Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Karl-Johan Karlsson’

Ett litterärt inlägg.


 

I början av februari ställde jag upp några mål för min läsning. Det handlade om en sorts TBR-lista. (TBR står för To Be Read). Jag satte ett mål bakåt för januari för att få känna mig lite trygg och säker en stund. Det målet var att läsa julklappsböcker från 2015. Jag läste hela nio julklappsböcker (och ytterligare nån bok), så en kan verkligen säga att jag uppfyllde målet.

Skärmdump lästa böcker i januari

En skärmdump av inlägget visar att jag läste hela nio julklappsböcker i januari.


För februari ställde jag upp som bokmål
att läsa fler andra böcker än deckare. Redan den 4 februari när jag skrev inlägget om min TBR-lista kunde jag lägga ut en bild på en första bok jag höll på att läsa i februari – Jojo Moyes Etthundra mil. Den är ju inte nån deckare, så jag började ju månaden bra.

Men hur gick det med resten av februaris läsning..? Jo så här:

Etthundra milÖppnas i händelse av min dödMillie Birds bok om döda saker

Det du inte sågJakten på Kapten KlänningMin pappa AnnChristine

En misstänkt liten kanelgiffel


Det blev sju lästa böcker i februari 
– och inte en enda av dem är nån deckare! För mars månad är målet att bara läsa svenska författare. Där har jag gått ut bra och påbörjat den här boken:

Fällan


To be continued…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

En misstänkt liten kanelgiffelNånstans, nån gång och av nån blev jag tipsad om Karl-Johan Karlssons bok En misstänkt liten kanelgiffel. Jag letade utan framgång efter den under ett par år  – tills i slutet av november förra året. Jag var i Stockholm med min kära och goda vänner (FEM och Soffan) och DÄR och hittade jag boken… i källaren hos en bokhandel. Bokhandeln sålde ut boken, som var nån typ av restupplaga, för 65 kronor. Vilket fynd! Självklart slog jag till. Igår kväll läste jag ut boken.

Författaren är journalist och boken är baserad på verkliga händelser omkring en verklig person, i boken kallad Herman Wicksell. De träffas på en fest och då och då hör Herman av sig. Strax efter festen blir han nerslagen på gatan, nåt som kanske ytterligare förstärker hans dåliga mående. Herman har nämligen svåra tvångstankar. Han är en sån som inte drar sig för att skicka in klagomål på allt från kanelgifflars storlek till främmande ämnen i kaviar. Samtidigt är han bra på att förföra tjejer och manipulera människor överhuvudtaget. Det visar sig att Herman är manodepressiv. Eller bipolär. Och det uppstår många underliga situationer innan jag som läsare anser att Herman får rätt hjälp.

Det här är nog en av de mest märkliga böcker jag har läst. En skulle kunna läsa den och skratta åt de konstiga saker Herman gör, men skrattet fastnar snart i halsen. I stället blir det ganska jobbig läsning. Jag står utanför och betraktar en man uppträder väldigt annorlunda – samtidigt som jag ibland kan förstå varför han gör just det.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »