Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kan inte förlåta’

Ett inlägg om att mötas och att skiljas.


 

Fåglar på taknocken

Avsked och återsseenden – även i huset mitt emot…

Livet är fullt av såväl avsked som återseenden. För det mesta är det spännande. Livet, alltså, och dess möten och återseenden. Men avsked är nästan alltid sorgliga, vemodiga. Ibland gör de jävligt ont, till och med, ibland är de nödvändiga. Idag blir det ett avsked av den nödvändiga sorten för min del, även om jag ska erkänna att jag tycker att det är lite sorgligt också. Jag ska skjutsa äldsta bonusdottern till tåget, för nu bär det av hem till norr och studierna för hennes del. Sånt kan inte en bonusmorsa hindra – och vill inte heller. Hon applåderar. Ungen Den unga kvinnan gör ju nåt bra av sitt liv. Därmed inte sagt att avskedet i sig lämnar mig oberörd. Jag bara önskar att jag hade varit en bättre bonusmorsa under de snart åtta år jag har innehaft titeln.

Några egna barn skaffade jag inte av olika skäl. Att ha barn verkar livsfarligt, tycker jag. Jag skulle nog ha varit en sån förälder att jag antingen vakade över mitt/mina barn hela tiden – eller kände mig misslyckad för att jag inte klarade av att vaka hela tiden… Så bonusmorsa blev ett bra alternativ – även om jag, som sagt, kunde ha varit en bättre sån. Nån vidare förebild kan man ju inte påstå att jag har varit. Inte heller det stöd jag borde ha varit. Nä, det var inte bara jag som drabbades av det som hände 2009, även min familj – såväl min gamla familj som min nya – har fått känna av det.

Om saker hade varit annorlunda skulle jag med glatt hjärta ha delat av mig mer om livet som bonusmorsa. Att erövra den titeln på sin ålders höst (jag var 45 år) och få tre tonåringar och en femåring som bonus med min stora kärlek har varit en spännande upplevelse. Bara allt hade varit på ett annat sätt… Nu skildrar jag livet från ett visst avstånd. Även det tog h*n ifrån mig då, för sex och ett halvt år sen… Nej, jag kan inte förlåta. Men att gå vidare har jag varit tvungen till.

Vita molntussar på blå himmel

Kära återseenden…

Det blir ett par återseenden den här veckan också. De kan också vara känslosamma, om än av annan sort. På onsdag ska jag återvända till den bästa arbetsplatsen jag har haft. Jag ska luncha med en före detta kollega, jag ska få en liten guidad tur i nya environger, hoppas jag, och jag ska hoppa in på ytterligare ställen och morsa på gamla kollegor. Kära återseenden, med andra ord.

På torsdag ska jag träffa en av mina nyare vänner.  Vid det här laget har vi känt varandra i några år, men eftersom vi inte bor på samma ort kan vi inte träffas så ofta. Det blir när vi kan. Och på torsdag kan både vännen och jag ses på Odenplan i Stockholm för en lunch. Mötet ska för min del föregås av nåt nytt och spännande, men ärligt talat ser jag minst lika mycket fram emot att träffa min vän. Det blir andra gången på kort tid som jag dessutom återser Odenplan, ett ställe där jag hängde rätt mycket för en så där tio år sen.

Men även i kväll blir det ett återseende, om än ett fiktivt sånt. TV4 kör igång en ny säsong av Broadchurch klockan 21 och brittiska polisserier missar jag ogärna. Här kan du läsa om vad jag tyckte om premiäravsnittet för två år sen och här kan du läsa vad jag tyckte om hela första säsongen 2013. Det blir åtta nya avsnitt och serien inleds med rättegången mot mördaren i säsong ett. (Om TV 4 hade uppdaterat sin webbplats med aktuell information hade jag kunnat länka dit.)

Hur ser DIN vecka ut??? Blir det några avsked eller några återseenden för din del??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse när jag kom till jobbet visade telefonen ett konstigt felmeddelande. Och när jag slog på datorn gick den snällt igång, men datorskrivbordet var alldeles svart förutom två vädergadgetar, en klocka och så datorns papperskorg.

Svart är i och för sig snyggt, men…


Tänk så handikappad man blir i mitt jobb
när varken telefon eller dator funkar! Jag kunde inte ens kolla på vårt intranät efter driftinformation… Det visade sig snart att halva ”företaget” hade drabbats. Skälet var ett strömavbrott igår kväll. Strax efter klockan nio nådde vi cyberspace igen. För min del innebar detta svarta en förlust på en timma och en kvart, ungefär, jobbmässigt sett. Men jag satte mig så klart med en utskrift jag hade gjort tidigare, som tur var, och planerade mitt pratmanus inför onsdag om två veckor. Och faktum är att jag klarade av att läsa mina kråkfötter sen, när nätverket var igång igen, och jag skulle föra in ändringar och tillägg i filen på datorn.

Skriver jag för hand blir det mest kråkfötter, men jag klarade faktiskt av att läsa dagens!


Jag skippade därför
förmiddagsfikat och jobbade större delen av lunchen, även om jag hann springa ner med IS och slänga i mig kesofyllda avocador och rödbetsris. Inte särskilt mättande, så i kväll kanske jag kokar lite färsk pasta som jag inhandlade igår.

På onsdag klockan 16 blir det äntligen sjukgymnastbesök! Jag ska träffa Janne som har behandlat min häl tidigare med akupunktur. Det funkade då, så jag hoppas att jag får det och att det funkar nu också. Vet inte hur många behandlingar jag fick sist, men Janne berättade att han satte tolv nålar… Då hade jag ont bak på hälen, nu har jag ont under. Man kan förledas att tro att det gör ont att få tolv nålar instuckna bak på hälen där man inte är så köttig, men det gör det inte! Bara jag slipper se nålarna, för ser jag dem, svimmar jag. Det som gör ont är när Janne kommer och snurrar på dem i halvtid. Uj, då kan det ila till som tusan!

I veckan ska jag väl också förbereda inför fönsterbytet och börja bära bort balkongmöblerna. Nästa vecka måste jag sen flytta möbler och börja plasta in. Bävar för att leva i detta kaos, men samtidigt har jag ju en alien som pockar på min uppmärksamhet så det här med fönstren får gå som det går. Den 25:e ska jag på läkarbesök på Sjukstugan i Backen och det känner jag mig synnerligen kluven till. Jag inser att nåt behöver hända nu, snart, för jag mår allt annat än bra. Samtidigt har jag väl ingen större lust att bli behandlad hos nån som i princip förstörde mitt förra liv. Jag misstänker starkt att jag, när jag får narkosen vid operationsdags, säger ett och annat om en viss förkrympt själ som trampar denna jord… Vem vet, jag kanske avslöjar ett och annat som denna själ trodde att h*n kunde undslippa. Det mesta finns för övrigt nedtecknat, jag bara väntar på rätt tillfälle att göra nånting med det. Det verkar inte som om jag kan förlåta och därmed bränna det jag skrivit ner… Jag har försökt, men hur starkt jag än har gjort det så går det inte. Det är en kamp med minst två förlorare, emellertid, och jag är en av dem. (För att inte tala om när och kära som indirekt har drabbats.) Tro inte för ett ögonblick att jag inte är medveten om det. Jag är inte alls perfekt som människa, men jag är i alla fall inte ond. Det vet jag med säkerhet. Och jag tycker att min strafftid (för vad? lojalitet? pliktkänsla? viljan att åstadkomma nånting?) borde tidsbegränsas. Man kan inte leva såsom jag lever nu. Jag kan inte leva.

Jag har skrivit i mitt eget blod.


Livet är kort. Ibland tvingar det in en på fel vägar.

Read Full Post »

Idag är jag bara trött. Så himla trött. Orkade knappt pallra mig ur sängen i morse. Jag, som annars brukar vara först när vi är lediga. Vi satt väl uppe längre än vanligt igår kväll, men halv tolv hade vi nog lagt oss. När jag vaknade idag var klockan fem över nio… Bara två gånger har jag fått kliva upp i natt. Det får räknas som en bra natt. Och att få sova till klockan nio är inte fy skam. Varför är jag då så trött..?

Om jag hade varit mindre, kunde detta ha varit jag…


Älsklingen gjorde helgfrukost
och jag stapplade upp. Åt rostat bröd med engelsk jordgubbsmarmelad.

Sött! Snabb energi!

tänkte jag.

Men energin uteblev. Satte mig i Annas soffa och försökte få ihop en fråga till Tofflan undrar i veckan. Det lyckades med nöd och näppe. Vi for sen på några ärenden. Jag kunde konstatera att jag hade vunnit 22 spänn på veckans Lotto – att dela med mamma, förstås! Passade på att handla lite mer än jag skulle på bästa ICA-affären ICA Solen när Anna ändå skulle dit. Anna nästan applåderade i affären när jag stoppade ner två paket färsk pasta och en kartong raggmunk. BARA DET ATT JAG TOG FEL OCH TOG PANNKAKOR FRÅN KUNGSÖRNEN I STÄLLET FÖR RAGGMUNK! 👿 (Nu sitter jag bara och väntar på kraft att laga till nåt av detta…)

Tänk om raggmunken kunde micra sig själv…


Vi som är från Östergyllen
säger för övrigt

Hellre owåowaka än dyngowaka!

Och så skrattar vi östgötskt. Prova får du se, det är ganska kul.

Jag anlände till New Village med två matkassar som jag tillsammans med ryggsäck och leksaksdatorn släpade upp i lägenheten. Det tog hundra år innan jag hade packat upp och stoppat in allt, tyckte jag. Min intention var sen att lägga mig raklång och vila, men i stället tog jag hande om en megatvätt som var torr. Därefter valde jag texter till sju stycken I rörelse som jag skrev och tidsinställde. Sen.. SEN la jag mig raklång och ringde till mamma.

Mamma var så orolig för mig och vad som komma skall att hon gjorde mig lika orolig och även stressad. Men jag kunde lugna henne med att det inte blir nån operation den 25:e, bara ett läkarbesök på Sjukstugan i Backen. (Jag bävar att gå dit och befinna mig där den som förstörde det liv jag en gång hade arbetar. Nej, jag kan inte förlåta, för jag kan inte förstå. Skit samma att jag vet att jag aldrig får svar på mina frågor. Jag kan aldrig förlåta. Aldrig. Det är bara att inse.)

Efter ett stressande samtal med fokus på oro grep jag mig an strykhögen. Att stryka brukar jag gilla. Står och tänker och filosoferar. Idag var det bara jobbigt. Jag orkade knappt stå och höll nästan på att ramla över brädan en gång – precis som jag höll på att ramla över ratten tidigare idag. Tror att det är blodtrycket som hastigt faller. Eller de senaste dagarnas blodförlust.

I vart fall var strykhögen en rätt deprimerande syn. Alla kläder var tjockis-svarta. Så kom ihåg det, du som har tänkt gå på min begravning. Det finns gott om kläder att låna av liket – i storlekar från medium till XXXL.

Jag ska läsa morgontidningen nu. Och jag ska plocka fram raggmunk och micra, för jag lockar mig med mammakusinen B:s lingonsylt. Jag är ju helt galen i hennes morellsylt, så lingonsylten är säkert precis lika god! Ska bara orka resa mig från datorn… Åhej å hå! Inte alls lika rask som

FLAPP-dansen

som somliga demonstrerade för mig igår. Jag skrattade så jag tjöt. Du skulle bara veta hur rolig Anna kan vara…


Livet är kort.

Read Full Post »