Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘karusell’

Tänk att vi kunde sitta ute igår kväll! Inte ett dugg frös jag heller – tills jag klev av bussen hemmavid. Då kände jag hur kylan hade bitit sig fast i mig. Det är som om mitt inre termostat inte riktigt fungerar, för Lisa satt med jacka och två filtar på sig till sist igår kväll, jag tog på mig tröjan strax innan det var dags för hemfärd. Det är väl allt underhudsfett, när man är tjock fet har man rikligt med sånt. När jag kröp under täcket igår kväll var jag emellertid genomfrusen och så kall att det bara blev ett kapitel läst i Eld. Men det var nog bra, för jag släckte inte förrän vid midnatt, nånstans. Det var för många saker som snurrade i huvudet.

Jag borde ha tagit till filten jag också igår.


I morse vaknade jag varm om näsa och kropp,
men för den som är intresserad – andra kan ju skita i att läsa – nös jag fyra (4) gånger när jag satt på toa. Håller bestämt på att bli förkyld – och det var länge sen. Sist blev det ju bara nån töntförkylning. Vilken tur att jag tittar på ett paket ingefärskarameller! Jag tror nämligen på att dessa kan stoppa en förkylning, så jag får väl börja knapra. (Fast nu när jag sträckte mig efter paketet var det tomt… Varför sparar jag på tomma karamellaskar? Idiot!)

Funkar att mota förkylning med.


Det var fyra grader vid sex-tiden
när jag klev upp. Mötte H på väg till garaget och han skulle cykla som vanligt. Särskilt påpälsad var han inte, men han tyckte att det var kallt och höstlikt. Massor med bilar var det på väg till jobbet, vilket indikerade att jag var senare än vanligt. När jag anländer till jobbet har jag ett par saker som jag bara måste göra (annars går det dåligt för mig under dan…) och de sinkar mig ytterligare. MEN… i alla fall är en av dem guld värd. Jag måste

  1. gå in genom ”karusellen” i entrén, inte nån av dörrarna
  2. hälsa på åtminstone en av städarna

Naturligtvis är det hälsningsceremin som är viktig! Jag har uppfattningen att alltför många inte ser städarna. De är osynliga för vissa. Skulle tro att det beror på att somliga sätter sin näsa i vädret och ingenting annat. Vi har flera gäng städare som jobbar ett par veckor i taget på ett ställe, för att sen jobba på ett annat ställe på området. Det tror jag är bra både för dem och för oss kontorsråttor. Det skulle nog bli urtråkigt att städa samma kontor dag ut och dag in. Inte särskilt bra städat heller, tror jag. Nej, omväxling förnöjer! Men naturligtvis har jag ett favoritgäng, det som anförs av JJ, som brukar förse oss med hembakade bullar och karameller då och då. JJ påminner jättemycket om Margit, som städade på min första arbetsplats. Margit kunde också lämna påsar med kaffebröd åt oss. Sen fick hon cancer och gick bort – hastigt och alldeles för ung. Somliga älskar Gud så mycket att han hämtar hem dem tidigt. Och Margit var en av de vänligaste människor jag har mött!

Har jag ringt doktorn om hälen? Nej. Igår hade jag för mycket att göra, men kanske gör jag ett försök idag. Bara det att jag lär vara lite på språng idag och då är det svårt att prata med doktorn. Jag har fått OK och tack för sidorna på webben som jag gjorde igår, men nya väntar förstås. Sen har jag slängt ut en förfrågan om en intervju med en sektionsledare vars gäng har varit på planeringsdag. Det märks att det saknas ett kitt här i huset! Ett sånt kitt som den gamla personaltidningen var. Men jag kör stenhårt med intranätet och de flesta som kommer med tips på vad de skulle vilja läsa där får sina önskningar uppfyllda. Det är viktigt att känna att man hör ihop!

Roligast idag blir lunchen med ”Lisbeth”. Jag förväntar mig stora och många flatskratt (ja, det är jag som skrattar åt ”Lisbeths” roligheter) och skvaller. Efter jobbet ska jag göra en avstickare in i industriområdet och åka på stoljakt åt Fästmön. Det finns en historia bakom detta som jag GÄRNA hade velat visa upp i rörliga bilder, men det finns inga såna. Dessutom lovar jag att jag hade blivit huvudamputerad om jag hade visat detta på en blogg nära dig…


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för veckans höjning (Pride) respektive sänkning (Hide). Inte svårare än precis så här:

Pride

  • Pride itself, förstås! (Vi ses väl där nästa vecka???)
  • Nya linser – och glasögon på gång! (I can see, I can see!)
  • Fästmön (och hennes chef som gav henne ledigt på fredag i nästa vecka så att vi kan åka in torsdag kväll till Pride!)
  • Upplandsmuseet (fri entré och mycket att titta på för både stora och små!)
  • Trevliga grannar som bjuder på nybakade kakor och som hälsar och pratar (Japp! De finns!)

                                                                                                                                                           Hide

Read Full Post »

Jag blir mäkta irriterad men föga förvånad när jag läser i dagens lokalblaska om ett mejl till Stadens Sandlåda, SS, som inte har diarieförts. (Inte heller denna artikel finns att läsa på hemsidan.) För det var uppenbarligen en allmän handling. Eller?

En vd från ett av SS:s bolag hade mejlat ett antal politiker. Men registrator hävdade, när lokalblaskans reporter hörde av sig, att handlingen hade makulerats. Makulerats! Mejlet hade inkommit, registrerats och sen makulerats för det skulle inte diarieföras egentligen. Men strax därpå ändrade sig registrator och meddelade att handlingen blivit sekretessbelagd. Det kan man nämligen göra om en handling till exempel beror ett personalärende vilket det här mejlet handlade om, i princip. Samtidigt hänvisade registrator till juristen. Och nu börjar den vanliga karusellen gå runt i SS.


Snurrigt som en karusell i Stadens Sandlåda. (Bilden är lånad från Presenter barn och vuxna och föreställer en speldosa.)

                                                                                                                                                           Juristen ringde upp journalisten samma dag och erbjöd sig skicka så väl det inkomna mejlet som svaret. Men att handlingen makulerats och sedan belagts med sekretess var ett misstag. Missbedömningen tog juristen själv på sig. Offentliga handlingar diarieförs av SS som huvudregel, enligt juristen, men det finns inget skäl till att just denna handling inte diariefördes. Hängerume?

En lektor i rättshistoria vid universitetet är mycket upprörd över det hela, men inte heller han är förvånad över SS:s agerande. Det ska råda både offentlighet och definitivt inga oklarheter.

En av mejlmottagarna, ett oppositionsråd och tillika en (S)-politiker precis som vd:ns fru (som dessutom för inte allför länge sen var oppositionsrådskollega med politikern) undrade över förfarandet men säger att han måste böja sig för att

[…] Juristerna hävdar att det är korrekt att göra så. […]

Notera, att denne (S)-politiker är en av våra folkvalda. Folkvalda. Du och jag som bor i länet har valt honom. Vi har inte valt SS:s jurist, däremot eller nån annan tjänsteman.

(S)-politikern vill inte kommentera skälet till att mejlet inte diarieförts utan hänvisar till Högsta Hönan. Som i sin tur hänvisar till en av SS:s så kallade chefer. Som i sin tur hävdar att beslutet om diarieföring är delegerat – till juristen.

Ja, man kan väl säga att det är lika snurrigt som förr i tiden i SS. Alla skyller på alla. Och vad jag förstår är inte en enda av de ovanstående i denna lilla berättelse ur verkligheten ens sommarvikarie utan tillsvidareanställd. Duktigt folk, må jag säga.

Read Full Post »

Solen var verkligen het, fick vi känna av, Elias och jag. Jag är ju inte helt van vid små gossar och glömde kepsen hemma. Aj, aj, jag fick strutta bakom och skugga Elias. Det gick sisådär. På Ulva kvarns bakluckeloppis var det HETT idag.

På bakluckeloppis kan man hitta det mesta till salu. Till och med solen själv…


Till och med solen var till salu på Ulvas bakluckeloppis. Frågan är om denna var en lampa eller vad. Vi fattade inte riktigt, men vi är ju blonda…

                                                                                                                                                        Somligt var snyggt, annat var… limegrönt, men ändå rätt gulligt!


Limegrönt men ändå rätt gulligt!

                                                                                                                                                             Och frågan är vad som såldes i detta stånd (!)… Jag tycker faktiskt att det står Katt-mutta…


Ja vad står det på lappen, egentligen???

                                                                                                                                                       Det var verkligen varmt idag, så vi blev tvungna att ta en glasspaus när vi betat av halva loppisen.


Glasspaus i skuggan.

                                                                                                                                                               Jag goffade en sån här gammal favorit, Magnum mandel. Jag har ett sånt fint minne till den glassen. Första gången jag smakade på den blev jag bjuden av min dåvarande förvaltningschef när vi var ute på en liten turné bland mottagningarna i länet. Jag kände mig mycket stolt, för denne chef var känd för sitt… temperament. Och den som blev bjuden på glass av honom hade nog gjort ett gott intryck…


En gammal favorit med ett fint jobbminne!

                                                                                                                                                         Elias hade en egen peng med sig och gjorde två bokfynd. Han har verkligen lyssnat på sin fröken Agneta när det gäller läsningen och tar det hela på mycket stort allvar. För tanten som sålde den ena boken berättade han att fröken hade sagt att han skulle välja böcker som inte var alltför lätta att läsa, för se läsning, det är han jätteduktig på! Det var härligt att höra detta självförtroende!!!


Elias bokfynd för 15 respektive tio kronor.

                                                                                                                                                                  Så skuttade vi in i Clark Kent* som vid det här laget blivit en bastu på hjul. Vi åkte till Nyby där Clark fick svalka sig i garaget en stund medan vi gick hem till mig för att slappa lite och hämta lite grejor. Vi hann också med att spela ett kortspel med bokstäver, Relax, och Elias klådde mig två gånger. 😦

När vi fått nog av spelet tog vi en tur i området för att kolla dess lekplatser. Jag hade hittat en keps som Elias fick låna, en OS-keps från 2008.


Rutschkanan var rolig, men tyvärr kom en småunge och störde oss.

                                                                                                                                                      Den roligaste lekplatsen hade en gigantisk gunga som Elias gillade stenhårt, men vi hade fått en småunge efter oss som kom och ville gunga så vi gick vidare i området. På ett ställe hittade vi en karusell och till och med jag åkte. Två varv…


Till och med en gammal Toffla testade denna!

                                                                                                                                                             Vi hade en fin dag och under en bänk hittade jag detta, som med lite fantasi kan vara ett hjärta av frigolit.


Ett hjärta i frigolit, med lite fantasi.

                                                                                                                                                           Innan vi åkte tillbaka hem till Himlen åkte vi till Fästmön/mamma och levererade matlådor samt fick pussar och kramar. Precis när vi kommit fram såg vi en helikopter som var på väg att lyfta från ett tak.


Helikoptern lyfte liksom under det svarta ovanpå taket, såg det ut som.

                                                                                                                                                         Den kom nästan helt över oss och orsakade sandstorm, så jag kunde inte ta en bild närmare än så här.


Helikoptern orsakade sandstorm.

                                                                                                                                                            Tillbaka i Himlen igen fikade vi med bullar som vi hade köpt på loppisen. Ja, bullarna var förstås färska och goda, men mormors är godare, konstaterade vi.

Elias och jag fixade söndagsduschen galant, bara HALVA badrummet blev blött. Vi skyller på storasyster som berättade att hon fått VG på sin uppsats! Det var bra gjort, för filosofi är inte det enklaste av ämnen…

Nu börjar somligas magar att kurra, så jag ska sparka igång spisen. Idag blir det korv och pommes och så färska grönsaker till för att väga upp det mindre nyttiga!

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

En grå dag igen. Det är liksom bara grått. Igengrått. Jag har skjutsat Fästmön till jobbet och tog sen svängen om labbet för att bli stucken. Det var skönt att traska från parkeringen vid järnvägen in till stan så här tidigt, för även om folk var på väg till sina arbeten så var det ingen trängsel nånstans. Jag fick könummer tio och behövde inte vänta särskilt länge. Men idag gjorde det ont att bli stucken och jag ville ogärna lämna ifrån mig nåt blod. Dessutom satte den biomedicinska analytikern på plåstret så att det stramade oskönt i skinnet. Se själv så ont och svårt det ser ut 😉


Plåstret stramade så nu har jag förstås slitit bort det.

                                                                                                                                                         Jag tycker ärligt talat inte att vitaminerna hjälper så särskilt bra. Det är fortfarande så att jag är mycket trött – men DET kan i och för sig bero på knasiga sovvanor under alla helger. Däremot är det jobbigt att inte ens kunna gå nerför två trappor hos Anna . Då känns det nämligen som om jag har åkt karusell i tre timmar. Non stop. Dessutom tycker jag att jag tappar ganska mycket hår, men det kan ju vara vinterpälsen jag fäller. Men det jobbigaste är nog glömskan. Om jag inte skriver upp i mobilkalendern eller nån annanstans vad jag ska göra, så faller det lätt bort.  Och så hittar jag inte ord ibland när jag ska skriva, precis som det var för två år sen.

Ja just det. Det är två år sen idag. Just idag. Det var en tisdag. Inte konstigt att jag tycker att dagen är grå. För två år sen slogs min tillvaro i spillror. Jag hade säkert varit med på nåt sätt och hjälpt till med detta, men jag har aldrig fått veta vad jag har gjort för fel. Det kanske helt enkelt bara var en liten ynklig människas nyck den här dan. Men nej, jag har fått veta i efterhand att det var planerat sen några månader. Hur som helst var det grymt gjort. Och så länge jag inte har svaren är det svårt att gå vidare.

Men jag går naturligtvis vidare och försöker att tänka på nuet. För det mesta går det bra – till stor del tack vare familjen. För vännerna de svek ju, en efter en. Jag hade knappt stängt min dörr så var skvallret igång. Nu har jag nya vänner – och även återupptagit kontakten med en del gamla vänner, även några av dem som sa upp vänskapen efter att jag talat om för dem och världen vad jag tyckte om dem. Vänner, som ser mig för den jag verkligen är – med mina fel och brister. (För det är faktiskt så att mina vitaminbrister påverkar mitt humör så att jag inte är lika glättig som ”alla andra”. Var detta skälet, månntro? Tja, jag kan inte låta bli att spekulera.) Jag känner mig som om nånting tynger mig, nånting jag bara vill kunna skaka av mig för att kunna gå vidare. Med mitt förnuft vet jag att jag inte får några svar. Frågorna blir inte fler heller, men de finns kvar där i bakhuvudet.


Jag känner mig som det här gamla trädet som har en massa snö i toppen och som ser ut att längta efter att få skaka av sig snön.

                                                                                                                                                            Igår åkte jag ut till Himlen och fick träffa barnen en stund tillsammans med Anna. Ja alla utom Slaktar-Pojken som sov. Han har totalt vänt på dygnet och det är ju kanske inte det smartaste när han behöver vara alert och söka jobb. Man får inget jobb genom att sitta hemma vid datorn eller sova, tro mig, jag vet. Jag tycker att det är tufft ibland att vara ute i verkligheten efter allt som hänt. Men jag vill tro att det blir lite bättre med det också och att jag vågar ta för mig lite mer. Jag har inga problem att möta nya människor. Däremot kanske jag är något tystare än tidigare och bjuder inte lika mycket på mig själv längre. Ingen större förlust, så det är OK. Tilltryckt självförtroende och självkänsla, bara.

I Himlen hittade jag emllertid en konstfik installation som fick mig att skratta lite. Nån som förstår sig på detta konstverk och som vill försöka ge en tolkning???


En tomatstake. Men varför? Hur ska man tolka den?

                                                                                                                                                            I eftermiddag åker vi och hämtar Annas olagade mobil på OnOff. Vi får se hur länge den håller denna gång. Nokia och Anna har uppenbarligen helt skilda åsikter om hur en mobiltelefon ska fungera. Anna tycker att den liksom SKA fungera när den är laddad, men Nokia tycker tydligen att det är OK att mobilen bara dör rätt som det är och inte går att starta om trots att den är fulladdad.

Read Full Post »