Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘källkritik’

Förre justitiekanslern Göran Lambertz, bördig från Östergötland, numera justitieråd, kan från och med idag lägga till titeln kolumnist på sitt visitkort. Idag har han skrivit en lysande krönika i lokalblaskan!

Göran Lambertz skriver om att internet har förändrat världen – på både gott och ont. Det har blivit lättare att skaffa sig kunskaper och kommunicera, men det har också blivit lättare att mobba och kränka andra. Och grejen är att man kan göra det i princip utan att frukta några större påföljder.

Göran Lambertz ger en snabbkurs i vad som gäller:

  • Det är brottsligt förtal om man lämnar uppgifter om nån för andras missaktning – om det inte är försvarligt och det finns skälig grund för uppgiften.
  • Den som anmäler för förtal får vanligen sköta sitt åtal själv, utan åklagare.
  • Att agera mycket hänsynslöst är straffbart som ofredande.
  • Att kränka nåns personliga integritet är straffbart. Det handlar om att lämna ut uppgifter om politiska åsikter, religion, sexualliv eller brottslig bakgrund. Men det är inte straffbart att lägga ut nakenbilder…
  • Den som har ett eget utgivningsbevis för sin sajt har möjlighet att ofreda och lämna ut känsliga personuppgifter, men inte förtala.

Det här innebär att man kan skriva mycket elakt innan det klassas som ofredande. Har man dessutom utgivningsbevis kan man vara ytterligare hänsynslös.

Göran Lambertz menar att kränkningar, som har ett stort allmänintresse, måste få förekomma. Däremot vill han att grova kränkningar, som inte har allmänintresse, ska klassas som brottsliga. Det finns idag inget som helst lagförslag. Och frågan är inte enkel eftersom det handlar om yttrandefrihet, nåt som är inskrivet i vår grundlag. (Att ändra en grundlag är för övrigt mycket svårt och mycket tidskrävande.) 

Jag håller inte riktigt med där. Varför ska det vara OK att kränka vissa, men andra inte? Ska vi inte vara lika inför lagen? Jag förespråkar INTE kränkningar eller mobbning, men yttrandefriheten måste vara orubbad! Annars har vi en ”censurdiktatur” – och vem vill skriva då?


Det skrivna ordet är inte alltid sant…

                                                                                                                                                      Handen på hjärtat har jag kränkt en och annan här. Hängt ut. Men inte med namn. Det är viktigt! Några som känt sig utpekade har ändå reagerat. Och lite var det väl ett syfte. Eftersom vi inte längre kommunicerade, tog jag chansen att göra det via min då nystartade blogg. Det fick effekt. Det fick många effekter – en del bra, andra rätt dåliga. Tyvärr kan jag fortfarande inte säga, öga mot öga, att jag skulle önska lite mer hänsynsfullhet på helgmorgnar (det är inte hänsynsfullt, tycker jag, att studsa med en boll inomhus i trekvart, till exempel). Men jag kan säga det här, på bloggen. I min dagbok. Det är yttrandefrihet.

När det gäller andra kände jag mig kränkt över att de spred information om mig mun-mot-öra. Till mina bekanta. Hur kränkande är det? Lite, mycket eller inte alls? Nu kunde ju inte hela världen höra dessa kränkningar, men är det inte värre att kränka nån bland bekantingar?

Jag har emellertid lärt mig sen jag började blogga att vara mer försiktig. Jag tror inte att jag riktigt förstod den totala vidden av det jag skrev. Min blogg var ju nystartad – vem läste den? Jorå, det gjorde både kreti och pleti – trots att jag bland annat ifrågasatt vissas förmåga att överhuvudtaget kunna läsa.

Ifrågasättande, för övrigt, har Inna skrivit en kort, men, som jag ser det, sann kommenter på mitt inlägg med rubriken Sant eller falskt?. Det handlar om hur vi bedömer det vi läser. Jag gissar att det är alltför många som sväljer ALLT de läser – utan att ens ifrågasätta. Att ifrågasätta kan bland annat kallas källkritik… Det jag menar är, i klarspråk:

Man ska inte tro allt man läser!

Min sanning är min, din sanning kan vara en annan. Glöm inte bort det!

Read Full Post »