Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘känna sig hotad’

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om sitt arbete och sina samarbeten.


Ett helt fantastiskt underbart väder idag!
Hur ska man kunna ha disciplin att arbeta inomhus nu när det både börjar bli varmt och soligt? Jorå, om man har ett kul jobb, så. Och det har jag ju i grunden – ett tag till, i alla fall. Men i morgon… I morgon ska jag ta friskvårdstimme med kamera!

Vi är tre som ska arbeta tillsammans i projekt Presentationstrycksak (förutom formgivare och tryckeri), har Högre Ort bestämt. Jag informerade Linus (Linus heter nånting helt annat i verkligheten!) om det idag. Han var totalt ovetande, men berättade att han tidigare har gjort ett antal liknande saker med vänsterhanden. Vi diskuterade sammansättning av arbetsgrupp, men eftersom jag fick veta att det blir vi tre så stannar vi där. I vissa fall gäller inte uttrycket

The more, the merrier.

Men så klart man kan lämna saker för synpunkter en kort tid före tryck. Eller Print On Demand, som det nog till största delen blir.

Hur som helst, jag bad Linus att fundera över text- och bildunderlag. För om jag inte får nånting sådant blir det ju ingen trycksak. Och jag tror inte att det kommer från Högre Ort, som efter utdelad arbetsuppgift mest suckade och undrade hur det skulle finnas tid att få fram underlag. (Jag skulle lätt kunna peka lite här och lite där, men eftersom nu arbetsgången är bestämd av Högre Ort tänker jag inte vara motvalls igen. Chefer har en tendens att känna sig hotade då. Ur balans.) Tänk, jag är utvecklingsbar som person, det hade nog aldrig DLF* trott! För övrigt känner jag att jag har utvecklat mig när det gäller just Linus, eftersom jag allt mer börjar uppskatta hans tankar och värderingar. Vi skulle nog kunna jobba fint tillsammans – om det möjliggjordes. Idag är det inte så väldigt möjligt.

kvällsvatten 3
Det ska handla om vatten.


På lunchen blev jag medbjuden av korridorkollegorna,
men på vägen till matstället träffade jag Lille M så vi bestämde att äta sallad tillsammans och prata lite jobb. Vi  pratade, kort och effektivt. Med vissa människor går det bara så lätt att samarbeta! Kanske, kanske för att båda sidor har förståelse och viss insikt i den andra sidans kompetenser, typ? Strax blev vi joinade av ett par trevliga biologer som så snällt frågade om de fick sitta med oss. Efter ett tag kom nästa klunga kollegor – och snodde ett bord bredvid som var markerat av nån annan. Lite pinsamt, men… Kanske var det mer pinsamt när Professorn tippade sitt vattenglas på golvet och skärvor och H2O flög och flöt vida omkring… Tur att det inte var en kopp varmt kaffe, säger jag bara…

räkor
Lunch med såna här i blev det idag. Fräscht! Fast tanten i restaurangen som vanligt var snorkig och sa att jag inte fick ta kaffe.


Telefonmötet efter lunch dröjde,
så jag twittrade om det. Tog två sekunder så fick vi kontakt! Det är verkligen både nytta och nöje med sociala medier, i alla fall Twitter! Telefonmötet utvidgades till ett cyberspacemöte. Så otroligt enkelt och användbart när kunden kan bli visad direkt på skärmen hur saker och ting skulle kunna fungera! Tyvärr tror jag att ärendet måste lyftas ett par nivåer och inte ligga hos mig på institutionsnivå. Inte heller fakultetsnivå utan centralt. Hoppas man där inser hur intressant och spännande detta är. Verkligen.

Eftermiddagsbananen är slut, så även kaffet snart. Dags att återgå till… tja, vad det nu är jag gör för nånting…


*DLF = Synnerligen obehaglig person i ett arbetsliv jag knappt minns (jo, det gör jag, jag skämtar lite)


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har det hänt igen! Ett företag i Piteå har sagt upp två anställda efter att dessa skrivit negativa kommentarer om företaget på Fejan. Unionen driver ärendet till Arbetsdomstolen. Och kan man ju redan nu gissa utgången.

Är det värt att dra saker till Arbetsdomstolen? Nej, tycker jag.


Företaget står fast vid uppsägningarna.
 GoExcellent hade känt sig hotat av männen efter kommentarer på Fejan, skriver Svenska Dagbladet. Det började med en tidigare anställd som skrivit ett kritiskt inlägg på Fejan. Denne kände sig lurad av företaget. En av de två nu avskedade hade då i en kommentar skrivit att han skulle storma in till en kollega och

[…] Unleash the fucking fury. […]

Den andre mannen svarade bland annat:

[…] Jag säger inget så har jag inget sagt.. men man kan ju tänka en del fula ord […] As long as you shoot the fuckers and not the fuckees […]

En månad senare kallades männen in till chefen där de sas upp. Skälet var att de andra anställda inte kände sig trygga med männen.

Unionens förbundsjurist menar att det självklart inte är OK att hota, men att en av männen senare bjöds på en julfest med företaget. Och det hade knappast hänt om de öriga anställda hade känt sig hotade. Männen vill inte få tillbaka sina jobb, utan Unionen kräver 150 000 kronor var i skadestånd till de båda uppsagda.

Jag tycker att man ska få skriva både positivt och negativt om sitt jobb, men man får naturligtvis inte avslöja sekretessbelagda saker och affärshemligheter. Och man får aldrig hota. Men det kanske inte är så smart att skriva alltför negativt om jobbet heller. Det bästa att ta upp problemen med den det berör eller sin chef, öga mot öga.

Det männen skrev känns väldigt hotfullt. Det är, som sagt, en sak att skriva negativt typ

Jag har för mycket att göra och jag blir bara pådyvlad mer och mer utan avlastning.

eller

Min chef förstår mig inte!

Detta känns ganska harmlöst. Men att skriva att man ska skjuta folk är helt klart hot.

I inledningen skrev jag att man ju kan gissa utgången. Det känns som att allt som hamnar hos Arbetsdomstolen handlar om pengar och förlikning. Det är inte värt att dra vissa ärenden dit, för man får ändå aldrig upprättelse även om man är skuldfri. I det här fallet tycker jag emellertid att männen inte är skuldfria utan har uttalat hot.

Read Full Post »