Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘katalog’

Ett inlägg om en bok.


 

Blekingegatan 32Om jag tidigare var lite nyfiken på Greta Garbo, kan jag inte påstå att den nyfikenheten har minskat. Detta efter att ha läst Lena Einhorns roman Blekingegatan 32. Här får jag som läsare träffa den mycket unga Greta fram till genombrotten i såväl Sverige som Amerika. Och så får jag läsa om kärleken till lilla Mimi. Det här var den sista boken i den gigantiska hög jag köpte för en del av födelsdagspengen från mamma. Tack!

Händelserna i romanen (nej, det är ingen biografi, men den är baserad på verkliga händelser och fakta!) utspelar sig under 1920-talet. Greta Gustafsson bor på Blekingegatan 32 på Söder i Stockholm tillsammans med sin mamma Anna och syskonen Sven och Alva. Pappan gick bort när Greta bara var 14 år. Hon får tidigt arbete som expedit på PUB. Så småningom ”upptäcks” hon där och för stå modell för hattar i PUB:s katalog. Men det är skådespelare hon vill bli. Genom tillfälligheter får hon en kontakt och medverkar i en filmkomedi. Sen kommer hon till Dramaten. Det är där hon träffar Mimi, som blir hennes älskade. Tiden på Dramaten är Gretas lyckligaste i livet. Sen träffar hon Moje, regissören Mauritz Stiller. Och inget blir sig likt.

Det här är en vidunderlig bok – på många sätt. Ett sätt därför att författaren ursprungligen tänkte göra en film om Greta Garbo. Under sju år kämpade hon för detta. Men det blev ingen film, det blev en bok. Och det är jag väldigt, väldigt glad för. Det är en välskriven bok. En del kapitel skildrar tiden efter upptäckten i Amerika, andra kapitel vägen fram till berömmelsen i Sverige. Författaren lotsar skickligt mig som läsare genom de olika tiderna. Man får ett hum om varför Greta Garbo kallas gåtfull – Lena Einhorn lyckas skildra Greta Garbo på ett mycket trovärdigt sätt.

Toffelomdömet blir förstås det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Det händer så mycket här inne hos mig, så nu måste jag vända blicken utåt och kolla läget. Det här är vad jag fann:

  • Förstår Linköping Mjölbyord? Det kan man fråga sig. För det är verkligen så att en östgöte kan avgöra från vilken byhåla en annan östgöte kommer på sättet att prata. Nu gällde det ordet göddig, som lär ska betyda bra och trevlig på mjölbyska. Har jag aldrig hört… Men så är jag ju född i Metropolen Byhålan, bara…
  • Döda i Vittinge förvaras i kyrkoherdens garage. Eller i kyrkoherdens före detta garage. Garaget har fungerat som lokal för bisättningar. Men nu har det kommunala begravningsombudet ifrågasatt det hela. Visst ska man ha respekt för de döda och garaget ser verkligen ut som ett garage – på utsidan. Men enligt lokalblaskan är garaget mycket vackert och fridfullt på insidan. Vad de döda själva tycker förtäljer inte historien.
  • ”Ställ kungarna på statykyrkogård och cykla på vänster sida!” Jepp, det är i alla fall vad vissa riksdagspolitiker tycker i sina motioner. Kungarna det gäller är Karl XII och Gustaf II Adolf – alltså statyerna av dem. Det är miljöpartister som vill flytta dem till en statykyrkogård. Däremot är det en moderat som tycker att man ska cykla på vänster sida. Och om chanserna att få igenom motionen säger han till Aftonbladet:

Tja…spottar man på en sten så blir den blöt till slut.

  • Mobbningen tog Lars liv. Man tror inte att det är sant, men det är det. Vuxna kan vara precis lika jävliga mot varandra som barn. Lars tog till slut livet av sig efter att cheferna ville bli av med honom och mobbade honom. Enligt hans änka sa de att han gjorde allt fel. Trots det hade han jobbat som socialsekreterare i 27 år. Känns det igen? Ja, tyvärr alltför väl. Och lustigt nog klarar sig alltid cheferna…
  • Man dog i insektsätartävling. Jag älskar choklad, men myror i chokladsås låter inte gott. Att äta insekter överhuvudtaget verkar läskigt! Men när en djuraffär i Florida arrangerade en tävling lyckades den locka nästan 30 tävlande. Fast en av dem dog i kampen för att vinna priset – en pytonorm. Nä, såna här tävlingar låter… pyton, tycker jag.
  • IKEA intresserat av Orrefors. Såpass, där ser man… Men frågan är om man låter kvinnor arbeta där. Ja, möjligen om de inte syns i några kataloger som eventuellt skickas till Saudiarabien. Nä, IKEA är inte svenskt längre, men det är Orrefors.


Livet är kort. Men är det skojigt?

Read Full Post »

Visst är det bra att tänka på anpassningar när man producerar trycksaker. Det kan handla om att översätta till andra språk,  att göra en hemsida talande, att spela in en film på teckenspråk, kulturanpassa, för att nämna några anpassningar. Men när IKEA

anpassar sig

genom att ta bort kvinnor och flickor i sin katalog i Saudiarabien känns det lite… för mycket, för mig.

Pressansvarig säger att

[…] det är olyckligt […]

men kan samtidigt inte garantera att man gör annat än att anpassa sig till den kultur och de lagar som finns i Saudiarabien. Samtidigt beklagar hon att kvinnor och flickor har retuscherats bort.

Pressansvarig lovar emellertid att saker och ting ska ses över och säger vidare:

[…] Vi ska inte göra avkall på våra grundläggande värderingar och kommer att behöva se över våra egna rutiner avseende de lokala katalogversionerna. Vi kommer att diskutera frågan med våra tre franchisetagare i Saudiarabien. Vi har varit verksamma i området i 30 år. Jag vågar inte säga hur det blir, får återkomma om det […]

Här hemma beklagar jämställdhetsminister Nyamko Sabuni att IKEA väljer att göra kvinnor osynliga. Det är IKEA-gruppen som har gjort katalogen åt IKEA i Saudiarabien. Nyamko Sabuni säger till dem:

[…] Även den vars idé är att tjäna pengar måste ha principer, och dem måste man hålla på. Och är det något land som behöver ta del av Ikeas värdegrund så är det Saudiarabien. Därför är det synd att det är just där man väljer att frångå en del av sin värdegrund, i det här fallet jämställdhet, […]

För mig är det obegripligt att ta bort ett helt kön ur en katalog. Och även om IKEA är ett privat företag som gör som det vill känns detta inte riktigt 2012…


Livet är kort.

Read Full Post »