Sicken dag det har varit! En riktig KOntrasternas dag! Den inleddes med diverse jobb kring forskartexterna. Hela sex av 30 har svarat och kommit med ändringar och tillägg. För att ha lite koll på vad som är gjort och inte gjort fick jag fixa till ett Exceldokument med uppgifterna. Utöver textbearbetning och inväntan av förslag på projekt ska det fotas. Och översättas från engelska till svenska.
Och HEPP! så blev det lunch… Jag hade en god låda med het tacokycklingfärs med mig från Fästmöns frys. I min egen frys hittade jag en påse kokt spaghetti. Jag lät dem gifta sig på en tallrik i micron. Helt OK, fast mängden färs var ju liiite större än mängden pasta…
Mycket färs och lite pasta! Men gott och hett var det!
Anna, ja… Hon jobbar kväll i afton och har försökt byta med nån kollega eftersom det är föräldramöte för Elias. Tyvärr utan framgång. Dessutom hade hon ingen som passade pojken så det var bara att släpa honom med sig till jobbet på eftermiddagen när han slutat skolan. Inte idealiskt, men ibland blir det så. Jag ska sms:a om en stund och kolla hur det går, i värsta fall får han komma hit en stund. Fast jag har lite saker jag behöver göra i kväll, så det blir nog inte så kul här heller… Trist när det blir så där, men Elias är duktig och det funkade bra i somras att han var med nån gång. Skillnaden då var väl att mamma jobbade på kontor och nu jobbar hon med människor…
Min eftermiddag då? Jo vi skulle ut och fota en ko-karusell. Jag ska i ett kommande inlägg förklara vad det är. Nu blev det emellertid inte så att korna släpptes på, så vi fick prata lite med dem och ta några foton i stället.
Den här ryggkliaren för kossor är en suverän uppfinning, tycker jag.
Carl, min handledare, berättade att kossor inte har så bra lokalsinne. Eller rättare sagt, de har inte så bra minne. De är vanedjur och att lära dem byta utgång, till exempel tar tid…
Den här kossan hittade inte grinden så att hon kom ut, så hon käkade lite i stället.
På vägen ut passerade vi kalvarna. De var väldigt linslusiga och kelsjuka. Carl kliade dem så han blev alldeles svart om handen.
Två linslöss och kelsjuka kalvar blev fotade och kliade av Carl.
Så for vi tillbaka till kontoret. Vi hade bra samtal i bilen och det känns skönt att både Carl och jag kan tala fritt med varandra. Det underlättar förståelsen för så mycket annat som påverkar oss – i tjänsten såväl som hur vi är som personer. Och jag måste säga att det går förvånansvärt bra att dela kontor! Det enda som är jobbigt är när en av oss pratar i telefonen – av förståeliga skäl, kanske..?
Sen sa Carl att jag löser uppgifterna han ger mig för snabbt. Men jag kan ärligt säga att översättningarna blir en utmaning som lär ta tid… Resten av eftermiddagen ägnade jag åt dessa. Jag har ju som sagt fått in sex texter att jobba med och jag hann göra två idag. I alla fall grundöversätta dem. Men det känns långt ifrån OK, så jag får se hur jag löser detta.
Carl är borta på tjänsteärende tisdag och onsdag så då har jag kontoret för mig själv. Funderar på att hitta på nåt bus, men det kanske jag inte ska göra om jag vill få ett goda referenser i framtiden…
Nu sitter jag här i arbetsrummet hemma och luktar ko. Tröja och jeans hänger på vädring på ballen*, för tro det eller ej, det slutade regna idag också och framåt kvällen kom solen. Jag måste nog försöka få in balkongmattan och täcka över möblerna i helgen som kommer. Vi sitter ju liksom inte där ute längre.
Dags att hoppa in i duschen så att jag inte
luktar bonde
som Elias brukar säga till sin morfar att han luktar. Ja, finkänslighet finns det inget som heter i den här familjen… Men ärlighet… Och det är inte fy skam det heller!
*ballen = balkongen
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 