Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kerstin Ekman’

Strax efter midsommar landade ett bokpaket i min postbox. Avsändaren var den vänliga Bokoholisten som tyckte att jag skulle ha en skön midsommar med lite god litteratur. Nu blev det inte så, men häromdan plockade jag fram den lilla boken Mordets praktik av Kerstin Ekman. Och det var spännande läsning för en gammal litteraturvetare!


En bok inspirerad av Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas från början av 1900-talet.

                                                                                                                                                             Liksom den bok som Mordet praktik är inspirerad av och baserad på, Hjalmar Söderbergs dagboksroman från början av 1900-talet, Doktor Glas, har denna bok en doktor i huvudrollen. Och liksom doktor Glas skriver han dagbok. Doktor Revinge har först en ganska lågt ansedd tjänst bland stadens prostituerade. Men genom list och mord kommer han framåt i karriären. Även Pontus Revinge är nämligen en doktor som tar livet av nån. Intressant, det där, att de som är utbildade för att rädda liv också tar liv. Som små gudar…

I den här boken dyker också Hjalmar Söderberg upp. Pontus Revinge anser att han har hjälpt författaren med vissa faktauppgifter. Sen blir han liksom besatt av Söderberg. Huvudfrågan i den här boken är densamma som i Doktor Glas: Har man rätt att tan en annan människas liv för att hjälpa nån annan?

Boken är skriven på gammelsvenska och utan pratminus. Det senare är lite irriterande för en som ser dåligt. Man vet ibland inte om nån talar, om nån har börjat tala, slutat tala eller om det bara är löpande text. Det stör. Annars har Kerstin Ekman fortsatt på Hjalmar Söderbergs bok och gjort ett mycket bra jobb! Detta är en sorts kriminalroman och ändå inte. Den får inte högsta betyg, men jag vill absolut läsa fler romaner av Kerstin Ekman! Kerstin Ekman gjorde för övrigt ett mycket bra framträdande i Babel i våras. Intrycket blev en mycket sympatisk författare.

Read Full Post »

Min förra torsdag var fylld av så mycket annat att jag inte hade möjlighet att se litteraturprogrammet Babel. Underbart då att kunna slå sig ner i bäste fåtöljen en söndag som denna, knäppa på TV och DVD samt kolla vad som hände i programmet! Play i all ära, men fåtölj och stor skärm är lite ”najsigare”…

En spontan reaktion från förra programmet är att Eva Beckman var utmärkt som programledare! (Men hon har inte ens nån fått nån presentation på Babels hemsida på SvT! Skamligt!) Så varför inte låta denna duktiga människa få fortsätta leda programmet så kan Daniel Sjölin vara putslustig och förnumstig nån annanstans??? Tyvärr är han tillbaka nästa vecka… 😦


Titta en liten stund på en del av mina böcker innan vi kör igång!

                                                                                                                                                   Veckans tramserier, dokuförfattarna, bestod av Göran Greider, en vid det här laget tämligen uttjatad Babel-favorit. Snälla nån, finns det inga andra än dessa ständiga GUBBAR? Men kanske är det så att vi kvinnor är mindre benägna att delta i trams av det här slaget..? Om redaktionen åtminstone tog in lite NYA gubbar, men nej. Tråååååååkigt!

Kerstin Ekman, för övrigt född i Östergyllen, uppvuxen i Uppland, förstås, var kvällens första gäst. Härligt! Kerstin Ekman inledde sin författarkarriär med deckare. Så småningom blev hon ledamot av Svenska Akademien, men lämnade sin stol tom 1989 i samband med en konflikt kring Salman Rushdie. Intervjun inleddes med en lång och intressant dialog om glömska. Kerstin Ekman har på senare år skrivit två fackböcker om skogen och om blommorna.

Malte Persson kommer med sin femte bok. Diktsamlingen Underjorden består av versmåttet sonetter, ett inte helt enkelt sätt att skriva dikt på. Dikterna utspelar sig för övrigt i tunnelbanan, nåt som man kanske inte direkt förknippar med sonetter… Och ärligt talat känns det lite pretto. Bara så där. Efter att ha fått några enstaka smakprov.


Sonetter om tunnelbanan.

                                                                                                                                                         Nästa gäst i studion var författaren Martina Lowden  och ämnet var nyutgåvan av min gamla favorit, Den unge Werthers lidanden (jag har ett exemplar som i det närmaste är sönderläst och fullklottrat med egna kommentarer…). Martina Lowden, som för övrigt påminde mig otroligt mycket om Isdrottningen*, har skrivit förordet till nyutgåvan. Boken kom ut 1774 och satte igång en serie självmord! Jan Gradvall, med lika konstig frisyr som jag har just idag, kom med i diskussionen kring Werthers lidanden och hur boken kunnat överleva. Förvånande nog hade Jan Gradvall inte läst boken förrän nyligen…

Nästa reportage handlade om konstnären Linda Spåman och hennes bok Misslyckat självmord i Mölndals bro, en tecknad roman om ett självupplevt misslyckat självmordsförsök på grund av olycklig kärlek.


En tecknad roman om ett självupplevt, misslyckat självmordsförsök.

                                                                                                                                                      Den långväga reportageresan gick till Japan – FÖRE katastrofen där i år. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe pratade om sitt svarta skrivande och om hur Nobelpriset faktiskt räddade hans liv! Mycket i hans författarskap handlar om hjärnskadade barn, naturligtvis präglat av den egne hjärnskadade sonen. Nu ska Kenzaburo Oe börja skriva sin allra sista bok.

Veckans boktips var böcker på temat Japan:

 

                                                                                                                                                    *Isdrottningen = obehaglig person med litet huvud och stor brist på empati

Read Full Post »