Vi HADE varit snälla!

Ett inlägg om julafton.

Tänk, både mamma och jag hade varit snälla! Det hamnade så småningom ett gäng klappar under vår gran.

Det kom klappar under granen.

En dag som denna var faktiskt till och med Petra Mede snäll. Inte för att vi glodde överdrivet mycket på varken henne eller TV, men hon var ju julvärd på SvT. Och gjorde det ganska bra.

Petra Mede var årets julvärd.

Kalle och hans polare tittade vi förstås på, även om jag skenade lite mellan fåtöljen och köket. För vi ville ju inte äta alltför sent, det fanns ju så mycket gott som vi var sugna att sätta tänderna i.

Långben körde husvagn i år igen.

Jag ska inte lägga ut en massa matbilder, för det var och en gillar på julbordet är ju individuellt. Det bästa på vårt julbord enligt mig var idag mammas inlagda sill, mammas kycklingköttbullar, min laxröra och Boxholms gräddost. Julmumman la sig som en mjukt täcke runt den feta maten och fyra snapsar tog jag.

Vi hjälptes åt på så vis att jag gjorde det mesta av tillagningen, inplockningen och utplockningen, medan mamma fixade disken. Jag avskyr verkligen att diska, så jag var tacksam.

Julklappsutdelning blev det runt 20-tiden. Jag fick en fin hög.

Min julklappshög.

Mamma hade bara önskat sig några småsaker, så jag hade fått tänka till lite. Det resulterade i bland annat en pälskrage, som mamma blev väldigt förtjust i och ett överfallslarm. Vi testade larmet några gånger och det kändes rätt skönt att få låta lite högt och illa här också, if you know what I mean…

Mamma öppnar nåt obegripligt, ser det ut som.

Vad var det i mina paket då? Ja det mest ovanliga och finaste var nog keramikplattan från Annas snälla mamma och L. Anna fick en liknande, så de bildar ett snyggt par för framtiden.

Keramikplattan kan man ha som grytunderlägg.

Jag gillar saker som är snygga och ovanliga, men också användbara. Det var verkligen denna turkiska platta från Fettah. 😳

Plattan är från Fettah.

Vidare fick jag en helt fantastisk fin hög med böcker av mamma, Anna och vännen FEM. Ibland är det bara så kul att få öppna nya böcker, inte begagnade. Nya böcker har liksom en speciell doft…

Härliga julklappsböcker!

Jag fick också massor av choklad och en jättebra mobilladdare till bilen, nåt som en bilpendlare som jag verkligen har nytta av! Mamma gav dessutom en slant och den ska bli en del av en ny dator, har jag tänkt.

Peng, mobilladdare och massor av choklad.

Det blev faktiskt ännu mer choklad än två askar belgiska sjöfrukter… Jag fick vit choklad, Merci och Noblesse också. Mamma hade dessutom inhandlat två paket doftljus, äpple och mango.

Värmeljus och ännu mer choklad. Tänk så söt jag ska bli! Nåja… vissa saker hjälper inte ens choklad emot.

Nu är timmen sen och jag har fått prata en liten stund med min älskling via mobilen. FEM och jag har haft en sms-konversation under kvällen. Det har jag haft med alla ”barnen” också och det känns gott när jag inte kunde delta in person.

Dags att sova en stund. I morgon blir det julmat igen, men tack och lov inga fler klappar. Om det kunde sluta regna ska vi ta en liten promenad. Sen blir det TV på kvällen i form av tecknad film, antikt och spänning.

Jag hoppas att du har haft en bra julafton med sällskap, god mat och en eller annan klapp!

Livet är kort.

Read Full Post »

Test: Kan du din Kalle???

Ett inlägg om ett test.

I morgon eftermiddag går ett av de TV-program på SvT som vi svenskar tittar mest på: Kalle Anka och hans vänner önskar god jul. Vi är många som har suttit klistrade den där timmen och glott. Därför var det lite kul att göra Expressens test för att se hur uppmärksam jag har varit.

Uppenbarligen har jag inte varit med till 100 procent, men jag fick 13 rätt av 15. Hur många fick du???

Svischa till testet här!

Livet är kort.

Read Full Post »

Min julafton: Traditionellt och icke traditionellt

Jorå, mamma ringde sen, efter ett par, tre timmar. Och nu ska vi inte höras mer förrän i morgon, tack och lov.

För att bli lite snällare vilade jag och lyssnade till Guds ord och en julkonsert från Storkyrkan. Jag vet inte om det hjälpte.

Hovpredikanten predikar.

Jag har häckat i mitt vilosäte så nu har jag ont i ryggen. Borde ut på julpromenad, men det orkar jag inte.

Mitt vilosäte.

Ostarna togs fram för att de skulle bli mjuka och mogna i värmen. Jag har Whisky cheddar och ädelost och en bit Stilton som söta Fästmön köpte åt mig.

Sen blev det äntligen dags för årets julvärd på Sveriges Television att synas i rutan. Sarah Dawn Finer, denna underbara sångfågel, passar perfekt för uppgiften!

Sarah Dawn Finer, årets julvärd på Sveriges Television.

Tyvärr kom därpå årets julbesvikelse – Kalle Anka och hans vänner önskar god jul. I år har man nämligen ägnat sig åt att totalt dissekera och klippa sönder en av programmets hela två (2) filmer med genuit jultema, I jultomtens verkstad. Filmen är nu helt förstörd. Varför i himlens namn göra detta??? Varför i stället ha kvar filmer som visar…

• våld (Kalle Ankas fotografiska expedition)
• vårdslöshet i trafiken (Långben & co på husvagnssemester)
• barnarbete (Askungen)
• lyteskomik (Toker i Snövit)
• så gott som nakna barn (pedofili?) (Djungelboken)
• brister i livsmedelshygienen (Lady och Lufsen)
• djurplågeri (Tjuren Ferdinand)
• kriminalitet (Robin Hood)
• mobbning av tjockisar (Ralph)
• ruskiga monster som kan skrämma små barn (Monsters Inc.)

Jaa, jag bara undrar…

Konstigt att den rutiga färgen fick vara kvar. Det är väl brott mot verkligheten?

Tur också att den andra juliga filmen lämnades orörd och att Piff – eller Puff! – fick fortsätta snurra på julgransbelysningen trots att han inte är certifierad elektriker mig veterligen samt busa med hunden Pluto. Djur som bråkar med varandra kan väl anses ganska oförargerliga, eller? (Fan vet…)

Piff eller Puff med julgransbelysningen. Frågan är om han är certifierad elektriker…

Nu ska jag fixa till min julmat. 

To be continued…

Livet är kort.

Read Full Post »

Vår julafton hittills

Vi inledde med lite julfred från Åbo på TV. Det är tradition med tanke på mina finska rötter. Jag kan nu nästan hela texten till Maamme och Björneborgarnas marsch hummar jag med i som den värsta mässingsmänniska!

Nu får man inte bråka, i alla fall inte i Åbo!

                                                                                                                                                               Sen blev det lite fix och trix med julmat och diverse. Naturligtvis tittade vi på Kalle Anka och hans vänner som önskade lika god jul som förra året. Efter det slängde vi fram julklapparna och lät dem kasa in under granen. Mången strike där…

Det blev en hel del klappar under granen trots att vi bara är två.

                                                                                                                                                            Vid 17-tiden blev det då dags att äta. Tre sittningar blev det, detta är den första.

Julmumma till sill, potatis, lax och ägghalvor samt en Östgöta sädes.

                                                                                                                                                     Sittning nummer två blev ungefär likadan. Mamma tog också om av maten och njöt.

Mamma var sugen på julmat.

                                                                                                                                                        Tredje sittningen blev det köttbullar och prinskorv – av kyckling, för min del – samt rödbetssallad.

Efter tredje sittningen var jag proppmätt. Ost och kex dukades bort.

                                                                                                                                                              Nu blir det lite nyheter och så kaffe. Och SEN… kanske klapputdelning. Om det finns några snälla barn här, vill säga…

Read Full Post »

Tutflykten är slut!

Dagens lilla tutflykt gick som sagt till Bålsta, en gång i tiden utsedd till Sveriges tråkigaste kommun.

Jajamens!

som Bosse J skulle ha sagt. Fast det var före Tofflan gick på Biskops-Arnö, folkhögskolan som ligger nästgårds på en ö in the middle of nowhere.

Bålsta, cirka sex mil från Uppsala, verkade inte särskilt mycket roligare så här  28 år senare, så vi for direkt till Lasse Åbergs museum. Det var bra skyltat utanför Bålsta, så vi hittade nästan rätt bums.

Först fick vi syn på några djur. Jag frågade Anna om hon ville rida häst.

Men det är ju kossor…

svarade hon, som den bonddotter hon är.

Tja vad vet jag? Se på bilden och gör din egen bedömning.

Kossorna var inte levande ens. Och personerna på bilden råkade bara stå i vägen när jag fotade. Sorry!

                                                                                                                                                       Jag trodde att museet skulle innebära mest prylar kring den här figuren.

MUSeum = MUSse Pigg. Visst, men inte enbart!

                                                                                                                                                                   Vi betalade 80 pix för inträdet och fick var sin klisterlapp att sätta på BRÖSTEN. Eller strax ovanför, som Anna har gjort här. Hon ville ju inte dölja La Coste-krokodilen på sin märkespiké som var svindyr (jag köpte den i födelsedagspresent ett år till henne. Svindyrt är ett internt skämt.)

Både klisterlapp och krokodil. Klisterlapparna glömde vi förstås ta av oss sen…

                                                                                                                                                              Den första snubben jag fick syn på var en kille i trikåer och alls ingen Disneyfigur.

Spindelmannen var där! Wow…

                                                                                                                                                   Vidare noterade jag att Modesty Blaise hade en egen stol.

Hon var nog en av mina kvinnliga serieidoler, Modesty…

                                                                                                                                                          Och till och med familjen Guling – The Simpsons – fanns på plats i en monter.

The Simpsons hade en egen monter på museet.

                                                                                                                                                            Som på de flesta museer vi besökt den senaste tiden fanns här en mystisk Strykare, du vet en sån där som STRYKER sig mot ens tämligen privata kroppsdelar. Jag blev så rädd att jag hoppade upp i taket!

Pippi och jag har båda fötterna på huvudkudden ibland. Den senare på grund av sitt onda ben. Men nu blev jag så rädd, så rädd att jag hoppade upp med benen i taket!

                                                                                                                                                         Nån snuskig Gula Gubbe med svetten rinnande ner i sin ”brevlåda” såg vi tack och lov inte, men däremot världens första seriefigur, Yellow Kid.

Yellow Kid fanns på plats.

                                                                                                                                                         Strax intill hittade jag Alfred E Neuman. (Om man läser det på engelska blir uttalet ungefär Alfred Inhuman, har jag lärt mig nånstans nån gång.) Han har ju baske mig större gles mellan tänderna än Thore Skogman hade!

Kolla gleset mellan framtänderna! Det är ju jättemycket större än Thore Skogmans!

                                                                                                                                                          Så såg vi seriefigurerna med dubbla namn – Knoll och Tott eller Pigge och Gnidde. Fast här var de Knoll och Tott.

Knoll och Tott var representerade, men inte Pigge och Gnidde.

                                                                                                                                                           Även fru Tjockelin/fru Bölja fanns på plats och tronade i egen glasmonter.

Fru Tjockelin/fru Bölja – jag vet inte vilket namn denna matrona föredrar.

                                                                                                                                                            Och äntligen hittade jag en burk med rutig färg!

Jorå! Rutig färg finns visst! Här är beviset!

                                                                                                                                                          Det är alltså den där färgen som nissarna i jultomtens verkstad målar schackbrädena med på julen när SvT visar Kalle Anka och hans vänner önskar god jul.

Färgen som nissarna målar schackbrädena med på julen är rutig.

                                                                                                                                                                På tal om Kalle Anka så var han självklart där. Men man fick inte rida på honom som en rätt dum unge trodde.

Kalle Anka var inte ridningsbar på museet.

                                                                                                                                                                 Och på tal om ungar så sprang det omkring två högröstade såna tillsammans med sin minst lika högröstade farfar och svarade på nån sorts tipspromenad. Himla irriterande med dessa tre som sprang kors och tvärs i utställningssalen och pratade med megafonröster… Ärligt talat tycker jag nog att museet kanske främst vänder sig till lite äldre personer än barn. Barnen har nog roligast i museets Trazankoja där de kan flamsa av sig.

I en monter fanns Disney-böcker på en massa olika språk, till och med norska!

Den stygge ulven – är det Den elake Ulf?

                                                                                                                                                       Och så i en monter hittade jag denna Snövit-servis som påminner om den min mamma lekte med som barn på 1930-talet.

Snövit-servisen på museet.

                                                                                                                                                         De överlevande delarna av mammas servis tronar sen ett tiotal år i vitrinskåpet hemma hos mig. Men allra först fick jag leka med servisen i min lekstuga som morfar byggde till mig när jag var barn, på 1960-talet.

De överlevande delarna av mammas Snövit-servis tronar i vitrinskåpet hemma hos mig sen ett tiotal år.

                                                                                                                                                           Allt roligt tar slut, men innan vi for vidare blev det förstås en rejäl fika. Man vill ju inte fakta av alldeles… Priserna var bra. Det gick att äta varm mat och det fanns även mat för de lite yngre. Vidare serverades även vin och öl för den som önskade sådant.

Morotskaka, kaffe och macka blev till en sen lunch.

                                                                                                                                                            Anna tog rejäla tuggor också! Se så duktig hon är, Lill-Kickan, a k a Strykaren…

Härliga ostfrallor med sallad och paprika! Kvinnan till vänster i bild är troligen en vilsekommen linslus. S:et uppe till höger indikerar att Anna är Strykaren!

                                                                                                                                                           Men efter toabesök och gluttande i museishoppen (somliga klarade sig med att titta, inte shoppa – fast jag ville gärna äga den häftiga litografin av Lasse Åberg med Lenin bärande på en påse Leni toapapper, men 2 400 pix var lite för häftigt för min kassa…) for vi vidare till Metropolen Örsundsbro. Där finns nämligen en outlet som säljer bland annat Iittala och Höganäs. Fast vi tittade bara, handlade inget.

Väl hemma igen slängdes en maskin tvätt på. Den är klar nu, hör jag, så jag ska väl hänga tvätt innan jag åker och köper pizza – dagens middag!

Jag ÄLSKAR att laga mat när det är hämt-pizza!

                                                                                                                                                   Kuriosa: Walt Disneys andranamn var Elias, ett namn han fick efter sin pappa.

Read Full Post »