Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘känslomässigt’

Ett pressat inlägg.


 

Gardinstrykning

Här pressar vi på!

Med lite press på sig går det mesta. Jag mår betydligt bättre idag än igår, men jag har fortfarande ont. Det enda jag har fått i mig att äta idag är en skål med fil och müsli. Kaffe har det bara blivit två muggar. Det är nog därför jag har fått huvud-värk. Eller kanske beror det på att jag har låtit hjärncellen jobba.

Under förmiddagen hann jag med det jag hade tänkt:

  • skriva augusti månads aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen
  • söka tre jobb
  • duscha
  • skriva ett blogginlägg
  • telefonera med Fästmön
  • gå ut med soporna

Vid tolvtiden körde jag sen igång. Blev avbruten av mamma som ringde, men jag kunde hitta tråden igen. Och jag är ju glad att hon bryr sig. Hon och Anna är de enda i min så kallade familj som hör av sig. Jag kan inte låta bli att undra vad jag har gjort för fel den här gången. Eller vad jag inte har gjort. Min medicinska expert FEM har också hört av sig och det tackar jag för! Jag får bra tips och råd.

Fram till klockan var 16, nästan, har jag skrivit. Skrivit på min bok. Fyra timmar. Det blev 18 kvalfyllda sidor. Det tar tid att skriva bok. Inte så mycket för formuleringarnas skull, utan mest för att det är känslomässigt jobbigt och svårt. Det är så många minnen som kommer tillbaka – och alla är inte trevliga. Jag betade av fyra månader i mitt liv som inte var så trevliga. Fortsätter jag i den här takten bör jag vara klar om… Tja, svårt att säga, men inom en månad..? Med första delen, vill säga.

Tofflan i en bok

Det går framåt med Tofflans bok.


Jag ska försöka värma
lite tomatsoppa till middag, det låter väl snällt? Och en brödbulle till. Jag vågar inte ge mig på nåt mer hårdsmält eller för fett än så länge.

Vad blir det för middag hos dig???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, jag VET! Det här ÄR ingen politisk blogg, men… När vänner och släktingar till mig till och med mordhotas för sina åsikter och sin forskning, då kan jag inte låta bli att blogga politiskt.

De svenska så kallade etablerade partierna har misslyckats. Det visar valutgången. Integrationspolitiken och invandrarfrågor har inte lyfts upp på agendan och fått uppmärksamhet och det tror jag personligen har orsakat att ett litet parti har lyckats få en plats i riksdagen. Det och ett allmänt missnöje mot befintliga partier och de frågor de har ansett viktiga.

Lokalblaskan har intervjuat invandrare på stan och i föreningar och de verkar tämligen överens:

Politikerna i de andra partierna har misslyckats. Men vi ska ha öppenhet mot det lilla missnöjespartiet.

Jag talade i måndags med flera av mina vänner som är invandrare och de var klart bekymrade över valutgången. Samtidigt som de var förbaskade för att de andra partierna bara tigit. När det lilla partiet har tagit upp invandrarfrågor har de andra partierna bara vänt sig bort i – ofta rent fysiskt (vilket påminner mig om några…) – syfte att ignorera partiet. För mig kommer det gamla talesättet

Den som tiger samtycker

upp i skallen.

Många av våra invandrare har flytt hit för demokratins skull. Det säger en av dem i artikeln jag länkat till ovan. Nu är det så att var tjugonde svensk har röstat på det lilla missnöjespartiet. Detta ledde till demonstrationer på Sergels torg igår. Men vi ska väl inte demonstrera mot demokratin och valet? Då blir det suddigt i linsen. Känslomässigt vill man dras med och skrika ut sin ilska.

Men jag tycker som ledarskribenten Maria Ripenberg skriver idag i Signerat-spalten:

Politik ska bekämpas i sak, inte genom missbruk av demokratiska medel.

Min tro och övertygelse är att många som röstade på det lilla partiet som nu får vågmästarroll inte är helt insatta i dess partiprogram eller ens partiets politik. Nu har vi – och de övriga politikerna – möjlighet att påvisa detta genom saklig argumentation. Dialog och öppenhet ska det vara i bemötandet.

Tyvärr är valet över. Men den som tror på sin sak får aldrig ge upp. Och rasism och främlingsfientlighet är aldrig aldrig aldrig nånsin OK. Jag tänker strida mot det tills jag dör. Var så säker på det! Men INTE genom kränkningar, hot och demonstrationer utan genom dialog och öppenhet. Kan jag lyckas övertyga en enda person som röstat på missnöjespartiet att han (ja, för de flesta är unga män) valde fel parti, då är det ett steg i rätt riktning.

Read Full Post »