Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kattmänniska’

Ett kommenterande inlägg.


 

Mamma Katt och jag

Mamma Katt och jag, en mjaufie.

Det luktar lök i hela lägenheten. Stekt lök. Jag lagade mat igår kväll. Det blev en sen middag. Det här med lediga dar är inte riktigt vår grej, Fästmöns och min. Ibland kommer dessa dar och då är frågan vad en ska göra av dem. Har en inget planerat kan det bli så att en får ett infall ganska sent. Då blir allting sent. Därmed också middagen. Och det är därför det luktar lök i hela lägenheten.

Mitt under matlagningen ringde telefonen. Jag kände mig upptagen just då och inte så pratbar, men idag förekom mig personen som ringde innan jag hann ringa tillbaka. Nån telefonmänniska är jag inte, lika lite som en kattmänniska, men självklart blir jag glad när nån för en gångs skull ringer. Till mig. Då pratar jag. Då pratar jag mycket, precis som alla andra ensamma gör. Det blev ett kort och trevligt samtal med denne äldre, men vitale herre. (Ja, jag saknar min pappa och lider svår brist på äldre herrar i mitt liv. Därför blir jag extra glad när denne man ringer.)

Selfie 27 juli 2015

Det har varit tyst här… Ser du mig eller bara din spegelbild i mina solbrillor?


Annars har det varit tyst här.
De stunder livet är OK blir allt längre, men det blir även de stunder när livet känns som pest och jag går sönder. Jag har nu smugit igång kommenteringen på bloggen igen. Förhoppningsvis kan jag hantera den. Ett skäl till avstängningen var att jag inte orkade hantera kommentarer, eftersom min policy är att svara på alla inkomna sådana. Två (2) personer, båda svårt sjuka, hörde av sig ganska direkt på annat sätt än via bloggen och undrade/förstod hur läget var. Sen var det några till som hörde av sig, de flesta av andra orsaker än för att fråga om läget och några oförskämda, elaka och sårande. Som vanligt. Kommenteringen har varit avstängd under ett par veckor. Antalet besökare har minskat. Så då har det alltså handlat om att dessa vill göra sina egna röster hörda. Bevisat är nu att ord – och luft mellan raderna – om det som gör ont är tydligen ointressant. Men lägger jag ut en kattbild på Instagram får den hur många ❤ ❤ som helst. Ja, katter är ju betydligt sötare än jag. Jag läste hos Metro igår om en mamma som härmade sin dotters selfies på Fejan. Bilden överst i inlägget är därför fri för tolkning.

Det här har fått mig att förstå att jag inte kan använda bloggen för sociala kontakter. Mitt sociala liv snävas in allt mer. Därför blev jag extra glad för den äldre mannens telefonsamtal liksom för samtalet från mammakusinen B häromdan. ”Alla andra” är så upptagna med att jobba, eller nåt.

Två glada plastburkar

Så här tomma glada var Anna och jag igår.


Det är Kulturnatt här i Uppsala idag.
Naturligtvis ska jag inte bevista den. Men om jag hade gjort det hade jag nog kikat på nåt av det jag skrev om för nån vecka sen. Idag ska jag ha en läsdag. Jag behöver komma in i min bok på gång, som passande nog bär titeln Dödens bok. Boken är på strax över 600 sidor. I morse, efter att ha skjutsat Anna till jobbet, låg jag i sängen och läste till sidan 155. Tvättmaskinen har snart jobbat färdigt åt mig. Jag borde ta ett varv med dammsugaren, men jag ska inte. Trött, trött, trött är mitt mellannamn.

Och för att du inte ska bli besviken… Här är några kattbilder från igår:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det är fortfarande nio procents utrymme kvar på bloggen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om det levande.


 

Paket är oftast hårda eller mjuka. Jag gillar ju hårda paket och har alltid gjort det, för oftast har de innehållit böcker. Därför grät jag inte det minsta när jag vittjade postboxen och hittade ett hårt, vitt paket. Innehållet var väntat. Ändå är jag väldigt nyfiken, förstås, på det som finns riktigt inuti, mellan omslagspärmarna, det vill säga inlagan. En deckare – eller snarare psykologisk thriller – av ytterligare en Uppsalaförfattare ska nu läsas och recenseras här och där. Den mycket spännande inledningen gör att jag tror att det är en femtofflare. Men en får se. Boken är bara påbörjad än så länge.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter ett intressant mobilsamtal
(som inte har ett dugg med övrigt i det här inlägget att göra) for jag och hämtade Fästmön. Det var dags för ett besök hos bebisarna och deras mamma. Ja, det dök ju upp två små bebisar i förra veckan, två levande små… ” mjuka presenter” som överraskade oss alla. Äldste bonussonen fick agera barnmorska, faktiskt. Jag ska ärligt säga att jag inte är nån kattmänniska, det är hundar som gäller. Fast det hårda toffelhjärtat började nästan smälta idag när jag såg hur de små liven växt sen i förrgår. Det är i vart fall bra att KBT:a sin katträdsla, detta att titta på kattungar – och fota. Jag är fortfarande övertygad om att katter är rovdjur och jag fnyser lite över alla likes på Instagram för att jag la ut en enda kattbild. Men… här kommer ett par till:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens första garv fick jag på förmiddagen när jag läste i lokalblaskan vad Benny Åkerblom har för förhoppningar inför det nya året – en hörapparat och en minigris. Den senare är en kompromiss med sambon eftersom Benny Åkerblom är kattmänniska och sambon hundmänniska.

Hörapparat och minigris

Benny Åkerbloms förhoppningar inför 2013.


Vad har du för förhoppningar inför det nya året??? Jag hoppas förstås på ett arbete!


Livet är kort. Skratt underlättar.

Read Full Post »