Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kammarrätt’

Ett inlägg om desperation, skulle jag vilja säga.


Jag skulle ha
skrivit om cheferna som fälldes för en anställds självmord, men det är för nära, för svårt, för… starkt…


tårarPå Vision på nätet läser jag om en man som nekades försörjningsstöd.
En ganska desperat man, gissar jag. Han fick nämligen nej på sin ansökan och ringde då upp den handläggare som fattat beslutet. Vid telefonsamtalet stod mannen, enligt Vision, i receptionen, gissningsvis i det hus där socialsekreteraren befann sig. Enligt artikeln sa mannen att han skulle skada socialsekreteraren och vänta i receptionen.

Situationen som uppstod var förstås jobbig för alla inblandade – för mannen som blev nekad försörjningsstöd, för handläggaren, för handläggarens chef (som också fick höra av mannen att han skulle slå henne), för de som jobbade i receptionen, också, gissningsvis. Socialsekreteraren vågade inte gå till jobbet ensam en tid efter händelsen. Men anmälde!

Tingsrätten friade mannen. Det gjorde däremot inte Kammarrätten. Den dömde mannen till att betala 5 000 kronor i skadestånd till socialsekreteraren.

Nu har jag inte alla fakta, jag har läst en kort artikel på nätet, publicerad av en facklig tidning. Men jag blir ledsen och upprörd och väldigt beklämd. Jag känner med alla inblandade, jag känner samtligas… desparation.

En person som är anställd inom offentlig verksamhet har lagar och regler att följa. För detta ska man inte behöva utsättas för hot om att bli skadad. Man är samhällets förlängda arm. I samhället finns personer som har det mycket svårt ekonomiskt. Personer som söker försörjningsstöd. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att vara i den situationen att ens behöva ansöka om ekonomisk hjälp från samhället för sitt uppehälle. Att då få ett nej från samhället när man tar mod till sig (?) och ber om hjälp kan onekligen få bägaren att rinna över. Rejält, som i fallet ovan, om jag gissar rätt.

Jag ursäktar ingen ovan, för jag har inte alla fakta. Och för våld – eller hot om våld – finns aldrig några ursäkter. Däremot anar jag den fruktansvärda känslan av desperation. Slutligen undrar jag förstås hur mannen i fråga ska skrapa ihop 5 000 kronor för att betala ett skadestånd. För mig är det i sammanhanget ett väldigt dumt straff. Han har ju inte ens pengar till sitt eget uppehälle…

I den bästa av världar skulle samtliga inblandade ha fått annan hjälp, är min uppfattning. Mannen kanske hade kunnat få ett jobb, för han kanske var arbetslös. Socialsekreteraren borde ha fått samtalshjälp, kanske. Vad vet jag, jag är ingen expert. Men att döma en person utan pengar till att betala skadestånd känns bara väldigt korkat. Ska samhället gå in och betala skadeståndet? Eller vem gör det? Och varför inte ta tag i det verkliga problemet här?

När jag läser såna här berättelser ur verkligheten blir jag så ledsen, så ledsen, bara. Sverige 2014 är på det här viset…


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag landade min trista facktidning. Jag brukar sällan fördjupa mig i några av artiklarna, men idag var det en av dem som fångade mitt intresse. Det handlade om a-kassan och ett fall där man kräver tillbaka ersättning från en medlem.

En manlig fackmedlem blev uppsagd från sitt jobb och gick arbetslös i åtta och en halv månad. Han fick ersättning från fackets a-kassa. Men uppsägningen visade sig vara fel och med hjälp av…  facket (!) fick han till stånd en uppgörelse med arbetsgivaren som gav honom ungefär det dubbla av det han fått i ersättning från a-kassan – det handlade om fyra månadslöner.

Efter några månader fick mannen ett krav från fackets a-kassa där han skulle betala tillbaka fyra månaders ersättning, eftersom han ju fått pengar från arbetsgivaren.

Alltså, snacka om att facket sätter snarskank – inte bara för sina medlemmar – utan för sig själv! Mannen fick hjälp av fackets jurister så att han skulle slippa betala tillbaka pengarna till fackets a-kassa. Länsrätten och kammarrätten kom nämligen båda fram till att mannen inte behövde betala tillbaka ersättningen eftersom fackets a-kassa inte kunde bevisa att pengarna kan ses som lön. Fackets jurister menar nämligen att det inte går att säga om pengarna är ersättning för lön eller sveda och värk…

Nu har emellertid ärendet hamnat hos Högsta förvaltningsdomstolen eftersom fackets a-kassa har valt att driva ärendet vidare. Fördelen med en dom där är ju förstås att man en gång för alla klargör vad som gäller. Nackdelen med ytterligare domstolsförhandlingar är förstås att det måste vara jättejobbigt för den drabbade fackmedlemmen.

När facket agerar på det här viset och slåss mot sig själv, på sätt och vis, men också mot en enskild medlem som man sägs företräda, ja, då blir det bara ytterligare ett argument för mig att lämna just det här facket så snart jag kan. Men om domen faller väl ut, ska jag överväga att stämma mitt fack för att man väntade i 23 månader, eller något mer, med att betala ut min a-kassa. För jag anser att mitt avgångsvederlag inte var nån lön utan för sveda och värk – en smärta som aldrig går över, kan jag meddela.

Det kan inte bli annat än en svart bak till SKTF! För övrigt tror jag inte ert kommande namnbyte hjälper, sånt där kostar bara pengar. Pengar som kunde ha använts till bättre ändamål som hade kommit medlemmarna till del.


Ett fack som tampas juridiskt med sig själv, varav den ena sidan mot en enskild medlem, är inte värt annat än en svart bak. Skäms!

Read Full Post »