Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kärlekshistoria’

I kväll var det dags för det första av två avsnitt om Maria Wern: Drömmar ur snö, en serie på TV4 baserad på Anna Janssons deckare med samma titel.

Reuben Sallmander och Eva Röse är med i Maria Wern på TV.


Det hela inleds med att polisen Maria Wern
och hennes dotter sitter på bussen. Parallellt får man se en man som kliver av bussen, pulsar ut i snön och går ner sig i en vak, till synes med vilje. Plötsligt kränger bussen till – det ligger en flicka på vägen. Först tror man att det är självmord, men sen… Dessutom hittar man flickans klassföreståndare – mannen i vaken. Enligt hustrun har han inte heller tagit livet av sig – det är flickan som har tagit hans liv.

En rafflande start på första delen, som dessutom slutar med en cliffhanger. Men kärlekshistorien mellan Maria och pskologen Patrik (Reuben Sallmander) känns inte riktigt äkta skildrad. Jag vet inte varför, men…

Högt betyg, men inte högsta, för första delen av Drömmar ur snö!

Read Full Post »

Ja det är bara att inse att hur jag än letar, hittar jag inga författare i mina hyllor på Ä  eller Å. Så vi skuttar till Z!

Z

Helena von Zweigberg har jag en bok av, Kärleken skär djupa sår. Det är en sorts psykologisk thriller som utspelar sig inne på ett kvinnofängelse och mellan den unga internen Tanja och fängelseprästen Ingrid.

Bland mina franska författare måste jag ju lyfta fram naturalisten Émile Zola! Jag har flera böcker av honom: Thérèse Raquin, Damernas paradis, Den stora gruvstrejken och Hallarna. Jag gillar dessa böcker som alla är tegelstenar – med undantaget Thérèse Raquin, som är ganska tunn. Mest gillar jag nog just den boken och Hallarna. Jag älskar beskrivningarna av det som saluförs i Hallarna! Och Thérese Raquin är en kärlekshistoria och en samtidshistoria på samma gång.

Read Full Post »

I natt läste jag ut en vidunderlig liten bok. Stieg Sæterbakkens bok Lämna mig inte var en gång ett lästips jag plockade upp från Marcus Birro! Marcus Birro, vars krönikor jag älskade, men som jag inte läser längre. Varför? Därför att han gav upp och drog från Sverige när det blåste för snålt och jag tappade lite tro på honom samtidigt som jag förstod varför han drog… Hur som helst, detta var en av böckerna som presentkortet jag fick av Rippe till födelsedagen gick till. TACK!


En vidunderlig liten bok.

                                                                                                                                                              Den här boken börjar lite i fel ände – slutet. En kärlekshistoria som har tagit slut, en ung kvinna har lämnat sin unge man därför att han helt enkelt inte går att leva med. Genom berättelsen förs vi bakåt i tiden och inser VARFÖR han inte går att leva med. Via svartsjuka hamnar vi i svek och tillvarons svarthet. Mobbning. Utsatthet. Ett litet HBTQ-tema också. Ja det låter mycket och kanske rörigt, men det hela blir faktiskt ganska logiskt – trots allt.

För att orka läsa den här boken måste man vara stark. Jag klarde inte av att läsa mer än några sidor v de 239 åt gången för att den berörde mig så starkt. Jag tilltalas emellertid av bokens yttre – det lilla formatet, typsnittet (som jag tror är en Garamond-sort) och pagineringen, som ligger i mitten av marginalen i stället för i botten på sidan eller uppe i övre kanten. Skitnyggt!

Jag ger inte högsta betyg, för boken är lite rörig bitvis och vissa delar har jag svårt att foga samman. Men högt betyg blir det!

Read Full Post »

En bok som är en sorts kärlekshistoria från början till slut. Men den slutar förstås med döden, som alla vackra kärlekshistorier. Samtidigt är Patti Smiths bok Just kids en enda lång hyllning till konstnären och fotografen Robert Mapplethorpe. En underbar hyllning.


En kärlekshistoria och en hyllning.

                                                                                                                                                            Patti Smith och Robert Mapplethorpe var bara ungar, just kids, när deras stigar korsades. De inleder en kärlekshistoria, som trots att den inte alltid är fysisk genom resans gång, är livslång. Det här är Patti Smiths bok om resan och det liv de två delade nästan symbiotiskt.

För mig är Patti Smith främst artist och Robert Mapplethorpe fotograf. Men egentligen var de bredare konstnärer än så, båda två. Vi får i boken bland annat uppleva hur Robert tillverkar halsband i smått, men också gör stora installationer. De första fotograferingarna gör han med en polaroidkamera.

Så småningom övergår deras fysiska kärlekshistoria i en mer platonisk. Robert har upptäckt att han är bög. Denna upptäckt och denna del av deras liv känns lite för snabbt skildrad i boken. Snabbt tecknad är också Patti Smiths egen resa från jobbet i bokhandeln till framgångarna på musikscenen. Jag hade gärna läst mer om båda!

Snabbt flimrar också dåtidens, 1960- och 1970-talens, kändisar förbi såsom Jimi Hendrix, Janis Joplin, Andy Warhol, för att nämna några.

Hur som helst, det här är en vacker bok och Patti Smith kan utan tvekan verkligen sätta även författare på sitt visitkort! Jag älskade att läsa den här boken, älskade hennes raka språk. Nu har jag förstås blivit nyfiken på hennes lyrik, så det kanske blir nästa steg. För övrigt glädjer jag mig åt att hon nyligen blivit utsedd till årets Polarpristagare, ett svenskt pris.

Tack, Bokoholisten, för ”presentkortet” som gjorde det möjligt för mig att köpa och läsa den här underbara boken! Högt betyg!

                                                                                                                                            Avslutningsvis, Patti Smiths Memorial song:

Little emerald bird
Wants to fly away
If I cup my hand
Could I make him stay

Little emerald soul
Little emerald eye
Little emerald soul
Must you say good-bye

All the things
That we pursue
Allt that we dream
Are composed
As nature knew
In feather green

Little emerald bird
As you light afar
It is true I heard
God is where you are
Little emerald soul
Little emerald eye
Little emerald bird
We must say good-bye

Read Full Post »

Torsdagens Babel innehöll en salig blandning – allt från kärlek till förortens lov. Ja det var verkligen en salig blandning och svårt att se den röda tråden. Inledningsvis tramsade Bob Hansson vidare och som tur var kunde jag spola eftersom jag såg programmet på SvT Play. Senare i programmet drar han tyvärr in Stig Larsson i sina tramserier…

En av kvällens huvudgäster var den spännande författarinnan och journalisten Märta Tikkanen. Bland annat får vi se glimtar från hennes bok Män kan inte våldtas, en bok jag sett som film på bio. Diktsamlingen Århundrates kärlekssaga är också ett av hennes kända verk – en diktsamling om hennes liv med sin alkoholiserade make Henrik. Märta Tikkanen har nu kommit med en ny bok, Emma och Uno. Där är det morföräldrarna som skärskådas. Morfar Uno som är en av dessa män som med sina ord kan få omkull vilken kvinna som helst… Tyvärr var programledaren tvungen att tramsa till det med sin låda med Stora Frågor. Suck…


Emma och Uno – en kartläggning av morföräldrars äktenskap.

                                                                                                                                            Reportageresan denna gång gick till Tyskland och författaren Juli Zeh, vars bok Corpus delicti just kommit ut på svenska. Boken är en framtidsroman om hälsodiktatur.

 Journalisten Andreas Ekström deklarerade att Juli Zeh är den mest intelligenta människa han träffat! Denne och Torbjörn Tännsjö, professor i filosofi och författare,  samt skribenten Isobel Hadley-Kamptz, pratade folkhälsa och integritet i studion. Och om ”Storebror på nätet”. En intressant diskussion, men alltså, hör den hemma i ett litterturprogram..? Det är frågan, det…

Nästa reportage handlade om Där jag kommer ifrån, en nyutkommen bok om Förorten av Per Wirtén. Boken kan ses som en kärlekshistoria eller en upprättelse till den nedlåtanden synen på Förorten.


En kärlekshistoria om Förorten.

                                                                                                                                                  Avslutningsvis som vanligt blev det boktips, denna gång böcker som borde komma med varningstext.

Veckans boktips blev:
Märta Tikkanen: Orgelbyggaren av Robert Åsbacka
Tobjörn Tännsjö: Anteckningar från källarhålet av Fjodor Dostojevskij
Andreas Ekström:  Förbländningen av Elias Canetti

Nästa Babel handlar bland annat om en författare som fått Sveriges fetaste förskott på en bok.

Read Full Post »

« Newer Posts