Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kändisskap’

Ett självpeppande inlägg.


 

Mörka moln

Inte riktigt sommar de senaste dagarna.

Det har inte riktigt varit sommar de senaste dagarna. Igår började många jobba igen efter sina semestrar. Och här sitter jag, fullt kapabel och relativt frisk och gör… allt för att inte tappa nån sug.  Fästmön tillhör sen igår de arbetandes skara. Genom att hon är hos mig just nu är det lättare för mig att hålla ihop mig själv och tillvaron. Struktur, liksom. Dessutom skärper jag mig lite extra för att inte tappa nån sug när Anna är här.

Ingen förstår nog riktigt hur det är – om man inte själv har varit i samma läge. Det känns som om en del aldrig uppskattar den grundtrygghet de faktiskt har. Det gjorde inte jag heller – tills katastrofen kom. Att bara fixa en inkomst är inte alltid så lätt. När tillvaron också just nu omfattar att stångas med a-kassan blir man lätt trött. Det tar på krafterna och energin, sånt jag borde lägga på det väsentliga, nämligen att söka jobb.

I morse klev jag upp 20 minuter över sex. Jag hade lovat att skjutsa Anna till jobbet. Det gör jag så gärna, det är inget Anna ber mig om utan jag erbjuder mig. Det ger mig nånting att göra en stund och det gör att jag känner mig behövd. Och så får jag visa min omtanke om nån som jag älskar. Jag har också lovat att skjutsa Anna till en kurs i eftermiddag. Den ligger på ett lite avsides ställe och på andra sidan stan från hennes jobb sett. Inte är det några problem, jag måste ändå ut och handla.

På seneftermiddagen får jag besök av A som har lovat passera här på vägen hem från jobbet med en bok jag ska få låna. Det är uppföljaren till En man som heter Ove av Fredrik BackmanUppföljaren, Min mormor hälsar och säger förlåt, har visst inte fått lika bra kritik som Ove-boken, men jag lyssnar inte på sånt utan läser själv och bildar mig en egen uppfattning.

I kväll blir det en tur ut till Förorten. Anna behöver hämta nåt. Även Förorten och ställena där ute ligger lite avsides – åtminstone sommartid, tycker det lokala bussbolaget (det är väl fortfarande sommartidtabell hos UL, tror jag, och vissa bussar går bara en gång i timmen).

Att göra-lista

Min aktuella att-göra-lista.

Och jag då? Vad gör jag för mig själv idag? Tja, jag har damm-sugit efter intressanta lediga tjänster att söka och inte hittat nån enda idag – hittills. Jag har ju redan sökt de flesta intressanta jobb som finns ute just nu. Det handlar om 70 sökta jobb. I juli. Jag tycker att det inte är särskilt få. Dessutom är det ju lite väntans tider för mig – på flera sätt. Spänningen är snudd på… olidlig.

För att inte tappa sugen har jag för övrigt en att-göra-lista som ligger i köket. Den har emellertid fått väldigt många bockar nu, så jag måste nog skriva rent den för att få bättre överblick och kanske komplettera med nåt. Rent allmänt börjar det redan kännas tradigt att gå och dra. Jag borde ta tag i skrivandet, om inte annat, men jag har en plan för det om saker och ting går i lås. Trots allt är en tredjedel inte så pjåkigt att ha fått till trots gungande tillvaro. (<== jag peppar mig själv).

Men den här dagen har nyss börjat. Jag har skjutsat Anna till jobbet, jag har bäddat, perkolerat kaffe och tryckt i linserna. Dags att ta en dusch och spola av sig känslan av tappad sug.

Och Robin Williams hittades död i natt, svensk tid. Det är synd. Jag gillade en del av hans prestationer, särskilt i filmer som Garp och hans värld, Good morning, Vietnam, Döda poeters sällskap, Uppvaknanden, Fisher King och Välkommen mrs Doubtfire. Tro det eller ej, men jag gillade Robin Williams redan som Mork i Mork & Mindy på TV… Men kändisskapet har ett högt pris. Det sägs att Robin Williams var missbrukare och att han tog sitt eget liv. Fruktansvärt tragiskt, om det är sant. Oavsett dödsorsak, säger jag:

Na-noo, na-noo

Det betyder ungefär

Sov gott, Robin Williams!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I veckan svischade månadens nyhetsbrev från Månpocket in i min mailbox. Och som vanligt har jag gjort ett urval av titlar som jag tycker är intressanta och som alltså släpps i pocket i dagarna. Förhoppningsvis har jag stavat titlar och annat väsentligt korrekt. Det lyckas inte alltid den som skickar ut nyhetsbrevet med, vilket jag tycker är rätt pinsamt. Till exempel stavas ordet våldtäkt utan c…

Monster av Micael Dahlén
I den här boken får du möta fem av världens mest kända mördare med skrämmande historier som spänner över ett halvt sekel. Micael Dahlén har utforskat en värld fylld av blod och död – men också av pengar, kärlek och kändisskap. Han har korsat tre kontinenter på jakt efter svar. Hur är det möjligt att människor upphöjts till världskändisar genom att mörda? Varför är vi så fascinerade av mord och mördare – i de mest sedda filmerna, i de mest lästa böckerna, i våra egna tankar? Svaren som han finner är lika skrämmande som morden i sig.

Flickan och skulden av Katarina Wennstam
Detta är en utökad nyutgåva av en bok om mäns våld mot kvinnor. Flickan och skulden väckte stor uppmärksamhet och blev mycket omdebatterad när den kom ut första gången 2002. Boken blev nominerad till Augustpriset och tilldelades flera priser, bland annatAdvokatsamfundets Journalistpris. I den här utökade upplagan har Katarina Wennstam gjort två nya intervjuer med flickor som utsatts för våldtäkt och hon beskriver också hur lagen och attityderna förändrats under de senaste tio åren. Boken har dessutom försetts med ett studiematerial i form av diskussionsfrågor samt innehåller en förteckning över organisationer dit man kan vända sig för att få hjälp. En krona per sålt exemplar går till Fistula-sjukhuset i Addis Abeba som hjälper förlossningsskadade kvinnor i Etiopien.

Vägen till mästarminne av Mattias Ribbing
Nu kan du klara av studierna med högsta betyg, klättra rekordsnabbt i karriären eller bara njuta av att utveckla din tankeförmåga. Du kan lära in mängder av kunskap som tidigare ansetts vara omöjlig att komma ihåg. Fokus ligger helt på vardagsnytta, från att komma ihåg dagsplaneringen och namn på personer du träffat, till att minnas innehållet i hela böcker.

 

Djävulsklippan av Stephen Booth
I den idylliska byn går en skoningslös mördare lös. En trettiosexårig trebarnsmor hittas brutalt mördad i sitt kök. I en annan del av huset påträffas hennes make dödligt skadad. Misstankarna går till en fruktad rånarliga som härjar i trakten. Men inget i den eleganta villan tycks stulet.
När kriminalinspektör Ben Cooper börjar undersöka fallet märker han att allt inte står rätt till i det flotta villakvarteret. Grannarna utgör en brokig samling människor, som verkar mer angelägna om att skydda egna intressen än att hjälpa polisen. Under den glättade ytan frodas avund, girighet … ja, kanske till och med ondska. Det dröjer inte länge förrän ännu ett våldsamt dödsfall inträffar…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag är en av dem som fascineras av familjen Kennedy och dess öden. Och jag är visst inte ensam. I höst kommer tre nya böcker om Kennedys ut i Sverige!

Jag kan verkligen inte annat än fascineras av den här familjen! Ursprungligen fattiga katolska utvandrare från Irland till det förlovade landet i väst, USA. Pappan Joseph skapade sig en förmögenhet genom att producera filmer i Hollywood. Enligt många blev målet att en av sönerna skulle nå ända in i Vita Huset. Det gjorde den unge John Fitzgerald 1960. Tillsammans med hustrun, den vackra Jackie.

Kändisskap och glamour omgav familjen. Många svenskar tog dem till sig, inte bara för att det Kennedy stod för låg nära svensk politik utan också för att Jackie faktiskt blev något av en modeikon. Så sent som förra året läste jag i en artikel i lokalblaskan följande:

[…] Jag älskar verkligen att ta på mig min rosa Jackie Kennedyklänning och vara värdinna när vi får gäster. […]

(Nu var ju inte just dessa ord uttalade av nån jag gillar speciellt mycket – den rosa dräkten var ju den Jackie bar när hennes man mördades, vilket säger en del om den citerade ovan – men ändå… )

Redan pappa Joseph byggde upp en myt kring familjen. Och Jackie sägs ha fortsatt att bygga på den även efter att maken John mördats 1963. Trots en massa skandaler som otrohet och hänsynslöshet har familjens rykte inte skadats särskilt mycket.

                                                                                                                                                                  De tre böckerna som kommer ut i höst är:

  1. Bobby och Jackie – En kärleks­historia av C David Heymann släpps den 11 augusti 2011.
  2. Familjen Kennedy – En amerikansk dynasti av Lennart Pehrson släpps den 5 september 2011.
  3. Vi tolererar inga förlorare av Britt-Marie Mattsson utkommer den 19 oktober 2011

Read Full Post »

Pravda Aftonbladet skriker ut i tjocka, gigantiska rubriker att Mikael Persbrandt älskar kola. Då menas förstås inte godis-kola eller coca-cola utan kokain. Som han har använt och innehaft. Han har erkänt och straffats med böter på 13 500 kronor.

Men har är förstås putt på poliserna som satte dit honom. Att han blivit gripen innebär nämligen att hans chanser till kommande filmroller, arbete i Nya Zeeland och jobbet som ambassadör för Unicef hotas.

OK, han har tagit sitt straff. Men till Nya Zeeland kanske han inte blir insläppt för att jobba, för där säger lagen att den som löper risk att

begå, eller hjälpa andra att begå, grova brott eller drogrelaterade brott i landet

får inte arbetsvisum. Och uppdraget som ambassadör för Unicef, FN:s barnfond är minst sagt i farozonen.

Ja , det är tufft att vara kändis. Det är jättetufft. Man kan inte gå ut nånstans utan att folk känner igen en. Men man har också en massa fördelar av kändisskapet. Om man dessutom är med i filmer som gör succé får man rimligen bra betalt också. Så jag vet inte om jag tycker att det är så synd om Mikael Persbrandt, ärligt talat. Han hade med all säkerhet råd att betala såväl sina droger som böterna…

Däremot är det ju läskigt att kvällstidningar (Expressen har han ju redan stämt i ett annat ärende.) och andra frossar i tragedin – som man väl ändå får säga att det är.

Men Mikael Persbrandt är ju inte bara barnambassadör, han har egna barn också. Vilken juste förebild är han nu, liksom..?

Nja, bilden av herr Persbrandt har onekligen blivit solkig. Och nog är det så att man kanske borde tänka efter före när det gäller droger. För kärleken till droger, är den starkare än annan kärlek som till exempel

  • kärleken till sitt yrke?
  • kärleken till barn som har det svårt?

eller

  • kärleken till sina egna barn?

Det är frågor man nog bör tänka på innan man använder droger. Jag undrar hur hans barn känner – nu är de kanske lite för unga för att förstå –  att pappa älskar ”kola”, kokain, mer än han älskar dem… Deras pappa får gott vara lite putt en stund och tänka över sina prioriteringar, tycker jag.

Mikael Persbrandt är en alldeles utmärkt skådespelare, enligt min uppfattning. Men hans handlande är allt annat än utmärkt.

Read Full Post »

Full av fördomar mot blondiner och vis av erfarenhet av desamma (ja, jag är själv blondin) gav jag mig i kast med Ego Woman, en bok av Carolina Gynning och Ingrid Carlqvist. Mamma lämnade kvar denna pocketbok efter sin vistelse här över vinterns storhelger och jag tänkte att jag ger boken en chans. Det var bra att jag gjorde det!


En bok av Carolina Gynning om henne själv!

                                                                                                                                                            Det här är en fortsättning på Ego Girl, som jag INTE har läst. Men den här boken handlar om Carolina Gynnings liv och kändisskap. Här berättar Carolina Gynning mycket öppenhjärtligt om sig själv och sitt liv – både privat och yrkesmässigt. Mycket om sex, en del om pengar, somligt om jobben på TV. På omslaget har SvT uttalat sig om boken:

En extremt rolig bok!

Ja, visst är den rolig, men Carolina Gynning har ett djup som hon tar fram också. Rolig skulle jag inte vilja definiera den här boken som! Vad sägs om detta citat ur boken?

[…] När ångesten kommer över dig ska du hälsa den välkommen, men tala om för den att den får sitta längst bak i bussen. Den får aldrig köra, bara sitta där bak i bussen och finnas till. […]

Dessa kloka ord får Carolina Gynning sig till livs hos… en nageltjej. Ja, jag skulle vilja klassificera boken som Kontrasternas bok!..

Carolina Gynning skriver dräpande om parmiddagar och hur tråkiga de är, men också om sin ensamhet och sin känsla av utanförskap. För man ska inte vara som hon är på middagsbjudningar:

[…] jag är inte alls uppskattad på den här sortens tillställningar. Där ska man inte gapskratta och gestikulera vilt när man pratar om saker som verkligen engagerar en. Där ska man småprata om fullständigt ointressanta saker, svat och behärskat. Man ska le och vara lagom, man ska kallprata. […]

För det är mycket skratt och glädje i Carolina Gynning – och det kanske är därför SvT har skrivit att boken är rolig. Det är en hel del yta, en hel del droger, en del skitnack (nej, Carolina Gynning gillar verkligen INTE Blondinbella!..). Men det är också allvar, djup och tro på tanken att man är en själ som har levt många liv. Bland annat har Carolina Gynning och co-writern Ingrid Carlqvist varit häxsystrar…

Boken avslutas med ett antal frågor och svar från Carolina Gynnings läsare samt några bloggares och bekantingars rader om henne.

Det här är inget litterärt mästerverk eller storverk, men helt klart en mycket läsvärd bok! Jag har fått en delvis annorlunda bild av Carolina Gynning, som många gånger glimmar till riktigt ordentligt i boken! Eller vad sägs om detta?

Alla kan göra misstag, alla har rätt att bli förlåtna för dessa.

Högt betyg till denna självbiografiska bok där författaren inte tvekar en sekund att lämna ut sig själv!

Read Full Post »