Vänlighet mot en paria

Ett vänligt inlägg.

---

 

Lunchbaguette för paria med Paria.

Det händer att jag går små ärenden ute i verkligheten. Ibland går jag till och med såna ärenden för att få uppleva lite vänlighet. Men tro inte för ett ögonblick att jag inte fattar att en butiksanställds vänlighet är nåt helt annat än en älskads smekning över min kind.

Jag var till optikern. Den butiksanställda och jag talade om vädret. Jag hade solbrillor på näsan – och då kom regnet.

Nästan mitt emot optikern ligger Systrarnas bullbod. Även innehavaren där är mycket trevlig, så jag skuttade över gatan och in. Den vänlige mannen = Systrarna gjorde en fräsch ostbaguette med massor av grönsaker. Den var så god! Jag kan inte förstå att bullboden är så tom som den är, för brödet är gott och servicen på topp. Dessutom finns det ju fri wi-fi…

Inte kände jag mig särskilt glad idag. Tårarna var ganska nära, faktiskt. Det finns vissa saker jag inte kan förstå – och uppenbarligen inte alla runt omkring mig heller. Detta att man har valt ett tomrum, om än tillfälligt, i stället för att nån gör en insats övergår mitt förstånd. Jag känner mig verkligen som en paria! Passande nog bär jag omkring på en bok med samma titel. Det blev en stunds läsning i den hos Systrarna. Tills jag kom på mig själv med att mumla texten till hitsen från 1978 som flödade ur kaféets ljudmaskin…

Som en skugga dök då plötsligt Systrarna upp vid mitt bord, medförandes en assiett med en kanelbulle. Han sa:

Vi brukar bjuda våra gäster på gårdagens bullar.

Jag blev så rörd att jag utbrast:

Men va snäll du är! Tack så jättemycket!

Och så tryckte jag i mig bullen som dessert trots att jag var proppmätt. Hoppas nu att allt bröd sjunker undan till i afton. Då har jag nämligen en kinesisk dejt med min Fästmö.

Gårdagens bulle smakade hur gott som helst, Systrarna! TACK!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Trött och svart

Idag är jag bara trött. Så himla trött. Orkade knappt pallra mig ur sängen i morse. Jag, som annars brukar vara först när vi är lediga. Vi satt väl uppe längre än vanligt igår kväll, men halv tolv hade vi nog lagt oss. När jag vaknade idag var klockan fem över nio… Bara två gånger har jag fått kliva upp i natt. Det får räknas som en bra natt. Och att få sova till klockan nio är inte fy skam. Varför är jag då så trött..?

Om jag hade varit mindre, kunde detta ha varit jag…

Älsklingen gjorde helgfrukost och jag stapplade upp. Åt rostat bröd med engelsk jordgubbsmarmelad.

Sött! Snabb energi!

tänkte jag.

Men energin uteblev. Satte mig i Annas soffa och försökte få ihop en fråga till Tofflan undrar i veckan. Det lyckades med nöd och näppe. Vi for sen på några ärenden. Jag kunde konstatera att jag hade vunnit 22 spänn på veckans Lotto – att dela med mamma, förstås! Passade på att handla lite mer än jag skulle på bästa ICA-affären ICA Solen när Anna ändå skulle dit. Anna nästan applåderade i affären när jag stoppade ner två paket färsk pasta och en kartong raggmunk. BARA DET ATT JAG TOG FEL OCH TOG PANNKAKOR FRÅN KUNGSÖRNEN I STÄLLET FÖR RAGGMUNK! 👿 (Nu sitter jag bara och väntar på kraft att laga till nåt av detta…)

Tänk om raggmunken kunde micra sig själv…

Vi som är från Östergyllen säger för övrigt

Hellre owåowaka än dyngowaka!

Och så skrattar vi östgötskt. Prova får du se, det är ganska kul.

Jag anlände till New Village med två matkassar som jag tillsammans med ryggsäck och leksaksdatorn släpade upp i lägenheten. Det tog hundra år innan jag hade packat upp och stoppat in allt, tyckte jag. Min intention var sen att lägga mig raklång och vila, men i stället tog jag hande om en megatvätt som var torr. Därefter valde jag texter till sju stycken I rörelse som jag skrev och tidsinställde. Sen.. SEN la jag mig raklång och ringde till mamma.

Mamma var så orolig för mig och vad som komma skall att hon gjorde mig lika orolig och även stressad. Men jag kunde lugna henne med att det inte blir nån operation den 25:e, bara ett läkarbesök på Sjukstugan i Backen. (Jag bävar att gå dit och befinna mig där den som förstörde det liv jag en gång hade arbetar. Nej, jag kan inte förlåta, för jag kan inte förstå. Skit samma att jag vet att jag aldrig får svar på mina frågor. Jag kan aldrig förlåta. Aldrig. Det är bara att inse.)

Efter ett stressande samtal med fokus på oro grep jag mig an strykhögen. Att stryka brukar jag gilla. Står och tänker och filosoferar. Idag var det bara jobbigt. Jag orkade knappt stå och höll nästan på att ramla över brädan en gång – precis som jag höll på att ramla över ratten tidigare idag. Tror att det är blodtrycket som hastigt faller. Eller de senaste dagarnas blodförlust.

I vart fall var strykhögen en rätt deprimerande syn. Alla kläder var tjockis-svarta. Så kom ihåg det, du som har tänkt gå på min begravning. Det finns gott om kläder att låna av liket – i storlekar från medium till XXXL.

Jag ska läsa morgontidningen nu. Och jag ska plocka fram raggmunk och micra, för jag lockar mig med mammakusinen B:s lingonsylt. Jag är ju helt galen i hennes morellsylt, så lingonsylten är säkert precis lika god! Ska bara orka resa mig från datorn… Åhej å hå! Inte alls lika rask som

FLAPP-dansen

som somliga demonstrerade för mig igår. Jag skrattade så jag tjöt. Du skulle bara veta hur rolig Anna kan vara…

Livet är kort.

Read Full Post »