Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘katastrofen i Japan’

Som synes är bloggen fortfarande blå i bakgrunden. Jag testar så här några dagar får jag se hur jag känner. Fast egentligen hade ju nån av kommentatorerna rätt – att ni som läser skulle få bestämma. Det är ju ni som ser bloggens ”framsida”. Jag sitter ju mest på ”baksidan”, i redigeraläget, och skriver…


En ros till dig som läser.

                                                                                                                                                              Sovmorgon hade det kunnat bli idag, eftersom Fästmön inte börjar jobba förrän klockan 16. Men det var visst nån som hade skuttat upp redan klockan sju. Jag fann denna Nån sittandes vid pusslet, grymtandes

Det är ju ingen bitj**el som passar nånstans, juh!

Men det är det och Anna har hittat en hel del ”nyckelbitar”. Dessutom hittade hon ett fel i ramen som hon åtgärdade häromdan, så nu blir det lättare att lägga rätt, liksom. I alla fall på ett ställe. Anna är för övrigt mycket bättre än jag på att pussla. Jag skyller på mina ögon, men det vete 17…

Dagen började i sol, nu lyser den lite svagare. Men det är varmt! Idag är det annars internationella vattendagen, alltid nåt att fira att vi faktiskt har tillgång till rent vatten där vi bor. Med tanke på hur det ser ut i världen just nu – katastrofen i Japan inklusive kärnkraftsläckorna samt situationen i Libyen ger oss ju inte mycket att glädjas åt. Snarare oroas över. Hur ska det bli? Hur ska eländet sluta?


Vätterns vatten är rent. Jag är uppfödd på det – och jag lärde mig simma i det.

                                                                                                                                                       Här hemma känner jag sympati med Thomas Östros. Du vet sossen som nu petas när sossarna ska göra om i sin partiledning. För inte så länge sen var han en tänkbar kandidat till partiledarposten, nu petar valberedningen honom. Jag har sett det där på nära håll, fast i ett annat parti och mera regionalt. Och även om de petade säger att det är en del av politiken, detta att just kunna bli petad, så lär det kännas. Det är ju en sak om man petas bort på grund av allmänna val, men att petas av en valberedning måste vara tufft. Jag har annars ingen förkärlek för just Thomas Östros, jag tänker mer på det mänskliga. Den lokala politikern jag kände fick så småningom ett annat lysande uppdrag och blev sen snorkigare än snorkigast, men DET är kanske en följd av att man petas..?

Read Full Post »

Nej, inte tänker jag då fråga var snön är. För den har faktiskt inte kommit hit. Än. Men OM jag frågar kan jag garantera att den kommer. Så blev det sist. Och inte kom det lite snö, heller.

Men snöoväder är ju en lort i havet i jämförelse med det som har hänt i Japan. Man kan inte ta in det riktigt. Jag ser på alla bilder i media, men orkar inte läsa några artiklar eller lyssna på några nyheter. Jag erkänner. Jag orkar inte ta in. Katastrofbilderna rasar över mig och jag låter dem tala – det är en ständig kakafoni, vill jag lova. Maktlöshet, känner jag. Maktlöshet därför att jag skulle vilja göra nåt konkret, men vet inte vad.

Gårdagskvällen blev stojig – som den alltid blir i Himlen när vi alla är där. Men jag är stolt över att ”ha” en klok äldsta bonusdotter – oavsett! Vi fick en lång och intressant pratstund och minnet slår mig hur jobbigt det var att bli vuxen. Det slår hårt. AJ så ont det gör! Men sen behövde Storasyster busa av sig lite och då blev det stoj och glam med lillebror i Fästmöns och min relativt nybäddade säng. *muttrar*


Här har Elias ritat sin stora familj. Inte konstigt det blir stojigt ibland när det är så många…

                                                                                                                                                          Jag försökte titta på Antikrundan och det gick väl sisådär. Bonusdotter nummer två kom ut och joinade mig, för det blev för många höga ljud från rummet bredvid hennes. Vi är båda två ganska ljudkänsliga…  Många fina prylar var det i Sigtuna, framför allt det häftiga ryska halsbandet som nån hade hittat i en sandlåda! Men tänk om den riktiga ägaren råkade se programmet och sitt halsband. Vad händer då???

Idag är det ju då fredag. Jag skjutsade Elias till skolan i morse och fortsatte sen hem till mig. Anna är hemma och slappar (?) några timmar. Jag har vattnat mina törstiga krukväxter och undrar över varför så många av dem får gula blad. Gult är ju som bekant fult och jag vill ha fina krukväxter. Det är ju liksom inte höst nu utan faktiskt vårdagjämning på måndag! Men onekligen handlar det om brist på ljus.


Jag vill se syrener blomma och gröna gräsmattor – på måndag är det vårdagjämning, juh!

                                                                                                                                                        Clark Kent* behöver få lite soppa i sig. Bensinmätaren började blinka precis när jag stannat för att öppna garageporten. Men jag orkade inte vända om och åka till nån mack då, så det får bli på tillbakavägen ut till Himlen. Dessutom behöver Clark en rejäl dusch och jag funderar på att ta med mig Elias och fixa det i morgon.

Nu ska jag läsa mina tidningar. Jag trodde att det var sista dagen för Dagens Nyheter igår, men jag har nog räknat fel. Lokalblaskan har jag ju tagit på ett år, så den kommer ett tag till. Så lustigt det är att man vänjer sig så snabbt vid att ha två tidningar! Jag lär sakna DN när de fyra veckorna är slut, men har ju ingen möjlighet att ta en prenumeration.

Bäst att sätta lite fart här! Jag ska hoppa in i duschen också och tvätta mitt skitiga hår. Det ser stripigt och läskigt ut och jag är glad att jag inte har nån web cam på den här datorn, bara på den lilla…

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min smutsige lille bilman

Read Full Post »

Jag var trött igår kväll. Både liksom trött och rastlös. Pendlade mellan datorn, pusslet, en annorlunda bok och TV:n. Datorn var seg och jag laddade ner uppdateringar, pusslet gick inte att lägga på grund av att dagsljuset inte längre var kvar, på TV var det bara skräp – alltså segrade boken. Och telefonen. Först pratade jag lite med vännen Kloppan – jag ringde till hennes hemtelefon och hon ringde till min mobil, men till slut fick vi kontakt. Jag avskyr verkligen att prata i mobilen eftersom den har nåt fel på hördelen – det vibrerar mycket oskönt i örat. Vanligen har jag min blåtand inkopplad – men inte när jag är hemma, för då kan ju folk ringa på vanliga, fasta telefonen. Men nej! Varför envisas  folk envisas med att ringa på mobilen när man är hemma???  I det här fallet var emllertid Kloppan ute på kvällsäventyr i Linköping så då var det mobilen som gällde, gissar att det var mitt mobilnummer hon fick upp och inte numret till min fasta. Jag hoppas äventyret slutade lyckligt. Verkligen!!!


Barbazoo hänger kvar på min mobil, men det mesta andra sitter löst och är tejpat…

                                                                                                                                                   Pratade lite – i vanliga telefonen! – med Fästmön senare på kvällen. Där var det fullt ös som vanligt när alla barnen är där. Det liv vi lever är fyllt av kontraster – ena veckan är det bara vi två, hemma hos mig och det är tyst nästan jämt, andra veckan är vi i Himlen med en 20-åring, två tonårigar och en åttaåring. Jag behöver gissningsvis inte förklara ljudnivån närmare, eller hur?

En fin dag har jag bestämt mig för att det ska bli idag. Jag har sovit gott hela natten – tror jag somnade strax efter klockan 23 och vaknade till lite vid sjutiden. Klev inte ur sängen förrän klockan var nästan åtta. Jag har tagit reda på en omgång ren och torr tvätt, så nu finns här en strykhög IGEN. Jag har läst mejl och fått peppning och lyckospark per sms av Anna. Nu blir det dagstidningsläsning en stund innan jag hoppar in i duschen. Både Dagens Nyheter och lokalblaskan har stora rubriker om katastrofen i Japan. Det är verkligen hemskt! Om jag hade anhöriga där skulle jag vara helt tokig av oro och fokusera på att få hem dem – och inget annat!..

Read Full Post »

Det var ett försök till sång i rubriken. Du ska vara glad att detta är en tyst och platt och ordinär blogg som inte ger så mycket ljud ifrån sig – om jag inte lägger in en film från You tube, vill säga. Men lyckligtvis finns det ingen film – mig veterligen – när jag sjunger. Och det ska DU vara glad för.

Sista gången jag sjöng var på en begravning i februari. Det lät väldigt illa och jag hade inte blivit förvånad ifall min döda släkting, som hade en stor portion humor, hade gläntat på locket och sagt åt mig att vara tyst. Nu skedde detta inte, tack och lov. Jag hoppas att min kära släkting har det gott på den plats som nu är ”hemma”. Och som vanligt önskar jag, för sent, att vi hade lärt känna varandra bättre. Jag tror nämligen att vi hade en hel del egenskaper gemensamt. Den speciella humorn är en av dem. Jag hoppas verkligen inte barn och barnbarn och övriga familjen tar illa upp om jag lägger ut denna bild på kalaspinglan i fråga. För förutom att hon hade en speciell humor var hon en kalaspingla att se på – DEN egenskapen delar vi INTE!


En kalaspingla med speciell humor som jag önskar att jag hade lärt känna bättre!

                                                                                                                                                      Dagens färg är blå. Blå igen. Blå för att jag älskar blå. Ja, tro det eller ej, orange är inte min favoritfärg utan blå. Jag gillar bara orange för att reta Inna och fru Hatt, som är turkos-sjuka. För visst låter TURKOOOOOS som en sjukdom? Turkooos… Tuberkuloooooos… Inte många bokstäver som skiljer där, inte…

Det ser ut att bli en solig dag. Den har börjat lite kyligt. Isen knastrade under däcken när Fästmön och jag tuffade mot hennes jobb i morse. Jag har inte så många planer för dagen, mer än att jag väntar på ett eller annat sms-svar samt dito telefonsamtal. Och CL SKA jag ringa idag! Det blev inte så igår. Jag fastnade vid pusslet igår kväll. Igen.

Och sitta en stund vid pusslet ska jag göra medan det är dagsljus. Jag tänkte också testa de två återstående Korres-varuproverna jag fick.

Anna slutar jobba klockan 16 och när vi har inhandlat lördagsgodis ska jag laga till kycklingfilé med ädelost och potatisgratäng. Självklart bänkar vi oss framför finalen i Globen i den svenska uttagningen till Melodifestivalen 2011 klockan 20. Jag livebloggar – som vanligt.
Läs även andra bloggares åsikter om

↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔ ↔

Det känns lite märkligt att skriva om såna här triviala ting när det just har skett en naturkatastrof ute i världen. Det känns… som att blunda, att inte våga se. Att vända ryggen mot eländet. Men det gör jag inte. Du har ingen aning om vad som försiggår inuti mitt huvud. Jag hoppas att vi i Sverige kan göra nånting för att hjälpa. Det är bara så fruktansvärt när nånting sånt här sker och så många människor drabbas. Mina tankar till alla drabbade! Även dem jag… Äh, det var inget.
Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »