Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kallskuret’

Ett funderande inlägg.


 

Kungsängsliljor

Kungsängsliljor på grattiskortet från mammakusinen B och hennes A.

Idag har uppvaktningarna fortsatt. Det har strömmat in gratulationer via postboxen och per telefon. Här intill en bild på ett av korten, det från mammakusinen B och hennes A som har både egna barn och barnbarn att tänka på och som ändå kommer ihåg mig. Värme! 

Och inte blev jag ledsen heller när faster E, i förra månaden 97 år fyllda, ringde för att gratta. Dessutom var hon fullt medveten om att hon ringde två dagar försent. Men se, hon hade ramlat natten till fredagen och var aningen justerad. Inte ett ben brutet, tack och lov, men bulor och blåmärken här och var. Och med det efternamn hon besitter, det efternamn min mamma föddes med och mammakusinen B, följer en viss… envishet. Kan själv. Den 97-åriga damen hade hasat sig in från hallgolvet till sovrumsgolvet. Först då, när krafterna inte räckte till för att ta sig upp i sängen, larmade hon. Envishet stavas BERG.

Utöver detta har jag i afton skrivit en text mot betalning samt fördrivit en humla ut ur sovrummet. En humla stor som en gråsparv. Med Fästmöns hjälp. Vi har ätit kallskuret och röror och körsbärstomater och svarta oliver.

Och så tänker jag. Jag har fått ett erbjudande som jag ska lämna svar på i morgon. I morgon eftermiddag ska det avslöjas. För mig är det… inte idealiskt, men en lättnad. Därför att jag inte brinner. Det finns ingen eld inuti mig. Klockan går och jag bromsar inte längre visarna. Tänker. Rätt beslut vore att acceptera och köpa mig ytterligare lite… tid…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett frustrerat inlägg.


 

alien

En ny sån här?

Idag är det redan onsdag. Onsdag! Dagarna flyr och här finns jag och inget blir gjort. Det är så mycket som borde bli gjort, nämligen, men som inte blir det tack vare en viss kroppsdel. Jag försöker överleva dagarna med smärtan, den som kommer och går. Och som flyttar på sig! När jag vaknade igår hade jag ont i hela ryggen nedtill. Tidigare har jag haft ont på vänster sida om ryggraden. I morse vaknade jag av en knivskarp smärta nedtill till höger om ryggraden. Jag börjar tro att det är en ny liten alien som gäckar mig och förflyttar sig bara för att retas.

Dagarna bara går och inget händer. Det är tråkigt att ha ont, det är tråkigt att inte palla att göra nånting, knappt ens gå ut i det härliga aprilvädret. Det gäller att se till att jag har ärenden så att jag faktiskt tvättar mig, klär på mig och tvingar mig ut. Igår visste jag inte hur jag skulle ta mig hem från Tokerian för jag fick så ont. Men det gick. Dagens ärenden utanför hemmet gäller att posta ett brev och att inhandla middagsmat. Det ska jag väl klara av?

Toffelfötter på balkongräcket

Toffelbenen längtar efter balkongsittningar.

På min balle* står möblerna fortfarande under presenningen. Mattan är ihoprullad och tronar som en tennsoldat i ett av hörnen i lägenhetsförrådet. Men jag orkar varken skyffla möbler eller matta till dessas rätta positioner på ballen. Bilen behöver tvättas och det skulle biltvätten klara av medan jag sitter i. Fast den behöver dammsugas inuti också och det klarar inte jag just nu. I badrummet svämmar tvättkorgen över med smutstvätt. Jag har i alla fall kört igång en liten maskin alldeles nyss. Måste beta av. Och lägga till strykhögen som redan finns i gästrummet.

Det finns de i min närhet som lider av svåra, kroniska och degenerativa sjukdomar. Jag fattar inte hur de står ut. Men en av dem sa en gång att h*n försöker bortse från det h*n inte klarar av och fokuserar på det h*n fortfarande fixar. Det blir så mycket mer positivt då. Önskar jag kunde göra detsamma… I stället för att få ångest över allt som inte blir gjort…

 

kalkonpastrami mimosa grön paprika körsbärstomater

Kallskuret. (Bilden är från september 2011.)

Fästmön är så duktig och traskar till jobbet varje morgon. Jag tror att det tar henne ungefär 45 minuter. Hon vet att min rygg är som sämst på morgnarna och dessutom säger hon att hon gillar att gå i morgonsolen, så jag behöver inte skjutsa. Jag tycker att hon är duktig, jag, och försöker hitta andra sätt att vara behövd på. Som att fixa middag. Köket är inte min plats i hemmet, så du må tro att det är en utmaning! Igår blev jag så glad när jag kom på att vi kunde äta kallskuret med grönsaker, cole slaw och mimosasallad. Det var liksom bara att inhandla och ställa fram. Idag är det värre. Jag har inte en aning om vad jag ska servera…

Från mitt eget jobb har jag inte hört pip sen före påsk. Jag måste nog mejla till chefen, för det kom aldrig nån bekräftelse på att han tog emot det korrekta sjukintyget via e-post. Så länge han inte har registrerat det i det personaladministrativa systemet lär jag inte höra nåt från Försäkringskassan, tror jag. Ja, det är ju en ekonomisk fråga i allra högsta grad, detta att vara sjukskriven. Jag hade räknat med en sista, härlig aprillön. Får jag lön för en vecka, blir jag glad.

I kväll klockan 20 är det ett nytt avsnitt av När livet vänder. Det ska jag se, för det ger mig perspektiv på det jag kallar mitt lidande jämfört med andra som verkligen lider. Och som har kommit vidare. Jag har inte rört mig ur fläcken.


*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min favoritfärg orange och om nyttigheter. 


Den som har läst min blogg
åtminstone då och då har säkert noterat att turkos står lågt på min skala, medan orange ligger i topp bland färgerna jag gillar. Och man kan ju undra varför…

Det första jag tänker på när jag tänker orange är morötter. Morötter gillar jag INTE, men de är ju åtminstone snygga att se på. Morotskaka, däremot, slinker ner så fint, så fint. Och eftersom morötter är nyttiga och innehåller bra ämnen och vitaminer är ju morotskaka också nyttigt. I min värld.

Igår när vi var och köpte sill och bananer slank det även ner tomater i varukorgen. Bärnstenstomater. Vilket vackert namn! De går åt orange till och de är jättegoda.

Bärnstenstomater

Bärnstenstomater är jättegoda! Och vilket vackert namn, sen…


Allt som är nyttigt
brukar vara äckligt i min värld. Morötter, till exempel. Då hjälper det inte att de är orange till färgen. Grönsaker överhuvudtaget har inte så stor plats i mitt liv som de borde ha. Inte frukt heller. Apelsiner, orange och snygga, tycker jag om, men jag kan inte skala dem. Får rysningar när saften tränger ner under naglarna… Uuuuuuuuuuuuuu… Nej då pressar jag dem heller i min handpress och dricker som juice – vilket min mage inte alltid accepterar. Eller så äter jag dem i fastare form, typ marmelad. Det är ju apelsiner i och såna innehåller C-vitamin. Ergo, marmelad är nyttigt.

Bitter apelsinmarmelad

Bitter apelsinmarmelad är nyttigt.


Vid dagens frukost
kretsade samtalet kring mat, nyttigheter och dieter. Det är mycket därför jag skriver det här inlägget. Och för att tidningar och bokklubbar så här efter sommarsemestrar frossar i litteratur som har med dieter och bantning att göra. Fästmön är duktig när hon sköter sin kosthållning. Vågen har visat sju kilo lättare och i höst tar hon nya tag, det vet jag. Hennes kroniska sjukdom går ju inte att bota, men hennes värden blir mycket bättre.

Själv blir jag bara fetare och fulare. Den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Men jag har ingen lust. Det är så mycket annat som kräver min uppmärksamhet och energi just nu. Dessutom vill jag inte minnas mitt liv som en enda lång bantningskur. Jag gillar att äta gott och då får jag stå mitt kast: fet och ful och för tidig död.

Idag ska vi emellertid äta lite nyttigt till middag. Annas snälla mamma skänkte oss squash från Slottsträdgården. Vi hittade ett recept i senaste Buffé som vi tänkte testa: squash fylld med lök, vitlök, fetaost, tomater och persilja. I receptet stod att det kunde serveras som förrätt. Vi tänker äta det som tillbehör till nåt kallskuret som jag kan äta*, typ kalkon. Så även jag kan vara lite nyttig på riktigt, då och då. Jag förvånar mig själv understundom…


*som jag kan äta = jag äter inget annat kött än kyckling och kalkon, en gammal eftersläpning av min tid som vegetarian


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket föreligger några rader och några bilder från Fridas student.


Det fanns en och annan som inte trodde det, men…
Frida har överbevisat alla! Den 5 juni 2013 tog hon studenten. Tillsammans med klassen sprang hon ut från Uppsala Slott, minsann. Där kunde jag inte vara med, så här är tyvärr inga bilder därifrån.

Vid 14-tiden lämnade jag MVM-huset och for till Mormorslottet i Kolonin där Frida skulle firas med mat, dryck, blommor och presenter. Annas snälla mamma och hennes L hade upplåtit Slottsträdgården åt oss. Och tänk, det blev alldeles fantastiskt väder, gårdagen till trots!

Frida rätt nöjd student
Frida, en rätt nöjd student – med all rätt!


Mamma Anna, tillika min Fästmö
, och hennes snälla mamma
bjöd på kallskuret och potatissallad, grönsallad, goda ostar, druvor, kycklingspett… Och bäst av allt: en jordgubbstårta.

Studenten hade fullt sjå att öppna alla paket och kuvert.

Frida i studentmössa öppnar present
Under parasollet.


Men nej.
Det var nog bäst att ta till erfaren hjälp! Mormor fick rycka in med en hand.

Frida o mormor öppnar studentpresenter
”Du måste ta bort snöret och tejpen först!”


En annan erfaren student,
Kronprinsen (Johan), tittade på, men vågade inte lägga sig i. Han hade nog tankarna på den kommande körlektionen nästa vecka.

Johan o Frida
Johan och Frida, Kronprinsen och Frizlan, Storebror och Lillasyster… Kära barn har många namn!


Nja, Frida tyckte nog att mormor var bäst
när det gäller presentöppning.

Frida och mormor
Fina presenter var det! 


Frida fick fina presenter,
men inget vi avslöjar på den här bloggen. De var till stor belåtenhet i alla fall.

Disken sparades till morgondagen, då vi alla är lediga. Men Slottsfrun och Slottsherren vill ta hand om den på egen hand. Jag packade bilen full av några av de övriga firarna – Storasyster och Prinskorven – och Anna, alla presenter och blommor samt en kasse mat. Kronprinsen tog med sig pappa Jerry och vallade honom till busshållplatsen. (Jag har en liten bil och hela familjen får inte plats.)

Vi i bilen tränade på Studentsången – med stängda bilrutor! –  på vägen till Himlen. Men nu dröjer det ganska länge innan vi får sjunga om studentens lyckliga dar igen. Typ nio år, eller nåt. Och det är ganska skönt…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mestadels positivt inlägg, for a change…


Det är så härligt att vakna tidigt en lördag
– särskilt när solen skiner och det är tyst i huset. Igår kväll var det emellertid allt annat än tyst. Skratt och prat från en uteplats i vår hästsko ekade mellan husen. Jag tror inte att man inser hur väl det hörs när man är full och umgås. Och nej. Jag var inte ett dugg sugen på att delta. Det är jag glad för idag – och för att jag inte har småbarn.

Fullmåne
Det var fullt både här och där igår kväll. Den översta runda saken på bilden är månen.


Fästmön och jag åt kallskuret
och hängde sen en stund över var sin dator. Kvällen avrundades med lite Crime Night på Kanal 9. Men när Sherlock Holmes skulle jaga en tjuv som var Napoleonstatyettfetischist nådde även vi en gräns. Vi gick och la oss.

Somliga jobbar borta i helgen. Då får andra jobba hemma. Den fina dagen till trots städar jag. Men det är OK. Ju tidigare jag börjar desto tidigare blir jag färdig. Badrummet och duschrummet/toan är klara och nu väntar dammning. Jag tar det i min takt, har inte så bråttom. Det är skönt med en dag som endast har få tider man måste passa.

Det var tämligen folktomt på gator och trottoarer i morse när vi åkte till Annas jobb. Och trots att klockan närmar sig nio är det som sagt fortfarande underbart tyst i huset. Det enda jag hör just nu är min tvättmaskin. Tänkte att om andra kan tvätta tidiga söndagsmorgnar, kan jag göra detsamma med start halv nio en lördagsmorgon.

När Anna slutar i eftermiddag åker vi direkt hem till hennes snälla mamma. Vi ska köpa med oss mat och äta tillsammans. Umgås. Det kan inte vara så roligt att i princip vara hänvisad till hemmets fyra väggar när man i vanliga fall, före allt ontet och operationen, var pigg och rask. Men jag är säker på att Annas snälla mamma kommer igen fortare än nån av oss vet. Hon är inte den sorten som bara gnäller och lägger av, liksom.

Jag har förberett frågor för tre intervjuer. Intervjun på onsdag kväll är jag riktigt spänd inför eftersom jag inte har träffat personen ifråga tidigare. De andra två känner jag ju – men kanske ändå inte så väl som jag vill tro. Det är det som gör också dem så spännande!

Nu är min kafferast slut och jag ska ta fram dammvippan och trasan och gå ett varv före frukost. Snabeldraken får nog en promenad först efter frukost. Man ska inte slita ut sig. Strykningen får nog ligga/hänga kvar till i morgon. Det är ju en ledig dag då också för mig.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk, det är redan fredag idag och helgen är här! Den här arbetsveckan svischade förbi på riktigt. OK, den var en arbetsdag kort, men ändå. Kanske är det så att man jag försöker göra lika mycket trots att tiden är kortare? Och för det mesta fixar det till priset av att jag blir slut i rutan när helgen kommer? Detta är ett av skälen till att jag inte vill jobba deltid – jag skulle jobba ihjäl mig, snudd på. Ett annat skäl är förstås den ekonomiska biten.

På tal om jobb väntar jag på ett konkret erbjudande FORTFARANDE – jag säger inte från vilket håll, för det tar jag i ett lösenskyddat inlägg. Ludd, ludd, ludd. Igår fick jag ett nej på ett jobb jag sökte i februari. Även detta kommer i ett låst inlägg.

Aldrig mer den arbetsgivaren!

tänkte jag igår. Trots mina meriter och erfarenheter plus att jag verkligen lägger ner tid på att skriva bra ansökningar sorteras jag bort. Gång på gång. Jag tänker aldrig mer låta mig luras av bekanta att söka jobb där, verkligen aldrig mer! Jag har helt klart varit kvalificerad för samtliga tjänster jag har sökt hos denna arbetsgivare. En enda intervju har jag varit på för typ två år sen. Och jag har säkert sökt minst tio jobb hos arbetsgivaren i fråga – som har ett brett verksamhetsfält. OK, jag hör att jag låter som en dålig förlorare, men jag får aldrig några vettiga besked vad det är jag saknar i mitt CV.

Tofflan i en bok
Vad saknar jag i min levnadsteckning som gör att just den här arbetsgivaren dissar mig ständigt?


Trots detta bett i ett otroligt surt äpple
höll jag masken när jag kom hem igår kväll. Det var ju sista kvällen mamma var hos mig och jag ville inte visa hur ledsen, besviken och arg jag var. Mamma hade tidigare på dan varit ute en tur till apoteket. På kvällen gick vi tillsammans och handlade lite mat och diverse till både mamma och mig. Kvällens middag blev kallskuret och mimosasallad. Det passade alldeles förträffligt! Dessutom blev det mat över, så jag tar mig ett par kalkonskivor och ett par kycklingskivor till middag i kväll – inte bara ostbågar och öl.

Klockan elva kommer riksfärdtjänstens taxi och hämtar mamma. Hon packade det mesta igår, utom maten och sånt. Jag hoppas allt går bra, även resan, men det får jag förhoppningsvis höra i kväll. Det blir konstigt att komma hem till en tom lägenhet. Jag har liksom vant mig vid att mamma tassar runt där. Den här gången har det också gått väldigt bra, vi har inte bråkat nånting. Kanske beror det på att jag trots all oro i kroppen inför en osäker framtid känner mig nöjd med den tillvaro jag har just nu – åtminstone jobbmässigt sett. Andra saker i mitt liv får emellertid stå på

stand by 

och det gillar jag inte!

Idag ägnar jag större delen av min arbetsdag till att skriva ihop ett dokument om Husbygget jag har ägnat mig åt i vår. Dels en presentation av vad som finns där för den som inte orkar/vill titta, dels tankar kring utvecklingsmöjligheter av webbplatsen.

Samtidigt som taxin hämtar mamma får jag celebert besök här på jobbet. Jag tänker ge en liten guidad rundtur i huset och avsluta med en lunch nånstans på nåt av ställena här i närheten. Detta är en person som jag har träffat tidigare, men det var ganska många år sen och i ett helt annat arbetsliv. Mer om mitt besök kommer troligen på en blogg nära dig!

Så vad händer hos dig idag??? Får du också nåt celebert besök idag??? Skriv eller rita gärna en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med mat… Alltså, det är inte min grej! Jo, så tillvida att jag gärna äter god mat. Men jag är inte bra på att laga till god mat. Fästmön säger att jag visst kan laga mat, men det handlar kanske om intresse. Eller brist på intresse… Då och då gör jag ju cookalonger här på bloggen. Ett exempel på en ganska typisk sådan är nummer 15… Ibland försöker jag skärpa till mig och då kan det bli lite mer seriöst. Tja, allt som allt har jag gjort 16 cookalonger här på bloggen. Vill du läsa fler kan du alltid skriva in ordet cookalong i sökfältet i högerspalten så kommer de upp.

Tomatsoppa klarar jag av att laga liksom kokta ägg.


Det blir lite problem i köket,
emellertid, för jag inser ju att man ska hjälpas åt. Och jag gillar varken att laga mat eller diska. Diska är värre än att laga mat! Usch! Man blir blöt om händerna först, sen blir man torr och fnasig. Jag får gärna lite eksem om jag handdiskar i diskhon alltför ofta. Hos Anna finns det diskmaskin och det är ju rätt så praktiskt när vi ibland är sex personer som hela tiden smutsar ner disk. Men då tillkommer dilemmat vem som plockar i och ur. Och allt kan ju inte diskas i maskinen…

Hemma hos mig är vi oftast en eller två. Jag brukar för det mesta fixa maten – och då blir det inte alltid hemlagat. Det kan bli pizza och korvkiosken och grillad kyckling och kallskuret och kycklingspett från Thaistället också. Anna är en snäll fästmö och klagar aldrig. Inte på min matlagning, i alla fall. Hon diskar oftast hos mig. Själv är hon superduktig, men har förstås inte alltid tid och ork att laga till det smarriga. Rätt vad det är slår hon till och gör nån kaka eller paj som jag aldrig skulle få för mig att göra. Det skulle nämligen ta en hel dag för mig att hitta ett recept som jag klarar av. Sen skulle det ta minst en halv dag att införskaffa alla ingredienser. Bara det…

Ett bevis på min bristande förmåga när det gäller mat var väl igår när jag trodde att jag hade köpt hem Kungsörnens raggmunk. När jag skulle plocka fram fyra stycken och micra – ja, micra klarar jag för det mesta av! – och ställa fram mammakusinen B:s lingonsylt – upptäckte jag att jag hade kommit hem med pannkakor i stället. Lingonsylt var sisådär till pannkakor, men jag hade som tur var morellsylt kvar – signerad samma mammakusin! (Som du märker är jag lyckligt lottad och omgiven av matlagningskunniga kvinnor!)

Anna applåderade nästan inne på ICA Solen när hon noterade att inte bara Vit choklad hamnade i varukorgen – är ICA Solen verkligen den enda affär som saluför denna ljuvliga choklad by Marabou??? – utan också matvaror. Och även om jag inte kom hem med raggmunk kan jag meddela att pannkakor var bra mycket mumsigare än den lilla bit gröna (!) kycklingkorv jag hittade i kylskåpet – min egen lilla penicillinodling…


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »