Min julafton: Att göra fint kräver lida pin(t)

Det har förberetts lite i Toffelhemmet för de stundande julfestligheterna. Jag har gjort ägghalvor, mitt enda egna bidrag till julbordet.

Sex halvor = två per juldag.

Jag har tagit fram kalkonetter och kycklingköttbullarna som Fästmön har gjort åt mig ur frysen för att de ska få tina lite.

På tining!

Även Rippes kålrotslåda står på tining.

På tining 2!

Anna har ringt och även om jag mest grinade var det skönt att åtminstone få höra hennes röst denna julafton. Det är bara att bita ihop nu.

Jag har försökt duka fint trots att det bara är jag till julbordet.

Ett försök att duka fint.

Besticken fick jag av min morfar när jag fyllde 18. De är ett kärt minne av honom och jag tycker att det är roligt att duka med dem vid speciella tillfällen. Julafton är ett sånt speciellt tillfälle.

Finbesticken detalj. 

Jag har lite ont i magen, det stränar och drar lite trots att agrafferna är borta. Men det är väl den allmänna uppsluppna – NOT! – sinnesstämningen som påverkar det hela.

Försöker bita ihop, som sagt, tänka på nåt fint/vackert/roligt. Till exempel gläds jag åt alla vackra blommor jag har fått…

En av de blåa hyacinterna jag fick av Anna. Trots att båda är lågdoftande, känner jag tydligt hyacintdoften!

I buketten från jobbet fanns röda tulpaner som såg väldigt häftiga ut ovanifrån, nästan som rosor.

Tulpaner som nästan ser ut som rosor.

Bland tulpanerna i buketten från Tant Raffa fanns även ljusrosa nejlikor. Så otroligt vackra!

Otroligt vackra nejlikor.

Jag har det bra, men det klart att det är lite ensamt på julafton. Inte är det roligt med en barnsligt sur mamma på avstånd heller. Men jag orkar inte bry mig. Nu ska jag vila en stund tills det är dags för Kalle Anka.

To be continued…

Livet är kort. Jag har tak över huvudet och klappar under granen. Jag är lyckligt lottad.

Read Full Post »

Knappnålar

I morse var det knappnålar som föll… Närå, det var jag som använde knappnålar för att göra rent de pillriga skårorna i mina örhängen, de örhängen som är gjorda av tre sorters guld. Jag menar, jag kanske måste pantsätta dem så att jag kan resa – till doktorn, Himlen eller affären – välj önskat alternativ.

Bilden är nyss tagen i dunklet i sovrummet och det är svårt att se att örhänget består av tre sorters guld, men det gör det!

                                                                                                                                                                     Just de här örhängena fick jag av en person jag var väldigt kär i vid tillfället, men kärleken har gått över och även om örhängena i sig är kära minnen, får man lära sig att skilja sig från kära minnen också.

Man måste förbereda sig och gardera sig. Det har den här ändlösa resan lärt mig. Därför sammanställs nu febrilt så kallade ”fajls”. Det kan ju också var bra att ha med sig. ”Fajls” som innehåller skrivet material, utsagor och annat som man kanske inte alltid vill höra/känna till. Men det där med att örona ska trilla av är överreklamerat, det händer inte. Se på mina! De är gigantiska och ändå har de suttit på plats i 48 år. Hur som helst, det finns ett kontrakt och det är ju en fördel när man ska visa omvärlden sin sanning.

Läste just en lokal nyhet på nätet om att det har brunnit här i närheten men…

[…]Branden är släkt och orsaken är ännu inte känd.

Ett stavfel och ett syftningsfel i samma mening. Wow… Nu är det ju visserligen en nyhet från etermedia och där kanske man varken sätter rättstavning eller syftning främst, men ändå. Jag undrar därför:

Vem är branden släkt med och vad är orsaken till att den är släkt med nån?

Igår var jag inte bara ute i Himlen hos Fästmön, jag pratade med henne typ tre gånger i telefonen. Värsta nyheten jag fick veta var att OnOff hade hört av sig och Nokia hittar inget fel på hennes mobil, så nån ny blir det INTE. Gissa om vi blev som två fågelholkar. Hennes nya mobil var fulladdad och tvärdog. Jag tror att vi försökte få igång den under minst ett dygn, men displayen var svart. Då undrar man hur Nokia lyckades… De andra två gångerna mobilen har varit inlämnad i höst har Nokia bland annat installerat om mjukvara och bytt kretskort, så då har det i alla fall varit fel på den. Men inte nu, alltså. När den bara la av fast den var fulladdad och det enda Anna gjorde vara att svara på ett sms. Vi ska försöka åka och hämta den före nyår, men ärligt talat har man ingen större lust. Vem vill gå omkring med en opålitilig mobil, särskilt som man har fyra barn som behöver nå en ibland etc. Fortsättning lär följa – på ett eller annat sätt…

Annas exemplar av en sån här Nokiamobil har visat sig vara ett riktigt måndagsexemplar. Och Nokia vägrar byta ut den. Det är väl snudd på en svart bak, det eller???

                                                                                                                                                       Idag blir det en promenad med mamma. Hon behöver komma ut och jag hoppas att kvicksilvret tillåter det, jag har inte kikat. Sen har hon lovat att göra köttbullar på kycklingfärs till middag idag. Mums!

Och vet du, det bästa av allt… Jag har mat i kylskåpet till nyår och min förkylning och mitt halsonda verkar… backa. Kan virus göra det???

Read Full Post »

Två tända och lite annat

Så var det dags för den som har en stake med levande ljus i att tända det andra adventsljuset. Sen vännen FEM berättade om Den Fruktansvärda Stak-branden i hennes kök har jag blivit otroligt försiktig och lämnar inte denna stake med mossa ensam en sekund.

Andra adventsljuset tändes idag.

                                                                                                                                                                      Fin är staken i vart fall och den har naturligtvis en historia. Jag har fått den efter mormor och morfar, så den är ett kärt minne.

Älskade Fästmön kom hit igår eftermiddag. Jag var och hämtade henne i Gamlis vid busshållplatsen. Hann att ringa min lilla mamma innan för att höra läget, men när hon började prata julkort  tog min ork slut. Vi hade liksom bestämt att inte skicka några alls i år, för jag har helt enkelt inte råd. Sen pappa dog för fyra år sen har jag skött både mammas och mina julkort och det är en del, kan jag meddela…

Anna och jag tog svängen om Tokerian där vi inhandlade kyckling till middag. Det blev en lugn lördagskväll efter en jobbig natt och dag och vi njöt mest bara av varandras sällskap, lavin-filmen och ett gammalt avsnitt av kommissarie Lewis på Kanal 9.

En lång sovmorgon behövdes, men det var som om själva djävulen flugit i både min och Annas mobiler. Tre sms på raken – från olika avsändare – gjorde att jag insåg att söndagsmorgnar inte är heliga, men det var OK för det var vänliga sms. Det första kom för övrigt från Bil 3:an som hoppades att jag var nöjd med servicen på Clark Kent* i måndags… Bara det…

Efter frukost satte sig Anna för att skriva en shoppinglista. Barnen ska ju hämtas i kväll och den här veckan har hon fyra barn hemma. Därför måste man handla mat. Hon skulle kolla med ena dottern nånting – och då tvärdog hennes mobil. Nu är det tredje gången den krånglar och den har varit på service två gånger. Förhoppningsvis blir det en helt ny mobilapparat helt och hållet denna gång! En ny mobil som bara är på service är ingen bra mobil. Ett enkelt och kallt konstaterande som jag hoppas att affären, OnOff, förstår. För det är ju ändå där hon har köpt mobilen och inte direkt från tillverkaren.

Dags att fixa till sig det sista och sen får vi rulla iväg till nån mataffär innan vi landar i Himlen. De två vuxna barnen måste få middag innan vi hämtar de två mindre. Jag tänkte åka hem till mig sen, för i morgon har jag en del att fixa med vad gäller jobb-grejs. Spännande och positivt, förhoppningsvis! Tack för tipsen, tipsare där! 😀

Ett stort TACK också till R som mejlade igen! Det är gott att ha kontakt med nån från Företaget som jobbar kvar där och som bryr sig om mig så mycket att h*n mejlar och frågar hur det är och delar med sig av sitt liv. Dessa mejl är värda mer än nån kan ana!

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »