Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘karaktärer’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll var det dags för Arne Dahl igen på SvT 1. Ja inte pseudonymen själv utan första delen av två av en kriminalserie som bygger på Arne Dahls böcker om A-gruppen, Arne Dahl: En midsommarnattsdröm.

Arne Dahls A-grupp

Arne Dahls A-grupp i SvT:s tappning.


Det första fallet (det blir flera i vår) 
handlar om polska kvinnor som hittas mördade. Kvinnorna har gömt sig i Sverige på grund av att de är nyckelvittnen i en rättegång mot polsk maffia. Men två av totalt fem kvinnor saknas fortfarande och kan vara vid liv. A-gruppen får i uppdrag att hitta såväl mördare som de försvunna kvinnorna.

Det börjar spännande och bra. Jag gillar till och med vinjetten. Fast ganska snart faller det rätt platt – på skådespelarinsatserna. De flesta är stela. Porträtten känns… oinspirerade och jag vet inte vad. Vera Vitali utgör tack och lov ett undantag. Det kunde ha blivit så bra. Jag vill inte bara se hemska mord och överfall, jag vill se lite karaktärer. Efter 20 minuter tycker jag bara att alla pratar östgötska.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

ag heter inte Miriam

När nya böcker, filmer, pjäser, musik etc höjs till skyarna alltför mycket brukar jag bli ganska skeptisk. Jag vill bilda mig en egen uppfattning, men i vissa lägen blir jag nästan anti i förväg. Jag läser för övrigt aldrig några recensioner innan jag läser en bok.

Men jag blev aldrig motvallskärring innan jag läste Majgull Axelssons senaste roman, Jag heter inte Miriam, trots att jag har noterat att den har fått lovord från alla håll. Jag vet nämligen att Majgull Axelsson kan skriva bra böcker. Och den här boken är inget undantag.

När boken börjar är det Miriams 85-årsdag.  Familjen har samlats för att fira henne när hon plötsligt utbrister

Jag heter inte Miriam!

Naturligtvis tror alla att hon har blivit lite… snurrig. Men när dotterdottern Camilla tar sin farmor på en promenad börjar farmodern berätta det hon aldrig har pratat om tidigare: livet i koncentrationslägren.

Jag har inte orkat läsa boken så snabbt som jag har önskat. Det handlar om att jag har varit sjuk och haft svårt att ligga eller sitta och läsa. Men det handlar inte bara om det. Den här boken är… jobbig att läsa. Man kan inte smita undan från… hemskheterna. Det jag inte kan låta bli att undra är hur många andra det finns som liksom Miriam inte har berättat om sitt förflutna – och som inte nånsin avslöjar allt.

Majgull Axelsson har alltid skrivit bra böcker. Jag heter inte Miriam är inget undantag. Min tidigare favorit, Aprilhäxan, har nu blivit ifrånsprungen. Av Miriam. Jag gillar det raka språket. Berättelsen, som är pang på. Jag kan varken väja eller värja mig. Eftersom jag har svårt att hålla reda på alltför många karaktärer i böcker är boken också på det viset perfekt för mig. Här är persongalleriet alldeles lagom stort. Ibland har jag också svårt att hänga med när en roman hoppar i tiden och väver samman två eller flera historier. Ibland blir det inte heller bra litteratur helt enkelt därför att författaren inte lyckas. Majgull Axelsson gör det bara helt suveränt.

Nåt annat än högsta Toffelbetyg kan det förstås inte bli!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-deckare i tre delar.


I veckan startade
den tredje säsongen av Morden i Sandhamn, baserad på Viveca Stens böcker och karaktärerna i dessa. Jag lyckades missa programmet, men har nu glott på TV4Play. Där kan man titta gratis upp till sju dagar efter programmet har sänts. Dessvärre får man reklam på köpet. På måndag klockan 21 går nästa avsnitt! (Note to self…) Jag kanske spelar in på DVD:n – då går det ju att spola förbi avbrotten…

Morden i Sandhamn säsong tre del ett

Hennes bästa kompis är försvunnen. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)


Den här gången
leker Nora Lindes barn med några kompisar i skogen. En av flickorna hittar en arm… Polisen Thomas Andreasson får förstås hand om fallet. Det visar sig – lite väl snabbt, tycker jag – att armen tillhör en tonårstjej som försvann föregående höst.

Det vimlar av misstänkta, men Nora Linde hjälper förstås polisen. Hon är observant och  snappar upp saker lite här och var.

Starten av säsong tre börjar riktigt spännande, även om det bestäms väldigt fort och utan djupare analyser vem ägaren till armen är, som sagt. Jag gillar Sandhamn-deckarna, både i bokform och på TV.

Toffelbetyget blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev lite fortsatt spänning igår kväll även efter Melodifestivalsfinalen. Vi tittade på den tredje och sista långfilmslånga delen av Kommissarie Banks med undertiteln Cold is the grave.

Sista glimten av Banks på ett tag.


Igår kväll fick kommissarien
i uppdrag att hitta sin chefs försvunna tonårsdotter. I hemlighet. Eftersom han inte får säga nåt till sina medarbetare blir det gnissel. Och själv blir han misstänkt för att ha haft sex med sin chefs dotter, men också nästan för…

Jag gillar kommissarie Banks, jag har sagt det förut. Serien känns verklighetstrogen, karaktärerna likaså. Skådespelarna är riktigt duktiga. Det här är brittisk polisserie när den är som bäst!

Read Full Post »

Det bara vräkte ner i morse. Så fruktansvärt tröstlöst! Regn och mörker som start på det nya året. Och om jag får gissa lär väl vintern komma framåt mars – april – när vi alla vill ha vår och värme. Jag klagar inte på snöns frånvaro, verkligen inte, men det här regniga och mörka är allt bra trist.


Lite tröttsamt att se såna här skyar… 


Gårdagskvällen blev lugn.
Jag var fortfarande proppmätt efter lunchen, så mamma fick som sagt äta äcklig pizza själv. Risken är att det blir likadant i afton, men då får jag väl tvinga i mig lite mat med mamma… Fästmön och Elias kommer på besök och vi ska gå och äta… thailunch. Det serveras bland annat kycklingspett idag och det borde gå hem hos den yngre generationen. Till kvällen tänkte jag servera fiskgratäng, men de var så stora så mamma och jag kanske kan dela på en. Och fiskgratäng är ju ganska lätt att få ner, även om man inte är så hungrig…

I morgon är det halv arbetsdag för det står ju trettondagsafton i våra kalendrar. Det ska bli skönt att sluta klockan tolv. Annars har jag börjat nedräkningen i och skrivande stund, med dagen inräknad, har jag femton och en halv dag kvar att arbeta här. Jag ansökte om de tre semesterdagar jag har innestående, så jag ska vara ledig de sista arbetsdagarna i januari. Behöver ladda för det förnedrande besöket på Arbetsförmedlingen. Jag är lite glad, i alla fall, åt att jag fick behålla min förmedlare som också blev min handläggare. Hon försöker verkligen och hon är rolig, entusiasmerande, inkännande och har temperament. Inte som de andra trötta och tröga tanterna jag har träffat på stället. Tänk om man kunde få jobba en sväng på Arbetsförmedlingen och skaka om stället lite!!! Där finns nog en hel del luft i organisationen. Jag funderar sen länge på att mejla Angeles och leverera en del synpunkter och förslag… Nä, när det gäller Arbetsförnedringen Arbetsförmedlingen jag är inte ett dugg rädd eller blyg av mig!

Fler kära återseenden blev det på jobbet idag! Och fasen, jag inser att jag lär sakna de allra flesta här. Som 17! Många är såna karaktärer! Nu på morgonen fick jag ett smakprov av J på nån sorts spel där kända rock- och poplåtar framförs på finska och i nån sorts humpatakt. Det går förstås ut på att man ska gissa verklig artist och låttitel. Jag klarade faktiskt Smoke on the water, The final countdown, We will rock you och Mrs Robinson. Det där var riktigt roligt! Jag tror att sånt här förhöjer stämningen och stärker arbetsmoralen. Nu kan jag nog kanske jobba en stund eller två!..


Mer musik och dans på jobbet, för det förhöjer stämningen! 

Read Full Post »

I kväll var det så dags för den andra delen av Kronjuvelerna, TV-serien som ursprungligen var en film. En film som, vad jag har förstått, har fått ett lika blandat mottagande som TV-serien.


Kronjuvelerna kom som film i somras. 


Del två är fortfarande ett barnprogram
, men karaktärerna åldras. Nån reser ut i världen och blir berömd – på ett sätt som omvärlden kanske inte väntat, men som jag listade ut ganska snart. Frangrancia blir kvar hemma, liksom rikemanssonen Persson, men deras mödrar är det inte mycket bevänt med. Och så händer det nåt fruktansvärt med Jesus.

Mamma fattade ingenting, enligt egen utsago och jag irriterade mig på papporna, på ungdomarna och på mammorna, tja, typ alla i serien – utom Jesus. Pojken är underbart spelad av Jesper Lindberger. Det är inte många ord som kommer över pojkens läppar, men hans ögon och ansiktsuttryck är desto mer talande!

Ja, Jesus/Jesper är filmens behållning, men jag kan också tycka att den är snyggt filmad. Men resten… neeej…. Jag tycker inte det här är bra. Betyget stannar kvar nere på två tofflor, sorry! Jag tänker trots det se den tredje och sista delen i morgon kväll, för nyfiken är jag ändå på slutet, det medger jag.

 

Read Full Post »

Alltså, det ÄR verkligen inte svårt att hitta knäppa nyheter. Man undrar om det händer så lite i Sverige och världen att man måste skriva om vissa saker. Eller handlar det om att det är så jobbigt, allt det läskiga som händer, att vi behöver lite knäpperier för att orka?

Här kommer ett urval:

  • Pojkar tvingade andra pojkar till armhävningar och sit ups. Och det, min kära läsare, kallas olaga tvång och leder till åtal. Var detta hände? I Metropolen Byhålan, förstås. Det är det jag alltid har sagt: sport är farligt! Men allvarligt talat: hot och tvång är ALDRIG OK. ALDRIG.
  • Sophämtare kör för långt. Tja, det kanske är därför det ser ut som det gör i soprummen här och var… Sopbilarna i Uppsala kommun har svårt att komma ifrån ibland på grund av vintern och den nederbörd som faller den här tiden (= snö). Därför måste de göra ett nytt försök redan dan därpå. Enligt en studie kör våra sopbilar dubbelt så långt som postbilarna. Men… vänta nu… Om postbilarna, som ju är mycket mindre, kommer fram… Varför kommer inte sopbilarna fram då???
  • Julkort på väg. Posten, för resten… Nu har man hittat 300 julkort bortglömda julkort. Dessa är nu på väg till sina mottagare på söder i Stockholm. Ja, posten kallas ju inte snigelposten för inte…
  • Ullaredduon togs i tullen. Två karaktärer (?) /original från dokusåpan Ullared hade varit på semester i Argentina och skulle hem. Då blev de stoppade i tullen. Tulltjänstemännen sa att de hade cannabis i sina snusdosor. Ola-Conny, en av dem säger: ”Morgan trodde att vi skulle hamna i fängelse.” Jaa, det är sannerligen nyhetstorka… Don’t cry for them, Argentina…
  • Gör en komedi med sig själv i huvudrollen. Det kanske är säkrast, för åt sig själv kan man ju alltid skratta… Jag menar, tänk om JAG hade gjort en film om MIG… Hilarious, säger jag bara! Ungefär lika… ”lustigt” som att Glenn Close ska spela Susan Boyle… Lika som bär? Njae, inte särskilt.
  • Kalle Anka friar till Kajsa. Kanske dags att han skaffar byxor, dårå. Gå omkring och visa ankstjärten så där… Konstigt att ingen har protesterat mot detta när man har protesterat mot Rastamouse

Have fun, säger jag bara! 😆

Read Full Post »

Older Posts »