Fredagsfröjd!

Ett fröjdefullt inlägg.

---

 

Detta är en tegelstensbok. Jag har läst ungefär en sjundedel nu.

Det är fredag och jag känner mig glad. Det händer inte alltför ofta – att jag är glad på en fredag, alltså – så det är därför jag skriver om det. När jag summerar min vecka har den varit alldeles förträffligt bra, förutom irritationsmomentet vid mitt besök i vården. Nåja, jag fick i alla fall sitta ner en stund och läsa. Just nu läser jag en bok som jag ska recensera. Det är en inte helt ny bok, för den kom ut 2012. Boken är skriven av en Uppsalaförfattare, vilket också på sätt och vis är skälet till att jag har fått ett recensionsex. Men den är tung. Den är på över 700 sidor och det är svårt att hitta en bekväm ställning när man läser. Boken är dessutom i storpocket, ett format jag tänker skriva mer om i min kommande recension.

Veckans höjdpunkt blev förstås utflykten och besöket i Adas kaffestuga. Vilket ställe! Jag är helt bestämd när jag säger att jag ska dit igen. Absolut.

Här kan jag sitta och läsa medan en kvick kille byter en trasig lampa i min bil.

Min torsdag, det vill säga gårdagen, var full av allehanda ärenden. Efter avslutat arbete hemmavid åkte jag till bilverkstan för att få hjälp med att byta en trasig lampa. Bil 3:an har drop in för sånt, vilket jag som kund tycker är alldeles utmärkt! Jag får sitta ner i en bekväm röd fåtölj – och läsa! – medan en kvick kille byter ut den trasiga lampan mot en ny. Och kvick är han därför att han har rätt verktyg. Det har inte jag. Jag skulle kanske ha kunnat byta just denna lampa själv, men att stå i ett kallgarage med dålig belysning i kylan och fippla med småprylar… Nej tack, jag betalar gärna de 57 kronor inklusive ny lampa som det kostade för att få hjälp med detta.

Efter en sen och snabb macklunch (Tokerian har ljuvligt lantbröd som jag köper ibland!) for jag till Fästmöns snälla mamma för att återlämna en resväska. Det blev en trevlig pratstund, som alltid, och jag fick med mig ett par varma vinterboots till äldste bonussonen. Jag sa sen hej då och utlovade eventuell skjuts/samåkning till Himlen när det ska födelsedagsfiras där nästa vecka – det beror lite på vilken tid som gäller.

Annorlunda armatur på plan 2.

Prick klockan 16 stod jag utanför Annas jobb. Vi for på presentshoppingtur till Stormarknaden (varning för HEMSK färg på webbplatsen om du klickar på länken!) och gjorde bra affärer. Hoppas och tror vi. Det är ju inte vi som ska ha presenterna… Smågnabbandes stod vi i alla fall i en affär och slog in var sitt paket. Anna TROR att hon gör snyggare paket än jag. Och den villfarelsen kan hon få leva med, jag VET ju att det inte är så. Eftersom jag varken kan tala om vilken affär vi stod i eller vad vi köpte, får du vila ögonen på lite annorlunda armatur ==> som jag noterade på plan 2. Därmed inte sagt att vi nödvändigtvis handlade nåt på plan 2…

Räkbomben var full av salta räkor – och brödkanter…

Vi avslutade med en runda inne på ICA Kvantum. Det var faktiskt inte för mycket folk där inne, så jag stod ut hela varvet utan att vilja kollapsa en enda gång. Det gick inte att motstå att köpa med en räkbomb hem. Den motsvarade förväntningarna, kan jag meddela. Fast lite konstigt var det att man inte skurit bort kanterna på brödet. Brukar man inte göra det??? Den måtte ha varit tokfull av salta räkor i alla fall, för jag drabbades av en enorm törst hela kvällen och även i morse.

Igår handlade vi till mig och till Annas jobb, i eftermiddag ska vi handla till Anna. För sen bär det av till Himlen där min älskling ska vara mamma på heltid i två veckor nu. Förutom att hon ska jobba som vanligt, förstås. Mina kommande två veckor ska jag fylla med att vårda mitt yttre, träffa vänner, göra ett nytt försök att besöka vården och lite annat. Så mycket jag orkar. Jag tycker att jag har fått ett rejält energipåslag av Annas närvaro här! Och lite andra positiva saker som har hänt i veckan.

Vad ska DU göra den närmaste framtiden??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den första snön och annat elände

Ett inlägg om väder och vind, elände och ondska.

I natt – eller tidigt i morse – kom den första snön. När jag klev upp för att skjutsa Fästmön till jobbet var det vitt på taken och på en del bilar på parkeringen. Själv har jag förmånen (nåja, jag betalar för det) att ha plats i kallgarage. Det är skönt vintertid, för då slipper jag skrapa is och borsta bort snö. Men just den här första snön har faktiskt redan hunnit smälta bort.

Snö på en av de parkerade bilarnas bakruta.

Jag har fredag hos mig idag och det har gissningsvis du också. De vackra blommorna från Inger pryder sin plats på mitt köksbord. Inger-mysteriet är för övrigt löst nu, tack vare sms igår kväll. Gerbera är en favorit hos oss båda, har vi konstaterat!

Livet går på och det känns som om jag går bredvid. Som om jag inte deltar riktigt. Det är mycket som känns som om det är på ”hold” just nu. Stannat upp. Jag försöker hitta meningsfullheter, men drabbas hela tiden av antingen slag i huvudet eller apati. För att inte tala om skvaller. Och tänk, visst är det vidrigt att använda en död person som slagträ? Det tycker i alla fall jag. Eller att insinuera att man har ljugit för att människor ska tycka synd om en, ungefär. Eller att ta kontakt med mina jobbkontakter och förtala mig. Det gör så ont, så ont och det är säkert syftet med det hela. Jag vet ju att förlåtelse inte är nånting som står högt i kurs. Inte när det handlar om ren ondska.

Det är nog så att jag skulle behöva en rejäl dos med frisk luft idag. Men det ser fortfarande ruggigt ut utomhus, det blåser och är inte särskilt varmt även om solen tittar fram.

I eftermiddag efter jobbet ska det storhandlas och därefter går färden till Himlen. Ja, platsen Himlen på jorden alltså. Det har funnits dagar när jag har stått vid spåret – bokstavligt talat – och väntat på att fara vidare, men jag skulle nog inte hamna i Himlen-Himlen utan en trappa ner. Och alltid retar det nån att jag är kvar. Några till och med gläds att jag lever. Och såna som Inger tycker att jag är värdefull. Det är inte dåligt alls, det. Men jag förstår att det ger upphov till avundsjuka, missunnsamhet och förtal.

Livet är kort.

Read Full Post »

Kyligt och spelmaniskt

Brrrrr! Det betyder att fisa på teckenspråk (man tecknar b + r), men i det här fallet betyder det att frysa! Första gången jag vaknade blev väckt, vid tjugo i sju, klev jag inte upp. Jag fattar inte varför så många i det här huset måste LÅTA SÅ HÖGT!!! Är alla hörselskadade från dagis, eller? Igår kväll fick jag ha TV-volymen på skithögt – för att en av grannarna pratade i telefonen! Jag hörde inte filmen jag tittade på annars. I morse var det liv i luckan i barnrummet, strategiskt placerat av föräldrarna under mitt sovrum och så långt som möjligt från deras eget.

Nåja, jag klev inte ur sängen förrän klockan nio – och då hade jag en underbar huvudvärk. Gissningsvis berodde den på att jag inte nånting vettigt igår kväll, så idag MÅSTE jag masa mig över till Tokerian för att handla middagsmat. Inte ett dugg vet jag vad jag ska eller vill ha heller. De tre rätterna jag behöll från Mathems kassar – Fästmön fick två – sparar jag tills hon kommer så kan vi äta dem nån vardagskväll. Anna lagade förresten till en av rätterna häromdagen – broccolifritters! Den rätten var god och det blev rikligt med mat, sa hon, trots att hon inte gjorde full sats, eller vad det nu heter när det gäller matlagning. En annan liten fågel viskade i mitt öra att det skulle lagas till en god kycklingrätt hemma hos Rippe i helgen. Månntro man får utlåtande och recept??? 

Jag blev tvungen att ta en Ipren (trots att jag numera HATAR deras reklam och fortfarande är kär i den lilla gitarrspelande gubben med blå lemmar!) tillsammans med den ordinarie medicinen och sen tittade jag på termometern. Fasa!

Minus 21,9 ute och bara 19,8 inne i köket, lägenhetens varmaste rum näst efter badrummet!

Kallt ute och kyligt inne, kan man sammanfatta det hela. Men medan jag ägnade ett par minuter för att titta om den här första bilden hade blivit OK att använda till bloggen skedde det saker:

VA?! ÄNNU kallare ute och en tiondels grad varmare inne.

Temperaturen hade sjunkit ytterligare utomhus, medan den hade stigit en tiondel inomhus. Jag känner mig som en vandrande kamin. (Det där var synnerligen ironiskt!)

Idag händer inte mycket. Jag har behandlat mitt operationssårsområde och jag måste duscha och tvätta håret. Innan det torkar ordentligt kan jag inte ge mig ut varken till Tokerian eller soprummet, men båda ställena bara måste jag till. Mamma ska få en signal när hon har vaknat till (typ efter halv ett). Och så ska jag skjutsa hem Anna från jobbet till Himlen när hon slutar klockan 16 – om Clark Kent* nu vill starta… Men han har ju stått i garaget över natten och även om det är ett kallgarage är det lite varmare där inne än utomhus. Och nej, jag har ingen motorvärmare.

Igår kväll gjorde jag tusen saker samtidigt, men det var både roligt och avkopplande! Jag satt vid datorn av och till och bloggade, kollade på TV, spelade Wordfeud med Anna samt Quizkampen och Ordjakten med J från jobbet. Det är lite synd om J, för det blir stryk varje gång. (Nu retas jag lite ifall J läser min blogg!) Dessutom började jag läsa en ny bok, som jag vet att bland andra fru Hatt har läst. Den verkar väldigt lovande – och väldigt tårframkallande…

Nej, nu har jag hällt i mig första senapsmuggen kaffe. (Ja, jag dricker kaffe ur en före detta senapsmugg från Höganäs, en sån där mörkbrun som Apoteket hade senap i för några år sen. Johan brukar tracka mig ofantligt för detta!) Dags att ta en ny och fladdra igenom lokalblaskan. Ovanligt tjock sådan idag, men den är full av bostadsbilagor, inte nyheter och spännande artiklar och reportage, gissningsvis.

Vad händer hos dig idag, dårå???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Det ser ju rätt mörkt ut…

Det ser ju rätt mörkt ut just nu – på många fronter och plan. Inte bara på mitt personliga plan utan ute i världen. Jordskalv på Nya Zeeland, händelserna i Libyen och så kylan som envist biter sig fast här uppe. När det gäller den sistnämnda kan det tyckas som en piss i havet jämfört med världshändelserna. Men tro mig, det är det inte för dem som inte har nånstans att bo. Hur många människor har hittills avlidit på grund av kylan och på grund av att de tvingats hitta sovplats var som helst därför att de helt enkelt inte har tak över huvudet? Det är bara det att dessa människor, de hemlösa, skrivs det inte om. Inte så mycket. Så nu har jag skrivit några futtiga rader. Men finns det inte nåt mer jag kan göra???

Våren tycks dröja. I morse var det över 22 grader kallt när Fästmön och jag skuttade upp. Anna hade lyckats ställa sitt larm en halvtimma för tidigt, irriterande nog, för idag började hon halv åtta. På vägen ut klarade jag inte KBT-träningen utan gluttade i postboxen. Men ingen hade kommit med post under natten.

Det var alltså kallt som f*n när vi kom ut, ändå hörde jag en liten fågel som kviddivittade. Clark Kent* startade finfint, för i kallgaraget var det bara -13 grader… Nån borde hjälpa våren traven!!!

Undrar om nån har hjälpt våren på traven här genom att plantera tre kvistar i snön?

                                                                                                                                                      Just nu laddar jag för ett viktigt samtal jag ska ringa. Jag tänkte väl vänta till efter klockan nio, i alla fall. Chefer brukar inte vara på jobbet tidigare än så. Det betyder att jag hinner sitta en stund här vid datorn innan jag ringer, jag hinner bädda, läsa lokalblaskan och vika tvätt. Det lär bli en nätt liten strykhög som jag ska försöka avverka under kvällen sen.

Jag behöver fylla på förråden här, så jag får trotsa kylan och skutta över till Tokerian när solen har stigit. I natt nån gång får vi nämligen ”en gäst”. Det är Linn som har varit ute på studentpartaj i stan och en vardagskväll i sportlovsveckan går det inte så många nattbussar hem till pappa på Morgonen i Förorten. Gissningsvis vill Linn ha frukost när hon vaknar. Det vill jag också, men idag finns det inte så mycket, så jag måste nog proviantera så snart som möjligt. Men jag klarar mig en stund till på kaffe! Bara det finns så…

                                                                                                                                                  *Clark Kent = min lille bilman som startar så fiiint varje morgon!

Read Full Post »

Men okejrå, turkos dag – för Inna, fru Hatt och Hortellskan

Dagen är turkos idag. Inte för att turkos är nån färg, men jag vet två personer som inte bara tycker att det är en färg utan som gillar den – Inna, Fru Hatt och Hortellskan. Därför, mina damer, till er ära: en turkos dag.

Kylan är tillbaka. Det är verkligen skitkallt igen! Ungefär minus 14 grader i morse när Fästmön och jag huttrade ut till Clark Kent*. Clarkan står bara i ett kallgarage, men han visade bara minus sju och dessutom slapp jag skrapa rutor. Bara det sistnämnda är ju underbart skönt!

Gårdagen var lite seg och loj. Kylan kom krypande redan då och vi häckade vid våra datorer eller över våra böcker. Anna åt en semla till eftermiddagskaffet och jag hittade en Vintervit i ett köksskåp och knaprade på den.

Tror att det var en av dessa två jag hittade i skåpet. Jag fick ju två i ett paket i julstrumpan av mamma!

                                                                                                                                                            På kvällen unnade jag mig att se på TVÅ (2) TV-program – om dem kommer ett särskilt inlägg strax. Men jag kan väl säga att ett av dem påverkade mitt drömmande i natt – jag drömde att jag var på ett antikvariat och försökte sälja böcker…

I eftermiddag blir det en shoppingtur. Vi har ju en blivande 20-åring (om två veckor, ungefär). Tanken var ursprungligen att vi skulle åka i morgon, fredag, när Anna har ledig dag. Men som alltid när hon har ledig dag poppar det upp Ett Ovärderligt Föredrag eller Ett Superviktigt Möte och nu på fredag var det dags för det senare.

Dagens middag blir räkor, kokt ägg, rostat bröd samt vitt vin – allt utom äggen är kvar sen i julas! 😀 Det enda jag har köpt nytt är en burk limeaioli. Det måste man ha till räkmackor!

Så här såg en av mina räkmackor ut en annan gång, men då var det öl i glaset, inte vin.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min Rosinante**, min bil!
**Rosinante = Don Quijotes*** häst
***Don Quijote = slogs mot väderkvarnar i en klassisk bok

Read Full Post »