Känslan av död

Ett inlägg om en bok som förenar mord, arkeologi och ganska komplicerade relationer.

Halloween i Norfolk, på en plats mycket nära där min pappas farmor föddes. En gammal kista ska öppnas på Smiths museum. Men när arkeologen Ruth Galloway kommer dit hittar hon museiintendenten så gott som död vid kistan. Jag har just läst sista sidan av en födelsedagsbok från Fästmön, Elly Griffiths Känslan av död.

En födelsedagsbok som kombinerar så mycket bra.

Ruth Galloways lilla dotters pappa, polisen Harry Nelson, får hand om fallet. Det visar sig att intendenten har fått hotbrev. Elginisterna kräver att en samling kranier ska återlämnas till aboriginerna. Strax dör ytterligare en person och när Nelson blir akut sjuk inser alla inblandade att det nog handlar om nånting annat, eller i alla fall nånting mer.

Det jag gillar med Elly Griffiths böcker är att hon lyckas där jag tycker att andra författare misslyckas lite: relationerna. För även Elly Griffiths blandar in kärlek och passion i sina deckare. Skillnaden är att Elly Griffiths skildringar inte alltid visar det positiva med just passion, utan snarare det komplicerade. Dessutom är arkeologi en extra krydda i böckerna. I den här boken har också hästar en central roll – och en och annan transgenderperson.

Totalomdömet blir det högsta – den här boken känns både spännande och realistisk!

Livet är kort.

Read Full Post »

Datorvanor och annat på tapeten

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar lite samt berättar om sina datorvanor.

Baskat! Jag har fått ont i axlarna! Främst min vänstra, den som jag opererade hösten 2006. Antagligen bar jag för mycket i lördags, typ inte helt nya datorer, med rem över axeln. Det räckte. För övrigt har jag nog suttit lite för mycket vid mina datorer och det påverkar säkert. Jag ändrar mina datorvanor ständigt! Den här veckan har jag tillgång till lokalblaskan i pappersform, så då läser jag inga tidningar på nätet under frukosten hemma. Nej, städat och fint sitter jag vid köksbordet och äter min fil och läser. Men det går fort att läsa lokalblaskan, eftersom den alltid innehåller dubbelt så mycket sport, minst, som kultur, samt TT-nyheter och notiser jag kan läsa var som helst. Så strax sitter jag vid Storebror.  Kollar in bloggen och Twitter samt tittar om jag har fått några mejl. Passar samtidigt på att kolla att Storebror lever och mår bra.

Storebrors skärm och tangentbord. Storebror själv syns inte.

I morse var jag sen. Jag skrev nämligen färdigt ett inlägg på Storebror, publicerade, pingade och allt. Sen behövde jag gå på toa. Jag har inte varit på toa sen i lördags, så det gick inte fort, kan jag meddela ifall du ville veta. Hade tur med minimala bilköer till jobbet. Förhoppningsvis cyklar många i stället för att trängas med mig på vägarna om morgnarna.

Idag är det tisdag och då jobbar jag för institution 1. Där har jag en laptop som inte är särskilt snabb. Den laggar rätt rejält, så det är ganska frustrerande att skriva nånting på den eftersom texten tar en halvtimma att synas (jag överdriver liiite). S skulle titta på den för två veckor sen och troligen installera om. Jag betvivlar att så har skett. När jag kom idag hade dessutom Nån suttit vid min dator. Det tog evigheters evigheter att bara starta, för jag fick först leta efter mitt trådlösa tangentbord som Nån inte hade lyckats få fart på. Moahahahahaaaa… Jag sa till M, som jag delar kontor med idag, att jag har extrem bacillskräck så det var bra att ingen kunde pilla så mycket på mina tangenter. (För att få igång det trådlösa tangentbordet måste man trycka en viss tangentkombination eftersom det går på batteri. Och batterierna behöver vila när jag inte skriver.)

Veckans övriga dagar jobbar jag för institution 2, vid en stationär dator som är kvick och bra, trots att jag är slarvig med att lämna saker på datorskrivbordet. Även där har jag ett trådlöst tangentbord, men också en trådlös mus. Trådlös mus har jag även hemma till alla datorerna. Det funkar bäst för mina axlar. Som jag nu ändå har fått ont i. (Ville bara säga det en gång till så att du noterar det.)

Skrivbordslunch vid datorn på institution 2. Det händer ibland…

Igår kväll var det så behagligt väder att jag bara kollade lite snabbt på Storebror. Sen torkade jag av ballemöblerna, fällde ner markisen och satte mig att läsa ut min bok på ballen. Det var ljumma vindar och jag kunde faktiskt sitta där riktigt länge och koppla av. Dessutom åt jag lite grillad kyckling som var kvar (fast den åt jag i köket, ville ju inte visa talgoxarna, som brukar boa på ballen, att jag är ett monster som äter deras kompisar). Skötte mina sysslor som lägenhetsvakt och hämtade post och vattnade. Testade hur det var att befinna sig på en inglasad balle. Rätt OK, faktiskt! Ljuden utifrån blev rätt dämpade. Men inga gardiner satt uppe så det blev ganska varmt den lilla stunden jag var där.

Jag väntar på två spännande böcker som jag ska recensera här, men eftersom jag läste ut den skönlitterära boken jag hade på gång tog jag en ny. Det blev en av mina födelsedagsböcker, jag fick ju en fin och bra hög.

När solen sjönk ner bakom husen gick jag in och startade Lapdancen i vardagsrummet. Satt en stund vid den innan jag skulle se Hannibal på Kanal 5. Trodde jag. Jag hade läst om att serien inte hade haft tillräckligt med publik och gillande från densamma så att den skulle läggas på is. Men jag trodde ju inte att det skulle ske omgående! Det kändes lite snopet. Dessutom tycker jag att den var läskigt bra. I stället var det säsongspremiär för CSI NY. Tycker de där CSI-serierna har gått i evigheters evighet nu och börjar nästan bli lite trött på dem. Hade därför programmet på, men satt mest vid datorn.

Kröp så småningom till kojs och sov med öppet fönster i natt. Och sov gjorde jag. Hela natten! Tror det var den friska luften som gjorde det! Och kanske tanken att jag skulle jobba på institution 1 idag. Då brukar jag sova gott.

I morgon blir det avtackning för B här på lunchen, så då tänkte jag smyga upp. Annars går det hela mest sin gilla gång just nu. Folk planerar för semester, jag planerar för arbetslöshet. Gnäll, gnäll, gnäll.

*ballemöbler = balkongmöbler
** ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpockets marsböcker

Månpockets nyhetsbrev är alltid roliga att få i inkorgen. Här kommer mitt personliga urval av det som ges ut i mars:

Lyckostigen av Anna Fredriksson
Johanna bor på Lyckostigen men särskilt lycklig är hon inte. Som ensamstående mamma kämpar hon med ekonomin och är avundsjuk på exmaken Calle som har startat ett nytt liv.
Calle har lämnat småstaden (Byhålan?) för Stockholm. Han har gjort karriär och flyttat ihop med den välutbildade Fanny. Men hur han än försöker känns det inte som om han passar in i sin nya miljö.
När Johanna vinner en storvinst på lotto förändras livet för dem alla. Hon köper en exklusiv vindsvåning i samma fastighet som Calle och Fanny bor i. Hennes beslut rubbar allas tillvaro och de tvingas se på sig själva och varandra med nya ögon.
Som kuriosa kan nämnas att det finns en Lyckostigen i Metropolen Byhålan, alldeles nära där Tofflan växte upp!

 

Styckerskan från Lilla Burma av Håkan Nesser
Detta är den femte och sista boken om polismannen Gunnar Barbarotti i staden Kymlinge.
Det är samtidigt den första och enda boken om Ellen Bjarnebo, känd som Styckerskan från Lilla Burma.
Det handlar om en kriminalinspektör som försöker komma till rätta med sin djupa sorg och om en kvinna som lärt sig hantera sin.
Det handlar också om annat, om två gamla polisutredningar som kunde ha skötts bättre, till exempel, och om en resa genom Sverige för att lösa ett så kallat cold case.

 

Känslan av död av Elly Griffiths
Det är halloweenkväll i Norfolk. På Smiths museum förbereder man ett ovanligt evenemang. Inför en handfull speciellt utvalda gäster ska en medeltida kista öppnas. Den väntas innehålla kvarlevorna av en biskop.
Men när arkeologen Ruth Galloway kommer dit hittar hon museets intendent livlös bredvid kistan, blödande från näsa och mun. Kommissarie Nelson får hand om fallet.
Det framkommer att intendenten nyligen mottagit hotbrev. En grupp aktivister har krävt att museets samling med aboriginska kranier ska återlämnas. Men är det verkligen motivet? Då ytterligare en person dör och Nelson blir oförklarligt sjuk, förstår Ruth att det måste handla om något helt annat…

Livet är kort.

Read Full Post »