken från dragspel, fiol och nyckelharpa.

                                                                                                                                                        Vid 21.30-tiden var det så dags att gå ut och invänta slädarna för färd tillbaka till bilarna. Som tur var hade temperaturen stigit något. För Annas och min del hade det INGET med alkohol att göra för ingen av oss drack en droppe sådant. Fast det kunde man inte tro såsom vi gjorde bort oss…

Först höll jag på att göra Anna faderlös. Jag hade lovat Frida att gå ut och kolla var Anna och Elias höll hus och sen komma in och berätta. Det var bara det att dörren var så förb. trög när jag skulle in igen. Så jag la hela min tyngd och kraft på att försöka få upp den. Såg hur Björns ögon blev allt större och rundare och när jag försiktigt undrade om nån idiot stod bakom dörren nickade han. När han senare kom ut kunde jag inte låta bli att fråga vem det var som hade stått bakom dörren. Det var Annas pappa, morfar Bosse… Såååå piiiinsamt!!!

Men värsta grejen gjorde nog Anna ute på backen. När hästarna med de tre slädarna och den enda vagnen kom behövde de vända på backen och vi blev tillsagda att backa så att hästarna inte sprang på oss. Anna ryckte tag i Elias med högerhanden och i… en vilt främmande karl i vänsterhanden. Men det fattade hon inte förrän efter en lång stund, för hon trodde att det var jag. Precis som om jag vore lik en liten, vithårig man med tjocka glasögon… (Vi höll på att skratta ihjäl oss i natt i sängen när vi kom på detta FRUKTANSVÄRDA misstag!) Men plötsligt insåg både Anna och karlen att de inte på nåt sätt hörde ihop, så de släppte varandras händer och karlen sprang till skogs och Anna… till höger.

Anna må vara förlåten för sitt misstag, för det var onekligen väldigt, väldigt mörkt ute…


Carina färgglad mössa, dottern Miriam i pappa Tommys knä på släden på väg till bilarna genom mörkret .

                                                                                                                                                 Tillbakafärden blev minst lika magisk, men den stjärnklara himlen hade nu täckts av moln och temperaturen hade stigit något. Vi var inte hemma i Himlen i Förorten förrän nånstans mellan 22.30 och 23 och då blev det sängen direkt. Elias hade somnat redan i bilen och somnat så fort han la sig ner på kudden. Jag underhöll tjejerna i familjen med i-sprikit* och Johan suckade tungt när det åter blev liv i hemma-luckan. Inte nog med att jag hade plågat dem i bilen ut med att gala i kör med Peter Jöback i bitar som O helga natt och Ave Maria… Man skulle enkelt kunna säga att EN av oss kan sjunga…

Efter en massa flams i sängen somnade två trötta kickor och blev väckta vid niotiden av Elias som tog upp beställning på frukost…

Mitt på dan skjutsade jag Anna till ICA Solen och Linn till sin pappa, men innan vi for blev vi översnöade ett antal gånger av en helikopter som cirkulerade ovanför våra huven. Den verkade leta efter nåt eller nån, kanske en landningsplats, men jag var övertygad om att det var övningskörning.  Sjukstugan i Backens helikopter är ju duktigt sponsrad av det lokala näringslivet i Uppsala så då kunde man vara ute lääänge och övningsköra. Eller flyga, kanske man säger när det gäller ”att göra helikoptern”..?”


Vad gjorde helikoptern? Eller gjorde nån helikoptern INNE i helikoptern?

                                                                                                                                                         Anna och Elias skulle julgrejsa med nåt kletigt brunt som ska in i ugnen och limmas ihop och utsmyckas med nonstop-karameller. Men jag gissar att de har satt i sig alla karameller eftersom det nyss kom ett nödrop per sms om att jag MÅSTE köpa en ny påse på vägen ut… För nu ska jag strax åka ut igen till Himlen för att fira lördagskväll. Nåt annat firar jag inte.

*Ernst = Ernst Kirschsteiger, känd piffare från bland annat TV
**i-sprikit = i-språket. Man byter ut alla vokaler mot i och pratar med mycket pipig röst.

Read Full Post »

Older Posts »