Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kameler’

Det blev en annan sorts dag än vad vi tänkte i morse. Men det är det som är semester, eller hur?! Att kunna ta dan lite som den kommer.

Mitt busskort klarade tvätten och det var väl som Gunilla skrev i kommentaren en ovanlig aktivitet, att tvätta busskort. Pengatvätt har man ju hört talas om, men se busskort… Hur som helst, kortet funkade i ICA Heidans terminal, så då får jag lita på att jag inte har sumpat typ 150 kronor…

Nåt som inte funkade var emellertid den loppisen vi hade tänkt oss att besöka. Den funkade inte alls, den var semesterstängd. Vilken tur då, att Slottsfrun herself ringde i samma veva och bjöd över oss på kaffe!

Vacker växtlighet vid slottet.


Slottsherren var satt att rensa i häcken.
Ja inte sin egen, alltså, utan den gröna växande häcken runt slutet. Vi erbjöd inte vår hjälp, vi har ju semester. Och under tiden han arbetade tog en annan herre över slottsherrskapet.

”I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut…” (När jag gick ner på knä för att fota denne gentleman lyckades jag få gödning på mina rena jeans. Bra va?!)


Vi fick gott kaffe och smaskens till
och jag ska ärligt säga att hade jag fast tjänst så hade jag köpt stugan en bit bort som fortfarande är till salu… Tills vidare får jag njuta av blivande svärmors (hoppas jag!) underbara rosa hortensia.

Underbar hortensia.


Solen sken
och det var stekhett när vi tuffade till Stormarknaden. Mitt ICA-kort ville inte funka, så det tog ett tag innan vi kom igång med handlingen. Men först stannade vi till på vägen dit för att fota nåt riktigt spektakulärt…

Ett byxben!


Ett byxben?
Nja, tanken var att jag skulle foto kameler och elefanter som traskade vid vägkanten där en cirkus hade slagit upp sitt tält. Men bakom mig tutade en ilsken taxichaufför som uppenbarligen inte var nån djurvän, så då blev det ett byxben som fastnade i mobilkameran.

Nu är vi i Himlen, var sin Corona ligger på kylning (ja, vi har köpt lime!) och Fästmön rensar kyckling. Vi väntar på solen, men här i Förorten verkar den helt lysa med sin frånvaro.

Read Full Post »

Nu är här städat och pyntat, klappar och mat är inhandlat, allt klart utom granen till mammas ankomst på lördag. Idag har jag varit och köpt några några blåa hyacinter för jag tycker att de är så vackra och väldoftande. En liten julgrupp blev det till Tant också, jag ska strax gå iväg med den.

Men först några glimtar från lite jul hos mig, 2010:


Glöm inte att posta julkorten! I morgon är det sista dan! Och den som får ett kort från den här påsen är speciellt utvald, så det så!

                                                                                                                                                          Ute i köket har jag monterat upp en mojäng som nästan krävdes ingenjörsexamen för…


Plingandet från änglaspelet hör till julen, men man blir rätt snart nipprig på (o)ljudet…

                                                                                                                                                         Uppe på kokbokshyllan i köket har en tomte hittat sin julboning, nära mjödet.


Tomten håller sig nära mjödflaskan.

                                                                                                                                                              Till julen får alltid Spis-Grisen en rosett av rött sidenband runt halsen.


Spis-Grisen får alltid ett rött sidenband runt halsen till jul. Tomtemor står redo med träsleven.

                                                                                                                                                Tomtar, tja, de kan dyka upp lite här och var just nu. Till exempel bakom en tavla.


Uttrycket ”ha en räv bakom örat” ersätts av ”ha en tomte bakom ramen” till jul. Jag vill särskilt att Reb kollar in min halltapet. Känns den igen???

                                                                                                                                                         En del tomtar har följt med sen barndomen. Det här paret fick jag som liten av mormor och morfar.


Tomtemor och Tomtefar.

                                                                                                                                                                     Men till julen hör inte bara tomtar utan vi ska naturligtvis inte glömma varför vi firar den. Jag har en krubba med sex vise män, till och med. Fast gubbsen på kamelerna verkar vara lite på… kanelen.


Den enda krubban i världen med sex vise män? Fast männen på kamelerna verkar vara lite på kanelen…

                                                                                                                                                            I juletider kan de mest märkliga saker hända. Som här – Påskliljan har blivit Julliljan!


Påskliljan har blivit Julliljan.

                                                                                                                                                    Saker i glober där det snöar är fina, tycker jag! Jag hade en jättesöt tomtemus i en snöglob som jag fått som barn av morfar, men tyvärr avled den för några år sen. Därför blev jag extra glad för denna snöglob som jag fick av Linn julen 2008.


Fin tomte i globen, en julklapp från Linn 2008.

                                                                                                                                                            I sovrummet har jag min lille finske tomtenisse. Han har hängt med sen barnsben. Sen mina ben var barn, alltså.


Den finske tomtenissen har sin plats i mitt sovrum!

                                                                                                                                                         En jul när jag var lite extra ledsen skickade min kompis M mig detta söta hjärta med en liten tomte på. Idag ligger det nedanför ett foto på en trio som tyvärr inte längre finns här på jorden.


Ett hjärta framför fotot av farmor, pappa och farfar.

                                                                                                                                                         Och slutligen har lilla Pappi fått en alldeles egen tomte. Jag saknar honom extra mycket till jul, för han var ju min barndoms jultomte…


Pappi var min barndoms jultomte och jag saknar honom.

Read Full Post »

Kära, rara (blogg)vänner vad er omtanke värmer! Jag erkänner villigt, jag sitter här och läser och tårarna trillar som pärlor nerför mina babyfeta kinder. Och utanför mitt fönster gråter min Gud, hela natten har han gråtit och hela dan hittills.


Tårar som pärlor för er omtanke, KÄRA ni!

                                                                                                                                                       Det ÄR besvärligt med lårkan och jag HAR ont. Det ser inte snyggt ut, kanske ser det värre ut än det är. Men ni som har tillgång till mina lösenskyddade inlägg – och som har haft det hela tiden – förstår kanske liiiite varför jag inte åker till nån akut. Jag vill inte ha nåt med det företaget att göra mer. Det har varit på väg att ta livet av mig en gång – UTAN att jag bett om dess hjälp. Jag tänker inte BE OM att få nån hjälp därifrån heller. Tyvärr tvingas jag betala skatt och det svider – ungefär som piskrappslåret.

Jag ska vila benet, ligga högt med det. Och det gör jag så mycket och ofta jag kan. Men jag ÄR ingen tålmodig, sjuk liten flicka med lockigt hår som vill komma hem till mor, jag vill bara kunna delta i familjelivet. Som det är nu så ställer lårkan till en del hinder. Anna har ju semester och det är andra veckan med barnen. Jag har knappt kunnat vara med på nåt kul. I morgon åker Anna, Frida och Elias till Kolmården och att jag skulle följa med är inte att tänka på. En sån utflykt bygger ju en del på att man ska kunna gå runt denna gigantiska anläggning, typ… Sen får jag ärligt talat nog av vissa djur som finns på närmare håll än Norrköping – flodhästar, gorillor, schimpanser, kameler och allt vad det är.


Badande flodhästar intresserar mig inte, men ibland är det liksom lite svårt att undvika att se dem.

                                                                                                                                                       Om mitt ben hade varit OK skulle jag ha kunnat tänka mig att köra trion till Kolmården och kanske i stället gå och besöka farmors och farfars försummade grav som finns i Norrköping. Där vilar också farmors systrar, tant Vitsig och tant Lustig – två damer som enligt mitt tycke var allt annat än vitsiga och lustiga. Idag är det exakt 37 år sen min farfar gick bort. Det är tråkigt att liksom aldrig kunna ta sig till den graven och sätta en blomma. Vi har årsskötsel och årsblommor, men ibland vill man ju liksom gå dit…

Nu ska jag emellertid inte deppa ihop här i tårar utan passa på att fixa ett par grejor när jag är hemma. Elias är hos en kompis och leker och Anna får besök av en kompis i eftermiddag. Själv ska jag vattna krukväxter, läsa lokalblaska och kvällsblaska med vidhängande TV-bilaga, föra över bilder från mobilen till datorn samt säkerhetskopiera dem till USB-sticka och så förbereda lite inför nattgästernas ankomst. I morgon ska de skjutsas till tåget som går 6.39…

Read Full Post »