Skulderna till Försäkringskassan ökar

Ja rubriken är visst sann, även om man har svårt att tro att det är möjligt. Jag hör så många historier om folk som inte får några ersättningar från kassan, men uppenbarligen är det några som får. Och ganska många som får för mycket pengar…

Idag är vi svenskar skyldiga Försäkringskassan 2,3 miljarder kronor, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Ja, det är sant. Miljarder. Inte miljoner. Det är inte lite pengar, det… Just nu undersöker Försäkringskassan hur mycket skulder den har orsakat. Jag får strofen

[…] som oss skyldiga äro […]

i huvudet, men jag får inte riktigt plats med orden som är före som,

[…] förlåt dem […]

Det handlar förstås om räknefel och många av dessa fel görs av handläggarna, visar det sig. Detta innebär att Försäkringskassan betalar ut för mycket pengar till sjuka människor – för att sen kräva tillbaka pengarna när misstagen upptäcks. I vissa fall kan enskilda människor slippa betala tillbaka, men det är inte nåt som sker per automatik.

Ett annat vanligt fel som handläggarna gör är att de inte registrerar rätt inkomst, trots att många enskilda har skickat in information om detta. Vanligaste återkraven gäller bostadsbidrag. Då handlar det ofta om att den enskilde har glömt att meddela Försäkringskassan att h*n har fått högre inkomst.

På Försäkringskassan önskar man att reglerna ses över och förenklas. Den här kartläggningen har till syfte att se var felen görs. För de allra flesta vill ju göra rätt – eller hur? Sen finns det förstås fuskare och de hjälper till att sabba för dem som verkligen behöver sina pengar från Försäkringskassan. Ett nyligen uppmärksammat fall handlade om en privatperson som lurat till sig nästan 14 miljoner kronor för personlig assistans. DET var inte snällt!!! 

Många som får återkrav har redan ansträngd ekonomi. Omkring 200 000 svenskar krävs just nu på pengar – och många av dem är låginkomsttagare med bostadsbidrag. I värsta fall hamnar då kraven hos kronofogden. Kommunernas personliga ombud hjälper ofta till och kollar klienternas ansökningar, men ändå gör Försäkringskassan fel. Den enskilde kan få rätt i förvaltningsdomstolen, men det finns aldrig några garantier.

Som sagt… Är det inte lite dags att se över rutinerna och förenkla för såväl Försäkringskassan som oss enskilda? Så slipper vi en massa oro och ärenden hos kronofogden, som kan ödelägga människors liv helt. Alla är ju faktiskt inte fuskare…

Read Full Post »

Ny affärsidé: Bolag som kollar dig på nätet

Min bloggvän Arga Klara gjorde mig uppmärksam på ett relativt nytt fenomen: bolag som kollar dig på nätet. Dagens Nyheter Ekonomi skriver om detta och menar att våra åsikter på nätet kan krossa våra CV:n – om det vill sig illa. Nää, det här känns inte riktigt rätt…

DN Ekonomi konstaterar att allt fler arbetsgivare anlitar särskilda bolag för att granska personer man funderar på att anställa. Idag finns det ett tiotal företag som sysslar med bakgrundskontroller. Ofta är det små företag där ägarna tidigare har jobbat med vakt- eller säkerhetsfrågor. Det handlar om företag som

[…] 2Secure, ToFindout, Look Closer, Persongranskning, Gothia Protection Group och Lerdell Investigation […]

Lite läskigt, men faktum är att jag har noterat ett eller två av dem på min blogg… Ännu lite läskigare är det vad DN Ekonomi har fått fram när man bakgrundskollat företagen – allt från obetalda trafikavgifter till restskatt, orena revisionsberättelser och… misshandel. Men klart läskigast är ändå att dessa företag bryter mot lagen.

Datainspektionen menar att det är

[…] vanligt att företagen registrerar brott och inkomstuppgifter som strider mot personuppgiftslagen (pul). Den jobbsökande ska också underrättas om kartläggningen – vilket inte alltid sker. […] Det händer ibland att bakgrundsföretagen även kontrollerar anhöriga eller dammsuger belastningsregistret från domstolarna där ärendena många gånger är urgamla och redan bortgallrade ur polisens egna arkiv […]

De senaste åren har jag och flera med mig noterat ett antal fall där anställda blivit av med sina jobb för nåt de har skrivit på Twitter, bloggar eller Fejan. Det nya är att arbetsgivarna nu kollar av sociala medier INNAN de anställer nån. Och det är inte heller få företag som ägnar sig åt det heller, enligt DN Ekonomi…

[…] En nyligen gjord enkät av Stockholms handelskammare visar att fyra av tio företag som söker personal söker uppgifter på sociala medier. Vart femte företag, 19 procent, sorterar bort en kandidat med anledning av den information som vaskas fram på internet. […]

Men problemet är att det som skrivs i sociala medier generellt sett inte är tillförlitlig information. Det är åsikter. Och i Sverige har vi ju nånting som kallas yttrandefrihet, så vi har genom grundlagen rätt att uttrycka våra åsikter. Att tycka och att ge korrekt information är ju två helt skilda saker. Dessutom är ju en del av oss tämligen ironiska när vi skriver. Ironi uppskattas av en del, men uppfattas inte av andra som i stället tror att man menar det man skriver när man i själva verket är ironisk. Då kan det ju bli jättefel.

Andra exempel på när det kan bli jättefel är, enligt Samuel Engblom, jurist på TCO…

[…] En person som blivit mobbad på jobbet kan bli omskriven av för­övaren. Sanningshalten i det skrivna spelar ingen roll, offret stämplas som eventuell bråkmakare och gallras bort […]

När jag bloggar och twittrar bjussar jag mycket på mig själv. Jag är ofta ironisk, men jag anser inte att jag har nåt att dölja eller skämmas för. Vill jag skriva djupt personligt gör jag det under lösen, vilket innebär att endast ett fåtal personer – eller ibland bara jag själv! – kan läsa! Däremot tycker jag inte att det är OK att

ta referenser 

på det här sättet. Jag menar att det inte är OK att söka på personer och läsa andra personers omdömen om dem i bloggar och andra medier på nätet. Det handlar ju om subjektiva uppfattningar, visst, men det kan ju också vara antagonister som svartmålar varandra. Hur sanna blir texterna då?

Ibland lämnar jag min bloggadress som arbetsprov. Då handlar det om mitt sätt att skriva eller kanske vissa ämnen jag ofta skriver om. Kan en presumtiv arbetsgivare inte se att det jag skriver är min sanning, det vill säga mina åsikter och inte Sanningen, då vill jag heller inte arbeta för den arbetsgivaren.

En arbetsgivare som inte heller tillåter divergerande åsikter bland sina anställda är inte heller särskilt lockande. Som anställd skulle jag snabbast möjligt söka mig därifrån. Och även om jag inte skulle blogga om det då skulle jag säkert sprida mitt missnöje på annat sätt. Vi människor har ett behov av att få pysa. Så länge man inte röjer sekretessbelagda saker finns det inget som hindrar att man pyser. Tycker jag, dårå. Vad tycker du???

Read Full Post »