Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kärleken’

Ett sorgset inlägg.


 

Löv med droppar på asfalten

Det är så svårt för mig att ta till mig andras sorg och ledsenhet. Ja jo, jag har tittat på När livet vänder och ser och vet att andra har det svårt. Men de människor som är med i programmet… för dem har livet vänt. Jag har levt in och ut i ett helvete i över sex år. Jag ser inget ljus i nån tunnel, inget slut. Det finns bara kamp och stånga pannan blodig och tjafsa med Myndigheten eller dess Kontrollmyndighet och dem där tillhörande byråkraterna som ser ner på en… Fantastiska Sverige, det enda jag vill är att jobba och göra rätt för mig!

Jag kan inte… jag pallar inte se eller höra andras tårar och saknader. Vågar inte komma för nära. Vad ska jag säga? Vad ska jag tycka? Ska jag ge nåt råd? Herregud, jag känner ju kanske inte personen ifråga! Vis av egen erfarenhet vet jag hur hårt och fel det slår, nämligen, när nån tycker nånting om min person. Hur kan du tycka och veta så mycket om mig, du som inte ens har träffat mig, som inte ens läser det jag skriver bakom lösen på min blogg? Dessutom… en blogg är inte ett liv. Min blogg är valda delar av mitt liv.

Blött löv med droppar på marken

Alla dessa tyckare om min person… Ni är rätt fantastiska som har så många åsikter om en liten människa som jag. Vad är det som ger er rätten att tala om för mig hur jag ska leva mitt liv – ni har ju möjligen bara en bråkdels aning om det! Och när ni går för långt… Inte en ursäkt. Ni kan inte se att ni har gjort fel för att ni värnar om… yttrandefriheten? Alltså, kan ni ens redogöra grundlägganade för Sveriges grundlagar?

Min förmåga till empati är krockskadad efter allt detta. Det var så skönt att få vara skitsjuk i tre dar och så febrig och bortom all sans. För en gångs skull kunde jag glömma tillvaron och bara flyta bort i feber. I natt blev jag uppenbarligen feberfri igen, för då återvände grubblerierna. Är det dem du kallar gigantisk offerkofta?

Allt hån, all falsk välmening har gjort att jag har byggt upp en mur av oemottaglighet. Jag klarar inte av att möta din sorg, du får gå nån annanstans. Det finns inget kvar inuti mig av den människan jag en gång var. Inte för att jag var felfri då – långt därifrån! Men jag var i början på ett nytt liv och jag såg ljust på framtiden och hade planer, drömmar, förhoppningar. Sen kom Djävulen själv och svepte med sin hand – i all välmening det också, enligt honom själv! – och ödelade allt. Nästan. Kärleken rådde han inte på! Men det lidande Herr Teufel har orsakat mig och min familj kan jag inte förlåta. Och kanske är det just därför jag inte kommer vidare: jag kan inte förlåta! Men tro mig, jag har tränat på det varje dag i över sex års tid.

Ros med ljuspunkt

I morgon är det den 26 april. Jag har ett paket att öppna och ett kuvert från mamma att sprätta. Delar av min familj här kommer på fika. Det är jag glad och tacksam för. Jag får försöka börja på nytt där i morgon, även om jag vet att det som står överst på önskelistan inte kommer att tilldelas mig. Jag fyller 53 år och har levt i helvetet av och till under över sex år. Ytterligare sex år orkar jag inte.

Nu har jag skrivit mer öppet än jag borde, vilket jag med all säkerhet får sota för. Jag har valt att ta bort kommenteringen på det här inlägget. Det finns nämligen ingen som känner mig tillräckligt för att kunna förstå hela min situation tillräckligt för att just kommentera.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Förra onsdagen var det premiär för SvT:s Deckarna. Serien där sex deckarförfattare strålar samman på ett värdshus nånstans i Sverige för att utreda varandras drivkrafter. I kväll var det Anna Janssons tur. Och det var verkligen tur för mig, för hon är en av mina klara favoritförfattare.

Anna Jansson Foto: Janne  Danielsson/SVT

En av mina favoritförfattare Anna Jansson. (Foto: Janne Danielsson/SVT)


Anna Jansson är så mycket av allting: 

  • hon är inte bara författare, hon är sjuksköterska också
  • hon har begått 57 mord i sina böcker
  • trots sen debut (hon var 42 år) är hon den mest utlånade vuxenförfattaren på våra bibliotek
  • hon har varit på vampyrlajv i Uppsala

för att nämna några saker. Hon beskriver skrivandet som att ha en hemlig älskare. Intressant att få veta är att hon har dyslexi, men ändå skriver så bra böcker. Det är möten med människor som inspirerar henne (känns igen!) – särskilt möten på tåg. Därför ger sig gänget ut på en resa för att skaffa sig underlag till kommande böcker (?). På en perrong i Arvika träffar de en låtskrivare/musiker. (Ja, vi slipper höra musiken, tack och lov!)

Det är vid middagen på kvällen det blir djupt och allvarligt. Efter den gotländska femkampen där rövkroken nästan bryter nacken av dagens huvudperson. Då berättar Anna Jansson mer om sina katastroftankar, sin övergivenhet, om hur det var att bli änka och låta makens organ ge andra människor nytt liv. Och kärleken. Lite grann. Anna Jansson säger bland annat:

Vi pratar inte om döden.

Så väl jag känner igen dessa ord! Men det blir inga tårar kring bordet. Bara insiktsfullt, på nåt sätt. Den här gången hade kvinnorna i gänget (Denise Rudberg och Katarina Wennstam) lugnat ner sig lite och tillät männen att ställa frågor. Och ja! Christoffer Carlsson tillförde nånting i kväll, han sänkte inte bara medelåldern. Ärligt!

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nästa gång är det Denise Rudberg som ska utredas.


Här kan du läsa vad jag tyckte om övriga författare:

Deckarna: Roslund och Hellström

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en roman.


Det börjar hos en frissa
och slutar hos samma frissa. Göran Borg blir klippt hos Salong Cissi. Det som händer däremellan är en smått fantastisk och väldigt rolig historia. Jag har just läst Mikael Bergstrands Delhis vackraste händer, ett fynd från en av stans antikvariat (inbunden, fint skick, 90 pix). Men vem 17 tipsade mig om denna bok? Jag vill tacka!

Dehlis vackraste händer

Dehlis vackraste händer är både rolig och allvarlig.


Göran Borg är medelålders
och gillar mest att surfa på en fotbollsblogg. Exhustrun Mia finns rätt ofta i hans tankar, de vuxna barnen träffar han sällan. En dag blir han utköpt från sitt jobb på Kommunikatörerna. Göran är en ganska bitter man. Han isolerar sig tills en av killkompisarna avslöjar hur det ligger till och övertalar Göran att följa med till Indien. Efter en svår diarré träffar han Yogi och sen är Göran fast i Indien.

Boken skildrar en småfet medelålders mans yttre och inre resa, kan man säga. Berättelsen är väldigt rolig, men också allvarsam. Mötet med Indien och kulturen där är kärleksfullt beskrivet. Och när kärleken, i form av en vacker, väldigt gift kvinna drabbar huvudpersonen genomgår han en stor förändring.

Mikael Bergstrand är journalist liksom sin huvudperson Göran Borg. Han har varit stationerad i Indien och bland annat jobbat där som reseledare. Tidigare har han skrivit deckare. Det här är hans första utvecklingsroman, reseroman, pikaresk… Bokens genre är ganska svårbestämd. Men den är bra! Boken är välskriven, jag skrattar åt såväl fyndiga formuleringar som alla punktlistor. Vissa passager skulle ha kunnat varit skrivna av mig – de berättar nästan en del av min historia.

Självklart blir det högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »