Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kappa’

Ett spekulerande inlägg.


 

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund har avgått – det har väl ingen missat? Han till och med twittrade om det strax före presskonferensen under vilken han skulle meddela sin avgång. Inget parti med ändelsen -demokraterna har hittills nånsin fått min röst i ett val, så jag kan inte påstå att jag bryr mig särskilt mycket. Men det klart, lite intressant är det att spekulera över vem som ska hoppa i pastor Hägglunds kappa.

En kandidat som förs fram av lokalblaskan är Ebba Busch Thor. Hon är ju känd härifrån Uppsalas offentliga verksamheter, både på kommunal nivå och länsnivå. När jag träffade henne, i mitt förrförrförrförra arbetsliv, gjorde hon ett allt annat än gott intryck på mig. Men som de flesta andra människor är hon utvecklingsbar. En lokalpolitiker uttryckte för ett tag sen sin beundran för Ebba Busch Thors rättspatos. Och det är ingen dålig egenskap!

Tänkbar kandidat nummer två är förstås Lars Adaktusson. En journalist och ett nyhetsankare från TV som vågade kritisera Den Store Janne Josefsson för att han använt sig av dold kamera.

Jag vet inte, jag, vad jag har för åsikt i frågan. Ingen alls, tror jag. Men det jag vet är att högskoleutbildade journalister inte är så bra på att stava. Eller vad sägs om den här bildtexten, klippt från artikeln om Ebba Busch Thor i lokalblaskan på nätet:

Intervjuv
Hur svårt kan det vara att stava till intervju när det är nåt man jobbar med dagligen???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det sägs att tanten genomgår nån sorts återupprättelse eller rentav en renässans. Samtidigt är det många som kämpar mot de gamla bilderna av en tant. Jag minns när jag var liten och den tidens tant: hon var tjock och hade stora tuttar, kappa och hatt och så skulle hon allt baka kakor och fika.

En rätt sur tant Toffla.


Dagens tant ser betydligt annorlunda ut,
tror jag. Några forskare i Umeå har samlat sina tankar kring tanten i en antologi, Tanten vem är hon? Med antologin vill de både synliggöra den osynliga och maktlösa tanten, men också visa upp tanten som nån sorts representant för trygghet och beständighet.

Tant är ju ett ord som kan användas både positivt och negativt. Det kan handla om en äldre släkting eller en äldre okänd kvinna, men också om en skvallertant. Eller en kulturtant. Och kanske är tantsnusk en ny bokgenre..? Oftast hyllar vi ju ungdomliga ideal, men faktum är att tanten ofta är en dam med skinn på näsan. En som vågar säga ifrån. (Om det handlade om en man skulle man kanske använda ordet civilkurage..?)

Marianne Liliequist är professor i etnologi vid Umeå universitet och en av redaktörerna för antologin. Hon säger bland annat att

[…] allt fler unga kvinnor går klädda i kappa och blommiga klänningar, de har handväska och tantskor. Risken att de ska ses som ”tantiga” är ju obefintlig. […]

Fast om jag går till  mig själv klär jag mig aldrig i kappa eller blommig klänning eller har handväska eller tantskor – det är just sånt som gör en tant utseendemässigt, tycker jag. Och jag tycker att även unga kvinnor på 25 kan se ut som tanter tack vare att de bär tantklänningar och tanthandväskor. Men å andra sidan är inte jag särskilt representativ för gruppen tanter – även om jag förstås är en med tanke på min ålder… Jag tänker fortsätta gå i mina tjockis-svarta t-shirtar, jeans med hängarsle, luvatröjor och gympadojor. Möjligen att jag kompletterar utstyrseln med accessoaren silverkrycka just med tanke på min ålder…

Read Full Post »

En violinists nya, vita kappa blir nedsölad av hennes blod när hon får halsen avskuren på väg hem från en lyckad konsert. Och när Cato Isaksen och de andra poliserna har skrapat lite på ytan kommer en helt ny bild fram av kvinnan. Kanal 9 har under två kvällar visat de tre delarna av filmen Orkestergraven, baserad på Unni Lindells bok med samma titel.


Den som sitter i orkestergraven får aldrig se föreställningen eftersom man där sitter med ryggen mot scenen.

                                                                                                                                                         Siv Ellen Blad, tonårsmamma, postkassörska och violinist, hittas mördad en natt mitt i vintern. Det finns flera tänkbara gärningsmän, framför allt en exman och en älskare, men vad är egentligen motivet? Samtidigt har Catos yngste son George skaffat sig en osynlig vän och en farbror som ger honom godis och glass när han är på dagis…

Åter är det en bra blandning mellan ren spänning och vardagsproblem. Det får liksom inte tippa över åt nåt håll, tycker jag, framför allt inte åt vardagen. Unni Lindell lyckas storartat. Och den här gången utpekas ingen som trolig mördare – det är så MÅNGA som kan vara den skyldige. För övrigt är Örjan Ramberg lysande i rollen som odräglig orkesterledare!

Betyget blir fyra tofflor av fem.

Read Full Post »

Oj oj oj! Jag vet inte hur många vändor jag har åkt mellan huset och lägenheten idag… Det känns för övrigt inte som om jag har åkt utan GÅTT. Fötterna är trötta, jag är trött, huvudvärken bultar bakom pannan. Ja, ja, nu ska jag sluta gnälla.

När man är med och flyttar åt sin mamma kan det faktiskt vara ganska roligt också. Små saker som piffar upp och blir det nåt ljust i tillvaron. Som här, till exempel, en fin tvål och handdukar i nya badrummet.


Fin tvål och nya handdukar piggar och piffar upp!

                                                                                                                                                        Idag har vi åkt över med främst kläder, mat och krukväxter. När man tittar in i vissa skåp ser det onekligen rätt torftigt ut…


Lite knäckebröd och några salta kex.

                                                                                                                                               Skafferiet ser ännu ödsligare ut, kolla bara:


Lite spaghetti i burken och ett paket jasminris. På nedersta hyllan en wok och en matberedare.

                                                                                                                                                     Läget i kyl och frys är nåååågot bättre, men jag skulle ändå klassa åtminstone kylens innehåll som torftigt.


Det ekar ganska bra i kylen, eller hur..?

                                                                                                                                                    Nu tycker ju säkert du som läser det här att det är synd om min stackars fattiga gamla mamma som inte har nån mat. Men var lugn, jag ser till att vi äter varje dag.

Och sen är det ju det här att vi går och väntar på Den Stora Vinsten. Och DÅ JÄKLAR! För den som inte vet det har mamma och jag spelat på lotto tillsammans – varje vecka – i över 20 år. Ja, det är alldeles sant! Från början kunde man bara spela på lördagar, men nu är det dragning även på onsdagar. Fast det struntar mamma och jag i. Vi är konservativa och spelar enbart lördagar. En hel kupong plus Joker. Och nu råkar det vara så att den där storvinsten inte har kommit än. Rent logiskt borde den därför komma när som helst nu, efter över 20 bast. Eller hur? (Vore vi inte värda den? Den skulle inte svida efter allt packa-nerande och packa-uppande, liksom…)

I ur och skur, in sickness and in health, har jag – ja, för det är jag som har varit lottoansvarig, det vill säga lämnat in och bevakta vinster – traskat till inlämningsställen. Jag har hårdnackat vägrat att lämna in femveckors utan gått VARJE VECKA med vår kupong. Det har inte varit lätt alla gånger, särskilt inte när jag till exempel har varit inlagd på sjukhus eller utomlands. Men det har alltid löst sig – jag har STAPPLAT mången gång. Därför borde jag ju jubla nu när det går att spela lotto på nätet. Så bekvämt att bara sitta framför datorn och fixa kupongen. Självklart går det också att kolla lottoresultatet via datorn och internet. Tänk så enkelt livet är nu för tiden… Och visst jublar jag lite över teknikens under, det går inte att komma ifrån. Men jag lovar att jubla så rutorna skallrar när Vinsten kommer! OCH bjuda på kalas! Det är mamma och jag värda! Även om jag fortsätter att promenera med kupongen då och då, i vart fall…

Teknikens under, ja… Ja, det har onekligen underlättat en massa att kunna sköta vissa flyttbestyr åt mamma elektroniskt. Adressändringen gick hur smidigt som helst – fast det gick INTE att skriva in mammas telefonnummer, av nån anledning. Och så fick hon min e-post-adress. Hon har ju liksom ingen dator själv. (Men jag ska jaga på hennes faster, 93 bast, som tyckte att de skulle gå datakurs ihop när mamma har flyttat. Då kanske man kan mejla mamma i stället för att ringa. Ibland i alla fall.)

Till dess får mamma nöja sig med sedvanliga verktyg. Jag har gjort i ordning en verktygslåda åt henne – mycket bra att ha!


En vertygslåda i ett av köksskåpen borde finnas i ALLA hem!

                                                                                                                                                  Lite mer traditionella redskap finns i städskåpet där jag lagt in dammtrasor, putsdukar, silverputs, läderskötsel, glödlampor – det är inte färdigt än…


Ordning här!

                                                                                                                                            Ordningsamt, eller tja, så gott det nu går med tanke på volym och kvantitet, blev det även i linneskåpet.


Knökfullt, skulle jag vilja säga…

                                                                                                                                                   Inte direkt ”luftigt” som i köksregionen… Men kolla här då! Ett köksskåp som nästan är fullt!


Ett kökssskåp med ganska många burkar… Och några kaffepaket, ströbröd, socker och salt. Grovt.

                                                                                                                                                       Vi var ju en sväng på stan för några ärenden idag också. Bland annat hittade jag några fina sug-krokar som inte suger utan suger jättebra, om du fattar.


Ett litet köksstilleben. Diskborsten hänger på en sug-krok!

                                                                                                                                                    Dagens största problem var de hänggarderober vi inhandlat för mammas kappor. Alltså, dessa var jordens intelligenstest. Till och med min tekniska mamma gick bet. Se hur hon kämpar:


Måste man ha ingenjörsexamen, eller?..

                                                                                                                                                    Det slutade med att jag bar ner ”skiten” i källaren OCH kapporna och lyckades få till det. De hänger förhoppningsvis kvar…

Mitt i allt detta fick jag ett roligt skrivuppdrag. Återstår att se om man måste vara ingenjör även för det eller om denna Trötto-Toffla har lyckats…

Read Full Post »